Jag hade inget annat för mig, så varför inte?

”Du, jag gillar inte dig. Verkligen inte. Men Belle gör det, och jag vill skydda henne. Så om jag får höra att du har sårat henne så kommer du ångra att du föddes. Förstått?” Varnade hon mig med spända knytnävar. Skrämt nickade jag och drog ner handen i fickan.

”Bra, men nu är jag hungrig. Pommes vill jag ha. Du bjuder, du är rikare än mig.” Utbrast hon menandes och började gå. Jag skakade på huvudet men gick efter henne.

 När jag trött släppte ner väskan i hallen så kom pappa snabbt ut och bemötte mig med en lång kram. Det var udda… pappa kramas aldrig. Och då menar jag aldrig.

”Hej Belle, hur har du haft det?” Undrade han och lyfte snällt upp min väska. Det var något lurt på gång, jag kände det…

”Jag har lagat Spaghetti med Köttfärsås älskling, maten står på bordet.” Jag kollade frågandes på pappa och la huvudet på sned.

”Vad är allt det här om då?” uppkäftade jag, fast jag borde vara glad, ”du är hemma och lagar mat.” Han svalde nervöst och drog en hand genom sitt hår.

”Jag är bara så ledsen över att vi måste flytta. Förlåt…” Ursäktade han sig. Jag nickade och slog mig ner vid bordet.

”Vad gott det luktar!” Provade jag mig fram och kollade mjukt på pappa. Han log smått mot mig och tog en klunk av sitt vatten.

”Så, Justin Bieber och du… Jag har minsann pratat med Em.” Jag fnittrade nervöst till och ryckte på axlarna.

”Ja, det är min kille, men pappa.. Seriöst? Ska vi prata killar?” Frågade jag oseriöst. Pappa skakade på huvudet och kliade sig nervöst i naken. Vi åt upp maten under en massa samtal. När jag hade stoppat i det sista av disken i diskmaskinen så var klockan redan 10, och jag var supertrött.

”Jag går och lägger mig, god natt.” Sa jag hastigt och skyndade mig upp på mitt rum. Jag drog av mig mina kläder och hoppade in i min pyjamas innan jag tvättade bort sminket och hoppade ner i min säng. Mobilen vibrerade då jag nästan hade somnat, så med en suck klickade jag upp sms:et.

”Hej babe… jag saknar dig redan. Vi ses om 3 veckor.. hoppas du inte sover, jag vet inte om det är någon tidsskillnad mellan USA och London.. haha. XX Justin.”

Jag log stort och bet mig löst i underläppen och knappade in ett svar.

”Jag saknar dig också Justin. Åh, det känns som så lång tid… Nej då, jag hade inte somnat än, xx Belle.”

Jag låste mobilen och la mig på sidan för att bara några sekunder senare falla in i djup sömn.

”Belle? Upp och hoppa.” Ropade Em roat från min sida. Trött slog jag upp ögonen för att sömndrucket sträcka på min stela kropp. Em stod och log stort mot mig i andra sidan av rummet.

”Vi ska på spa.” Orden påverkade inte mig så värst, då jag var väldigt, väldigt trött. Min blick föll på klockan, som signalerade att klockan var 08.12… Jag suckade trött och drog en hand genom mitt ansikte.

”Du driver? Väcker du mig tio över 8 för att säga att vi ska på spa? Trevligt..” Grymtade jag och pressade ner ansiktet i kudden för att försöka somna om. Men Em gav inte upp. Åh nej, tvärtom.

”Gå upp Belle!” Gnällde hon i örat på mig, ”vi ska på spa om en timme, för sen ska vi två åka till Washington över helgen för att gå på Justin’s konseeeert.” Jag spärrade upp ögonen och satte mig käpprätt upp i sängen.

”Va? Justin’s konsert?” Hon nickade och drog en hand genom håret.

”Vi åker ikväll, jag fick biljetter av pappa igår, till både hotell och konsert. Mamma hälsar också. Din pappa hittade två spa-biljetter som går ut om 4 dagar, så varför inte använda de innan vi åker?” Jag slog armarna runt hennes hals och drog upp mobilen för att sms:a Justin, men hon stoppade mig.

