Previously:”Verkligen, tack!”, flämtade jag och klev ut ur hissen som hade stannat. Cece började gå mot en glasdörr som ledde till ett kontor med namnet ”Eleanor Bliss.”

”Du kan slå dig ned där, jag kommer om en sekund. Måste bara hämta ett access kort.”

Jag gjorde som Cece bad mig, och slog mig ned i den alldeles för bekväma fåtöljen. Uttråkat, började jag bläddra i ett gammalt exemplar utav Elle då hissen plingade till igen. Min blick for dit, och jag mötte en blick jag aldrig anat möta här. Eller flera blickar om jag ska säga så.

”Vad gör ni här? Tillsammans?”, utbrast jag med avsmak i rösten. Heather smekte Justins hals, leendes.

”Vadå? Äger du det här stället eller?”, fnittrade hon glatt och fick ett instämmande flin från Justin. Han verkade inte njuta av hennes uppmärksamhet, utan mest över att jag var äcklad över att dem två var här tillsammans.

”Nej, men det gör jag.”, fräste Cece som kom upp bakom mig med access kortet hårt i handen.

”Usch… Cece Bliss.”, fräste Heather äcklat. ”Varför skämmer du bort Toalett? Ni har känt varandra i vadå, 2 dagar? Hon är en fattiglapp Cecilia, fattar du inte det?”

”För det första, kalla mig inte ’Cecilia’ din… agh… och för det andra, har du inte med det att göra alls.”, morrade Cece och kramade om min arm för att dra med mig därifrån. Vi gick igenom den ljusa korridoren och sedan in på ett rum med ett dussintals klänningar där i.

”Tack. Men hon har rätt… jag förstår inte varför du och Hunter skämmer bort mig. Jag är inte fattig.”

”Nej. Men det är det vänner gör, dem ger bort… presenter.”, log Cece, stolt över att kunnat få fram det ur ett annat perspektiv. Jag skrattade lätt åt hennes mening. Hon var snäll Cece, en av dem få som jag har gillat i mitt liv. Även fast jag saknade Cas, kunde jag inte undgå att tänka att Cece kanske var min nya bästa vän?

Hon plockade fram en svart, långärmad klänning i vackert tyg. Den var fjäderlätt mellan mina fingrar, men skulle nog ändå sitta bra på min kropp. Bara tanken på att någon hade sytt denna endast för mig, gjorde mig andlös. Den var så otroligt vacker. Leendet på mina läppar ville inte försvinna. ”Tack… Wow…”, andades jag mållöst ut. Cece log stort mot mig.

”Vad är vänner till?”, skrattade hon mjukt med en arm kring min kropp. Jag log stort med glansiga ögon. Genom mitt eländiga liv, så var Cece och Hunter några av dem få som gjorde mig lycklig. Dörren till klädförrådet slogs upp och Justins blick mötte min. Hans äckliga flin spreds på hans läppar.

”Nämen är det inte Noelle? Hotelltjejen? Inte visste jag att du hade råd att vistas här.”, väste han retsamt.

”Vem har sagt att jag är fattig? Och att det inte är dem jag bor med som är fattiga?”, försvarade jag mig.

”Vad du än säger babe.”, skrattade han och höjde sina händer som Hunter hade gjort i morse i Limon.

Jag drog en hand genom mitt halvlockiga hår, ”Cece, är det okej om jag kommer till dig lite senare? Jag behöver vara ensam…”

”Men hittar du hem till mig?”, utbrast hon frågandes och hängde galgarna till klänningarna på sina fingrar.

”Det löser sig nog.”, försäkrade jag henne innan jag med avsmak skyndade mig förbi Justin. Heather satt med ett nöjt leende ute i vänte rummet och bläddrade i samma exemplar av Elle som jag hade hållit på med. Utan att avfyra en elak mening till mig ställde hon sig upp. Jag skyndade in i hissen för att undvika att hamna i konflikt med henne, speciellt inte på Ceces mammas jobb. Det fick ske någon annan gång…

Löven yrde på marken till Central Park. Det var fullt med vandrande folk, lekandes barn och hundar i parken. Jag var en av dem. En liten hund sprang bort mot dammen för att börja lappa i sig av det kalla vattnet. Ägaren kom nervöst springandes efter. Jag betraktade barnen i lekparken medan jag tände på en cigarett som jag sekunden därpå stoppade i munnen. Röken samlades i min mun, och sedan blåste jag ut den. Tankarna virvlade runt i huvudet på mig…

