”Vad gör du här?”, flämtade jag till personen som stod bakom mig. Hon log ett sockersött leende, svårt att motstå att le tillbaka.

”Jag är här för Justin’s skull, snälla, kom med mig.”, bad hon ljuvt. Jag sneglade på Emily som nickade förstående. Jag tog en sista tugga av min Grilled Cheese och gick sedan med henne, ut ur cafeterian med blickar brännandes i nacken på mig.

”Justin skickade dig va…?”, suckade jag trött. Pattie skakade lätt på huvudet.

”Han är missbelåten, och vill låta dig vara. Men han tänkte på dig och bad mig komma hit, han trodde något hade hänt.”, erkände hon.

”Nej, jag mår prima…”, mumlade jag och drog ett nervöst andetag, ”men jag saknar honom.”

”Det förstår jag… han insisterade på att åka hit, träffa dig, men jag sa nej. Han måste ta sig till Mexiko inatt.”, förklarade hon milt. Jag skakade på huvudet.

”Va? Nej… jag måste… jag… Justin…”, rabblade jag nervöst upp, med blicken på väggen. Pattie skakade på huvudet och log mjuk mot mig.

”Allt med Justin kommer lösa sig…”, lovade hon milt och slängde en blick på sitt armbandsur.

”Look at the time!”, fnittrade hon flickaktigt. ”Jag måste gå på ett möte, men jag hoppas du är hemma ikväll, jag kommer förbi!”

”Okej, okej, jag ska se till att befinna mig hemma.”, försäkrade jag henne innan jag snabbt snodde runt för att klampa in i matsalen igen, där Emily mötte mig.

”Jag slängde din mat! Förlåt, men vi har dans om 10 minuter!”, konstaterade hon.

”Jag skulle kunna ätit på dem tio minutrarna!”, gnällde jag irriterad, med ihop pressade läppar. Emily skakade på huvudet.

”Du skulle fått håll, och vi ska få våran dansytstyrsel! Vi får tydligen inte ha vårat eget…”, muttrade hon kallt. Ett skratt lämnade min strupe. Emily hade kort stubin.

”Okej…”, gav jag upp. Hon log stolt och kramade om min hand för att börja gå mot danssalen då vi stötte till i Alex… och killen som hade varit stöddig mot Mrs. Fredrich.

”Oh, hej Belle och Emma?”, hälsade Alex med chansandes kisande ögon. Emily skakade på huvudet, samt snörpte på läpparna.

”Emily om jag får be?”, retades hon, men inte ironiskt. Hon retades med ett elakt tonfall. Alex kliade sig nervöst i nacken.

”Öh.. okej… det här är Dylan.”, berättade Alex och pekade med tummen på killen vid hans sida. Jag räckte fram handen, som Dylan kramade om och skakade.

”Dylan Hills.”, namngav han sig. Jag stelnade till. Hills? Som i Justin Hills?

”Du känner möjligtvis inte en Justin Hills?”, pep jag nervöst fram. Emily stelnade till bredvid mig.

”Nej, öh, många tror det… han är från Vancouver vad jag har hört, och jag från New Hampshire.”, skrattade Dylan nervöst. Jag slappnade lättat av.

”Okej. Öh, vi ska till--,”

”Är du upptagen ikväll?”, slängde Alex snabbt ur sig. Jag svalde hårt, upptagen? Ville han… bjuda ut mig på en dejt…?

”Nej, hon är ledig!”, kvittrade Emily glatt med ett stort leende riktat mot honom. Jag skakade på huvudet. ”Nej, tyvärr Alex, men jag ska träffa min… pojkvän.”

”Pojkvän?”, utbrast han och Emily i mun på varandra. Dylan stod bara där med sitt alldeles för fåniga leende.

”Ja, pojkvän. Om ni ursäktar oss så har vi dans nu.”, sa jag kort och bestämt och drog med mig Emily ut ur skolbyggnaden, började gå mot Danssalen som låg utomhus, eller i ett hus utomhus.

”Varför ljög du för honom? Du har ingen pojkvän, du och Justin har gjort slut!”, antydde hon ilsket.

”Jag vet, tack för påminelsen!”, fnös jag irriterat till svar. Hon skakade oförstående på huvudet.

”Varför ljög du för honom Belle?”, undrade hon andfått. Jag stannade med en kall blick, rakt i hennes ögon. Ska jag berätta…? Hon är bäst ovetande, men ändå…

”För att jag fortfarande ÄLSKAR JUSTIN!”, röt jag rakt i hennes ansikte. ”Okej?”

”Förlåt…”, andades hon ut, rädd. Jag svalde hårt. Jag menade inte att vara så hård… Ärligt talat, var jag besviken på mig själv. Emily’s ögon vattnades av tårar.

”Emily, förlåt…”, började jag, men hon hann stampa iväg tillbaka till skolan och snabbt in mellan dem stora glassdörrarna. Jag bet mig löst i underläppen med blicken ut över parkeringen. Tyckte mig se Justin i sin Range Rover, då en Range Rover lämnade parkeringen, men jag inbillade mig bara.

Justin var borta. Han är borta Belle. Ingen idé att låtsas att han kommer tillbaka.

