Previously: "Jag tänker inte ligga med dig…” berättade jag för Justin när planet hade lyft. Han skakade på huvudet och drog av sig sin tröja.
"Jag hade inte tänkt föreslå det heller. Jag är trött som fan.” gäspade han. När han stod i endast underkläder, vilket jag bara låg i, kröp han ned bredvid mig under det tjocka duntäcket. Det fanns bara ett, men på något sätt gjorde det mig inget. Hans varma hud, som låg pressad mot min gjorde mig alldeles galen inombords. Wow. Justin lade en hand på min nakna midja innan han föll i djup sömn. När han var helt omedveten om vad som försiggick runt omkring sig, tryckte jag min kropp ännu tätare mot hans, och drog hans arm längre runt mig. Hans andetag slog mig i nacken. Det var harmoniskt. Bara någon minut senare somnade jag.

”Du gjorde det med flit.” log Justin mot mig. Jag drog åt hästsvansen med en suck.

”Gjorde vad? Slog vad med dig?” mumlade jag ointresserat och tog en tugga av min macka. Vi hade bosatt oss på ett hotell. Justin tyckte vi borde ge Ella tid, men han ville bara se mig lida över att vara tillbaka i min hemstad. Han ska få igen för det här, så grovt.

”Du lade min arm över din kropp. Så att vi låg nära varandra.” svarade han med hes röst. Jag stelnade till. Hade han varit vaken? I såna fall, varför hade han inte gjort motstånd? Eller tagit bort armen? Han tog ett steg närmre mig så att våra ansikten var riktigt nära varandra. Hans hand placerades på mitt lår. Det gjorde mig galen. Men ändå inte. Bara äcklad… men galen.

”Jag bad dig att inte bli kär i mig. Håller du på att bli det nu eller?” frågade han flinandes. Jag reste mig upp för att gå fram till fönstret. Allt istället för att sitta med honom där.

”Jag är inte kär i dig. Det är mer som att du är kär i mig.” fräste jag och drog tjocktröjan tätare kring min kropp. Solen stod högt upp på himmeln. Alla gick omkring med shorts och linnen. Det kändes så ovanligt även fast jag bara hade varit borta i någon månad. Justin hällde i lite sprit i sitt kaffe.

”Att du ens orkar.” stönade jag anklagandes. Han höjde på ögonbrynen i en frågande gest.

”Vadå att jag ens orkar? Dricka? Jag kan dricka flera liter babe.” skrattade han kyligt.

”Klockan är elva och du vill bli berusad. Seriöst…” fnös jag surt med en hand på midjan. Han lade en hand på min höft.

”Vad hände med Noelle som inte brydde sig ett skit? Fan har du för problem med att jag dricker helt plötsligt? Var inte du Party girl number one nyss? Nu är du mer som… party pooper number one.”

Vad skulle jag svara på en sån sak? Visst, jag var samma person. Men vad var det som gjorde mig så himla gnällig helt plötsligt? Att jag inte ville dricka om mornarna, det var dock inte något nytt. ”Jag har aldrig druckit om mornarna. Men om du insisterar.” suckade jag, redo att ta pluntan ur hans hand. Han drog den åt sig i sista sekund så att jag inte skulle komma åt den.

”Jag vill inte ändra på något. Du är bra som du är.” mumlade han djupt. Jag nickade lätt och lutade mig mot väggen.

”Hur ska vi göra då? Med allt det här att synas tillsammans…? Att åka på semester är inte direkt allt vi kan göra eller? Det tar väll ett tag för dem att hitta oss skulle jag tro.” hummade jag.

”Vi ska på – tro det eller ej – en bal om två veckor. Så det är nog bäst om du försöker bli lite snällare mot mig, folk kommer misstänka saker om du fräser till så fort jag är i närheten.”

”Aj aj kapten.” suckade jag. Jag ville inte. Jag ville inte det här längre. Fejkandet gjorde mig galen. Att vara med Justin gjorde mig galnare. Det var något jag kände för honom som jag aldrig känt förut. För någon. Men det fick inte ske. Jag kunde inte erkänna för honom eller någon annan att jag var kär i honom. Det skulle bara bli helt fel då. I allt det hela. Men jag var inte kär i honom. Vad pratar jag om? Fast jag pratade inte, utan vad tänker jag på snarare? Justin och jag kommer aldrig bli ett. Men ändå så finns pirret där längst bak i ryggraden.

