"Jo. När kan du ses tror du?" frågade han nervöst. Nervositeten smittade snabbt av sig från honom till mig. Fuck.

"Om två timmar?" föreslog jag och lutade mig mot den lattefärgade väggen nästintill dörrne ut till den franska balkongen.

"Det blir toppen. Ska vi säga att vi möts... på Carmines klockan halv fem?" bubblade han fram, utan den jobbiga jobb rösten nu. Jag nickade långsamt tills jag kom på att han inte såg mig och svarade ett simpelt 'Ja.'

"Ja, ja, bra då. Vi ses senare då... hej." sa han stelt medan han övervägde om han skulle säga 'Kram' eller 'Puss', kanske ett 'Jag älskar dig'. Men ett 'Hej' räckte tydligen för honom. Jag slängde ned telefonen på skrivbordet igen och gick sedan ut i hallen där jag så tyst som jag kunde drog på mig mina ytterkläder. Jag skulle behöva göra ett stopp innan mötet med Lucas, och Justin fick verkligen inte veta vart jag skulle åka.

“Fuck.” muttrade jag återigen. Jonathan kollade tröttsamt upp på mig med en ny joint i mungipan.
“Ta det lugnt Justin. Inget har hänt henne, jag lovar.” andades han ut. Ett moln av rök tog följe medan han pratade, ut ur hans mun och samlade sig i rummet.
“Hur kan du lova en sån sak?! Huh?” röt jag innan jag slog mobilen mot örat igen. Signal efter signal gick fram medan jag vankade av och an i rummet. Efter fem signaler kom röstbrevlådan upp och jag lade på. “Det har hänt henne något. Hon stack bara utan förvarning och svarar inte i telefonen nu?!”

“Men chill your balls bro’. När stack hon tror du?” frågade Jonathan lugnt. Vänligheten i hans röst berodde endast på drogen som hunnit sprida sig i hans kropp, från topp till tå. Jonathan var aldrig lugn annars.
“Fyra timmar sedan kanske. Inte vet väll jag!” skrek jag förtvivlat. Varför vart jag så orolig helt plötsligt? Jonathan kollade upp på mig en stund. Sedan spreds ett stor, retfullt flin på hans rosa, torra läppar.
“Nämen.. har Bieber börjat bry sig om folk? Vad hade du för medkänsla förut? En procent eller? Så tjejen, den där Noelle... är du kär i henne  eller vad är grejen med din orolighet? Det är skrattretande.”
“Ha-ha. Kanske. Hon har fått mig att se på saker och ting med andra ögon. Ja, jag älskar henne. Har du något problem med det så kan du dra och knulla en åsna eller något.” morrade jag uppkäftigt, även om jag visste att Jonathan enkelt skulle vinna ett slagsmål om han inte varit så påverkad av Jointen i sin mun.
“Det är bra det... du kan behöva looove i ditt liv. Har du knullat henne då?” ville han nyfiket veta.
Mungiporna på mig gled fort upp i ett flin. “Så klart. Vem tar du mig för? Jag är Justin fucking Bieber.”
“Det är bra. Du har inte förlorat all sting du.” skrockade Jonathan i blandning av en hostning.
“Som jag sa förut - vem tar du mig för?”
Jag slog mig ned bredvid honom i den spruckna skinnsoffan. Den gamla fabriken hade blivit som vårat lilla häng. Vi hade renoverat om vissa rum själva, medan andra rum var igenbommade. Hela fabriken hade fyrtio rum ungefär, vi hade tagit oss an femton. Vardagsrummet vi nu satt i innehöll en sliten gammal soffa, ett biljardbord med ölfläckar, en bar med tre barstolar och tre fönster som var täckta med plankor.

