”Vart ska du Justin?” frågade han med höjda ögonbryn. Jag viftade lätt med handen åt hans håll.

”Bara ta lite frisk luft, kommer snart.”

Han nickade och vände koncentrationen mot teven igen. Jag drog ned handtaget och gick ut i den svala kvällen. Solen hade gått ned, men himlen hade en skär färg som fick det att se ut att den fortfarande var uppe. Jag tog ett steg fram mot mina utemöbler för att slå mig ned. Jag lät min blick glida över min tomt för att bli påmind om hur lyckligt lottad jag var. Som barn hade jag bara haft en liten gräsplätt, där jag och mamma bodde, bredvid garaget att leka på. Min blick for förbi förvaringsstugan och mot poolen där jag fastnade. Vad i hela…

Min blick hade lyckats somna på det blåa ljuset som blinkade i takt med det röda. Radierna inifrån polisbilarna lät för fullt. Det var olika röster som uttalade olika siffror tillsammans med brott som hade begåtts. Polisen framför mig suckade djupt.

”Så, kan du nu noggrant berätta vad som hände Mr. Bieber?” bad han mig lugnt och sansat.

”Öh… Juan jobbade som vanligt under dagen. Sedan för några timmar sedan kom några killkompisar över hit, vi, för att ha lite kul. Jag kände att jag behövde frisk luft, så jag gick ut på min altan och fann Juan i poolen. Död. Med blod omkring sig. Sen ringde jag er.” svarade jag stelt och lät min blick ligga på födelsemärket han hade under högra ögat.

”Så Mr. Cantara visade inga konstigheter under sitt pass idag?” frågade konstapeln medan han gjorde någon handgest som visade att han ville ha mer information ur mig.

”Nej, inte vad jag lade märket till. Vi brukar inte samtala så mycket. Han kommer hit, gör sitt jobb och sedan går han. Idag var inget konstigare än andra dagar.” konstapeln nickade och antecknade något i sitt block innan han suckade.

”Tack Justin. Vi kommer hålla dig informerad om vad som händer hädanefter” han såg mig djupt i ögonen innan han blinkade några gånger och öppnade återigen munnen, ”med all respekt för dig och din familj skulle jag råda dig att hålla dig borta härifrån tills det att detta är löst. Vi vet inte om den potentiella mördaren var ute efter dig eller Juan, än. Men vi ska gå till botten med det här. Till dess, så försök hålla dig undan.”

”Tack för hjälpen”

”Jag gör bara mitt jobb pojk” han log snällt innan han vände på klacken och gick mot poolen och sina kollegor.

Varför hände sådant här alltid mig? Nu när jag hade lite tid att vila och umgås med vänner och familj så skulle det komma något och förstöra det. Men nu när konstapeln tipsade mig om att hålla en låg profil ett tag var jag på ett sätt ändå tacksam. Jag skulle hålla mig borta från media och även inte vistas ute lika mycket som jag brukar. Jag suckade. Två veckor till, sen åker jag på den lilla turnén för att promota albumet. Då får jag även tid att prata med Alex. Hon berättade aldrig vad som hänt här om dagen när jag hade sms:at henne, jag var nyfiken samt ville jag själv släppa ifrån lite av den bördan jag bar på. Hon var ju en så otroligt bra lyssnade att jag ibland kände mig självisk som bara dumpade mina problem på henne. Men hon förstod mig, så som ingen annan, och jag behövde henne för att lätta på trycket i mitt liv.

”Justin, snälla kom. Jag vill fika! Starbucks ligger ju bara över gatan. Du överreagerar! Konstapeln kanske sa att du ska hålla dig borta ett tag men jag tror inte han menade att du skulle stänga in dig här på hotellet och spela Tv-spel resten av veckan. Dessutom finns det varken paparazzis eller fans utanför klockan halv tolv på natten.”

Detta var nog hundrade gången Selena försökte tvinga mig ned till Starbucks, jag ville inte riskera något men motvilligt reste jag mig ur soffan och suckade.

”Om det får dig att hålla tyst, så.” Jag orkade verkligen inte lyssna på hennes eviga tjat så jag kunde lika gärna gå och ta en kopp kaffe med henne, för att sedan bli av med henne.

Gud. Varför tänker jag såhär om Selena? Hon är min flickvän. Sluta tänka så Justin, manade jag mig själv. Jag skakade av mig tankarna och gick mot dörren. På vägen grabbade jag tag i en hoodie, mina solglasögon och min rumsnyckel innan jag steg ut ur min svit med Selena framför mig. I hissen på väg ner drog jag hoodien över huvudet och luvan uppe och skymde mina ögon bakom glasögonen.

