”Så, hur känns det då? Är ni klara snart eller?” Frågade jag snabbt för att bryta tystnaden när vi slog oss ner vid vårat bort vid uteserveringen. Selena snörpte på läpparna.

”Njae… vi ska spela in lite i Texas, sen är vi klara!” Jag nickade och sneglade på Belle som satt med blicken ner i sitt knä. Det fanns inget speciellt där, så jag gav Selena en menande blick på att hon skulle inleda en konversation, vilket hon gjorde.

”Så, vad heter din pappa och mamma?” Frågade hon milt. Mamma och pappa? Bra ämne Sel… tänkte jag surt och himlade med ögonen. 

Jag log smått mot Selena och sneglade kort mot Justin. Han såg stel ut på ett sätt.

”Min mamma lever tyvärr inte längre, men jag träffade aldrig henne så det är inte så stort problem för mig… att säga hennes namn asså.” Sa jag snabbt, och jag lät så dum. Vem säger sådär till Selena Gomez?

”Oj… jag beklagar… det kanske är olämpligt då. Du måste inte…” Jag nicka lugnt.

”Hon hette Patricia Chandler. Och min pappa heter Ben Chandler.” Mumlade jag och tog en klunk av mitt vatten. Hon nickade och kollade kort på Justin och sedan tillbaka på mig.

”Öh… ja…” Andades hon ut. Jag sneglade på Justin som log stort mot mig. Han la ner sin hand på sitt knä, och flyttade det närmare min. Jag kände hur pirret och upphetsningen växte inom mig. Men det var nog inget. Innan jag visste om det hade han lagt sin hand så pass nära min så att de snuddade. Fjärilarna bubblade upp i magen på mig och jag svalde hårt. Selena höjde på ögonbrynen mot mig.

”Belle, skulle du vilja hänga med mig och köpa lite glass där borta?” Frågade Selena med ett leende. Justin flyttade sin hand och sitt knä och log smått för sig själv.

”Visst..” Svarade jag lätt och reste mig upp för att gå med Selena till glasskiosken. För att vara ärlig, så var jag rädd. Jag kände inte Selena ett dugg och passade inte in med henne och Justin. Helt plötsligt kände jag mig väldigt illa till mods. Selena puffade till mig i sidan.

”Vad är det med dig och Justin girl?” Flinade hon. Jag skakade på huvudet och kollade ner på mina händer. Hon nickade intensivt och ställde sig framför glassgubben, fast med blicken på mig.

”Jag vet när Justin är kär. Han gillar dig, kom igen! Gör din stöt.” Jag skakade på huvudet igen.

”Vi har varit kompisar i en vecka ungefär, och det är inte bara ”pang, så är vi ihop” Selena… och jag gillar Justin, men jag vill ha honom som vän också, jag har inte… jag kan inte ha ett förhållande. Inte nu.” Hon la huvudet lätt på sned.

”Har du haft ett förhållande nyligen?” Jag nickade trött. ”Åh, förlåt...” jag ryckte neutralt på axlarna och vände mig sedan mot glassgubben, samlade mig och log.

-

”Päronmint och choklad?” Frågade Justin mig med höjda ögonbryn när jag kom gåendes mot honom, bredvid Selena med glassarna. Med ett skratt nickade hon.

”Ja, din favorit.” Sa hon lent och räckte över glassen till honom. Han tog emot den och tog en stor tugga av den, men ångrade sig nog direkt efter då han förmodligen hade fått hjärnfrys. Jag kollade sedan på Selena som satt och höll sig för skratt mot Justin som hade ihopknipna ögon och snörpta läppar. Han såg för rolig ut, så jag kunde inte hålla mig för skratt.

”Vad är det?” Flinade Justin och drog bak sitt hår. Jag skakade på huvudet och slickade på min glass. Selena kollade menandes på mig och skrockade lätt till. När glassarna var uppätna så gick Selena.

”Så, vad gör vi nu?” Gäspade Justin. Klockan var trotsallt halv 7, och han hade gått upp runt 5 skulle jag tro. Jag ryckte på axlarna och kollade bort mot arenan. Kenny satt vid något bord bakom oss med sin iPhone i högsta hugg.

”Åka hem och sova?” Frustade jag och drog en hand genom mitt hår. Min friska hand då. Justin nickade och åt upp det sista av sin glass, långsamt som han åt. Vi gick mot Kenny och väckte honom ur Subway Runner.

