Previously:Jag kunde svära på att jag hade hunnit bli våt vid det här laget. Vi tog några steg bakåt innan vi landade i hans säng. Jag drog hastigt av mig mina trosor så att han skulle kunna pressa in två fingrar. Han rörde sig rytmiskt medan han kysste mina läppar. Mellan kyssarna kunde jag inte undgå att stöna högt. Vid samma tillfälle som jag kom, drog han snabbt ut fingrarna för att snurra runt. Jag drog av honom sina kalsonger innan jag placerade den så kallade ’Jerry’ i min hand. Justin avslutade kyssen för att låta mig kyssa honom på halsen istället. Vid varje sekund så stönade han högre än den förra. Precis som han hade gjort så släppte jag honom vid samma tillfälle som han kom. Snabbt drog han upp en kondom ur sin byxficka, som han trädde på innan han pressade sig in i mig.

När jag slog upp ögonen dagen därpå tog det ett tag för mig att inse i vems säng jag låg i. Justins lätta snarkningar störde mig så otroligt mycket, på grund av min baksmälla. Jag ville bara kväva honom med en kudde. När jag satte mig upp i sängen, började hela rummet snurra. På tå smög jag mig in på hans badrum, där det oturligt vis inte låg några Ipren. Fuck you Justin… tänkte jag surt och kollade på honom över min axel. Jag vred på vattnet och tvättade av mitt ansikte. Gårdagens smink hade ändå kletats bort. När jag ändå tänkte på det… vad fan hade hänt igår? Jag hade legat med personen jag hatade mest. Skulle jag berätta för Hunter? Jag smög återigen ut till sovrummet, där jag drog på mig mina underkläder och pressade ned min klänning i en påse. Justin skulle nog inte ha något emot om jag lånade lite kläder utav honom. Jag drog upp ett par mjukisbyxor från hans garderob som nästan passade mig, samt en svart skjorta som jag vek upp armarna på upp till armvecken på mig. Väl klar med det, drog jag upp håret i en hästsvans och lämnade sedan hotellrummet med mina skor i ena handen och påsen med klänningen i den andra. När jag hade kommit in i hissen, drog jag på mig mina skor för att slippa gå förbi receptionen barfota där förmodligen Diamond, Stewart, Elizabeth eller någon annan jag kände från hotellet stod. När hissdörren öppnades kikade jag bort mot receptionen. Ja, där stod tjuriga Stewart och klagade på någon som jag aldrig sett förut. En suck lämnade min mun. Med snabba steg gick jag förbi receptionen, i hopp om att inte bli sedd.

”Noelle?”, ropade en röst efter mig. Jag var för rädd för att se mig om, så jag svarade bara;

”Nej, va? Jag heter inte Noelle, haha… hej då!”

 Med påskyndade steg gick jag till närmsat krök, där jag äntligen kunde stanna upp för att andas ut. Hur mycket var klockan egentligen? Jag stoppade ned handen i fickan för att söka efter telefonen, men fann den ingenstans. Fan… jag hade lagt den i min väska. Som låg hos Justin. Det var ju bara toppen! En irriterat suck lämnade min strupe. Jag gick över gatan, mot en resturang som var full på folk. Var klockan så pass mycket att man börjat gå ut för middag?

”Ursäkta?”, harklarade jag trött ut till tjejen bakom kassan. Hon kollade upp på mig med sina stora, blåa ögon. Jag bet mig löst i underläppen. Försök att vara lite snäll åtminstone Noelle, hon verka vara ny här.

”Ööh… hur mycket är klockan?”, fortsatte jag frågandes. Hon kollade ned på det rosa armbandsuret på sin arm och kollade sedan upp på mig med ett vänligt leende på sina glansiga läppar. Eller var hon så ny?

”Den är halv 11. Du, det är faktiskt lunch konferens här, så ska du inte köpa något får du tyvärr ta o dra.”

Nej, hon var inte alls trevlig. Jag ville så gärna trycka upp min knytnäve någonstans i hennes felfria, barbie ansikte. Men, jag valde att avstå. Bäst att ta mig hemåt innan Rosie skulle vakna upp. Eller, jag skulle ju sovit hos Cece… fan. Jag hade inte ens sagt åt henne att jag skulle gå. Var jag tvungen att fucka upp allt?

Heathers Perspektiv:

Jag slog nöjt upp ögonlocken. Solen strålade inte direkt utanför, men det regnade åtminstone inte.

”God morgon Ms. Heather.”, hälsade Vanja, min egna lilla… betjänt. Jag log ett mjukt leende mot henne, något jag inte gjort på länge. Hon var lika förvånad som jag över det leendet, men hon log försiktigt tillbaka.

”Varför så glad Ms. Heather?”, frågade hon med förtjusning i rösten. Jag slog av mig det tunga duntäcket och drog på mig min sides rock. Med små steg gick jag fram till fönstret och granskade hur folket på New Yorks gator gick omkring där nere, som små myror, medan jag var drottning över hela Upper East Side. (Ja, som i serien Gossip Girl. Men nej, det var dem som härmade mig. Den så kallade ’Blair Waldorf’ hade velat heta Heather Hastings i serien, men jag hade inte sålt mitt namn. Det var för värdefullt.)

