”Tyra... Vad tänker du med? Inte kan vi göra något sånt. Alla dem människorna som är där för välgörenhet och så ska vi komma och vara helt sarkastiska. Nja... Det låter inte så bra faktiskt.”

”Jaja, så går vi på bio och kastar popcorn på små barn.”

”Haha! Du är sjuk! Kan vi inte bara göra något normalt utan att lägga till massa sjuka saker?” skrattade jag och såg att vi nu närmade oss bilen. Vi gick mot den samtidigt som jag grävde i min väska efter bilnycklarna.

”Ja okej, tråkmåns.” muttrade hon medan jag låste upp sedan öppnade hon bildörren och satte sig tillrätta i passagerarsätet.

”Alex din telefon ringer!” ropade Tyra över vardagrummet.

”Svara och säg att jag är upptagen och ringer tillbaka sen.” svarade jag lugnt.

”Okej! Hallå?” svarade hon glatt och slängde upp fötterna i soffan. ”Ehm, hej! Detta är inte Alex. Detta är hennes vän Tyra. Hon är tyvärr upptagen just nu men... Hallå?” hon såg på mobilen och muttrade något för sig själv. ”Alex! Vem är JB i din kontaktlista? Han sa att han behövde snacka sedan när jag sa att du var upptagen så la han bara på luren.”

”Ehm... En vän. Från min skola bara.”

”Är det inte komiskt att han har samma initialer som Justin Bieber?”

Jag hade nu kommit in i vardagsrummet och såg på Tyra. Det var droppen jag kunde inte hålla det inne längre. Jag gav Tyra en blick som sa det där var Justin.

”Alex...” hon såg hoppfullt på mig. ”Pratade jag nyss med Justin Bieber på telefon?”

”Kanske...” svarade jag och slog ut armarna som ett oskyldigt barn med höjda axlar. Tyra kollade en stund på mig innan hon brast ut.

”AAAAAHHHHHHH!” skrek hon och rätt som det var hoppade hon rundor som ett litet barn. ”Fy fabian vad coolt! Men... Vänta.” hon tvärstannade sedan och såg undrande på mig. ”Varför har du hans nummer och varför skulle han vilja prata med dig?”

”Jo grejen är den...” började jag och berättade hela förloppet för Tyra om hur vi hade träffades igår på flygplatsen. Det som chockade mig mest var Tyras reaktion. Hon reagerade bättre än väntat.

”Ring honom och se vad han ville prata om.” hade hon sagt. Hon lovade mig samtidigt att om vi nu skulle ses inte vara med oss bara hon fick en autograf och en bild med honom. Jag hade förstås gått med på det och ringt upp Justin.

Några signaler gick utan något svar. Jag skulle just lägga på när jag hörde honom i andra änden.

”Jag hoppas verkligen detta är Alex och att jag inte har fått fel nummer!”

”Nejdå! Det var bara min vän som svarade innan. Jag skulle aldrig få för mig att ge ut fel nummer.” skrattade jag tillbaka och hörde Justin pusta ut.

”Så, vad gör du?”

”Inget sitter här med Tyra som för tillfället hyperventilerar för jag pratar med dig.”

”Haha. Aw, sätt på högtalaren.” bad han mig lika lugnt som jag hade bett Tyra svara i telefonen förut.

”Den är på nu.” meddelade jag honom så fort jag klickat på några knappar på min mobil.

”Hej Tyra!”

”Ehm... Hej Justin! Hur är det?” sa hon med en aning darrig röst, men jag såg hur hon försökte hålla tillbaka det.

”Jo jag mår bra tack! Men vet du vad som skulle få mig att må ännu bättre?”

”Nej vadå?” undrade hon förväntansfullt och sneglade snabbt upp på mig med en glimt i ögonen. Hon såg ut som ett barn i en godisaffär.

”Om jag kunde få låna din vän Alex i några timmar.” avslutade Justin sin mening.

”Aboslut!” svarade Tyra glatt. ”Men jag behöver träffa dig först bara för att försäkra mig om att du kommer ta hand om min Alexandra.” Hon tog ett djupt andetag,

”Och-kanske-skriva-en-autograf-och-ta-en-bild-med-mig!” sa hon i ett svep och fnissade en aning barnsligt.

