Jag ångrade lite att jag hade tagit Dr. Martens på mig just idag. Det var varmt ute, nära fyrtiofem grader. Det var rätt varmt för att vara Los Angeles. Vanligtvis låg temperaturen på genomsnittliga 30 grader. Och då kan man lugnt gå med boots och långbyxor. Men idag, idag var det ovanligt varmt. Som tur hade jag matchat bootsen till mina underbara vintage Levi’s shorts och ett linne med bar rygg och mina Ray Bans.

      Jag parkerade min Mini Cooper så nära ingången till LAX som möjligt. Om jag kände Tyra rätt så skulle hon ha massa bagage med sig. Även om hon bara skulle stanna i en vecka. Jag såg mig omkring medan jag gick mot ingången och lade märket till att det var ovanligt mycket folk här idag. Jag funderade en stund på vad det kunde bero på samtidigt som jag satte på mig mina Beats by Dr. Dre och tryckte play på iPhonen.

     När jag kom in på flygplatsen möttes jag av unga tonårstjejer med Justin Bieber tröjor på sig. Åh great Bieber är här tänkte jag. Inte för att jag har något emot honom det är bara det att vissa av hans fans bara blir för mycket ibland. Jag följde skylten ”arrivals” och när jag kom dit satte jag mig på ett räcke precis framför dörren där passagerarna skulle komma ut. Jag slängde en blick mot en av de många TV apparaterna som visade när planen anländer. Jag läste att planet från Köpenhamn inte anlände fören om 20 minuter. Typiskt mig att vara tidig. Samtidigt som småtjejerna började bli mer och mer högljudda höjde jag musiken som spelades i mina öron och började gå igenom danssteg i mitt huvud.

     Jag kände att någon stirrade på mig. Jag vände mig om och, på räcket, någon ynka meter bort satt Bieber. Han hade på sig en hoodie med luvan uppe, solglasögon (även fast han var inne), ljusa jeans och som vanligt Supras. Jag log mot honom och han log tillbaka samtidigt som jag drog av mina beats. Bakom honom var det massa skrikande fans som bad om att få ta en bild eller om en autograf. När jag tänker efter är det lite synd om killen. Han har ju knappt något privatliv.

     Jag ville inte vara oartig men där jag satt gick inte att undvika att höra konversationen Biebs hade med sina fans. Han hade vägrat att skriva autografer eller ta bilder idag. Fansen hade då reagerat och sagt saker som ”vi har väntat här på dig hela dagen för att få en bild” & ”var inte så ohövlig mot dina fans”. Först hade han bara svarat att han hade haft en dålig dag och att han väntat hela dagen på sin flickvän men vände han sig hastigt om.

”Ohövlig?” sa han. ”Jag är precis som er en människa och har precis som er dåliga dagar ibland. Är jag då ohövlig som inte vill ta en bild? Jag måste inte göra något och jag är inte på humör för detta just nu. Bara lämna mig ifred.”

     Han verkade nicka åt sin livvakt som sjasade iväg fansen. Efter ett tag var det nästan bara vi som var kvar. Vågar jag prata med honom tänkte jag för mig själv… Men sen tänkte jag det är ju Justin Bieber man får inte sådana här chanser varje dag.

”Jag hade gjort samma sak.” sa jag och vände mig om mot Justin och log mot honom.

Han granskade mig från topp till tå innan han snällt log tillbaka och sa:

”Jag brukar inte vara sådan här men saken är den att jag verkligen har haft en dålig dag.”

”Kändis livet kan vara väldig utmattande kan jag tänka mig. Detta kanske låter konstigt på något sätt efter som jag är en främling för dig. Men om du vill kan vi snacka om det… Ehm… Jag är en bra lyssnare.” sa jag nervöst.

”Tack, men jag tror inte det behövs.” svarade han och såg sorgsen ut.

Jag ryckte på axlarna och vände mig om för att ta upp min mobil för att byta låt. Innan jag hann låsa upp flyttade Justin närmre mig. Nu satt vi bara med händerna på räcket mellan varandra. Och jag kollade noggrannare på honom. Han var faktiskt ganska söt måste jag säga.

