Love Me Like You Do - 12

Tankarna snurrade runt i huvudet på mig tills jag stannade på en speciell. Vad var det för dag idag? Förvirrat lade jag ifrån mig tallriken och fiskade upp min mobil ur fickan, som klart och tydligt visade att det var fredag. Klockan var allt för mycket för att skolan fortfarande skulle vara öppen. Jag slog mig ned vid bordet återigen för att fortsätta äta på mina pannkakor i samma stund som telefonen började tjuta. Suckandes reste jag mig upp och svarade.

”Hemma hos familjen Smith, du talar med Alex.” andades jag in i luren och slickade undan sylten som lagt sig i mungiporna på mig. Orden som yttrades i andra änden förvånade mig dock. Det var ett tag sen.

 

Jag drog upp dragkedjan på min hoodie hela vägen upp och gick i rask takt mot skolan. Det hade inte varit lika kyligt i Malmö som det var här i Lund därför hade jag valt en av dem tunnare jackorna idag, men så fort jag hade satt foten utanför tåget hade jag ångrat mig. För sent för det, tänkte jag och såg skolan komma i sikt framför mig. Dem sista meterna sprang jag innan jag slank in genom entrén.

 Jag gick genom den mer eller mindre folktomma korridoren för att komma åt mitt skåp aningen längre in i skolan. Jag närmade mig skåpet när klockan ringde ut för dem som hade haft sina lektioner och korridoren fylldes med folk. Min skola må va den enda skolan i Sverige som har klockor. Varför vet jag inte, men antagligen för att efterlikna USAs high school. Jag försökte göra mig osynlig för att slippa hälsa då jag mest ville träffa Tyra och berätta den nyhet som gjorde att jag längtade efter denna måndagsmorgon. Jag såg upp mot mitt skåp och till min lycka stod Tyra vid sitt och slängde in något som såg ut som engelskaböcker.

”Alex, var har du varit? Du missade hela engelskan och du vet hur Karin är när man skolkar!”

”Jesus… Hej på dig med bästis. Ta det lugnt, jag har läget under kontroll. För gissa vad som hände mig i fredags?”

”Du drabbades av minnesförlust och glömde komma till skolan, samt höra av dig till mig att du inte skulle ha skjuts?”

”Någon har vaknat upp på fel sida ser jag, men nej. Rektor Anna ringde hem till mig!”

”Åh, så du blir utkastad från skolan för du missat så mycket? Jag visste det! Jag sa ju till dig hela tiden att du inte skulle få komma tillbaka”

”Oh dear Lord. Tack för stödet bästis, känner mig otroligt älskad av dig idag. Men tyvärr du kommer få handskas med mig fram till sommaren, meeeeeen” jag drog ut på det så mycket jag kunde tills Tyra tappade tålamodet.

”Kom till saken!” röt hon. Jag hoppade till lite av hennes plötsliga ton. Hon såg irriterat på mig och drog ur sin väska ur skåpet.

”Rektor Anna berättade att jag är klar med alla teoretiska ämnen i skolan. Våra lärare hade haft Skypekonferens med lärarna jag hade i Los Angeles om mina prestationer under tiden jag var där borta, vilket slutade med att jag tydligen läst klart allt jag behövde i kurserna. Så nu är det enda jag behöver göra är att gå på danslektionerna och göra nationella!” utbrast jag glatt och såg på Tyra. Hon hade fortfarande lite irritation i blicken men det släppte inom loppet av några sekunder och hon kramade mig.

”Vad glad jag är för din skull Alex! Jag må vara ett år äldre, men du är något smartare än mig.” jag skrattade. Ja, jag var smart, det var därför jag fick börja direkt i ettan och gå med 93:orna. Men jag var inte smart när det gällde matte. Då var jag den mest efterblivna människan på jorden. Jag förstod inte varför vi behövde kunna räkna ut algoritmer och ekvationer på danslinjen. Det var inte så att vi behövde räkna ut danssteg. Visst man räknade ju i huvudet fem, sex, sju och ått. Det vanliga när det gäller dans, men inget plus och minus.

Tyra drog sig ur min omfamning och harklade sig med blicken fäst på något bakom mig. Jag vände mig om, Victor. Där stod han, sur som en citron och stirrade med besviken blick på mig. Då slog det mig. Jag hade glömt höra av mig. I sex månader. Mentalt gav jag mig själv en rak höger och tänkte på hur detta skulle gå.

Tyra hade hunnit försvinna, till caféterian antagligen och Victor lutade sig nu mot skåpet.

”Virre… Jag” men längre hann jag inte komma då han avbröt mig.

”Vi kan snacka Skype, vi kan FaceTima och så finns ju iMessage också.” sa han med rösten tillgjord så att den lät mer tjejig.

