”Det du gjort för Justin och Pattie är verkligen snällt av dig.” jag såg upp från min mobil på Nick. Han log brett, vilket fick mig att besvara hans leende med ett lika brett.

”Det var det minsta jag kunde göra för honom så som han har hjälp mig...” jag ställde mig upp från golvet och borstade av dammet från mina byxor. ”Ska vi köra igenom det igen eller?”

     Nick och jag hade varit i studion hela dagen och repat. Han hade lärt mig några danser som vi skulle uppträda med i helgen. Dock valde jag att stå över uppträdet, jag ville hellre observera på nära håll så jag vet hur det går till när det är dags för mig. Imorgon skulle vi skriva kontrakt och gå igenom allt det juridiska. Jag skulle ljugit om jag sa att jag inte var nervös. Jag vet inte varför jag var det men det kändes som om något skulle gå snett.

     När jag ringde min pappa i morse och berättade om den glada nyheten blev han först lite skeptisk över tanken på att jag återigen inte skulle vara hemma på väldigt länge, men sedan övergick det i glädje tårar och en timmes tjat om hur stolt han var över mig. Sedan skulle även resterande familjemedlemmarna gratulera mig. Jag saknade mina syskon, min pappa och min styvmamma. Även om jag hade svårt för Elenor i början så vande jag mig till slut och nu har vi en ganska stark relation. Hon är ju dessutom mamma till mina halvbröder. Jag kallar dem aldrig det, halvbröder, det låter så fel. Dom var mina syskon vare sig vi inte har samma mamma eller inte, så delade vi kött och blod och det var det som räknades.

     ”Hallå, tänker du bara stå där eller vill du dansa?” Jag såg i ögonvrån hur Nick viftade med händerna i ett försök att fånga min uppmärksamhet. När jag stirrat klart på spiken ovanför dörren så vände jag min blick mot honom.

”Dansa.” sa jag kort och gick och ställde mig på min plats framför spegeln medan Nick satte på musiken. Jag började röra mig då jag skulle och lät kroppen och hjärnan slappna av och sluta tänka. Precis som jag alltid gjorde när jag dansade. Lämnade allt åt sidan och lät musiken tala till mig.

     När vi kommit halvvägs genom programmet för förtionde gången ikväll öppnades dörren och jag såg någon gå in. Jag kunde inte se vem det var men personen verkade slänga av sig kläder och springa över till oss mitt i studion. När personen ställde sig framför oss och låtsades hålla i en mikrofon samtidigt som han utförde samma danssteg som oss förstod jag att det var Justin.  Jag kunde inte slita blicken från honom när vi dansade. Han log. Hela tiden. På något sätt gjorde det mig glad att se honom så. När vi avslutade numret sprang jag fram till förstärkarna för att stänga av musiken. När jag sen vände mig om såg jag Justin komma springades mot mig för att sedan omfamna mig i en kram när han var framme.

”Tack så mycket för allting idag”, viskade han andfådd efter dansen, ”även om jag hade kunnat skippa stoppet hos Selena så uppskattar jag verkligen det du gjorde. Tack.”

Jag drog mig ur hans omfamning och såg på honom. Han log brett och jag log snällt tillbaka.

”Sluta Justin, det var det minsta jag kunde göra efter det som hände med Selena här om kvällen och för det du gjorde igår. På tal om det, vart var du? Du bara försvann.” Hans ögon smalnade och han ignorerade min blick. Sedan såg han ner i golvet innan han tittade upp på mig.

”Jag var trött, så jag gick hem.” Han kollade sedan på Nick, som stod och dansade, innan han kollade tillbaka på mig. Jag förstod genast att han inte ville ta upp det framför Nick så jag nickade till svars innan jag gick iväg och slängde mig i soffan. Jag såg på medan Nick och Justin gick igenom några små ändringar i Justins danssteg men mina ögon blev tyngre och tyngre och tillslut orkade jag inte hålla dem uppe.

Jag hörde röster sitta och prata medan jag låg där i den sköna soffan och kom sedan på att jag måste ha somnat efter att vi dansat.

”Jag vet inte Nick, hon är verkligen jätte trevlig och snäll, men jag har ju precis träffat henne.” jag kanske borde ha sagt att jag var vaken, men jag ville höra vem de pratade om. Jag kände mig lite respektlös för jag låg och tjuvlyssnade där. Men de får ju faktiskt skylla sig själva eftersom jag faktiskt kunde vakna i vilken sekund som helst.

