”Mike?” Fräste jag. Han nickade och pressade sina äckliga läppar mot mina medans jag, utan någon kraft alls försökte kravla mig ur hans grepp. Misslyckandes, självklart. Alla på skolan samlades runt oss och Mike’s tunga grävde sig ner i min mun. Jag höll på att spy… mina händer tryckte mot hans bröstkorg, men han var för stark och höll emot. Emily och alla andra i skolan hade nu börjat filma, applådera och le stort åt det som höll på. Men tillslut avbröts kyssen och Mike lutade sig tillbaka. Men då hade han fått Justin’s ansikte och ett skrik lämnade min mun igen.*

Justin log stort mot mig när jag trött slog upp ögonlocken.

”Vad är det?” Frågade jag trött och gnuggade mig lätt i ögonen, då jag kom på att jag skulle smeta ut maskara runt ögonen. Duktigt... nej, jag har inget smink på mig idag… Justin satt fortfarande med det där stora, mystiska leéndet på läpparna.

”Vad är det?” Fortsatte jag frustrerat. Han skrattade till och drog upp luvan längre upp på kepsen.

”Du är bara så söt som nyvaken.” Flinade han och skrattade till. Jag höjde lätt på ögonbrynen och log ett generat leénde.

”Tackar… Jag skulle vilja se ditt nyvakna ansikte någon gång, men det kommer jag väll aldrig få.” Suckade jag och drog upp mitt hår i en hög hästsvans. Han suckade.

”Jag är ledsen, men det är bäst för oss båda. Jag lovar.” Jag nickade slött med blicken på den blåa himmeln. Inget ända moln syntes på den ljusblåa himmeln. Ett leénde spreds snabbt på mina läppar då de stannade tåget och utropade att vi var framme.

”Kom! Nu ska vi ha kul!” Skrockade jag och reste mig upp med min LV på axeln. Justin verkade inte gilla den så värst mycket, men det gjorde inte jag heller för den delen. Pappa hade gett den till mig i födelsedagspresent, tillsammans med Range Rovern, en ny Mac och en massa andra dyrbara saker. Han gillade att visa att han var rik nog att skämma bort mig, sin älskade dotter. Justin ropade på mig, då jag inte märkt att jag hade stannat. Ett snett leénde kröktes på mina läppar och jag gick snabbt fram till honom och klev ur tåget till det soliga Canterbury.

-

”Så, vad vill du göra?” Undrade jag. Justin, som satt och drog kepsen upp och ner lätt på huvudet –inte tillräckligt för mig att se hans hår- och log smått.

”Vi kan väll… jag vet inte. Vad kan man göra i denna folktomma by?” Jag fnös till och försökte leka förnärmad, men lyckades inte. Mina skådespels talanger var inte direkt stora.

”Man kan göra mycket! Kolla, där är en fotoautomat! Vi kan ta lite foton! Som minne till denna fantastiska dag. Ja, kom nu Justin!” Utbrast jag och drog med honom till fotoautomaten. Han log stort och slog sig ner, tätt bredvid mig i den lilla automaten. Jag tryckte in några mynt och en röst hördes.

”Om 10 sekunder så kommer era foton börjas ta. Ni har betalat för 10 foton. 10,9,8,7,6,5,4,3,2,1… LE!” Jag log stort mot kameran och sneglade på Justin. Vi gjorde en massa roliga miner. En massa leénden och skratt bestod av vår lilla tid i foto automaten innan vi, svettiga som bara den, klev ur den och tog vår remsa av bilder. Jag greppade tag den och rev den på mitten, så att Justin fick 5 och jag 5.

”Så, nu har vi hälften av våran lilla visit här inne.” Log jag och pekade på automaten. Justin skrattade till och kramade helt plötsligt mjukt om mig. Jag drog in hans söta doft och kände hur benen blev helt geleiga.

”Tack Belle. Jag menar det verkligen… jag är glad att ha dig som kompis.” Viskade han mot min hårsvall. Jag tryckte till lite mer och kollade sedan upp på honom, han är ju längre, och log smått med en nick.

”Jag är glad att ha dig som kompis också Justin. Verkligen.” Svarade jag lent. Han log snett och fuktade sina läppar.

”Mat? Jag börjar hungra ihjäl.” Skrattade Justin. Jag log stort och nickade mot en resturang på andra sidan gatan. Han fattade genast vinken och gick med mig över gatan och in i resturangen.

-

”Så, vad får det lov att vara?” Jag bet mig löst i läppen och kollade upp på killen som stod och väntade på oss att beställa. Justin kollade, trodde jag i alla fall, på mig.

”Öh… vad rekommenderar du?” Provade jag och pressade ihop mina läppar. Servitören log snett och kollade ner i sitt block och sedan på mig och Justin.

”Biff med potatis kanske? Eller dagens kantarellsoppa.” Jag sneglade på Justin och log stort.

”Så, vad tycker du?” Han log stort mot mig och nickade för sig själv.

”Jag tar nog biffen!” Svarade han glatt och kollade upp på servitören som antecknade. Jag hummade till innan jag bestämde mig för att ta detsamma som Justin.