”Vad tänker du på?” frågade Justin uppriktigt med blicken på mig. Jag drog undan luggen för att få fri syn över honom. Mina knän ville genast ge vika men jag stålsatte mig med ett stadigt grepp om fönsterbrädan.

”Inget. Bara… kärlek.” erkände jag svagt. Han drog en hand genom sitt hår medan han suckade.

"Nothing. Just... love."

”Jag visste det.” gnydde han och drog upp sin mobil för att skicka iväg ett sms till någon. Förmodligen Scooter. Men om vad? Vad hade jag nu gjort? Vad visste han?

”Vad?” ville jag veta. Han kollade upp på mig med en rynka mellan ögonbrynen. Hans blick var bekymmerfull.

”Du är kär i mig.” svarade han stelt. Min hals tjocknade till. Nej. Vart fick han det ifrån? Nervositeten tog över. Jag kände mig genast osäker på vad jag gjorde, utan gick fram till honom för att ge honom en örfil. Han väste till.

”Vad fan var det där för?!” röt han och reste sig upp. Jag pressade ryggen mot väggen då Justin stod väldigt nära. Hans kropp var tryckt mot min vilket gjorde att väggen trycktes hårdare mot ryggen.

”Jag är inte kär i dig.” morrade jag med sammanbitna tänder. Jag ljög inte, för jag visste inte vad jag kände för Justin. Vare sig det var kärlek eller inte, de orden skulle aldrig lämna min mun.

”Nähä? Kunde du inte bara sagt det istället för att slåss? Jävla hora.” gormade han irriterat.

”Förlåt.” ursäktade jag mig innan jag försvann in på badrummet till hotellrummet. Väl inne gled jag ur mina kläder för att hoppa in i duschen. Men då skymtade jag ett cigarettpaket på handfatet. Yes… jag drog upp tändaren och en cigarett som jag tände på. Röken samlades i mina lungor, det gjorde mig lugn med ens. Jag granskade min kropp i spegeln. Förstörd. Det var vad jag var. En förstörd jävla hora, som Justin redan hade berättat. Röken sipprade ut ur mellanrummet mellan mina röda läppar. Mina ögon var glansiga, men inga tårar ville ut. Det sved bara. Kändes torrt på ögonen. Jag pressade toppen av cigaretten mot det vita kaklet och slängde sedan fimpen i toaletten. Justin knackade på dörren med en väldig fart, men jag vägrade öppna. Varför skulle jag?

”Noelle, kom ut. Jag tänker inte be om ursäkt, men vi ska prata lite om din stil mot mig…” Jag spände knytnäven av ilska. Vem trodde han att han var? Han var inte min chef. Eller ägare. Jag var inte en liten jävla tyst hundvalp som bara gjorde som alla bad mig. Lite medkänsla och vänlighet hade lyckats växa fram inom mig, men allt försvann nu som ett rökmoln. Varför ska jag bry mig när alla andra inte gör det? ”Noelle!” ropade Justin irriterat med en smäll på dörren. Jag grimaserade mot den innan jag hoppade in i det rykande, heta vattnet som slog ned i badkaret. Mina läppar särades så att min mun fylldes med kokhett vatten. Men vad gjorde det? Värre fanns det. Jag schamponerade håret och fick oturligtvis schampo i ögat. Försiktigt öppnade jag det för att låta det heta vattnet skölja bort schampot. Det sved, men jag bet ihop. Jag hade klarat att bita ihop i snart två år, lite mer skulle jag nog klara. Snart var skolan slut så slapp jag all den här skiten. November månad. Om någon vecka var det December redan. Januari, Februari, Mars, April – vilket betydde min födelsedag, då jag äntligen kunde göra vad jag ville – Maj, Juni… Sju jävla månader kvar av helvetet med Justin, fast det skulle nog hålla i sig under hela sommaren också då dealen var ett år. Jag sköljde av mina nyrakade ben. Dörren till badrummet slogs upp och genom springan till det nästintill genomskinliga duschdraperiet såg jag Justins figur.