”Jag kan inte hjälpa att jag litar på henne. Jag bara gör det, jag vet inte varför faktiskt. Hon är annorlunda på något sätt. Alex, hon är… speciell. När vi träffades på flygplatsen den dagen var hon helt lugn och hon påverkades inte av det faktum att jag var Justin Bieber och det fick mig att tro att hon endast ser mig som en vanlig kille och det är inte många som gör det. Därför uppskattar jag henne så mycket.”

Wow. De pratade om mig. Nu kände jag mig verkligen illa till mods för jag inte sa att jag var vaken och kunde höra dem.

      Jag gjorde allt för att motstå frestelsen att ligga kvar och lyssna så jag öppnade försiktigt ett öga och skymtade Justin och Nick sittandes på golvet framför soffan med varsin baguette i handen. De såg på varandra så passionerat att det såg ut som om de skulle kyssas i vilken sekund som helst.

”Ska ni kyssa varandra eller inte?” ett brett flin formades på mina läppar när jag uttalade orden, stolt över att jag fått till en bra replik. Men de ignorerade istället mitt skämt och såg förbryllat på mig.

”Hur länge har du legat vaken?” Jag sträckte på benen och armarna innan jag satt mig upp.

”Tillräckligt länge för att nu vara full medveten om era hemligheter och fantasier.” jag flinade stolt medan dem nu såg oroligt på mig. Rädda för att jag nu visste allt dem pratat om. Faktum är att jag inte alls visste vad de pratat om. Inte ens hälften av sakerna de diskuterat, bara den lilla biten om vad Justin tycker om mig.

     Jag gick över till min väska, drog ut min hoodie för att dra den över huvudet och dra igenom armarna. Jag såg mig i den stora spegeln på väggen och rättade till den innan jag böjde mig ner för att se till så jag hade allting jag behövde i min väska. Hela tiden kunde jag känna deras blickar bränna mig i ryggen men valde att ignorera det. När jag hade allt vände jag mig om och hånlog mot dem.

”Ehm…” jag gav dem en sarkastisk och förvirrad blick, ”vi borde göra detta igen, snart. Det var kul att få veta alla era hemlisar. Vi ses imorgon då kontraktet skrivs på och ni är fast med mig i två år.”

Jag vände på klacken och innan jag gick ut genom dörren slängde jag iväg en slängkyss till dem där dem satt med ögonen stora som tefat och munnarna vidöppna i chock. Jag kände mig lite taskig för att ha gjort såhär, men äsch, lite kul skulle jag väl få ha?

     Det varma vattnet sköljde över min kropp och känslan att få ta en varm dusch efter dagens dans rep var otroligt skönt. Jag vred av vattnet och steg ut ur duschen. Jag slängde mina svettiga kläder i tvättkorgen och stäckte mig efter en handduk som jag virade om kroppen och en om håret. Jag kände mig ledsen idag. Det gjorde ont i hjärtat att höra Justin prata om sin mamma och se honom le efter att ha spenderat en hel dag med henne. Jag var såklart glad för hans skull men det gjorde ont att inte min mamma var i närheten.

     Hon var inte där när jag fick min första mens, hon var inte där när jag började högstadiet, inte där när jag fick min första kyss, inte heller när jag fick mitt hjärta krossat för första gången och tillslut var hon inte här så jag kunde berätta att jag skulle åka på turné med Justin Bieber.

     Jag gick ut i köket och tog ut en kall vattenflaska ur kylen med tårarna rinnandes ner för mina kinder. Precis när jag skulle ta en klunk knackade det på dörren. Jag skyndade mig över för att öppna och torkade snabbt bort tårarna. Jag slet upp dörren och såg Justin stå lutad mot dörrkarmen med ögonen stängda.

”Jag ville bara säga att det du hörde mig säga idag var…” han öppnade sina ögon och såg på mig. Jag vände mig om i ett försök att dölja at jag gråtit men han tycktes uppfatta det då han med hjälp av sin hand vred mitt huvud så jag kollade honom i ögonen, han såg på mig med sorg i blicken ”… Alex? Var det något jag sa som gjorde dig ledsen?”

