KAPITEL 17-. LOVE NEVER SLEEPS

 

Jag reste mig långsamt upp och gick mot cafeterian för att köpa en cola. Jag behövde koffein.
En doktor gick upp mot Mamma och Selena och sa något vilket fick de båda att se lättade ut. Jag gick med snabba steg dit.
“Vad är det?” Mamma log smått mot mig.
“Hon är vaken.” Svarade hon milt. Jag gick mot Melody’s rum och förväntade mig en reaktion, men detta förväntade jag mig defenetivt inte.

Jag reste mig långsamt upp och gick mot cafeterian för att köpa en cola. Jag behövde koffein.

En doktor gick upp mot Mamma och Selena och sa något vilket fick de båda att se lättade ut. Jag gick med snabba steg dit.

“Vad är det?” Mamma log smått mot mig.

“Hon är vaken.” Svarade hon milt. Jag gick mot Melody’s rum och förväntade mig en reaktion, men detta förväntade jag mig defenetivt inte.


 

 

Mina ögonlock var tunga. Detsamma med min kropp. Jag hade aldrig känt mig såhär svullen och tung förut i hela mitt liv. Tröttsamt slog jag upp ögonlocken, men var tvungen att kisa på grund av de starka ljusrören uppe i taket.

Var jag kvar hos honom? När min syn hade förbättrats kunde jag se vart jag befann mig. På ett sjukhus.

“Du är vaken.” Sa en doktor bredvid mig. Jag kollade upp på henne och blinkade ett par gånger. Varför hade han gjort sådär mot mig?

Doktorn försvann, och några sekunder därpå kom en kille in. Justin… Ett skrik lämnade min mun. Varför? Han skulle inte göra illa mig? En annan del av mig skrek att han var en förrädare. Han skulle göra illa mig, precis som han.

Justin kollade förvirrat på mig men fortsatte fram mot mig. Mina skrek växte sig starkare, men han slog vilket som armarna runt min skakande kropp.

Tårarna började rinna ner för mina kinder som läkarna kom inspringandes in i rummet.

Jag uppfattade att de sa något, men inte vad.

Helt plötsligt försvann Justin’s omfamning kring min kropp. På ett sätt blev jag lättad, men på ett annat rädd.

Han kollade ner på mig med rödsprängda ögon. En tår lämnade hans öga och ett sting av smärta gled genom min kropp. Jag hatade att se Justin såhär, även fast jag inte visste vad jag skulle göra. Jag var rädd för honom… det var bara att inse det. Jag vek undan blicken från hans skimrande bruna ögon.

Jag ska få din rädsla för mig att försvinna. Jag lovar det.” Sa han mjukt och kysste mig mjukt på pannan innan han gick. Jag darrade till när han kysste mig. Då kom Selena in i rummet med ett litet leénde på läpparna.

Du är rädd för honom. Visst är du? Allt som hände…” Andades hon lugnt ut. Jag kollade bara på väggen. Jag ville och kunde inte svara på det hon sa. Hela jag kändes död. Det enda som fungerade var min hjärna.

Du kanske inte vill svara, men jag vet att du hör mig. Jag kommer inte glömma vad du gjorde. Jag kanske är här, men du var borta. Du tog min pojkvän ifrån mig! Jag fattar inte att DU av alla människor kunde göra något liknande!” Skrek Selena argt. Jag ryckte till, men bröt inte blicken ifrån väggen.

Det här trodde jag inte om dig Melody, men som sagt… man har fel om vissa saker. Du sårade mig djupt.” Hon vände på klacken och försvann ut ur rummet.

Då kom mamma in i rummet och räckte över min mobil.

Ja, du kanske… ehum, du har fått sms. Jag har saknat dig älskling..” Mumlade hon nervöst och drog med handen över mitt hår. Jag svalde hårt och lät mobilen ligga på mitt knä. Jag orkade in läsa. Men helt plötsligt plingade den till. Jag drog upp den och klickade på sms:et med långsamma tag.

Anonymt sms. Jippie… jag suckade djupt och började sedan slappt läsa.

 

 

Hej Melody..de kanske hittade dig. Men mig kommer de aldrig hitta. Jag kommer finnas hos dig för evigt. Om jag skulle bli tagen, så kommer du tänka på mig. Jag kommer alltid finnas i dina tankar. Hm.. Vi undrar hur din kille kommer må om du visar detta sms till någon. Vi hörs ;)”

 

 

Tårarna började rinna ner för mina kinder när jag klickade upp bilden som han hade skickat. Det var en bild på Justin när han satt och kollade på tv med Pattie. Jag raderade snabbt meddelandet och kastade mobilen hårt i väggen så att den gick sönder.

Melody? Vad är det?” Utbrast mamma förvånat och sprang fram till mig. Då blev allt svart.