”Det får du veta ikväll.”, kvittrade jag ljuvt. Vanja höjde leksamt på ögonbrynen, vilket bara gjorde mig irriterad. ”Så, hämta mina kläder!”

Hon kollade besviket ned på sina svarta skor och försvann sedan in i min WIC. Jag fortsatte le så fort hon försvann. Åh, den här kvällen skulle bli fantastisk. Inte för att någon förutom jag visste vad som skulle ske, men tids nog skulle dem få veta. Jag drog upp min mobil för att klicka iväg ett samtal till mina små svansar. Chelsea svarade inom en signal.

”Heather! Åh! Jag… förväntade mig ett samtal av dig.”, ljög hon snabbt. Åh, jag skulle lära henne ljuga. Ska man ljuga ska man väll åtminstone göra det ordentligt? Eller var det bara jag som såg det så?

”Chelsea, samla Amber och China. Ni ska vara i min foajé innan klockan slår… 11.”, beordrade jag och lade snabbt på. Vanja kom ut med en puderrosa blus, högmidjade jeans och ett par söta svarta ballerina tofflor. Jag drog åt mig klädhögen innan jag schasade ut henne. ”Gå och gör frukost eller något” sade jag. Vanja gick lydigt ned och lät mig byta om i ensamhet. Ibland älskade jag verkligen henne, men hon kunde vara en pina då och då, vid vissa tillfällen. Speciellt när hon var nyfiken och lade näsan i blöt. Jag knäppte igen guldkedjan mamma hade gett mig runt halsen och puffade till håret för att sedan trippa ned på tå ned för trappan. Chelsea, China och Amber stod vardagsrummet när jag kom ned, alla tre i färgglada kläder.

”Vad är det som är så viktigt?”, utbrast China genast upphetsat. Chelsea och Amber granskade henne surt. Jag kunde inte ha gjort det så mycket bättre. Vanja kom ut med en bricka med en muffin, vindruvor, té, juice och en yoghurt. ”Ställ den där.”, sa jag trött med en nick mot glasbordet framför den ljusa soffan. Så fort Vanja återigen hade gått, fortsatte Chelsea, Amber och China fråga efter kvällens stora planer.

”Ni vet gott och väl om festen igår?”, började jag leendes och stoppade en vindruva i munnen. Alla tre nickade ivrigt. ”Jag anlitade en privat fotograf att följa efter Justin eftersom att jag själv inte kunde närvara länge…”

”Vart tog du egentligen vägen?”, pep Amber frågandes till nu när jag ändå nämnde det. En suck lämnade min mun. När skulle dem lära sig egentligen att man inte ska avbryta mig när jag pratar om saker?!

”Vill ni veta eller inte?!”, fräste jag surt. Alla tre nickade slött. Så jag fortsatte; ”Och han kom på Justin och Noelle, kyssandes. Sedan åkte dem iväg till Justins hotell. Där hade dem… sex. Min fotograf tog bilder på dem från fönstret tvärs över. Han fick väldigt bra bilder om jag får säga det själv.”, sa jag. Alla tre sträckte sig efter min mobil som visade bilderna på Justin och Noelle kyssandes, Justin och Noelle nakna och Justin och Noelle i sängen. Alla tre log lömskt mot mig.

”Bra jobbat H.”, tyckte Chelsea imponerat. Jag höjde på ena axeln i en oberörd gest. Inte för att dem kunde göra det bättre… sa en dryg röst inom mig. Men China verkade fortfarande inte fatta att vänta.

”Men vad ska du med bilderna till?”, frågade hon med sin otroligt irriterande, pipiga röst. Amber petade lätt till henne i revbenen med sin långa nagel. ”Aouch!”, tjöt China med en anklagande blick på Amber, som oskyldigt kollade bort.

”Lyssna innan du frågar.”, röt jag lågt. Hon nickade skamset åt det medan hon masserade sidan av sin mage. ”Så, ikväll kommer Hunter komma hit med Noelle, i tron om en… vänskaplig middag. Men jag kommer i själva verket avslöja Justin och Noelle!”

Alla tre tjejerna sken upp i stora leenden. Tillochmed China som verkade ha så ont. Chelsea brast ut i fnitter, i följd av dem andra tjejerna. Varför förstod inte ens jag. Jag drog en hand genom mitt hår.

”Så, gå er väg nu.”, schasade jag iväg dem med en enkel viftning. Vanja kom fram och föste ut tjejerna in i hissen. När dem hade åkt ned kom Vanja lydigt tillbaka för att ta in brickan till köket.

”Vanja?”, utbrast jag snabbt. Hon höjde frågandes på sina ifyllda ögonbryn. ”Vart är min mamma?”

”Ååh, hon åkte tidigt till Alaska. Viktigt för företaget. Hon kommer imorgon.”, log Vanja tröstande. Så klart… jobbet var viktigast.