Snälla Gud, låt det inte vara några paparazzis utanför, bad jag.

Vi hade klarat oss över gatan utan att någon hade upptäckt oss och nu satt vi på Starbucks, som för tillfället var ganska tomt. Jag hade beställt en latte och Sel hade beställt en frappuccino och en stor blåbärsmuffins. Vi hade valt ett bås längre in i caféet och jag satt med ryggen emot fönstret. Selena babblade på om hennes kommande film ”Spring Breakers” och jag kunde inte bry mig mindre. Hon började gå mig på nerverna nu och jag visste inte hur länge jag skulle orka med henne.

”Babe, lyssnar du ens på mig?” jag väcktes ur mina tankar och kollade på henne. Hon tog en tugga av sin muffins och torkade sig om munnen utan att slita blicken från mig för en sekund.

”Mhm…”

”Vad sa jag då?” Fan. Jag hade inte lyssnat. Jag visste att hon pratade om Spring Breakers men inte specifikt vad hon sade om filmen. Jag fick slå till med en ren gissning.

”Du berättade om hur kul det ska bli att jobba med Harmony Korine?” försökte jag. Selena, som satt mitt emot mig, lutade sig sakta över bordet och såg intensivt på mig med en förvirrad blick.

”Vad är det med dig?” viskade hon. Jag kunde inte svara på hennes fråga. Dels för att jag inte förstod vad hon menade men också för att jag inners inne visste vart detta var på väg, och jag ville inte göra det värre. ”Du har bettet dig så konstigt de senaste dagarna Justin. Det är som att du har stängt av. Du är iskall mot mig, jag vet inte vad jag ska göra för att få din uppmärksamhet.”

”Jag antar att detta bara är en period.” sa jag utan att visa några som helst känslor.

”Period? En period kan inte pågå i flera månader Justin!” hon hade nu höjt rösten och stod upp. ”Din lilla ”period” har varit pågående nu ett bra tag och sen du började umgås med Alex verkar det som att den perioden förlängts!” hon var på väg ut ur caféet och jag ställde mig upp och gick efter henne.

”Våga inte blanda in Alexandra i detta Selena. Du vet mycket väl att jag aldrig skulle kunna göra något sånt mot dig, eller någon annan tjej för den delen!” jag ställde mig framför henne och gick baklänges ut genom dörren och ut på gatan.

”Försvarar du henne nu också Justin? Allvarligt? Ska du ta hennes parti? Du verkar bry dig mer om henne än mig. Ja förstår inte! Vad är det jag gör fel?” vi stod och skrek på varandra på gatan för alla andra att ta del av och lyssna på. Orden konstapeln hade uttalat tidigare idag spelades upp i hjärnan men just nu brydde jag mig inte.

”Vad du gör fel? Är det de du vill veta? Vad du gör för fel?” några sekunders tystnad passerade och man hörde hur vi båda andades häftigt med tanke på vreden vi kände inom oss. ”För det första,” jag höll upp ett pekfinger, ”du är för klängig och det är oerhört jobbigt, jag behöver space! För det andra, den gången du lurades med att göra slut på sms, alltså du fattar inte hur jag kände då Sel. Även om det var ett skämt, det fick mig att inse att du inte litar på mig. Och vid det här laget så borde du göra det. Och för det tredje, ja, jag förvarar Alex eftersom hon inte har något med detta att göra. Så blanda henne inte i mer. Du vet att jag älskar dig, men i sista tiden har vi glidit ifrån varandra och jag vet inte. Det känns som om vi håller fast i detta på grund av media. Jag vet inte hur mycket mer jag orkar.” vid det här laget hade jag lugnat mig och de sista jag sa kom ut i låga viskningar. Selena kollade sorgset på mig. Men inte surt. Jag var lite förvånad, det var inte likt henne att reagera så lugnt.

Det blixtrade till i sidan och jag såg mig runt för att se en hel hög med paparazzis och nyhetsreportrar med stora kameror. Jag hade varit så frustrerad och sur att jag inte ens hade märkt att de samlats runt oss. Nu visste säkert också halva världen om detta och de hade det säkert på bild. Bra jobbat Justin, du lyckades verkligen hålla dig undan media, tänkte jag för mig själv innan jag vände tillbaka blicken till Selena. Hon tog några steg fram mot mig och lade sin handflata mot min kind. Jag blundade vid beröringen och tog djupa lugnande andetag.