     ”Det är bara det att jag och Selena går igenom en ganska tuff period i vårt förhållande just nu och jag vet inte hur mycket mer jag orkar.” började han sorgset. ”Sen har jag massor att göra nu inför mitt nya album. Och ända sen jag blivit myndig är jag ofta ifrån min mamma. Och jag saknar henne massor och det gör ont att inte kunna träffa henne lika ofta. Scooter har den senaste månaden varit på mig angående vad jag bör göra och inte bör göra. Sen så blir jag sur när mina fans blir sura för jag inte är på humör. Allt är bara en enda stor röra..”

Han andades djupt. Som om han berättat allt det utan att ta ett andetag. Jag såg på honom. Sedan vände jag fram blicken och funderade en stund. Jag var chockad, främst över att han så lätt hade talat ut. Och över hur han egentligen hade det.

”Du tror säkert jag är dum i huvudet. Glöm att jag ens nämnt något.” sa han besviket.

Jag skrattade till. ”Nej då dummer. Jag smälter bara allt och tänker på vad jag ska svara på först.”

Han hajjade till och nickade mot mig. ”Berätta mer om dig och Selena ” bad jag.

     ”Så, uhm. Ja jag vet inte hur mycket du vet, men vi började dejta för ungefär ett och ett halvt år sedan. Allt var underbart då. Vi umgicks mycket, gjorde ofta saker som ”vanliga människor” gör som exempel vi gick på bio och sådana grejer. Men nu efter nyår har jag börjat pilla mycket med mitt nya album och hon har haft sina saker och vi träffas inte lika ofta och gör inte saker vi brukade göra. Innan längtade jag efter henne men nu gör jag inte det lika mycket. Visst jag saknar henne och sådant ibland men absolut inte lika mycket. Och det känns inte rättvist att vara med henne när hennes känslor inte är detsamma som mina.” han stannade till lite och tänkte ett tag innan han fortsatta igen. ”Jag vet inte hur insatt du är i kändisars liv men massa tidningar har i senaste tiden skrivit att vi har gjort slut. Och det har faktiskt varit sant. Men vi har sedan på något sätt löst det och blivit tillsammans igen. Jag ser på vårt förhållande nu och ser det mer som påtvingat än att vi håller ihop för vi själva vill. Vi är nog bara tillsammans för att vi inte vill gå igenom det som kommer efter och för att göra det enklare för våra gemensamma vänner som slipper den pinsamma stämningen.”

Han hade tagit av sig sina solglasögon och såg mig nu rakt in i ögonen. Jag såg i hans mörka ögon att han led. Han var ledsen och behövde tröst.

     Jag tog ett djupt andetag. ”Justin.” sa jag och såg på honom. ”Jag har aldrig riktigt haft ett seriöst och lång varit förhållande. Men jag kan säga dig att folk har kommit för att prata med mig så länge jag kan minnas. Och jag har alltid sagt åt folk att följa deras hjärta. För det är hjärtat som lider, inte hjärnan eller något annat. Du ska tänka på vad ditt hjärta vill. Jag kan ge dig råd. Men de råden jag ger dig är saker som jag skulle gjort om jag själv varit i din situation. Men det är fortfarande upp till dig. Du ska inte göra något som inte passar dig eller som du inte mår bra av. Och att döma av hur du känner angående ditt och Selenas förhållande så skulle jag om JAG varit i din situation gjort slut. För det verkar som om ingen av er mår bra av det. Du behöver inget förhållande just nu heller verkar det som. Du behöver fokusera på musiken och familjen ett tag. Och snart har du ju också din turné. Hur hade det då gått om ni fortfarande varit i ett förhållande? ”

     Sekunder gick och killen bara satt där och stirrade på mig. Det var som om hans värld klarnat upp och han visste vad han skulle göra med sitt liv. Jag vände blicken mot arrivals dörren som nu hade börjat att öppnats och folk kom gående. Jag såg på TV skärmarna att Tyra flyg hade landat och att deras bagage nu rullade på. Jag ställde mig upp framför Justin och såg på honom. Hans blick var fortfarande fast och han log.