Noelles Perspektiv:

Jag tog en tugga av det torra brödet. Med avsmak sköljde jag ned det med en klunk av sur mjölk. Jag hatade att bo här. Eller, det var mysigt, men dem var så… fattiga. Dina kom gåendes mot mig med sitt stora, rosa nattlinne släpandes mot golvet.

”När gick du och la dig igår egentligen?”, frågade jag retfullt och petade henne i överarmen. Hon sträckte på sina magra armar över huvudet. ”Brödet är slut. Rosie är och handlar. Ta detta.”, sa jag innan hon hade hunnit börja söka efter mat och räckte över min halva brödbit. Hon tog glatt emot den för att sedan slå sig ned framför mig på stolen. Hon kollade på mig med stora, trötta ögon. Nästintill hypnotiserad var hon.

”Var det kul igår?” Hon reste sig upp för att ta sig ett glas vatten, då jag egoistiskt nog tagit den sista mjölken. Med en axelryckning gav jag henne ett enkelt ’Ja’ till svar. Hon log förtjust. ”Jag längtar tills-”

Hon blev avbruten av Rosie som kom inrusande in i köket. Hon var rosande röd om kinderna och slängde flåsandes ned en tidning på köksbordet framför mig.

”Du kan inte säga vad som helst till alla reportrar Noelle! Vi är en familj!”, nästintill skrek hon ut. Jag rynkade oförstående på pannan innan jag började läsa. Det var en bild på mig, där jag stod utanför Ceces byggnad och rökte igår.

Noelle Hastings, är det verkligen Justins nya älskarinna? Hon står utanför Glaskow Byggnaden i New York city när våran reporter kommer fram för att ställa några frågor.

-Försvinn, säger hon ilsket i början. Våran reporter förklarar vad han gör där, men hon är fortfarande upprörd. När frågan lyder om hon har något med Justin Bieber att göra, så kvicknar hon till med svaret;

-Varför bryr ni er om honom? Han är fortfarande inte ens känd längre.

Våran reporter ställer ytterligare frågor, men Ms. Hastings vägrar tala med honom utan trampar honom på foten och går in i byggnaden i samma stund som den före detta pop sensationen Justin Bieber kommer gåendes mot oss. Våran reporter haltar fram till Mr. Bieber, som detsamma som Ms. Hastings inte vill besvara några frågor. ”Berätta om din och Noelle Hastings relation!”

-Relation? Den som lyder att.. nä, just det, det finns ju ingen. Hon lever i New Yorks slumkvarter med sin moster Rosie och sin… vad fan det än var, Dina. Hennes mamma vill inte ha henne, så hennes moster tar åt sig jobbet då hon anser att hennes egna dotter är ett knull-misstag, besvarar Bieber med ett leende innan han går sin väg…

Jag orkade inte läsa mer. Den jäveln… Dina försökte rycka åt sig tidningen, men både jag och Rosie hindrade henne. Hon skulle inte få höra något så hemskt. Inte för att hennes klasskamrater skulle skona henne så som jag och Rosie gjorde.

”Dina, gå in på ditt och Noelles rum. Jag ska tala klarspråk med din kusin.”, beordrade Rosie kallt. Dina suckade irriterat, men lydde sin mamma. Jag kollade skamset ned på mina fingrar. Nu skulle jag väll skickas iväg till Internat skola igen. ”Vad har du berättat för denne… Justin Bieber om oss?”

Jag kunde känna avsmaken i hennes röst slå mot mina trumhinnor. ”Jag har bara berättat att ni har det svårt ekonomiskt.”

”Det var inte hans rätt att veta. Varför berättade du? Och varför pratar du med pressen?! Du vet att dem förvrider allt du säger Noelle…”, fick hon hest fram. Min blick slogs upp mot hennes och jag såg att tårar hade bildats i ögonvrån på henne. Hon drog snabbt undan de innan dem hann rinna ned för hennes sköra kinder.

”Förlåt Rosie… det… jag menade inte… Ursäkta.”, sa jag snabbt och sprang sedan ut ur lägenheten, ned i trapphuset. Där brast jag ut i tårar. Gråta. Det var något jag inte gjort på väldigt, väldigt länge. Inte sedan Liams död. Regnet hade börjat välla ut över gatorna utanför, vilket var väldigt passande. Mina snyftningar ekade i det tomma trapphuset. Fan i hela helvetes fan! Jag drog undan några tårar med tröjärmen i samma stund som steg började eka. Dem kom närmre och närme, och till sist dök en gestalt upp framför mig.

Vem dyker upp i trapphuset där Noelle sitter i tårar tror ni? ;) Rätt dramatiskt kapitel! Haha! Lite ur Heathers POV! Hur tror ni kvällen kommer sluta? I krig, eller kärlek? ;) Kommentera!

BTW, Alla nya läsare (Ja, statistiken har höjts! HUGHWU :'D) glöm inte att gilla Facebook sidan! Vilket ni gamla också kan göra, om ni inte redan gör det dvs! Hohoh, det gör ni genom att klicka HÄR.