”Jag…” började jag men blev återigen avbruten.

”Dina ord Alex inte mina. Du skulle smsa mig när du hade landat, men nej det gjorde du inte. Du skulle smsa mig efter första skoldagen för att berätta hur det gick, det gjorde du inte heller. Och just det. Du skulle ju ringa mig efter första danslektionen på Millenium för att berätta hur det gick. Men gissa vad? Det glömde du också. Sex månader Alex!” han tog en paus, jag tog tillfället i akt för att luta mig mot skåpet när han vände sig om så han stod framför mig. Sakta närmade han sig mig och jag stod som fastklistrad mot skåpen nu. Han höjde händerna och placerade dem mot skåpet, på var sin sida av mitt huvud.

”Jag trodde det vi hade var lika speciellt för dig som det var för mig. Men jag antar att jag hade fel. Jag väntade på dig, men tillslut tröttnade jag.” han pausade igen och tog ett djupt andetag. Jag kände tårarna bränna i ögonen på mig, men jag vägrade låta dem rinna.

Det vi hade, det var speciellt. Men hur skulle jag säga till honom att jag inte kände något mer än vänskapliga vibbar mellan oss? Vår starka vänskap, den var fin. Väldigt sällsynt och speciell. Men det var allt. Jag kände inget mer än så. Virre hade berättat att han hade känslor för mig bara några veckor innan jag åkte till USA. Därför bestämde jag mig för att låta allting vara. Jag hörde inte av mig en enda gång under min USA vistelse. Jag ångrar det lite då det verkar ha tagit på honom värre än jag trodde.

”Visst jag satsade vår vänskap när jag sade vad jag kände. Jag hade lätt kunnat hantera ett nej från din sida, vi hade kunnat gå tillbaka till att vara vänner. Men nej, du Alex, du förstörde detta” han pekade mellan oss och rörde sig sakta baklänges mot uppehållsrummet.

Nu var jag sur. Tänkte han inte någonsin på mig? ”Skyll nu inte allting på mig Victor. Du visste att jag skulle åka till USA! Tänkte du någonsin på hur jag skulle känna? Alla dem gångerna vi varit tillsammans, sovit tillsammans, ätit tillsammans? Hur trodde du jag skulle känna mig när jag fick reda på att du sett mig som mer än vän? Trodde du jag skulle rusa upp i dina armar och kyssa dig? Va? Trodde du det?” jag slog en knytnäve i närmsta skåp och svor inombords för den dumma gesten. Om jag var sur innan, var jag nu rasande. ”Hur trodde du jag skulle känna mig där jag satt? I min sits? Testa vara där ett tag. Min bästa vän berättar att han är kär i mig precis innan jag ska åka till USA? Hur trodde du jag skulle reagera Virre? På riktigt?”

”Bättre än vad du gjorde i alla fall!”

Vi stod nu mitt emot varandra i korridoren och skrev på varandra. Jag såg några huvud sticka fram ur dörröppningen till det stora uppehållsrummet. Ettor. Måste dem alltid lägga näsan i blöt?

”Ja men nu gjorde jag inte det. Var en man och kom över det Victor. Istället för att ge mig ett välkomnande så står du och bråkar med mig. Släpp det.”

”Gumman, jag har kommit över detta för länge sedan, jag ville bara att du skulle få veta att allt inte är som vanligt här hemma. Medan du gått runt och horat runt dig med Bieber och hans vänner i Hollywood har vi kämpat med att sätta ihop en musikal. Samtidigt har media varit här och varit intresserade av att få veta saker om dig. Öppna ögonen Alex, ditt ansikte pryder varenda tidning med rubriker som ”Svenskan Alexandra Smith följer med Bieber på turné. Väldssuccé för Sverige” Jag vet att Tyra sa att vi behövde dig i musikalen. Men stryk det. Det är fullt. Åk tillbaka till dina kändisvänner och fortsätt hora runt dig som du gjort dem senaste månaderna.”

Hora runt dig, orden ekade i mitt huvud. Det sved. Jag kände min mage slå knut på sig själv av obehag. Victor om någon borde veta att jag inte håller på med sådant. Han borde veta att det inte finns i mitt system att ”gå runt och hora sig”.

”Jag antar att det inte bara är jag som förändrats” orden jag uttalade var känslokalla. Jag frös till is. Jag visade inga tecken på känslor överhuvudtaget. Han stod bara framför mig och stirrade på mig. Jag gick fram till honom och kollade honom i ögonen.

”Hora runt, det sved Victor. Det sved rejält.” Jag gick förbi honom och vidare genom korridoren. Jag stannade till vid uppehållsrumet där ettorna som tjuvlyssnat satt och öppnade dörren. ”Var det intressant eller? Njöt ni av det? Patetiska ungar, sluta lägga näsan i blöt hela tiden.” med det stängde jag dörren och gick vidare bort till balettsalen där vi nu skulle ha balett.

