Allt stod still inom mig. Mina föräldrar var ursinniga. Jag förstod dem, det skulle jag också varit.

”Noelle, är du allvarlig?! Ett E i matte, ett F i Biologi?”, röt min mor ilsket. Jag ryckte till av hennes hårda ord. Jag tog inte åt mig, men jag hade en sådan fruktansvärd bakfylla sen igår.

”So what? Det är mitt liv, jag gör väll vad jag vill med det.”, försvarade jag mig arrogant och mötte min fars blick. Han drog en besviken suck.

”Noelle, inte den attityden. Du kan inte festa varje kväll, och skita i skolan.”, muttrade han allvarligt.

”Nej, det tänker jag inte fortsätta med heller.”, började jag uppnosigt. Mor kollade upp på mig med stora ögon.

”Vad hade du tänkt att börja göra då, unga dam?”, väste hon mellan sammanbitna tänder, men gömt i hennes röst fanns det en glimt av hopp om att jag skulle säga att jag kommer sluta festa på helgerna, och börja plugga.

”Jag kommer börja festa… varje dag.”, flinade jag och granskade hur hon bröt ihop in ifrån. Far morrade till.

”Noelle, du har en månads utegångs förbud och därmed basta.”, bestämde han strängt. ”Och du ska sitta barnvakt till Liam ikväll.”

”Va?! No way! Det är lördag!”, protesterade jag rebelliskt och viftade med armarna över mitt huvud.

”Ja, det vet vi. Men ditt betyg, och din attityd mot din mor och mig är helt oacceptabel. Du får lyda oss.”

”Jag hatar er.”, morrade jag ilsket och vred på huvudet för att slippa se på dem. Istället mötte jag Liams stora ögon i dörrposten.

”Mamma, varför skriker ni på Noe?”, frågade han med en glimt sorg i rösten. Jag kände hur jag gick sönder inombords. Den enda anledningen till att jag stannade kvar i den här ruttna, jävla familjen var pågrund av Liam. Han skulle inte klara en dag här utan mig, det är så säkert. Dem skulle ge sig på honom istället. Hans barndom och tonårsliv skulle vara helt kvaddat. Han skulle bli helt kvaddad inombords.

”Noelle är elak mot mamma och pappa. Hon är inte snäll i skolan heller. Gå upp på ditt rum nu Liam.”

”Jag följer med dig.”, sa jag snabbt och drog upp Liams lilla kropp i min famn. Mor skulle precis stoppa mig när jag började småspringa upp för trappan. Hon skulle inte få vinna, speciellt inte nu när jag hade sådan huvudvärk och precis kommit hem från Cas.

När vi kom in i Liams ljusblåa sovrum släppte jag ner honom på den mjuka heltäckningsmattan för att sedan kunna gå ut ur rummet. Han småsprang efter mig mot dörrposten som knarrade till när jag gick över den.

”Vart ska du Noe?”, ropade han förtvivlat. Jag hade redan hunnit komma till min dörr när jag vände mig om med ett leende lekandes på läpparna.

”Jag ska bara duscha Liam, sen kommer jag till dig.”, lovade jag och gick sedan in på mitt rum. Fuck. Det luktade rengöringsmedel, mina kläder låg i min byrålåda, sängen var bäddad… kärringen hade städat. Jag morrade barskt och skyndade mig sedan mot min byrålåda där jag drog ut rena underkläder, ett par mjukisbyxor och ett skrikrosa linne innan jag fortsatte in på mitt lilla badrum. Väl inne, rynkade jag på näsan av lukten. Klorofyll… hon hade städat här inne också. Jag drog av mig mina kläder från gårdagen,  sköt bort dem till hörnet av badrummet och klev sedan in i duschen.

När jag stod påklädd, med hårfönen i ena handen så dök Liam upp i dörröppningen till badrummet. Jag mötte hans blick i spegeln och log.

”Vad är det? Jag kommer ju snart sa jag.”, sa jag mjukt och stängde av hårfönen för att sätta upp håret i en hästsvans. Liam nickade skeptiskt. Jag förstod genast vad han tänkte. Att jag inte skulle komma. Att jag nog hade smygit ut genom fönstret, ned för stuprännan till någon fest. Men jag klandrar honom inte, för det har hänt ett flertal gånger. 

”Okej. Vet du vad vi gör? Vi sätter på en film, och äter lite chips. Okej?”, förslog jag med honom i min famn. Han började leka med en hårslinga som inte satt helt uppe i hästsvansen och nickade paralyserat.

”Okej.”, pep han bara instämmande. Jag gick ut ur mitt rum, slängde en blick på klockan. Halv 6. Dem skulle förmodligen åka snart om man fick hoppas. ”Noe?”, viskade Liam när vi stod i mitten av trappan.

”Ja?”, svarade jag trött.

”Kan du ta ett tuggummi? Du luktar inte gott i munnen…”

Som på beställning tryckte jag in ett tuggummi som hade legat i byxfikan, i munnen. Liam log smått.

”Tack.”,  svarade han och lade tillbaka den blonda hårslingan på min axel. Jag gick in med honom i köket, där mor satt. Hon kollade ner på mina betyg medan hon återigen suckade. Om och om igen… som om hon trodde att dem skulle ändras på något magiskt vis.