Var det värt det? Hade allt festande varit värt att förlora Liam, mamma, pappa och resten av släkten. Ja, jag hade förlorat mormor, morfars, farmors och farfars respekt också. Mamma hade självklart ringt runt till alla i släkten efter jag hade kommit tillbaka från Whintkraft Internatskola utan några förbättringar. Jag var hatad, det var bara att leva med det. Att Rosie och Dina ens ville ta emot mig, med deras ekonomi, hade varit ett under. Men att få en egen lägenhet skulle inte heller suttit fel, men Ella hade väll tyckt det inte var passande för situationen. Hon hade aldrig gillat mig. Liam hade varit hennes lilla ögonsten. Redan som liten, innan allt festande, så var jag ratad av henne. Oönskad. Ellas hårda ord hade etsat fast sig på mina trumhinnor från när jag var liten. ”Ingen vill ha dig här Noelle! Ingen! Du är ett misstag. En kondom som sprack… hah! Jag önskar jag hade lytt min mor och gjort abort, men jag hade önskat mig ett barn. Du är en förbannelse.”

Mina steg blev ostadiga av minnet. Jag slog mig ned på en bänk med cigaretten mellan fingrarna. En liten pojke sprang förbi mig med en röd frisbee i handen. Han påminde om Liam… det blonda håret, dem havsblåa ögonen, dem rosiga kinderna. Jag kunde inte undgå att få tårar i ögonen med tanke på min lillebror som dog. Pågrund av att jag var sugen på en cigarett. Jag slängde äcklat ifrån mig cigaretten och sprang med snabba steg in på närmsta fik, sedan in på toaletten. Min blick såg vek ut. Jag var svag. Bräcklig. Min underläpp började darra. Sluta Noelle! Skrek en röst inom mig som ville hindra tårarna från att sippra ned på mina kinder. Men allt jag kunde tänka på var hur Liam måste ha vaknat… märkt att jag varit borta, staplat ned på svaga ben ned till undervåningen för att söka efter mig men istället hittat köket stå i lågor. Hade han dött direkt eller vridit sig i plågor? Hade han gråtit eller skrikit? Kanske både och… men det skulle väll jag aldrig få veta. Jag var ju inte där. Men det är så det skulle varit. Han skulle ha varit med mamma och pappa, och jag skulle ha dött. Det skulle gjort Ella glad i alla fall… Dem salta tårarna börja sippra ned för mina röda kinder – som hade blivit röda genom kylan utomhus. Det knackade på dörren.

”Hallå? Det finns folk som vill in!”, gormade en irriterad man utifrån. Jag drog undan några tårar med handen.

”Skit på dig jävla gubbe…”, muttrade jag tyst för mig själv. Snabbt sköljde jag av ansiktet innan jag lämnade badrummet med snabba steg. Självklart skulle Justin stå utanför just det caféet och röka. Han log stort mot mig när jag kom ut.

”Stalker much?”, utbrast jag irriterat, redo att börja powerwalka därifrån. Han fimpade cigaretten för att lägga handen om min midja istället. Jag slog av mig den och började gå därifrån, med Justin hack i häl.

”Följ inte efter mig.”, beordrade jag honom med stelt tonfall. En suck lämnade hans mun och träffade min kind.

”Kom igen! Vi kanske kan vara… vänner.”, föreslog han flinandes. Åh, när skulle killen lägga av?

”Du och jag? Vänner? Du bara leker. Du tror att jag ska komma och säga ’Ja! Yes! Si! Jag vill vara det!’ bara för att du ska ha något att glädja dig över när du säger att det inte kommer bli så.”

”Så du skulle vilja bli min vän om jag inte… lekte så mycket som du säger?”, skrattade han kallt.

”Nej. Jag skulle inte vilja vara din kompis om mitt hår brann, och du var den sista hink vatten på jorden.”
”Aouch babe, den sved.”, dramatiserade han med en hand på sitt hjärta. Jag skakade hopplöst på huvudet. När skulle han lämna mig ifred?!

”Kan du bara gå? Jag ska till Cece, och hon vill nog inte ha dig i sitt hem.”, väste jag surt. Han ryckte lätt på axlarna.

”Visst. Jag går. Men vi ses ikväll. Hoppas du har sexiga underkläder på dig.”, skrattade han retsamt.

”Vad ska det betyda?”, fräste jag irriterat. Han hade fått mig på kroken. Just det han ville. Glatt kom han gåendes mot mig återigen.