”Min kompis flyg har landat, hon bör vara här i vilken sekund som helst. Jag vill bara veta att du är okej. Du verkar lite… Ehum… borta.”

”Du…”

”Alex.”

”Alex… Kan jag ringa dig? Du vet, ifall jag behöver prata? Om det är okej för dig alltså.” sa han glatt och räckte fram sin telefon.

”Absolut!” svarade jag och knappade in mitt nummer samt tog en bild på mig och sparade i hans kontakter. Han kollade på mig med rynkad panna och ett snett leende på läpparna.

”Bara så du inte glömmer hur jag ser ut.” sa jag och gav tillbaka telefonen. ”Ring mig om det är något, vi han ju knappt igenom hälften av allt du ville prata om så hör av dig innan jag åker hem.” sa jag och sträckte ut armarna i hopp om en kram.

”Jag ringer dig. När och var ska du åka?” undrade han samtidigt som han besvarade kramen.

”Hem. Till Sverige. Torsdag nästa vecka åker jag.” sa jag snabbt. Han lutade sig tillbaka från kramen med ett leende.

”Oj då, vad kul. Jag skickar iväg ett sms till dig nu så du kan spara mitt nummer. Föresten titta vem som just kom. Selena, woho...” sa han sarkastiskt. ”Jag hör av mig Alex.”

Han blinkade mot mig innan han vände på klacken och gick mot Selena.

”Lycka till!” ropade jag efter honom.

”Tryck till med all din kraft då! Kom igen Tyra! Hårdare! Vi måste åka innan det är rusningstrafik.”

”Herre Gud Alex chilla. Jag försöker för vartenda öre!”

     Såklart så hade Tyra, som förväntat, med sig ungefär hela sin garderobs innehåll. Och så klart fick allting inte plats i min otroligt stora Mini Cooper. Hennes handbagage (som också var väldigt mycket) lade vi i baksätet bland min stora träningsväska. Jag hade varit och gymmat innan jag åkt till LAX för att hämta Tyra och nu får hennes onödigt stora bagage inte plats i min lilla bil. Jag hörde en duns och när jag såg i backspegeln såg jag Tyra komma gåendes med ett belåtet flin på läpparna.

”Det är så man gör det.” sa hon och klappade belåtet med sina händer för att få bort damm som hon fått på händerna.

”Skrytmåns...” mumlade jag samtidigt som jag startade bilen för att kunna köra ut från parkeringen. ”Så… Berätta för mig. Vad händer där hemma? Hur mår alla?”

”Det är otroligt kul nu sista året. Alltså fan Alex att du missar allt det roliga i skolan nu. Vi sätter ju ihop en egen musikal. Hela storyn, danserna, rollerna och musiken får vi själva ta hand om. Och det är bara vi treor som gör det. Vi saknar dina house moves faktiskt.”

”Tyra sluta du ger mig ångest. Men för att informera dig så kommer jag hem om två veckor. Så om det fortfarande finns plats för mig så är jag gärna med i musikalen.”

”En och en halv vecka faktiskt och ja det skulle vi nog kunna ordna” sa hon och såg ut genom fönstret. ”Det är mycket finare i verkligheten än på bilder och i filmer.”

     Jag antog att hon syftade på staden och gav ifrån mig ett enkelt ”Jag sa ju det.”

Denna fina och underbara stad skulle jag snart lämna bakom mig. Åtminstone tills jag tar studenten. Jag kommer sakna det. Den hade på ett sätt växt in på mig. Jag mådde bra av att vara här och jag hade vant mig vid allting. I början hade jag det tufft men nu är det som om jag alltid bott här. Jag hoppas på att återvända hit igen snart. Millenium Dance Complex hade erbjudit mig en lärarposition inom housedance, hip hop och waacking. Jag kunde alltid åka tillbaka för att jobba. Jag har ju min lägenhet också så det hade inte varit några problem. Mest av allt kommer jag sakna mina dansvänner på Millenium. De var så snälla och hjälpsamma.