”Det skulle vi nog kunna ordna.” skrattade Justin. ”Vill ni komma hit eller ska jag komma till er?” Jag tog över telefonen och stängde av högtalaren.

”Det är helt upp till dig Justin. Hur undviker du bäst media? Jag vill ju inte att folk ska snacka och att det blir en skandal eller något i den stilen.” mumlade jag medan jag pillade på kanten av en kudde.

”Alfredo är faktiskt här. Han kan köra och hämta er, sen kan han och Tyra hitta på något så kan vi hänga här.”

”Ja det låter nice. Är du hungrig? Vad sägs om kina mat? Jag bjuder.”

”Jag är alltid hungrig! Ta med dig en bikini. Vi kan hänga vid poolen. Jag känner att jag behöver jobba på min bränna lite.” sa han och skrattade lyckligt.

”Haha. Absolut. Be Alfredo ringa mig när han är här. Jag sms-ar dig min adress.”

”Okej, bra. Ses snart!”

”Vi ses.” sa jag och avslutade samtalet.

Alfredo tutade nu för andra gången och Tyra stod otåligt i dörröppningen och väntade otåligt på mig medan jag bytte om.

”Kom igen nu Alex, Alfredo väntar! Ta bara på dig det du hade på bion igår!”

Jag ignorerade Tyras klädtips medan jag kastade en sista blick på golvspegeln som stod lutad mot väggen i mitt kritvita sovrum. Snabbt efter samtalet med Justin hade jag slängt på mig en one-shoulder baddräkt, mina vita Levi’s shorts och ett par flippflopps på fötterna. Jag såg mig i spegeln ännu en gång medan jag snurrade upp mitt hår i en boll på huvudet och stoppade ner mina solglasögon och mina hörlurar i tygpåsen jag hade innan jag gick mot Tyra.

”Äntligen!” utbrast hon med armarna hängandes ned för sin kropp.

Jag tog nycklarna och låste efter oss innan vi gick ner till Alfredo som satt och trummade på ratten i sin Range Rover. När han såg att vi kom gående och förstod att det var vi som var Alex och Tyra gick han ut för att hälsa på oss och öppna dörrarna så vi kunde hoppa in.

”Så vem av er fina damer är det som ska gå på dejt med mig ikväll?” frågade han och ett brett leende spred sig på hans läppar.

”Blondie i baksätet.” svarade jag och pekade på Tyra som log. Alfredo gav henne en snabb blick i backspegeln.

”Vad hade du tänkt att vi ska göra Alfredo?” undrade Tyra nyfiket. Alfredo ryckte lätt på axlarna.

”Ja det beror lite på vad du är för typ av tjej. Om du gillar att gå ’all in’ eller bara vill äta middag. För mig spelar det ingen roll.”

”Vad sägs om, först går vi och äter middag och därefter går vi ’all in’ och allt vad det nu innebär.”

”Uh, båda? Jag gillar dig redan!” sa Alfredo och log.

”Vad ska jag säga? Vi svenska tjejer vet hur man festar.” blinkade Tyra och drog undan en blond hårslinga bakom örat.

”Sluta fresta mig!” skrek jag tjurigt. ”Jag vill också gå ut och dansa.”

Alfredo började skratta samtidigt som Carly Rae Jepsens låt ’Call me maybe’ började spelas på radion. Han höjde och vi började sjunga i takt med Carly. När vi stannade vid ett trafikljus satte han på sin kamera och spelade in när vi alla sjöng och dansade.

”Detta ska jag skicka till Biebs!” sa han och skrattade innan det blev grönt och han började köra.

 Ett stort vitt hus tornade upp sig framför oss bara några minuter senare. Alfredo körde oss ända fram till porten och medan han satt kvar i bilen gick jag och Tyra ut för att ringa på dörrklockan till Justins stora hus. Efter några sekunder öppnade Justin dörren och sträckte ut armarna för en kram.

”Välkomna! Nice video ni spelade in föresten.” skrattade han. Jag besvarade hans kram och log. Sedan stod jag och lyssnade på när Justin och Tyra samtalade en stund. Jag granskade Justin där han stod. Han hade ett par svarta baywatch-liknande badbyxor som slutade strax ovanför knäna, bar överkropp, en turkos keps på huvudet och flippflopps. På ett sätt förstod jag alla tonårstjejer som var döds kära i honom. Han såg ju rätt bra ut.