”Vi kan slå vad… Jag kan slå vad om att jag kan få dig i säng under den här kvällen.”, föreslog Justin.

”Skojar du eller? Never! Jag har en pojkvän din idiot.”, morrade jag och slog till honom på axeln. Ännu ett skratt lämnade hans mun.

”Du är bara rädd över att jag kommer vinna och få dig i säng. Åh, vi skulle säkert ha toppen sex…”

”Du äcklar mig bara.”, muttrade jag och himlade med ögonen. Han lade en hand på min överarm för att få min uppmärksamhet.

”Kom igen. Det är ett vad. Om jag inte får dig i säng innan klockan slå 02.00, så får du 1.000 dollar.”

”Det är mycket pengar Bieber.” , antydde jag med ett stort flin på läpparna. Han lade huvudet på sned.

”Inget jag är rädd över att förlora.. men om jag får dig i säng innan klockan 02.00, så ska du bli min flickvän.”, fortsatte han leendes. Jag kände mig lika förbluffad som när jag hade sett klänningen Cece hade fixat till mig.

”Jag är inte ledig Bieber, som jag sa.”, väste jag med sammanbitna käkar. Justin skakade på huvudet.

”Men det är bara en sak min… Scooter vill att jag ska göra. Vi ska vara ett par offentlig, synas på samma hotell, hålla i hand och sånt. Du vet, vara ett traditionellt par.”, sa Justin sockersött och fladdrade med ögonfransarna. När skulle grabben fatta att vi två aldrig skulle bli något?

”Nej. Jag är inte med på det.”, svarade jag med en glimt av besvikelse i rösten. Där förlorade jag tusen dollar. Justin ryckte på axlarna och smekte min kind innan han gick sin väg med ett självbelåtet flin på läpparna. Det sade mig att han inte var klar med det här… Åh…

Justins Perspektiv:

Att få Noelle på irriterat humör var underhållande. Hon blev röd om kinderna, svart i blicken och vit om läpparna. Heather däremot tog allt på fullaste allvar.

”Varför känner du Noelle? Varför pratar du ens med henne?!”, morrade hon medan hon vankade av och an på hennes rum. Jag lade mig belåtet ned i hennes mjuka säng med blicken på henne. Det där var också underhållande emellanåt.

”Varför bryr du dig? Och varför bryr du dig om mig? Jag har förändrats som du kanske ser. Jag är inte gamla Justin längre Heathy.”, förklarade jag genom att använda hennes gamla smeknamn. Hon ryckte till av att höra det.

”Nej. Det vet väll alla. Men vi har känt varandra länge Justin. Om inte det. Och jag gillar den nya dig mer.”

”Det var kul att höra.”, grumlade jag ointresserad. Hon suckade och ställde sig återigen framför spegeln.

”Noelle kommer bli så häpen när jag kommer med dig på festen.”, flinade Heather mot sin egna spegelbild. Min blick föll på hennes bild på oss två. Hon hade ställt den på nattduksbordet. Vi stod, helt dyngsura, på stranden med armarna kring varandra. Vi måste ha varit 10 år på den bilden kanske. Jag hade eldat upp min för länge sedan.

”Jaja. Vad du än säger babe.”, flinade jag och reste mig upp för att gå fram till dörren. Heather flämtade.

”Vart ska du?”, gnällde hon med stora hundvalpsögon. Jag log ett charmigt leende mot henne.

”Plikten kallar. Vi ses lite senare, eller hur?”, svarade jag lekandes. Hon nickade. ”Bra. Jag kommer med limon runt 6.”

Med dem orden vände jag ryggen mot och gick iväg mot deras hall där Mrs. Hastings stod. Hon fyrade av ett leende mot mig, men hennes blick visade oro. Hon måste väll ha trott att jag försökt något på hennes lilla älskling.

”Hej Justin.”, hälsade hon mjukt och räckte över sin kappa till deras hembiträde. Jag nickade mot henne.

”Ska du redan gå? Vi har middag till dig om du vill…”, började hon frågandes, men hennes blick sade fortfarande motsattsen, så jag valde att avstå.

”Jag skulle gärna stanna, men jag måste tyvärr åka till Scooter. Vi ses.”, mumlade jag trött innan jag lämnade deras stora takvåning in i hissen. Jag drog upp min telefon och klickade upp ett nytt sms.

Till: Jonathan

Vi måste ses. Nu. Ring mig när du ser detta. Det är viktigt.