”Vad fan håller du på med? Jag duschar hör du väll, eller är du döv?” tjöt jag till av ilska.

”Du kanske skulle öppnat dörren första gången jag frågade, för då duschade du i alla fall inte.”

”Gå och ta dig, snälla.” önskade jag och drog en hand genom mitt svarta, blöta hår. Men istället, dök en naken Justin upp framför mig i badkaret. Jag pressade samman mina läppar. Mina knogar vitnade av ilska när jag spände knytnävarna, ”Gå ut.” Han flinade bara medan han tryckte sin kropp hårdare mot min. Vattnet silade ned för hans sexigt solkyssta hud. Jag placerade mina händer på hans bröstkorg för att trycka honom ifrån mig, men han var starkare än vad han såg ut att vara.

”Släpp mig, jag ska gå ut.” beordrade jag honom. Han lade en hand på min hals med ett flin lekandes på läpparna.

”Babe, vi måste spara på vattnet. Vi kör detta tillsammans älskling.” retades han. Bara för att provocera mig, lade han en hand på min nakna bak. Jag stelnade till, men fick gåshud överallt.

”Sluta Justin. Duscha själv. Låt mig bara gå.” suckade jag. Han släppte mig frivilligt, fortfarande leendes.

”Fine. Var sån då, surkärring.”  muttrade Justin efter mig. Jag virade en handduk runt håret likaså som jag hade en på kroppen för att sedan gå ut. Justins ord gjorde mig ingenting. Inte just nu i alla fall, jag hade annat att tänka på. Till exempel på vad Ella skulle säga när jag dök upp på våran dörrpost. Hon skulle nog få fnatt för att jag inte befann mig i New York. Jag drog upp ett blått set underkläder från VS som jag tog på mig. Handduken hängde jag över en stol som stod i hallen. Justin sjöng högt inne i badrummet.

”Gotta change my answering machine, now that I’m alone,

’Cuz right now it says that we, can’t come to the phone,

And I now it makes no sence, cuz you walked out the door,

But it’s the only way I hear your voice anymore…”

Han hade i vilket fall inte förlorat sin sångröst, det var säkert.  Jag knäppte gylfen till dem svarta jeansen som satt på min underdel nu. Justin, som hade kommit ut ur badrummet, slängde en rosa, lånärmad med en dragkedja vid nacken. Jag drog på mig den utan att slita blicken från honom. Där stod han. Vattendropparna från hand hårt slog ned på hans mage – som varje gång gjorde mig lika stum.

”Du ser död ut.” tyckte han med hårfönen i sin hand. Jag drog med handduken genom mitt hår.

”Tack, det värmer.” log jag sarkastiskt. Han ryckte på axlarna och satte sedan igång fönen. Då och då flippade han håret, vilket gjorde allt mer… Nej. Min mobil började surra där den låg på nattduksbordet. Justin sneglade på mig. Hans blick frågade om jag inte skulle svara, men jag var rädd. Tänk om det var Ella? Men vad var det att vara rädd för egentligen? Du är Noelle Hastings. Kom igen, du är inte rädd för något Noe. Hörde jag Liams röst viska inom mig. En klump uppstod i min hals, men jag gick med starka steg fram mot bordet där mobilen fortsatte surra, högre för varje signal. Okänt nummer. Just my luck.

”Hallå?” andades jag ut i telefonen. Ett pip hördes i andra änden och jag förflyttade telefonen någon centimeter från örat. Vem var det egentligen? Sitter och piper i örat på mig? Normalt.

”Noelle!” tjoade Cece överlyckligt. Jag drog en lättad suck, bara Cece. Det förändrade ju en del.

”Cece, du skrämmer livet ur mig. Vad vill du?” frågade jag tungt. Justin stängde av hårfönen. Han stod nu, konstigt nog, iförd i boxers. Hur hade han kommit i dem utan att jag såg det? Äh, strunt samma.

”Du och Bieber? Seriöööst Noelle?” fnittrade hon med ett förlängt ’Seriöst.’ Jag log fånigt.