”Nej, vadå? Ledsen? Jag är inte ledsen.” jag vände mig om och gick in i lägenheten. ”Kom in, jag ska bara byta om.”

På bråkdelen av en sekund efter att jag uttalat orden kände jag Justin gripa tag i min arm och vända mig om som än en gång fick mig att se på honom. Han skakade på huvudet och verkade leta efter dem rätta orden att uttala. Jag kunde inte hålla det längre. Jag kunde inte gömma det faktum att min döda mor var allt som fanns i mina tankar just nu och jag kunde inte förneka att jag var ledsen över att hon inte var här, på jorden, med mig. Mina tårar som jag försökt hålla inne besegrade mig och rann nu ned för mina kinder som en öppen kran.

”Hey… Gråt inte. Vad har hänt? Kom hit.”

Jag pressade mina händer mot mitt våta ansikte när Justin drog in mig i en tröstande kram.

    Vi stod där och en tystnad uppstod. Det enda som hördes var mina snyftningar mot Justins bröstkorg. Vad skulle jag säga om han frågade? Vilket han, nästan helt säkert, kommer göra. Justin visste inte att min mamma inte fanns. Jag hade undvikt att berätta om det den dagen vi varit hemma hos honom. Jag hade bara berättat om min familj, nämnt dom vid namn inte så han visste inte att min riktiga mamma inte längre fanns. Någon gång var han väl tvungen att få veta, men min mamma är något jag inte pratar om. Inte ens med Tyra.

     ”Schhh… Allt kommer att ordna sig.” Fan. Dumt sagt Justin. Jag svor mentalt för mig själv åt min dumma mening jag just uttalat. Hur kan jag ha någon som helst aning om att allt kommer att lösa sig när jag inte ens visste varför Alex storgrät. Men min plikt som hennes vän är att finnas där för henne och det verkade som om Fredo och Tyra var ute idag igen, vilket lämnar Alex här ensam. Gråtande. Om inte jag skulle varit här förstås.

      Jag lossade lite på greppet om hennes kropp och såg ner på henne. Hon gned händerna för ögonen i ett försök att få stopp på tårarna som forsade ner för kinderna. Försiktigt tog hon bort händerna från ansiktet och såg på mig med hennes rödsprängda ögon. Hennes blick visade rädsla, tomhet och besvikelse. Vad kan ha hänt på mindre än en timme då jag såg henne sist? Något som verkligen förstört henne? Hon öppnade munnen i ett försök att säga något, utan framgång, så jag tog tillfället i akt för att försiktigt försöka hjälpa henne.

”Vill du prata om det? Jag är en bra lyssnare.” hon sökte djupt i min blick innan hon suckade djupt.

”Jag vet inte om jag kan.” mumlade hon med tjock röst. Det lät nästan som om hon hade åkt på en rejäl förkylning.

”Du vet att du kan lita på mig, eller hur?”

”Justin, det är inte det att jag inte litar på dig utan jag vet inte om jag kan berätta det. Jag brukar aldrig prata om det. Med någon.” Hon betonade någon extra mycket för att jag skulle förstå att hon verkligen menade att hon inte prata med någon om detta. Det måste vara något väldigt allvarligt med tanke på att hon inte gjorde det.

”Jag kan inte tvinga dig att prata med mig. Men det stör mig att se dig så här ledsen och som din vän är jag här för att se till så du mår bra.”

Hon såg nu på mig och log. ”Tack” sa hon. ”Vill du stanna här tills Tyra kommer?” Jag tänkte efter. Jag var egentligen helt slut, men jag kunde inte lämna henne såhär.

”Självklart.” svarade jag snabbt och hon log lite bredare denna gången. ”Så sluta nu gråta och sjas med dig och tvätta ansiktet.”

Jag strök bort några tårar från hennes kinder med mina tummar innan hon vände sig om och försvann in i badrummet. Jag zappade mellan TV kanalerna där jag satt i soffan i väntan på Alex. Hon hade varit i badrummet ett tag nu och jag undrade ifall jag behövde se till så allt var okej men bestämde mig sedan för att ge henne en stund till. Tillslut när jag hittade en kanal som just börjat sända ”Grown Ups” lät jag den vara på och skulle resa mig för att titta till Alex när hon kom ut ur badrummet. Aningen fräschare men fortfarande med rödsprängda ögon. Hon gick in till köket och snart började det poppa i mikron och popcorn lukten spred sig i lägenheten.