Jonathan stirrade på den lilla glipan mellan två plankor som täckte över ett fönster. Solljuset som sipprade in i springan lade sig som ett tunt streck på heltäckningsmattan. Oron sköljde över mig. Det jag såg gick knappt att smälta in.
”Jag provar…” viskade jag tyst för mig själv och pressade mobilen mot örat. Signaler kom fram men inget svar kom från andra änden. Bara av att inte få höra hennes röst gjorde mig galen. Vart kunde hon vara?
”Lägg ner nu. Hon är arton år, hon kommer tillbaka ikväll typ.” försäkrade Jonathan mig lugnt. Alldeles för lugnt. Jag slet ned värmeljusen som stod på bordet till sidan av soffarmen. Torr stearin lossnade från dess kanter, studsade på golvet innan stearinet landade på den svarta mattan. Klumparna på mattan såg nästan ut som torr gröt, som legat och ruttnat. Men ingen utav oss hade orken att resa sig upp för att torka bort dem eller ens ställa upp ljusen på bordet igen. Lusten fanns inte riktigt där. Istället satte Jonathan på tv:n och knappade igenom det stora utbudet av kanaler vi hade. Han stannade på någon filmkanal där Harry Potter pågick, lutade sig tillbaka i en lite skönare position och njöt sedan av filmen med ett glas gin i handen.
”Hur kan du ta det så chill?” utbrast jag så hårt att spottdroppar lämnade min mun.
”Det är inte min babe som stuckit. Inte för att jag någonsin skulle ta på mig ansvaret att skaffa en…”
Jag fiskade upp ett paket Fisherman’s Friends och placerade två citronpastiller på tungan. Det starka tog över i min mun, nästan suddade bort den äckliga smaken jag tidigare haft. Jag slängde en diskret snegling mot tv:n. Hermoines ansikte prydde skärmen medan tårar rann ned för hennes kinder. Skulle jag vara ärlig var hon en trevlig tjej. Snygg också. Jonathan skröt ett tag om att han hade legat med henne, men ingen trodde på det. Varför skulle en sån heting som Emma Watson vilja ligga med Jonathan som har legat så mycket i sitt liv att han typ har hundra könssjukdomar? Finns inte så många anledningar till varför hon skulle det. Snabbt sköt jag undan tankarna om Emma Watson. Jag hade en tjej redan.
”Ska vi beställa Pizza?” frågade Jonathan och sträckte sig slött efter telefonen.
”Visst. Hawaii annars dör du.” hotade jag honom. Han nickade lugnt innan han knappade in numret till New Yorks bästa pizza ställe och beställde. Då slog det mig. Rosie kanske visste något. Jag bläddrade igenom min telefonlista tills jag äntligen fann hennes nummer. Noelle hade lagt in det för nödsituationer.
”Hallå det är Rosie du talar meeed!” kvittrade Rosie glatt. Muller från tv:n hördes i bakgrunden, dem verkade kolla på samma kanal som vi gjorde. För tillfället var det dock reklam.
”Hey. Det är Justin.” svarade jag bara lågmält för att Jonathan inte skulle höra. Ifall jag skulle nämna något om Noelle mer idag skulle han antagligen gå itu och döda mig.
”Åh, hej Justin! Hur är det? Har det hänt något?” frågade hon glatt. Att träffa sina föräldrar verkade vara bra för Rosie. Här i New York var hon en riktig bitch till och från.
”Nej. Hon svarar inte när jag ringer. Har du hört något?” mumlade jag fram med en klump i halsen.
”Nix. Hon kanske är med Cece! Vänta tills kvällen, eller senare inpå natten innan du börjar oroa dig sweetheart! Nu måste jag sticka. Dina hälsar så gott. Hej med dig!” tjoade hon lyckligt. Samtalet var avslutat i samma stund som Jonathan lade ifrån sig hemtelefonen.
”Hawaii är på väg. Jag bad specifikt om att en kvinnlig leverantör skulle komma också. Woa.”
”Jävla perv.” fnös jag. Jonathan kunde inte annat än att flina stor och hålla med om min sak.