”Du har läst tidningarna.” förmodade jag, med hopp om att hon inte kunde höra mitt leende.

”Om jag har!”, skrattade hon glatt. ”Okej, såhär står det… ”Justin Bieber med ny flört? Kolla hit Beliebers, eran Justin har inte gått och bosatt sig under en sten. Det sägs att han äntligen har funnit kärleken igen, efter sveket från Selena Gomez vi fick höra om sent förra året. Den mystiska tjejen bär namnet Noelle Hastings. Det sägs att Noelle och Justin sågs på JFK Airport i New York tidigt i förrigår, Tisdag den 26/11. Vart tror ni Noelle och Justin är påväg? En romantisk resa? Är Justin Bieber tillbaka för att stanna, eller kommer han försvinna? Är den förra Justin tillbaka? Läs mer på sidan 22!” Ni är ju värsta stjärnparet typ! Men ni har inte fått något ihopsatt namn än.”

”Damn…” mumlade jag chockat och tryckte mobilen mot axeln, ”vi är med i tidningarna nu Justin.” berättade jag för honom. Han viftade med sin egna mobil som visade en konversation mellan honom och Scooter. Med en axelryckning förde jag koncentrationen mot Cece igen.

”Det är bara galet…” hummade jag dramatiskt. Hon fick ju inte veta att allt bara var PR. Hon kanske skulle försäga sig om vi skulle bråka?

”Vart är ni egentligen?” frågade hon snabbt. Jag drog på mig min svarta ballerinatoffla innan jag tveksamt tittade mot Justin som stod upptagen med Scooter i örat. Helvete. Vad skulle jag säga?

”Det är hemligt. Rosie får verkligen inte veta, men om du stöter på henne kan du säga att jag mår bra, okej?” bad jag henne vänligt och greppade tag om min necessär för att gå in på badrummet.

”Ja, det ska jag hälsa. Ha det så kul med Bieber nu. Puss.”

”Puss.”

Jag lade ned mobilen på hanfatets kan innan jag började plocka upp en massa smink att använda mig av. Rouge, concealer, maskara, puder, läppglans, ögonskugga och eyeliner. Ella skulle få se att någon månad i New York ändrade inte hennes älskade Noelle, därav skulle inte fler månader göra det. Justin ställde sig i dörrkarmen när jag stod med maskara borsten i handen.

”Vad vill du? Kan du inte gå och hämta en hora eller något?” fräste jag irriterat. Vad jag var irriterad på visste jag bara inte. På honom skulle jag tro. Han flinade till svar och satte på sig en keps.

”Våran bil är här sugar, time to go.” meddelade han, redo att gå igen när han vände sig om för att säga, ”och det där med hora? Jag har redan en, hon står framför mig just nu.”

”Konstigt, för jag ser ingen framför dig. Om du menar mig, så står du med ryggen mot mig, din idiot.” spottade jag tillbaka. Han räckte över ett tuggummi, som jag överraskande nog tog emot för att stoppa i munnen. Vi gick med raska steg mot hissen, hand i hand ifall någon skulle se oss. I hissen stod vi tätt ihop hela vägen ned, där vi återigen gick hand i hand ut för att möta alla paparazzis.

”Håll bara en hand över ansiktet.” förklarade Justin för mig innan han slog upp glasdörren. Blixtrarna slogs mot oss som tio oväder tillsammans. Frågorna bubblade ur deras munnar, som om dem hade suttit och övat på dem hela dagen. Det var frågor från om jag var gravid till om vi var förlovade. Så fåfängt. Någon frågade också om vi var syskon. Det var bara skrattretande. Vi slog oss ned i Range Rovern tillsammans och åkte i tystnad till min gamla adress. Väl framme, slängde jag en tveksam blick mot det limegröna huset jag en gång bott i. Nu ville jag aldrig mer sätta en fot i det.

”I got your back babe.” mumlade Justin flinandes och hoppade sedan ut ur bilen. Då var det dags.

Hmmm... Hur kommer det gå hos Ella? Lite intriger mellan N och J, men det är väll bara bra? ;)

Kommentera!