     Tyra avbröt snabbt mina framtidstankar. ”Vad ska vi käka? Jag är verkligen jättehungrig!” Åh just det. Mat. Såklart vill ju tjejen äta något efter en 15 timmars flygresa. Och mat? Nej inte hade jag tänkt på mat. Fan.

”Ehm… Jag har inte hunnit ordna något. Så vad sägs om lite amerikansk pizza?” sa jag med min allra lenaste röst och log mitt snällaste leende mot henne.

”Haha såklart har du inte hunnit. Så typiskt dig att va stressig hela tiden.” skrattade Tyra men godkände sedan hämtmat, som tur var. På vägen hem stannade vi till vid Pizza Hut för att köpa med oss en Hawaiipizza. Jag hittade en perfekt parkeringsplats precis utanför lägenheten och parkerade snabbt min pärla där. Jag och Tyra hjälptes åt att bära upp allt bagage. Tur att jag bodde på första våningen och att vi då slapp bära det så långt. Väl inne i lägenheten slängde vi ner bagaget vid dörren och gick direkt för att äta och prata samman oss om vad som pågått i våra liv.

     Medan Tyra stod i duschen så kunde jag lugnt hinna gå och handla lite chips och gott. Ikväll var det Gossip Girl på tv och både jag och Tyra var galna i serien, så jag tänkte det kunde vara lite mysigt att ligga i soffan och kolla på Chuck Bass samtidit som man proppade i sig massa chips. Jag tog mina nycklar och stängde dörren efter mig. Nu när det hade mörknat hade det blivit lite svalare så jag hade slängt på mig en hoodie och tagit mina sköna uggs på fötterna.

Jag gick ner för gatan för att komma till den stora vägen. Jag tog åt höger för att sedan gå in i den lilla livsbutiken.

      ”Hej Alex! Är det fest ikväll eller?”

”Men tjenare Danny, nej Tyra kom idag så vi ska ta det lugnt ikväll. Själv då? Det är ju måndagkväll för Guds skull. Vem går ut på måndagar?” skrek jag till Danny från chips hyllan medan jag stod och valde chips sort. Jag var stamkund här i denna affär. Jag handlade alltid här. Ja, förutom när jag behöver storhandla. Det gjorde jag istället på Walmart. Danny och hans familj ägde denna affär. De brukade skiftas om att jobba. Danny var två år äldre än mig och hans syster och jag var lika gamla. De var som min extra familj. Varje gång jag behövde något så var de alltid där och hjälpte mig. Danny var som en bror för mig och hans syster, Katie, och jag vi brukade umgås ibland när vi hade tid.

Han skrattade bara. ”Så vad ska ni två göra ikväll? Mysa ser jag?”

”Det är ju Gossip Girl ikväll Danny! Hur kan du glömma det? Har inte Katie tjatat hela veckan?”

”Just ja! Nu när du säger det så. Tur att jag jobbar ikväll, jag hade inte orkat sitta hemma och lyssna på Katie.”

”Ingen orkar lyssna på dig heller tråkmåns. Säg till Katie att hon kan komma över och kolla med oss om hon vill.” föreslog jag glatt med en enkel axelryckning och räckte fram två dollar.

”Hejdå drottning Alex! Hoppas det är många där ute som vill lyssna på dina intressanta …” jag hörde inte de sista orden som lämnade hans mun då ljudet av tutande bilar tog över mina öron när jag gick ut på gatan.

Då var det första kapitlet på den nya novellen uppe, skrivet av mig, Ema. Hoppas ni gillar det och fortsätter läsa för jag, tillsammans med Liv, har mycket inplanerat! Så kommentera vad ni tycker både bra och dåligt!

Och jag vet att ni tror det går för fort fram, men vänta med att döma för så är verkligen inte fallet. Ni får helt enkelt vänta och se ;) P&K Ema.