Det knastrade till när jag slängde den sista pizzabiten i kartongen. Pizza leverantören slutade med sitt sugande på mig och torkade sig försiktigt i mungiporna. Jonathan hade tagit med sin tjej in på ett rum, men jag tänkte absolut inte vara otrogen. Noelle var för älskvärd för det.
”Såå…” började tjejen som jag glömt namnet på med en ölflaska i handen. ”Du har tjej va?”
”Yep.” svarade jag enkelt. Kunde hon inte bara ta den hinten att hon inte skulle gräva djupare i det ämnet då? Tjejer…
”Varför ville du att jag skulle ge dig sugmärken då?” frågade hon dumt. Inte så konstigt – hon var blond trotsallt.
”Vill visa upp dem för min tjej. Så att hon blir avundsjuk. Och vill knulla. Jag älskar henne. Så tänk inte ens tanken på att gå steget längre med mig. Gå in till dem andra och ha trekant om du vill ha sex eller något…” muttrade jag varnandes med blicken spänd i tv:n. Någon barnfilm stod på om ett troll, så jag beslutade att helt enkelt stänga av skiten. Det var ingen sevärt ändå.
”Nej då. Jag har kille jag med. Man kanske inte visat att man bryr sig jämt… men det gör man. Jag älskar honom villkorslöst, vilket jag antar att du gör med din tjej med, right?”
”Ja. Mer. Alltså hennes hår… läppar… händer… allt med henne är perfekt.” suckade jag drömmandes. Hennes ansikte spelades upp framför mina ögon. Hur jag helt och hållet dissat henne i morse, ignorerat henne. Egentligen var det inget fel på henne alls. Jag förstod knappt själv varför jag blir sur på henne med jämna mellanrum. Det är inte schyst. Noelle kanske är kär i mig, älskar mig såsom jag älskar henne och som hon sagt – då är ju mitt beteénde hjärtekrossande för henne. Lord, samvetet, var du tvungen att dyka upp just nu?
”Mm… men jag var som du förut. None caring bitch. Men när man väl hittar kärleken så kan det vara svårt att gå tillbaka till det. Jag var dryg mot min kille jämt”, hon avbröt sig själv för att ta en klunk av sin öl innan hon fortsatte, ”men det försvann när jag insåg hur mycket jag egentligen älskade honom. Han åkte till Österriket på en spelning med sitt band efter vi hade bråkat, och jag åkte efter honom. Efter det ändrades allt. Jag började bry mig.” log hon nervöst. Det vart tyst en stund mellan oss tills hon nervöst fick fram en mening. ”Lame va?”

"Lame, huh?" 