 

 

Klockan ringde ut och jag skyndade mig ut ur klassrummet med Tyra hack i häl.

”Kallade han dig verkligen hora?” Såklart. Rykten sprids snabbare på denna skolan än vad svininfluensan gjorde för något år sen. Och den spreds snabbt. Fast i detta fall var det ju inga rykten. Det var fakta. Han hade kallat mig hora, men hora är man väl inte bara för att man umgås med killar.

”Ja.” Svarade jag enkelt och fortsatte gå mot skåpet. Vi tog ut böcker ur skåpet i tystnad innan vi styrde ut mot parkeringen där Tyra parkerat sin bil. Åh vad jag saknade att köra. Dumma Sverige som har 18årsgräns på körkort. Det sög ibland att gå med en äldre generation. Som till exempel nu. Alla i min klass har körkort medan jag inte ens fyllt arton än. Bara ett halvår kvar, tänkte jag samtidigt som jag satte mig tillrätta i pasagerarsätet i Tyras bil.

”Alex, han kallade dig hora. Hur kan du vara så oberörd?” Tyra började gå mig på nerverna. Först hennes irriterade attityd i morse och nu detta. Han kallade mig hora, klart jag är berörd. Jag valde att avstå från att svara henne. Hon startade motorn i tystnad och svängde ut på gatan.

Som för att visa att jag inte ville prata om det slog jag på radion och höjde musiken som spelades. Men till min besvikelse stängde Tyra av radion bara drygt en halv minut efter. Here we go…

”Skojar du med mig?” Hon vred på huvudet och såg på mig snabbt. ”Ska du bara ta det? Han kallade dig hora och han är en av dina närmsta vänner.”

Var en av mina närmsta vänner.” Förstod hon inte att jag inte ville kommentera mer kring detta? Jag borde tagit tåget hem. Kunde hon inte bara släppa det?

Hon svängde ut på motorvägen mot Malmö och accelererade. Jag såg i ögonvrån att hon drog ett djupt andetag innan hennes mun satte av i 140 i timmen. ”Du vet väl att du inte gjort något fel? Han var inte där så han kan inte döma dig. Och varför väntade han hela tiden på dig? Han kunde väl lika gärna höra av sig om han saknade dig så mycket. Sedan ska han komma och kalla sig hora? Vem tror han att han är? Medan han är kvar i Sverige och försöker komma in i teater branschen så kommer vi göra något av våra liv. Jag kommer studera dans på Brodway Dace Center i New York och du kommer resa runt med världenskändaste tonåring. Haha. Så patetisk…”

Jag var tvungen att avbryta henne. Jag orkade helt enkelt inte lyssna på hennes eviga tjat. ”Tyra, sluta! Klart jag är berörd, en av mina bästa vänner kallade mig för hora. Tror du jag inte har några känslor eller? Tror du mitt hjärta är gjort av sten? Nej, precis. Men jag väljer att vara den mogna och inte bry mig. För i slutänden så vet jag vad jag har gjort och vem jag umgåtts med. Jag har inte gjort något fel mer än att jag inte hörde av mig. Men snart är detta kapitel av vårt liv slut. Vi tar studenten om lite mer än två månader och sedan börjar jag mitt nya liv. Jag vill inte lägga ner energi på onödiga saker som att Victor kallade mig hora. Det var dessutom nog en för stunden impuls och jag är säker på att han inte menade det.”

Hon satt som fastfrusen i förarsätet. Tyst. Jag antog att jag fått tyst på henne samtidigt som jag fick det jag ville sagt. Jag brydde mig helt enkelt inte om vad Victor sagt. För innerst inne visste jag. Jag var ingen hora, och dem som kände mig visste också om det. Vi fortsatte åka i tystnad ända fram till min port.

”Ska du med in?” vågade jag mig på att fråga.

Hon log, ”Nej tillskillnad från dig smartass har jag massa teoretiska ämnen att plugga.”

Jag skrattade lätt. Tyra var allt för bra hon. Och även om hon ibland irriterar skiter ur mig så var hon ändå min allra bästa vän.

”Kom hit.” sa hon och sträckte sig efter en kram. Jag lade armarna om henne och hon tryckte mig intill sig. ”Förlåt, men jag ville bara se till så du var okej.”

”Det är lugnt.” Det var sanningen. Det var lugnt, jag hade bara varit irriterad då hon ställde så många frågor. Om jag velat prata om det hade jag själv tagit upp det.

”Jag plockar upp dig halv åtta imorgon. Du ska väl vara med på hip hopen?”