-

Melody, vakna gumman.” Viskade mamma lent och drog med handen över min panna. Jag slog långsamt upp ögonlocken och kollade runt i rummet. Jag var i något annat rum. Mamma log smått.

Du har förflyttats. Du har varit medvetslös i kanske 5 dygn.” 5?! Redan? Hon suckade lätt och la en bricka försiktigt på mina ben och höjde min säng med en knapp så att jag satt upp. Jag log ett litet leénde till henne. Fast egentligen var det bara små ryck i mungiporna.

Min blick hamnade på dörren. Den var stängd, men bakom det lilla fönstret i den stod Justin. Mamma vände sig om mot honom och kollade sedan på mig.

Han har varit här i flera dagar nu. Han har till och med sjungit för dig.” Log hon och kramade om min hand. Jag kunde inte bryta blicken från honom.

Ät nu.” Uppmanade mamma och nickade ner mot spagettin och köttfärssåsen  som låg på tallriken som log på brickan. Bredvid tallriken låg det en skål med chokladpudding och ett glas juice.

Jag kollade på mamma och nickade svagt mot Justin.

Vill du ha honom här?” Frågade hon milt. Jag nickade återigen svagt och kollade ner i tallriken. Mamma reste sig upp och släppte in Justin medans hon själv lämnade rummet.

Hej…” Mumlade Justin med hes röst och slog sig ner på stolen mamma nyss hade lämnat. Jag bet mig löst i kinden, men inte ens det hade jag kraft till.

Jag kollade på Justin. Vi bara satt där och kollade på varandra tills han kramade om min hand. Jag flämtade lätt till vilket fick honom att släppa.

Jag var inte redo. Så fort han rörde mig fick jag scener uppspelade i hjärnan från källaren… Han tog upp gaffeln och började mata mig. Det kändes konstigt, men ändå bra på ett sätt. Bra att det var Justin.

Jag saknar dig…” Viskade han ledsamt. En tår föll ner för hans kind. Jag lyfte svagt på handen och smekte bort den med tummen. Justin kollade upp på mig.

Melly, jag saknar dig… och jag älskar dig så jävla mycket för att kunna hålla mig från dig. Fattar du det?!” Han höjde rösten mot mig.

Jag svalde hårt och vek undan blicken mot honom. Han kramade om min överarm och skakade på min kropp. Jag kände mig som en trasdocka medans tårarna och skriken lämnade min kropp. Justin släppte taget och sprang snabbt ut ur rummet. Men i dörröppningen vände han sig om mot mig.

Jag är ledsen…” Var det enda han sa innan han försvann. Mamma kom in i rummet och kramade mjukt om mig.

Det blir bra.. schhyy..” Tröstade hon och drog med handen genom mot hår. Men allt jag kunde tänka på vad som just hade hänt. Justin… vad hade tagit åt honom?

Jag körde snabbt mot mormor och morfars hus, men ångrade mig snabbt och körde sedan mot Ryan’s hus istället. Jag behövde honom nu. Ingen annan. Han förstod sig på mig.

Mina bankningar på dörren var starka, och till sist öppnade han, men Chaz stod bakom honom.

Vad är det?” Utbrast båda i mun på varandra. Jag skakade på huvudet.

 

image

 

Jag har rört till det… helt och hållet…” Snyftade jag och gick in i vardagsrummet. Chaz kollade oförstående på mig. Han visste inte än.

Ingen av de visste vilken position jag och Melody befann oss i. Just för tillfället.

Vad är det?” Frågade Ryan snabbt och räckte över ett glas cola till mig. Jag tog emot det men drack inte. Min hals var för tjock för att få ner någonting.

Melody blev ju kidnappad…?” Började jag. Båda två nickade, men såg fortfarande ut som två stora frågetecken.

Jag rabblade upp allting och vad som hade hänt på slutet sedan. Chaz räckte upp handen.

Vänta, va? Vad gjorde DU hos Melody?” Frågade han kort. Jag svalde hårt och sneglade på Ryan. Han tog en klunk cola och kollade lika intensivt på mig som Chaz.

Jag… jag… för att vi är… ihop.” Stammade jag nervöst fram och kollade ner på mina händer och inväntade en reaktion från de båda.


Whoa, Justin berättade. Vad hände egentligen? Varför fick han spel? Och hur kommer det gå med den mystiska mannen som våldtog Melody? Hm... kommer Justin komma till skada?

 

MER IKVÄLL? KOMMENTERA DÅ BABES! OCH SKRIV VAD NI TROR KOMMER HÄNDA, NI HAR BRA FANTASI! HJÄLP MIG MED DEN OCH SKRIV VAD NI VILL SKA HÄNDA! :)


Trackback