”Det är en överraskning. Justin får inte veta något, jag har snackat med Pattie redan. Dig skulle man inte kunna lura, för du ska ju resa liksom.” Hasplade hon fram. Jag nickade.

”Men då drar vi va?” Utbrast jag glatt och reste mig upp för att dra på mig kläder. Em nickade och viftade med mina bilnycklar i luften innan hon slängde dem till mig.

”Du kör, och det menar jag.” Jag himlade med ögonen men tog emot nycklarna och gick armkrok med Em ner till köket där en macka låg på köksön. Jag greppade tag om den och åt snabbt upp den. Vi fortsatte ut till min bil, och resten fick jag och min kära GPS fixa.

Mamma log stort mot mig, för stort så att det såg läskigt ut. Jag grimaserade mot henne.

”Är du redo inför konserten på söndag? Jag ska få välja One Less Lonley Girl.” Upplyste hon mig. Jag ryckte lätt på axlarna och drog med handen över min t-shirt som hade skrynklat till sig.

”Här, ät.” Uppmanade Carin mig och räckte över en skål fruktsallad. Hon var den enda som brydde sig om att jag åt hälsorikt då och då. Hon gav mig frukt och grönsaker, ofta.

”Men jag är inte sugen…” Protesterade jag surt. Hon skakade på huvudet.

”Ät ändå. Det är nyttigt, McDonald’s är inte allt som finns.” Med en suck så började jag äta dem söta frukterna. Melon, banan, kiwi och äpple var det i. Mamma sneglade på Scooter och log lömskt. Jag reste mig slött upp med en suck och gick in på mitt rum.

”Frukten då?” Ropade Carin efter mig, men jag sket fullständigt i den där frukten och klampade in på mitt rum och slängde mig ner på sängen med ansiktet begravt i kudden. Jag saknade Belle.. Hennes varma andetag och mjuka kyssar… allt med henne var bara… perfekt.

Du kommer aldrig bli en bra pojkvän till någon, du var inte god nog för mig heller… Jasmine’s hårda ord upprepades gång på gång i huvudet på mig. Jag mådde nästan illa av det… Jag satte mig trött upp i sängen och gick fram till dörren för att lämna det unkna rummet. Mamma räckte över en vattenflaska och log milt mot mig.

”Så, vad ska du göra nu?” Frågade hon mjukt. Jag ryckte på axlarna då det knackade på dörren.

”Kan du öppna?” Bad mamma lugnt och kollade ner i ELLE magasinet hon läste. Jag grymtade till men gick mot dörren och drog slött upp den. Alfredo slog armarna runt min hals.

”Hej älskling, jag har saknat dig!” Utbrast han med tjejig, tillgjord röst. Jag skrattade till och kliade mig nervöst i nacken. Alfredo var väll hemma? Han log stort.

”Måste inte du vila?” Tyckte jag och drog en hand genom mitt hår. Han viftade med handen och skakade på huvudet med en grymtning innan han fortsatte in i den stora sviten till mamma som nu satt och glodde på tv. Animal Planet, typiskt henne.

”Hej Pattie!” Hälsade Alfredo glatt och kramade om henne. Mamma log förvånat och sneglade på mig.

”Måste inte du vara hemma, och vila?” Hans blåmärken hade nu blivit gula istället för blå/lila. Han skakade på huvudet och slog sig trött ner i soffan bredvid henne.

”Äh, jag kan väll vara här och stötta er. Det är väll samma grej som att vila i D.C som att vila hemma, eller hur?” Konstaterade han, och hade rätt. Det var samma sak, men här skulle han få behöva röra på sig mer.

”Alfredo, kom med mig ut i köket så gör vi nudlar.” Föreslog jag mjukt. Han nickade gillandes och gick med mig ut i det nu, stora köket. Det i Frankrike hade varit förfärligt litet, men detta var mycket större. Jag räckte över en skål med nudlar till Alfredo och drog åt mig min egna.

”Jo Justin… det är något jag måste berätta.” Började han. Jag viftade med handen.

”Det kan nog vänta.” Han skakade menandes på huvudet och kollade döds seriöst på mig.

”Det måste tas. Nu.” 

Lite kortare kapitel, jag vet :( Snart är jag hemma förhoppningsvis! Yeeey! :D Hoppas ni inte har lämnat mig... :( Kram! Kommentera!