”Nej. Det är fint. Vi får väll hoppas att det kanske händer mig.” fumlade jag fram och stoppade in en cigarett i munnen som jag därefter tände på. Röken som samlades i min mun gjorde mig genast en aning lugnare. Men jag kunde inte sluta tänka på Noelle. Min tjej. Min babe. När jag äntligen beslutat för att ta vara på henne så försvann hon… så typiskt. Gud kanske ville mig något. Kanske, hade han skickat iväg Noelle bara för att jag skulle åka efter henne och känna att jag verkligen älskade henne. Kanske… kanske inte.
”Har hon hört av sig?” frågade tjejen nyfiket. Jag placerade ciggen mellan pekfingret och långfingret för att kunna dra upp mobilden ur min ficka. Nej. Inte ett tecken från henne. Jag skakade besviket på huvudet.
”Synd.”
Ja. Det var verkligen synd att Noelle inte verkade vilja svara. Eller kanske inte kunde. Förfärligt fucking synd. Dörren till rummet Jonathan befunnit sig i slogs upp och en halvt påklädd Jonathan kom ut i rummet. Han drog en hand genom sitt rufsiga hår medan han öppnade en vodka flaska.
”Vad har ni gjort då?” flinade han menandes på mig. Som jag hade sagt förut, han var ett perv.
”Snackat.” svarade tjejen ärligt med en enkel axelryckning. Jonathan spottade ut spriten på golvet av förvåning. Trodde han inte att jag kunde snacka eller? Det var skrattretande att se honom stå där, utan tröja i rufsigt som stod åt alla håll med en vodkaflaska i handen medan han hostade som en galning – illröd i ansiktet. Tjejen jag snackat med såg lika nära ut att brista ut i skratt som jag kände.
”Snackat? Inget BJ, eller hångel?” harklade han sig bekymrat. Jag sträckte på halsen och pekade på ett av dem mörkröda sugmärkena på den. Jonathan blängde surt på oss båda.
”Vi har legat inne på rummet och provat på en massa saker… och ni har suttit och sugit på varandra? Fy Justin. Shame on you.”
”Gud, kunde du inte varit lite barmhärtig och skonat mig den bilden?” fräste jag äcklat.
”Nej. Du borde skämmas. Bara sugmärken…” suckade han och gick tillbaka mot rummet. Jag himlade med ögonen. Jonathan kunde vara lite för mycket vissa dagar. Tjejen kollade smickrande på mig och skakade på huvudet åt Jonathans barnsligheter. Han skämde ju nästan ut mig.
”Förlåt, men vad heter du?” frågade jag generat. Jag hatade att behöva fråga när jag redan visste.
”Åh, sa jag inte det? Caty.” log hon vänligt. Två smilgropar tog plats i hennes kind av leendet.
”Fint.” berömde jag trött. Hon nickade som tack innan hon vände huvudet mot tv:n. Barnfilmen hade gått över till någon svartvit film. Kan ha varit Charlie Chapplin, inte för att jag brydde mig så värst om vad som gick på tv förr i tiden eller inte. Caty drog en djup suck.
”Vad ska vi göra?” frågade hon uttråkat. En axelryckning var allt jag hade att komma med. Ärligt talat visste jag inte själv var vi kunde, eller vad jag ville göra. Hela huset var döds tråkigt när vi inte hade fest eller något liknande. Ett högt stön ekade ut mellan den papperstunna väggen inifrån Jonathans rum – något jag hoppats på att slippa få höra. Caty brast ut i hysteriskt fnitter men samlade sig snabbt. Hon påminde en aning om Noelle. Tankarna drogs tillbaka mot Noelle bara på grund av fnittret, som kom på grund av stönet från Jonathan. Han skulle dö senare. Först och främst för att han hade gett mig äckliga bilder i skallen, därefter för att han fick mig att tänka på Noelle. Oro var nackdelen med att tänka på henne, annars hade jag inget emot att sitta och tänka på var min flickvän höll hus.
Jag tog upp den sista pizzabiten som hunnit bli iskall och proppade den i mig. Man blev lugnare av mat, så det var nog just på grund av det som tjejer tröståt när dem blivit dumpade av svin som… Jonathan.
”Vart är du ifrån?” tog jag mig ork att fråga Caty, som genast lade över sin uppmärksamhet på mig.
”Ja-” började hon men blev avbruten av min mobil som började ringa. Innan min ringsignal ens hunnit börja lyckades jag klicka på svara. Först var det tyst i luren innan snyftningar började höras.
”Hallå? Noelle?” utbrast jag oroligt och reste mig upp för att återigen börja vanka av och an i rummet.
”Justin… kom hit… jag behöver dig.” grät hon i telefonen med så låg röst hon kunde förmå sig att tala i.
”Vart är du? Vad har hänt?”
”Ella gjorde det… hon skickade mig till Frankrike på internatskola. Hon tog min mobil också.”
”Va? Är du i Frankrike?” viskade jag, nu nära på att brista ut i tårar.

Inte så långt kapitel, men iallafall ett kapitel! Nästa ska jag försöka göra 3000 ord långt, men BARA om ni kommentera BRA! :) Ni kan bara ni vill! Så c'mooon!

Jag vet att min uppdatering är sämst, men att ni kommenterar bra ger mig mer pepp. Så kommentera MYCKEEET så blir jag gladigladi! :)