”Jag vill bara att du ska veta… att jag aldrig har haft en så speciellt bra, tjej vän. Du är nog min bästa vän, även fast det bara är en 3-4 dagars vänskap.” Skrattade Justin. När han sa så där så värmde det mer än mer i hjärtat. Jag kanske blev alldeles hypnotiserad av hans andetag eller hans beröringar, men jag tänker inte förstöra den här vänskapen genom ett dumt misstag som om att gå och kära ner mig i honom. Han var min bästa vän… faktiskt…

”Du är min bästa vän också, Justin.” Försäkrade jag honom med ett litet leende.

”Du gör mig full av lycka Belle, ingen annan tjej har fått mig att känna mig såhär glad! Eller kanske tjejer i relationer, men aldrig en tjej vän.” Jag drog undan en lyckotår som hade satt sig i ögonvrån.

”Du är toppen Justin, och du vet att du kan berätta allt för mig.” Sa jag mjukt. Han stelnade lätt till och log ett nervöst leénde. Jag tänkte precis fråga vad problemet var då servitören kom med maten och störde.

”Smaklig måltid.” Mumlade han och försvann sedan iväg, och Justin hade redan hunnit börja koncentrera sig på maten. Med en lätt suck började jag äta.

Min gäspning blev större och större, och jag sträckte ut armarna. Belle log snett mot mig.

”Trött?” Flinade hon. Men ännu en gäspning så nickade jag till. Hon log större.

”Ska vi köpa glass och gå till stranden?” Jag kvicknade till och log stort mot henne och nickade glatt.

”Sure!” Hon nickade och började gå mot en glass kiosk. Jag tvekade lite innan jag följde efter henne mot kiosken. Gubben i kiosken hostade till och log sedan stelt mot oss.

”Vad får det lov att vara?” Belle hummade och rynkade sött på pannan. Jag älskar när hon gör så… hon får smile gropar på sina söta, rosensköra kinder och log stort.

”En vanlig mjukglass med tutti frutti strössel!” Utbrast hon och pekade på den stora glass kartan. Gubben nickade och kollade på mig.

”Jag tar detsamma, fast utan strössel och med chockladsås istället.” Belle fnissade till och drog upp plånboken för att betala då jag stoppade henne med en hand på hennes arm.

”Jag betalar. Det är det minsta jag kan göra. Du betalade min frukost, resan hit och foto automaten. Lunchen fick jag ta, och det här också. Är man en gentleman så är man.” Försäkrade jag henne. Med en frustning så la hon undan plånboken och lät mig betala. Hon hade betalat mycket mer än vad hon egentligen skulle behövt. Jag har pengar, och kan därför betala. Gubben räckte glatt över glassarna och hälsade oss en fortsatt trevlig dag. Belle drog upp sin väska längre upp på armen och började gå mot den så kallade stranden. När vi kom fram så hade solen växt sig större på himmeln kändes det som. Jag andades djupt in havslukten och slog mig ner på stranden. Belle slickade på sin glass innan hon slog sig ner bredvid mig, och fick hela sin glass över den stickade tröjan. Först skrek hon förtvivlat till, men det slutade med att vi båda låg i gapskratt, och att min glass hade ramlat i sanden.

”Slöseri med pengar!” Fräste Belle skämtsamt och drog av sig sina skor för att begrava sina bara fötter i sanden. Jag kollade ut över horisonten och njöt. Njöt över de här sista 3 dagarna jag skulle ha med Belle innan hon fick reda på att jag var jag och skulle hata mig.

”Tåget lämnar perongen halv 7, och klockan är nu halv 6. Så vi kanske borde dra typ 6?” Mumlade Belle för sig själv och nickade sedan till. Ett skratt slank ur min mun. Belle kollade kvickt upp på mig med ett höjt ögonbryn.

”Vad?” Grumlade hon och korsade armarna över sin kladdiga tröja. Jag log stort.

”Du pratar med dig själv, har hår överallt och ser ut som en barnunge med sur nunna och glass över tröjan, och på ett konstigt sätt så har jag inget emot det.” Svarade jag lugnt. Hon pressade ihop sina läppar och drog upp en skjorta och reste sig upp och drog bort sanden från hennes shorts.

”Kan jag låna din tröja?” Bad hon och blinkade med ena ögat. Jag skakade på huvudet.

”Du ser du kanske vem jag är?” Skrattade jag. Hon himlade med ögonen och suckade djupt innan hon började knäppa upp knapparna till skjortan.

”Visst, då får jag väll byta om här. Visa min BH och rubbet.” Se hennes Bh eller visa vem jag är? Jag väljer BH:n då, men hon skulle inte direkt göra det. Jag kollade upp på henne, och där stod hon i endast en skrikrosa BH och drog på sig skjortan. Jag svalde hårt och slet undan blicken då hon slog sig ner bredvid mig igen när skjortan var knäppt.

”Ska vi gå?” Mumlade hon och drog på sig sina converse igen. Jag nickade lätt och reste mig upp med en suck och började sakta men säkert gå efter henne mot tågstationen där vi skulle ta tåget tillbaka till London. Hon log stelt mot mig och tog en klunk av sitt vatten och skulle precis säga något då min mobil började ringa…

OMG, hon showade hela BH:n för tha Biebs?! Hur kommer hon då känna när - och om - hon får reda på vem han egentligen är?! Vem ringde Bieber? Vad tror NI? Kommentera era tankar och ideér!

MEN FRÄMST, KOMMENTERA FÖR MER IKVÄLL! :D