     ”Finns det något på TV?” undrade hon och kom gåendes in i vardagsrummet med en jätteskål fylld med popcorn.

”Mhm, Grown Ups har precis börjat.” svarade jag och såg på henne. Hon slog sig ner i andra änden av soffan och lade skålen mellan oss.I flera sekunder satt jag och samlade mod till mig innan jag frågade det jag mest var nyfiken på, ”Är du okej?”

”Har du sett denna filmen innan?” Jag log lite åt hennes försök i att byta samtalsämne men svarade henne sedan utan att för en sekund slita blicken ifrån Tv:n.

”Om jag ska vara ärlig så har jag inte det. Jag har alltid velat men det har liksom aldrig blivit av. Har liksom inte haft tid.”

”Går det ens en dag då du bara kan, typ chilla, inte tänka på något och bara göra vad fan du vill?” Jag tänkte efter… Det var ett riktigt bra tag sedan jag satt med en vän och bara gjorde ingenting. Med ingenting menar jag kolla på film, spela TVspel eller bara allmänt chilla.  Jag har ju i princip aldrig tid att slappna av helt. När jag är ledig finns det alltid annat att göra. Antingen är det ett rykte eller så är det något annat. Fast i och för sig har denna veckan sett aningen annorlunda ut än vanligt men det är bara för då har jag jobbat på dagarna.

”Ehm, faktiskt inte. Eller inte de senaste månaderna då jag jobbat mycket med albumet och jag jobbar ju fortfarande på det. Jag behöver minst 2 dagar för att kunna koppla av på riktigt och det är inte ofta jag har två lediga dagar i sträck. Så därför försöker jag njuta så länge som möjligt när jag har dem. Som till exempel denna veckan har jag haft det ganska lugnt. Men nästa veka kommer jag vara helt slutkörd.”

”Åh..” var allt hon svarade. Antar att hon fick svar på sin fråga. ”Snart kommer bästa delen av filmen. När Robs döttrar kommer till stugan. Alla män blir helt galna.”

”Varför?”

”Du får se” svarade hon och ett busigt leende sökte sig till hennes läppar.

      Vid det här laget var jag helt övertygad om att jag kunde lita på Alex och att hon inte var ute efter pengar eller kändisskap. Hon var helt enkelt en bra vän.

”Tack.” jag själv blev en aning chokad över orden som lämnade min mun. Det var inte meningen att dem skulle komma ut. Alex såg undrande på mig och jag sänkte blicken och rättadetill min position i soffan. ”Jag menar… Tack för att du ser mig och inte popstjärnan Justin Bieber. Det är det inte många som gör och jag ville bara tacka dig för det. Det är inte lätt att lita på människor när man är i min sits.”

”Jag förstår dig. Och det är ingen orsak, du är väl precis lika mycket människa som jag och vi är lika mycket värda. Jag ska inte behandla dig annorlunda för du är känd.” wow. Det finns en första gång för allt antar jag. Det var första gången någon någonsin sa så till mig sedan jag blev känd och jag har inte känt mig såhär normal på åratal. Det kändes bra. Vi log tacksamt åt varandra och jag var först med att avbryta ögonkontakten då jag vände mig om för att återväna till filmen.

      ”Anledningen till…” jag vände blicken och såg på Alex som hade brutit tystnaden efter bara några minuter. ”Anledningen till varför jag grät innan var för… för att… för jag saknar min mamma.”

Mina ögon blev stora och jag stirrade på henne. Hon saknade sin mamma? Jag förstod henne. Jag klappade henne vänskapligt på låret och sa

”Tänk inte på det. Snart åker du ju hem och då kan ni träffas igen.”

”Det är inte riktigt så det ligger till Justin. Min mamma, min riktiga mamma, hon finns inte längre.” mina öron kunde inte tro det jag precis hade hört. Har Alex ingen mamma?  Hon sa ju Robert, Elenor, Jake och Leo till mig? Är Elenor inte hennes mamma då? Och jag som matat på med hur mycket jag saknar min mamma som bara bor en 3 timmar flygtur ifrån mig när Alexs mamma var, död? Herre Gud, jag var ingen bra person.

”Förlåt Alex.”

