Jag gick med ut henne till vardagsrummet.

“Hej då Justin..” Hon greppade tag om väskan och gick sedan ut ur det stora huset.

“Jag kanske ska gå nu… Olivia väntar..” Mumlade jag. Justin nickade och verkade inte på humör på att kramas, så jag gick bara ut ur huset.

Hjärtat bultade hårt innanför mitt bröst och paniken skrek inom mig. Vart var jag?

“Ha..aa..llååå?” Stammade jag darrandes ut. Personen, förmodligen en man, lyfte upp mig över hans axel och drog in mig i ett hus.

Jag svalde hårt och stönade till av smärta när han släppte ner mig på en madrass. Tunn var den också.

Säcken drogs av mitt huvud, men jag var tvungen att kisa. Ljusrören uppe i taken var för starka för mina ögon. Men till sist såg jag ansiktet på en man.

“Vem är du?” Frågade jag med rädd röst. Mannen skrattade till och log pervigt mot mig.

“Jag är vem som helst. Nu är jag en desperat man… Och du är en väldigt snygg tjej.” Viskade han. Jag började kravla mig, men det gick inte. Han hade bundit fast mina handleder med varandra.

“Åh, försök inte med du. Lilla gumman.” Flinade han och sparkade till mig i revbenen. Jag bet mig hårt i kinden för att bita ihop, och började snabbt känna blodsmaken spridas i munnen.

Han log stort och slickade sig om läpparna innan han började klä av mig. Jag gnydde och tårarna började rinna ner för mina kinder.

“Snälla, låt mig gå bara…” Han frustade till och slog till mig på kinden och fortsatte sedan klä av mig tills jag låg helt naken på den kalla madrassen. Då drog han upp snöret kring mina handleder. Smärtan lättade lite men han drog snabbt ut en hand och drog ner den innanför hans kalsonger. Jag knep ihop ögonen och knytnäven.

“Nej… snälla, låt mig vara! Hjälp!” Skrek jag förtvivlat. Han kramade hårdare om min hand så att den öppnades och kramade om den. Jag gnydde återigen till.

“Du kan inte skrika efter hjälp, vi är långt bort från folk att höra dig.” Skrockade han och stönade till när jag råkade krama om den hårdare. Där var det. Jag kramade om den så hårt att mina naglar trängde igenom. Han skrek till och hoppade snabbt upp från mig. Jag hoppade upp, även fast jag då var naken, och sprang mot dörren och slet upp den.

“Nej!” Skrek han snabbt. Hans steg rörde sig närmare mig då jag sprang upp för den långa trappan. Men den var allt för lång, och han var allt för snabb.

“Nu du!” Röt han och greppade tag i min axel. Jag skrek till och kände hur smärtan spreds i min axel. Han var stark.

“Nej…” Mumlade jag och lätt tårarna rinna stumt. Jag ville bara dö. Jag ville inte leva längre.

Till sist blev han nöjd och plockade upp min mobil och  log skadeglatt mot mig.

“Vem är Justin? Din kille?” Han fick inte dra in Justin i detta. Jag skakade på huvudet, men han drog mobilen mot örat.

“Hallå? Åh, är det Justin? Jo, din älskling och jag har lite kul. Skulle du vilja utbyta några ord med henne? Ja, okej.” Mannen fnös till och pressade mobilen mot mitt öra.

“Justin…?” Snyftade jag. Justin’s röst lät orolig i andra änden. En klump uppstod i min hals.

“Melody?! Vart är du?” Utbrast Justin. Jag skakade på huvudet för mig själv. Tårarna rann snabbt ner för mina kinder.

“Jag.. ja..jag vet inte.” Stammade jag fram. Han drog ett djupt orolig andetag i andra änden.

“Vem har dig?” Fortsatte han. Jag svalde hårt.

“Jag vet inte.. Men Justin, om vi inte ses igen.. Jag älskar dig och har alltid gjort det.” Justin flämtade till i andra änden.

“Säg inte så Melly! Jag ska hitta dig, var säker på det.” Mannen drog mobilen från mitt öra och klickade bort samtalet.

“Nu ska vi ha kul igen.” Flinade han och trängde in i mig. Jag knep ihop ögonen och började be.

Be om att Gud skulle döda mig. Jag ville inte leva mer. Inte nu i alla fall.

Jag startade motorn och sneglade på klockan. Halv 12 på natten. Klumpen växte sig större i min hals och jag gasade på mer. Jag parkerade snabbt bilen på Melody’s uppfart och sprang snabbt in i trapphuset och fortsatte upp mot deras dörr och knackade hårt. Selena öppnade dörren och snörpte på munnen mot mig.

“Vad gör du här Justin? Melody är väll med dig?” Suckade hon drygt. Jag skakade på huvudet och drog bort en tår som rann ner för min kalla kind.

“Hon är kidnappad.” Sa jag snabbt. Selena kollade chockat på mig och skakade på huvudet.

“Nej? Va..? Hur?” Flämtade hon. Jag höll upp mobilen och visade samtalet från hennes mobil.

“Han ringde mig.” Hennes ögon växte sig större. Leonie kom in bakom henne med en sur blick på mig.

“Vart har du Melody?” Jag skulle precis svara, men Selena hann före.

“Vi ska till polisen. Och spåra hennes mobil. Nu.” Sa hon stelt, men ändå med ett ganska ledamt och oroligt tonfall.

Men jag förstod henne. Jag var också orolig.

-

“Tyvärr, men det är inget vi kan göra förrän om 48 timmar. Det här kanske bara är ett helt vanligt… prank.” Sa polisen och log lugnandes mot Leonie som skakade. Hela hon skakade.

“Så du menar att mannen som ringde min dotters…. Pojkvän, bara vill lura oss?! Och min dotter har gått med på det? Är det just det du menar?! Ska jag trycka upp den där betongen någonstans så att du inte kan…-” Han höll upp en hand för att avbryta henne.

Jag hade aldrig sett Leonie såhär. Och jag hade känt henne i snart 2 år.  Polismannen böjde sig ner mot sin walkie-talkie som satt på hans axel.

“Kan vi få sjukvårdare med lugnande medel till stations rum 18, tack.” Utropade han i den. Jag hörde ett rispande och ett mumlande som svar i den och inte många minuter senare kom det sjukvårdare och gav Leonie någon slags spruta. Hon blev genast lugn och somnade sedan på en av bänkarna.

“Snälla, bara sök upp hennes mobil. Snälla.” Vädjade jag och kollade allvarligt på polismannen. Han suckade och räckte sedan ut handen.

“Jag behöver din mobil.” Jag gav snabbt ifrån mig den och slog mig sedan ner bredvid Selena som darrade.

Hon verkade helt borta. Hennes blick var tom mot väggen framför henne. Jag la en hand runt hennes axlar, men hon ryckte av dig den.

“Nej…” Mumlade hon bara och hoppade ett steg ifrån mig. Jag drog ett djupt andetag. Polismannen kom upp mot mig med ett oroligt ansiktsuttryck.

“Jag är ledsen…” Andades han ut. För vadå? Vad var han ledsen för?!

MER INATT? KOMMENTERA MYCKET DÅ! :D