”Absolut. Hip hop är inget teoretiskt ämne.” Påminde jag henne och hoppade ut bilen och small igen dörren bakom mig.

____________________________________________________________________________________________

DRAMA. Vad tycker ni? Kommentera. /E


Kommentarer

Emmy<33 skriver:

Sjukt bra!! <33

Datum: 2013-04-04 - Tid: 21:33:42 -


Anonym skriver:

grymt kapitel!

Datum: 2013-04-04 - Tid: 21:34:01 -


Fanny skriver:

Detta är den bästa novell som jag läst, jag älska er novell såhääääääääääääääär mycket :D Meeeeeeeeeeeeer :D

Datum: 2013-04-04 - Tid: 21:53:49 -


Anonym skriver:

spännande!! :) men jag vill att Justin ska vara med :D

Datum: 2013-04-04 - Tid: 23:14:43 -


Anonym skriver:

ouuufff grymt!

Datum: 2013-04-04 - Tid: 23:26:26 -


Bella skriver:

hej hej! tycker att novellen är grymt bra! :D
jag undrar bara hur man kan se de första kapitlen på andra noveller som finns här. jag vet inte riktigt hur jag ska kunna se dem. :) <3

Datum: 2013-04-05 - Tid: 00:21:28 -


Alva skriver:

Jättebra :D meeera :D

Datum: 2013-04-05 - Tid: 02:09:21 -


Liv skriver:

Awesome!!!!!

Datum: 2013-04-05 - Tid: 09:17:21 -


Michelle skriver:

Jätte bra :)

Datum: 2013-04-05 - Tid: 10:36:49 -


Anonym skriver:

As Nice

Datum: 2013-04-05 - Tid: 11:25:09 -


Anonym skriver:

Mer!

Datum: 2013-04-05 - Tid: 13:12:47 -


Emelie skriver:

Jätte bra! <3

Datum: 2013-04-05 - Tid: 14:22:44 -


Anonym skriver:

super bra! nästa?

Datum: 2013-04-05 - Tid: 14:35:02 -


Anonym skriver:

Meeeeeeeeeer

Datum: 2013-04-06 - Tid: 09:54:00 -


Celebnovell skriver:

Jättebra! Längtar verkligen till nästa! :)

Datum: 2013-04-06 - Tid: 17:54:19 - URL: http://celebnovell.blogg.se


Mickan - / My Life In My Words skriver:

Lite mellan kapitel, men det behövs :)
Bra skrivet det med, kul att få se lite vad som hände innan hon flyttade iväg. Men inget nytt att Biebs blir kallad både det ena och det andra, Victors ord kanske va lite väl hårda men ah. :)
Skönt för henne att hon klarat av allt i skolan, skönt att ha det klart innan hon åker och så.
Jag har som sagt en positiv i inställning till denna novell så detta ska bli kul att läsa :) speciellt nu om det blir drama, woohey! keep it up luvies ♥

Datum: 2013-04-07 - Tid: 00:11:31 - URL: http://miickzz.blogg.se


Anonym skriver:

Jätte bra ! Just nu är det den här novellen som jag följer mest så jag blir jätte gald när kapitel kommer ut 😊 tagga nästa kapitel !!:)

Datum: 2013-04-07 - Tid: 13:52:30 -


AllBieber skriver:

Hej!
Har precis startat en novellblogg om Justin. Skulle ni vara intresserade av ett länkbyte? :) Kram

Datum: 2013-04-07 - Tid: 17:18:18 - URL: http://allbieber.blogg.se


Mia skriver:

Grymt!! Meeeer <3

Datum: 2013-04-07 - Tid: 21:25:27 -


AllBieber skriver:

sv: Ja det blir jättebra, har lagt till dig nu :)
Åh tack så jättemycket!

Datum: 2013-04-07 - Tid: 21:46:52 - URL: http://allbieber.blogg.se


jossseeee ;) skriver:

tvärbra!! vad heter tjejen som spelar alex?

Datum: 2013-04-08 - Tid: 19:50:10 -


Anonym skriver:

Hej! Antar att Viktor var han killen på bilden i inlägget och det tycker jag du ska byta för det blir liksom så att han redan är med i gossip girl som du dessutom skriver om och om han då är med som Victor också så blir det konstigt, men annars super bra!!!

Svar: Haha, vi skriver inte om gossip girl? 1:a kapitlet var det enda som handlade om gossip girl. Dessutom "spelar" inte Chace (Nate) Victor, utan det är bara så att ni kan ha en bild på hur han ungefäär ser ut ;)
MyyBieberStoory

Datum: 2013-06-20 - Tid: 15:26:07 -


Ditt namn:

E-post: (privat)

URL:

Din kommentar:




Trackback