”Nej Justin, du behöver inte be om ursäkt för någonting. Det är inte ditt fel. Jag valde att inte berätta det för dig. Det är mitt fel. Men idag när jag såg hur glad du var efter att du hade umgåtts med Pattie tog det lite hårdare på mig än det brukade göra.” hon pausade för att ta en näve popcorn och ta en bit i taget och stoppa det i munnen. Jag flyttade närmre henne och strök henne på axeln.

”När-hur-var? Hur mår du egentligen?” hackade jag. Jag kunde inte sluta tänka på hur mycket jag slängt det i ansiktet på henne att jag är med min mamma. Hur kunde jag vara så korkad att inte fråga? Jag är världens sämsta kompis.

”Elenor är min låtsasmamma, och Jake och Leo är mina halvsyskon. Men jag behandlar dem som om vi är helsyskon. Dem är mitt allt och även om vi inte har samma mamma så delar vi ändå kött och blod. Min riktiga mamma var också från Amerika, precis som min pappa. Hon hette Mary-Anne och var världens bästa mamma. Hon dog när jag var sju i WTC attacken i New York. Hon var flygvärdinna. Hon reste världen runt och tog alltid med något hem till mig. Ibland tog hon med mig och vi var borta i några veckor. Hon var väldigt vacker och jag är stolt att säga att jag liknar henne. Jag kommer fortfarande ihåg dagen när vi fick beskedet. Jag ville inte tro det, jag kunde inte tro på det, det var omöjligt att min mamma var borta. Hon var ju nyss här liksom? Jag kunde sitta i flera timmar efter skolan och vänta på henne utanför vår port, men hon kom aldrig. Det var inte förens på begravningen jag insåg att hon verkligen var borta. När jag såg henne ligga där i kistan, alldeles blek och kall. Då bröt jag ihop. Jag grät, jag skrek att jag ville ha tillbaka henne och jag fick lämna kyrkan för allting blev för mycket för mig.” hon pausade och torkade bort en tår med sitt pekfinger. Sedan kollade hon på mig. Jag, helt stum, jag visste inte vad jag skulle säga. Hon tog en klunk av vattenflaskan som stod på bordet och jag granskade vart enda rörelse hon gjorde. Att sitta här och prata med en person hon inte känt mer än en vecka om något så personligt som ens mammas död måste vara riktigt jobbigt. Jag kan inte förstå att hon sitter och berättar detta till mig.

”Du behöver inte…” började jag men hon var snabb med att avbryta.

”Jag vill.” jag nickade åt henne att fortsätta och hon rättade till sig så hon satt med ryggen mot armstödet. Jag la upp hennes ben så dem var över mina och la popcornskålen i hennes knä. Jag ville att hon skulle känna sig så trygg som möjligt. ”Efter begravningen var allt väldigt svart. Det var en tuff tid för mig och jag hade det väldigt kämpigt. I skolan fick jag lyssna på kompisar som pratade om att deras mammor hade tagit med dem för att köpa barbiedockor och äta på Mc Donalds’ och där stod jag. Ensam. Utan någon mamma. Det var då jag började upptäcka dansen på allvar. Jag bad min pappa skriva in mig på en dansskola där jag kunde dansa efter skolan för att glömma allt som pågick hemma. Pappa gick fort vidare då han och mamma inte hade det så bra dem sista två åren i deras förhållande men höll ihop för min skull.

     Lite mer än ett år efter mammas död så hittade han och Elenor varandra och det tog ett tag innan de gifte sig. I början ogillade jag henne men nu är hon rätt schysst. Dessutom blev allt bättre när Jacob kom. Min första bror. Det fick oss att börja sammarbeta lite bättre som familj. Sen kom Leo och vi blev en enad familj. Jag var aldrig så duktig i skolan men jag behövde inte det, jag började på ett dansgymnasium i Lund och fick pendla mellan Lund och Malmö varje dag. Men jag ångrar ingenting. Idag är dansen ett minne av min mamma. Varje gång jag dansar gör jag det för hennes skull. Jag ville inte berätta för dig först eftersom att jag aldrig pratar om min mamma inte ens med min pappa eller Tyra. Det är en känslig sak, men dina ord fick mig att ändra mig. Att du litar på mig, det betyder mycket Justin. Så, tack.” hon lutade sig över soffan och tog återigen upp sin vattenflaska och förde den mot munnen innan hon tog en klunk. Jag såg att nya tårar samlats i ögonvrån och de skulle falla vilket sekund som helst. Men hon var stark nog att inte låta någon rinna.