När Tyra fått sin bild och autograf hoppade hon in i framsätet hos Alfredo och de körde iväg.

”Kom in, känn dig som hemma.” sa Justin när bilen svängt ut på gatan och var utom synhåll.

     Jag steg in i huset och stod nu i det som verkade vara hallen. Den var enorm. Det var högt i tak och färgtemat verkade vara vitt, brunt och svart. Rakt fram fanns en glasdörr som verkade leda ut till garaget då jag ståg en bil stå parkerad på andra sidan. Till vänster var det en stor trappa som ledde upp till övervåningen. Det såg mycket ut som en ungkarlslya men samtidigt var det väldigt fint. Insjunken i mina tankar följde jag efter Justin in till köket.

”Wow vad här är fint!” fick jag ur mig samtidigt som jag svepte blicken över köket. Sedan gick jag fram och ställde maten på köksön.

”Nja… Det är helt okej. För mig är det viktigast att jag har tak över huvudet, mat i magen och en säng att sova i. Allt det andra är bara ett plus.” han lutade armarna mot en av barstolarna och log snällt mot mig.

"The most importnant thing for me is that I've got roof over my head, food in my belly and a bed to sleep in."

”Jag gillar ditt sätt att tänka” sa jag och började plocka ut boxarna med mat ur påsen. ”Vill du äta ur boxen eller på tallrikar?”

”Tallrikar. Jag vill kunna njuta av maten. När jag äter ur boxen känns det som om jag har bråttom.”

”Smart där.”

”Som jag sa innan. Känn dig som hemma Alex. Tallrikar och bestick finns någonstans där.” sa han och pekade mot lådorna under spisen. ”Det är bara att rota efter det, så tar jag fram lite läsk och några glas så länge. Jag sätter igång lite musik också så möts vi vid poolen.”

 Med det sagt tog han två glas från skåpet vid diskbänken och en tvåliters cola ur kylen innan han vände på klacken och slank ut genom det som verkade vara altandörren. När han var utom synhåll letade jag fram två tallrikar och bestick till oss innan jag gick ut samma håll som Justin hade gått.

”Tack för maten Alexandra.” tackade Justin medan han torkade sig om munnen med den röda servetten han hade fått. 

Jag log till svars. Vi hade småpratat lite under måltiden. Jag hade berättat lite om mig själv, om min familj och mina intressen. Jag hade dock utelämnat faktumet att jag var en dansare och studerade på ett dans gymnasium hemma i Sverige då jag visste att Justin och hans crew sökte dansare till Believe turnén. Och om jag kände honom rätt (genom vad jag har sett på TV) så hade han velat se mig dansa. Men jag var inte så säker på om jag ville det.

”Så Justin… Vad var det som var så viktigt att jag var tvungen att berätta för min bästa vän att jag ”känner” Justin Bieber?” frågade jag med ett höjt ögonbryn samtidigt som vi båda ställde oss upp för att duka av och bära in disken till köket.

”Varför citationstecken vid känner? Känner du inte mig eller?” undrade han med en besviken ton.

”Det var inte så jag menade. Men vi hade ju bara träffats en gång på flygplatsen och du visste inget om mig så det känns inte som om jag riktigt kan säga att jag känner dig. Än.”

”Ja du har ju en poäng.”

”Jag vet” sa jag och log mot honom samtidigt som jag förberedde mig för att diska.

”Vad gör du?”

”Jag ska diska ser du väl?” svarade jag med ett höjt ögonbryn. Justin skakade långsamt på huvudet medan han log ett snett leende.

”Inte för att vara sån, men jag har folk som kan göra det.” förklarade han lugnt och stillsamt, utan några tecken på dryghet i rösten.

”Inte för att vara sån men jag gillar att städa undan och lämna rent efter mig. Dessutom handlar det bara om två tallrikar.” kaxade jag tillbaka.

”Som du vill” sa han och drog upp sin mobiltelefon ur fickan samtidigt som han satte sig på en av barstolarna vid köksön och började knappa på tangenterna.

Kapitel tre! Många tror kanske det går väldigt, väldigt fort fram för Alex och Justin - men ni anar inte vad jag har i bakhuvudet!! Det här kommer bli så bra, bara vänta och se mina kära vänner... ;)

Kommentera! XO Ema.