”Tack.” viskade hon. Mina ögonlock for upp och jag kollade på henne med en förvirrad blick. ”Jag trodde jag var ensam om att känna att vi glidit isär och att vi inte har något som riktigt håller oss samman förutom media. Jag tror anledningen till att jag bettet mig konstigt är för att jag försökt låtsas som ingenting är fel, när det egentligen är det. Vad ska vi göra?”

Hennes hand föll till sidan och jag lutade min panna mot hennes. ”Jag vet inte…” viskade jag. ”Vad vill du?” en del av mig hoppades på att hon ville kämpa för oss medan den större delen av mig ville släppa detta här och nu.

”Ska vi släppa oss?” Jag stirrade in i hennes mörka ögon. Dem speglade hopplöshet. Detta var slutet. Trots att det har varit dåligt mellan oss en längre tid nu har vi haft det otroligt bra tillsammans. Och när det var bra då var det verkligen bra. Vi var lyckliga. Selena var min första riktiga kärlek, mitt första samlag men utöver det var hon min vän, genom nästan hela förhållandet. Även om vi nu valde att gå skilda vägar så ville jag inte ha henne ur mitt liv för alltid.

Jag kunde inte svara på hennes fråga så jag valde att sakta nicka. Jag slöt ögonen och bestämde mig för att inte förlora henne helt. Succesivt kanske vi tappar kontakten men jag ville verkligen inte att vi skulle hata varandra efter detta. ”Men inte helt.” jag öppnade ögonen igen och mötte hennes blick. Hon förstod direkt vad jag menade. ”Jag vill inte att vi ska hata varandra Sel. För hur mycket vi än försöker kommer vi inte kunna glömma varandra. För det vi hade var speciellt och kommer alltid att vara det. Vi var inte som något annat par. Vi var vi. Så vi kan väl skiljas åt som, inte vänner kanske, men bekanta?” jag backade undan lite så våra pannor skiljdes. Selena hade valt att titta ner i marken. Om jag bara visste vad som pågick i hennes hjärna just nu. Jag ville så gärna veta vad hon tänkte.

Jag placerade mjukt mitt pek- och långfinger under hennes haka och lyfte upp hennes ansikte så att hon mötte mitt. När jag smekte hennes kind med baksidan av min hand öppnade hon sina ögon och såg på mig. Hon suckade ledsamt.

”Bekanta.” sa hon medan hon nickade lite och försökte sig på ett leende.

Två år och detta var slutet. Jag kunde inte stoppa mig själv innan jag sakta pressade mina läppar mot hennes i en passionerad kyss. Hennes läppar passade inte längre perfekt mot mina. Men ändå var det så mycket känslor omkring denna kyssen. Alla minnen vi haft, allting vi gått igenom och farvälet vi nu tog spelades upp i min hjärna.

Jag placerade båda händerna på varsin sida om hennes kinder och drog ifrån från kyssen. ”Jag kommer alltid att älska dig.” viskade jag innan jag gav henne en sista kyss. När jag släppt ner mina händer öppnade hon ögonen.

”Jag kommer också alltid älska dig. Vad som än händer.” Hon kysste mig på kinden innan hon vände på klacken och gick mot gatan för att stoppa en taxi.

”Låt mig åtminstone köra dig hem, Sel?” Hon hade till sin tur stoppat en taxi som hade haft vägarna förbi. När hon öppnade dörren kastade hon en blick åt mitt håll. Hon log ledsamt och skakade på huvudet.

”Jag klarar mig.” Jag såg när hon hoppade in i taxin och såg henne åka iväg.

Och bara sådär tog det vi hade slut.

Jag vet inte varför men detta kapitel var jobbigt att skriva. Jag gillar inte Justin och Selena tillsammans men fy fabian vad det var känslosamt att skriva om detta. Tyckte nästan lite synd. Tror ni det är slut mellan Jelena för gott?

Det var ett ganska så dramafyllt kapitel tycker ni inte? Ingen av er gissade på att det var Juan som blev mördad. Tror ni mördaren hade haft Justin som pricktavla eller tror ni det inte har något alls med Justin att göra? Kommentera era tankar så ska vi göra allt vi kan för att få upp nästa! 

Ville även också be om ursäkt för den dåliga uppdateringen men håll ut, snälla! Jag går i ettan och har väldigt mycket nu i skolan med nationella, och inlämningar som ska betygsättas och så vidare. Har vi några gymnasie studenter till läsare så förstår ni nog hur det känns! Tack för att ni är här och tack för att ni läser och ger så positiv feedback även om uppdateringen inte är på topp, det ger mig motivation till att skriva. Love u guys  ♥/E