”Tack själv. Tack för att du berättade detta för mig och förlåt för att jag har ständigt har pratat om min mamma. Jag kunde inte riktigt förstå varför du skulle gå igenom så mycket besvär bara för att ordna denna dagen för mamma och mig. Men nu förstår jag. Du är en riktigt bra människa Alex. Och det där jag sa idag i studion…” jag hann inte fortsätta innan hon brast ut i skratt. Hon höll sig för magen så hårt hon skrattade. ”Vad?”

”Jag hörde ingenting Justin! Jag bara skojade med dig och Nick! Det ända jag hörde var att ni nämnde mitt namn i slutet men inget mer. Haha. Du skulle sett era miner, prislösa!”

Åh, så hon hade skojat med mig hela tiden? Grymt. Då hade hon inte hört vad jag sagt. Inte för att vi sa något dumt men det hade varit pinsamt ifall hon hörde att Nick typ hade en liten chrush på henne. ”Du är elak.”

”Jag vet.” sa hon stolt och hånlog.

 Jag vände blicken mot Tv:n och märkte att filmens eftertext precis började rulla. ”Typiskt. Jag hann inte se filmen igen.”

”Har man otur så har man liksom, det finns inget man kan göra åt det.”  

”Ha-ha.” jag tog upp min mobil och skulle just smsa Nick om att Alex inte hade hört något när jag såg att klockan var tre på morgonen. ”Shit, shit, shit. Jag måste dra. Kolla klockan!” utbrast jag och hoppade upp ur soffan med ett ryck.

”Tack för ikväll, jag är glad att du berättade allt för mig.” Jag slog upp ytterdörren och vände mig om och gav Alex en kram.

”Tack själv, tack för att du var här.” Dem sista orden kom ut som en viskning och hon rodnade lite.

”Vad gör man inte för sina vänner, precis som du fanns när jag behövde dig finns jag här när du behöver mig.”

”Tack Justin. Gå nu hem och sov med dig!” hon knuffade till mig på axeln och jag tog några steg ut i korridoren.

”Försöker du bli av med mig eller?”

”Kanske.” svarade hon och log retsamt. ”God natt Jus”

Jag log åt smeknamnet hon gett mig och gav ifrån mig ett enkelt ”God natt” innan jag tog dem få trappstegen som ledde ut ur byggnaden och ut mot min bil. Så snart jag hade satt mig tillrätta i sätet blixtrade det till och jag såg några paparazzis framför min bil med sina jätte kameror. Hur i hela friden hittade de mig? Var jag än befann mig fanns dem där. Frustrerat körde jag ut på gatan innan jag la gasen i botten och styrde hemåt.

     Jag stannade vid ett trafikljus och bestämde mig för att ringa Nick så jag tog tag i headsetet från pasagerarsätet innan jag kopplade in det i mobilen och letade upp ”DeMoura” i min kontaktlista.

”Ser du inte vad klockan är Bieber?” röt Nick med en aningen raspig röst från andra sidan luren.

”Bro, jag vet att du inte sover, du twittrade för bara några minuter sen.”

”Jag skrev god natt Justin. Det betyder att jag håller på att somna”

”Wow, chilla lite bro. Jag har glada nyheter.” Jag väntade på att han skulle säga något så jag visste att jag hade hans uppmärksamhet, men när han inte gjorde det fortsatte jag, ”Alex hörde inte ett knyst om vad vi sa innan idag i studion. Hon bara playade oss.”

Jag hörde hur Nick pustade ut i andra änden. ”Du anar inte vilken lättnad jag känner”

”Din hemlighet är säker hos mig, men vad säger du om att vi playar tillbaka henne lite? Det hade väl varit kul?”

”Låter kul. Vad har du i åtanke Bieber?”

Hoppas ni gillar detta kapitlet, jag har jobbat hårt med det. lite mer än 4300 ord blev det och är det längsta kapitlet jag skrivit hittills. Jag försökte sätta mig i Alex position och skriva utifrån det, hoppas jag fick ihop det någorlunda. 

Kommentera ♥ / Ema