”Vad tror du ni ska göra?”, utbrast hon snabbt när hon såg mig stå på tå, med Liam i min famn, sträckandes efter påsen med chips. Jag tog ned den och snodde runt. Liam kollade häpet på henne.

”Jag och min lillebror ska kolla på film och äta chips. Går det för sig?”, väste jag irriterat och hällde upp chipsen i en skål. Mor pressade ledsamt ihop sina röda läppar. Jag greppade tag om chipsskålen med blicken på henne.

”Varför är du klar? Ska ni åka snart eller?”, hoppades jag med en glimta lycka i min röst. Hon nickade medan hon masserade sin nacke över allt stirrandes ner i pappret som inte skulle komma att förändra sig.

”Vi åker så fort din far är klar. Det finns pizza i kylskåpet som ni kan värma om ni vill.”, meddelade hon oss. Liam log stort, vilket fick både mig och mamma att le.

”Pizza!”, tjöt han överlycklig i samma stund som far dök upp i köket. Han log stort mot Liam, som log tillbaka.

”Ja, pizza. Om din syster kommer kunna vara så snäll att göra iordning Pizza åt er.”

”Jadå.”, suckade jag och gick snabbt förbi honom, upp på Liams rum igen. Jag slog mig ner i hans säng och klickade på Robin Hood.

Bara några minuter senare gick dem. Äntligen… efter det tog det inte heller lång tid innan Liam sov. Jag reste mig upp och gick in på mitt rum igen där jag ringde till Cas. Medan signalerna gick tog jag fram pizzorna och satte på ugnen. Då svarade hon.

”Hej Noelle! Vad händer min bitch?! Dampade dina föräldrar?”, frågade hon högt. Det verkade som om hon var på fest. Där skulle jag förmodligen varit nu om inte rektorn hade känt ett sådan behov över att skicka mina betyg till mina föräldrar.

”Yes, det gjorde dem. Annars skulle jag vara med dig. Men du, skulle du kunna komma med ett paket cigg till mig?? Jag dör här borta…”, flåsade jag ut i luren. Cas skrattade åt något på festen, men kom snabbt tillbaka.

”Vad sa du?! Pigg?! Ja, jag är pigg!”, skrek hon rakt in i luren. Jag suckade irriterat.

”CIGG! Cigaretter!”

”Jaså, cigg! Ja, men du, kan vi inte mötas vid McDonald’s då? Jag är vrålhungrig…”, tjoade hon glatt.

”Okej. Men då får du skynda dig dit!”, sa jag snabbt och la sedan på. Med snabba steg drog jag på mig mina slitna converse och min jacka, för att sedan lämna huset. Det var rätt kyligt ute. Dels för att det var Oktober och dels för att det var kväll. Men om dagarna var det inte så kallt här i Dallas.

Med påskyndade steg hann jag fram till busshållplatsen innan bussen kom. Den var helt folktom, bara en gammal dam som satt med ett fast grepp om sin svarta skinnväska. Jag himlade med ögonen och slog mig ned längs bak med mobilen i ett fast grepp. Cas hade sms:at.

Från: Babe <3

Tjolahopp. Jag är framme nu, vart är du? XOXO Casie giiirl.

Tanken på att Cas ens kunde sms:a full var skrattretande. Jag skulle just svara när bussen stannade utanför McDonald’s. Som sagt så stod Cas utanför glasdörrarna och nynnade på en låt. Jag kramade mjukt om henne när jag väl var framme.

”Här.”, log hon och räckte över ett paket Cigaretter. Jag lade snabbt ned dem i min jackficka, redo att vända om till bussen som nog skulle åka snart igen. ”Nej, jag är hungrig. Jag vill ha glass. Och en burgare.”

”Nej, Liam är ensam hemma. Jag måste hem innan han ramlar eller något.”, förklarade jag snabbt.

”Men det tar en sekund! Kom igen!”, gnällde hon och drog i min arm. Jag suckade uppgivet. Hon fick med mig in på McDonald’s där som, som hon hade sagt, beställde glass och en hamburgare. När hon äntligen hade fått i sig maten  kunde jag åka hem.

Men vad jag inte hade förväntat mig när jag klev av bussen var att se brandkåren stå på uppfarten. Eller mitt hus stå i brand. En ambulans man kom uppgåendes mot mig.

”Bor du här?”, flåsade han med höjda ögonbryn. Jag kunde inte sluta gå mot huset som stod i lågor.

”Ja.”, fick jag kvavt ur mig. Han kramade om min axel för att få mig att stanna.

”Var det någon i huset?” den frågan. Den frågan skrämde livet ur mig. Liam hade befunnit sig i huset. Min lillebror hade varit i huset, när det hade börjat brinna. Jag hade lämnat spisen på. Hur dum fick jag vara? Jag började med ens springa mot huset.

”Liam!”, skrek jag förtvivlat medan jag sprang mot dem brännheta lågorna. En brandman stoppade mig, men jag försökte vilket som vrida mig ur hans grepp. ”Liam! Liam!”, skrek jag med tårarna forsandes ner för kinderna på mig. Han var död… jag hade dödat min lillebror.

Den dagen försvann Liam ut ur mitt liv. Detsamma med min far.

Detta var PROLOGEN. Nästa kapitel kommer utspela sig i NUTID. Det där var när hennes lillebrorsa dog. Så nu vet ni det. (Prolog är en kort del av en berättelse om något som hände innan.)

Kommentera!