”Nu beordrar jag er att duscha! Sen är det så att ni som hade Mrs. Fredrich imorse, inte ska ha några fler lektioner idag! Ni ska egentligen ha… Ablity Frenc, men hon kunde tyvärr inte komma då hon ska föda! Lektionen ni skulle haft med henne skulle ha varit 2 timmar lång, så det är ingen idé att hålla kvar er här i två timmar för att sedan ha musik! Så gå hem nu! Chop-Chop!”, ropade Danslärarinnan ut över klassrummet. Alla reste sig upp från bänkarna, stapplade tröttsamt iväg mot omklädningsrummen. Jag sökte förtvivlat med blicken efter Emily som det inte var ett spår av alls.

”Ms. Chandler? Hörde du mig inte? Ut!”, väste Danslärarinnan, som jag ännu inte uppfattat namnet på. Jag nickade snabbt och småjoggade sedan mot omklädningsrummet som nästan var tomt. Ingen ville väll duscha här, efter ryktet över att en tjej dog i duschrummet. Ja, det är min första dag, och ja, jag har redan fått en massa rykten hörda för mig.

Jag hängde upp min väska, som innehöll mina kläder, mitt schema, mina hörlurar, mitt läppsyl och min mobil, på min axel.

”Hejdå.”, pep Cheryl, en tystlåten tjej som gick i min klass. Jag log smått mot henne.

”Hej då Cheryl.”, hon sken upp i ett större leende, glad över att jag kom ihåg namnet på henne kanske? Dem flesta var inte så snälla mot henne vad jag hade sett, men jag gillade henne.

Med snabba steg skyndade jag mig till parkeringen, fortfarande sökandes efter Emily’s blonda hårsvall. Där var hon. Sittandes på en motorhuv, hånglandes med… Alex? Var det någon plan till att göra mig svartsjuk? Hon lyckades i alla fall inte…

”Emily?”, harklade jag mig när jag hade kommit fram till dem. Emily avslutade kyssen och slängde en hastig blick på mig. Alex såg däremot skamsen ut, som en hundvalp.

”Vad vill du? Har du ingen pojkvän att vara hos?”, slängde hon ilsket ur sig.

”Jag tänkte fråga om du fortfarande ville ha skjuts hem…”, mumlade jag avskilt. Hon fnös.

”Nej tack, Alex här, skjutsar mig.”, svarade hon drygt innan hon återgick till kyssandets. Jag nickade lätt och snodde runt för att börja gå mot min bil, som jag hoppade i för att skynda mig därifrån. På utvägen såg jag att Emily kollade mot mig bakom Alex’s axel. Fuck henne.

Jag drog på mig min mysdress och trippade ner för trappan, in i vardagsrummet. När jag slog mig ner i soffan, började min mobil ringa. Jag drog snabbt upp den och svarade.
”Hola como estas?”, skrattade jag in i luren. ”Nej, jag skojar. Hallå?”

”Hej Belle.”, svarade Justin med sin raspiga röst i andra änden. Jag drog ett djupt andetag, fjärilarna bubblade upp i magen på mig.

”Hej Justin…”, hostade jag ur mig, försökte dölja lyckan i rösten på mig.

”Så… öh… var det något som var viktigt? Mamma åkte till dig, men hon tyckte jag borde ringa och… erm… be om ursäkt över att jag inte kan komma.”, förklarade han sig.

”Åh, det är okej. Nej, det var ingenting…”, svarade jag nonchalant.

”Belle… jag hör på dig att det är någonting du inte berättar för mig.”, listade han ut.

”Nej då!”, pep jag med skrattet i strupen. Han suckade djupt.

”Du är en sån hycklare!”, väste han retsamt i luren. Jag flämtade till, lät munnen falla vidöppen.

”Jag? En hycklare? Vi säger väll så Bieber…”, flinade jag. Ett pirr slank igenom hela min kropp.

”Du är så envis…”, stönade han och fjärilarna blev som galna. Jag kunde inte… i samma stund knackade det på dörren.

”Det knackar på dörren, det måste vara din mamma. Hon skulle komma hit.”, förklarade jag för honom medan jag gick mot dörren.

”Jaha, men…”, började han mjukt, lät mig öppna dörren innan han fortsatte, ”är du så säker på att det är min mamma?”

Jag tappade greppet om telefonen som föll ner till marken med en duns. Justin…?

”Vad gör du här?”, flämtade jag med uppspärrade ögon. Han fuktade sina läppar nervöst.

”Jag gör det rätta.”, erkände han, tog ett steg närmre mig och pressade sina läppar mot mina. Och mina vänner… Det kändes bra. 

OMG, DET HÄR BLEV BARA 3½ SIDA LÅNG! JAG BER OM URSÄKT! FÖRLÅÅÅÅT <3 D: Imorgon ska jag sova hos en kompis, därav; inget kapitel :( På lördag ska jag på Barnkalas hos min systerson som fyller år, och efter det ska jag på tjejkväll. Men kalaset börjar 1 och tjejkvällen 17:30, så jag kanske kan dra hem lite mellan och skriva! :D Hope so... <3 Men KOMMENTERA LOADS! <3