”Vi vill åka hem och sova nu. Du får skjutsa oss.” Kenny grumlade till, men reste sig upp med ett leende på läpparna. Precis som Kenny var de 5 dagarna jag känt honom, glad och positiv.

”Vad ska ni göra på hotellet då? Hångla? Ohoh!” Retades han. Jag och Justin fnös till i samma stund och viftade med händerna i luften. Kenny skrattade till när han såg oss med tanke på att vi såg ut som störda dinosaurier. Ett skratt lämnade Justin’s mun och smittade snabbt av sig på mig, så snart därpå skrattade jag också. Vi hoppade in i bilen och körde mot hotellet för att kunna gå och lägga oss och få en skön nattsömn.

Mornarna här var som vanligt. Alarmet gick, jag hoppade in i duschen, klädde på mig, gick ut till Kenny och mamma som hade köpt frukost, käkade, kollade på tv, åkte till arenan. Men denna var lite annorlunda. Jag vaknade försent, hoppade in duschen då Belle förvånads vis kom inklampande när jag stod helt naken. Hon slog en hand över sina ögon och pep till ett ”förlåt” innan hon snabbt försvann ut ur badrummet. Jag skakade lätt på huvudet för mig själv och kände hur mina kinder brände till då jag mötte hennes blick när jag klev ut i vardagsrummet, påklädd dock. Hon bet sig löst i läppen och gestikulerade med sin friska hand.

”Jag är ledsen, Pattie sa att du sov, och så trodde jag att du kanske var i badrummet då du inte låg i sängen, så jag gick dit och ja…” Ursäktade hon sig med rödsprängda kinder. Jag skrockade till och tog en klunk av mitt kaffe.

”Jo vars, det är OK Belle.” Flinade jag och log menandes mot henne. Hon nickade och fuktade sina läppar. För första gången på flera dagar som jag hade sett henne hade hon upp håret i en hästsvans. Undra hur hon lyckades med det… jag skakade av mig tankarna.

”Så, ikväll smäller det.” Suckade jag. Hon nickade och drog en hand över sitt hår. Hon var vacker med hästsvans, hårsvallen täckte inte hennes vackra ansikte då… Det kändes jobbigt att bara sitta och glo på henne dag ut och dag in. Jag ville kyssa henne, ta på henne, krama om henne… hon vill nog inget sådant. Baggis. Tankarna virvlade runt i skallen på mig.

”Vad ska vi göra idag då?” Frågade Belle uttråkat, ”konserten är ikväll.” Jag log snett och nickade. Vad kunde man göra? Jag hade sett hela Frankrike för den delen.

-

Belle hade ring Jonah som skulle komma hit. Tydligen. Och ja, bara några sekunder efter min tanke så knackade det på dörren. Vi hade gått till Belle’s rum för att jag inte kunde visa vart mitt rum låg för någon. Fast nu visste ju Belle, men hon skulle nog inte göra något. Förutom att kliva in på badrummet där jag stod naken. Ett leende sken upp på Jonah’s läppar när Belle slog upp dörren.

”Heej!” Utbrast de i mun på varandra och stod och kramades i kanske 10 minuter? Jag slog mig trött ner på en stol och kollade på de från min plats. Belle kollade på mig över axeln och avslutade omfamningen.

”Ja, Justin träffade du igår ju.” Sa Belle milt. Jonah nickade och log stelt mot mig.

”Tja.” Grumlade hon kort och drog en hand genom sitt hår. Jag nickade mot henne och sneglade ut genom fönstret. Hon gillade inte mig, men varför då? Jag hade inte direkt gjort något mot henne. Jonah lutade sig mot Belle’s öra och viskade något. Belle rynkade bekymrat på pannan och mumlade något lågt tillbaka. Jonah skakade på huvudet och kollade surt mot mig. Belle suckade uppgivet och klampade mot mig.

”Är det OK om jag är med Jonah idag? Vi har inte träffats på 3-4 år.” Viskade hon ledsamt mot mig. Jag skulle gärna säga nej, men det är Belle vi pratar om. Känslosamma, rara Belle. Hon ville verkligen vara med Jonah, så jag nickade glatt.

”Sure, jag kan hänga med Alfredo eller någon… kanske skriver en låt?” Hon log stort mot mig och kysste mig mjukt på kinden innan hon försvann ut ur rummet med Jonah. Jag reste mig upp och lämnade likaså Belle’s rum. Mamma stod och väntade på mig i vardagsrummet till mitt egna rum.

”Varför släppte du in Belle när jag stod naken?” Mammas ögon blev stora som tefat.

”Var du naken?” Jag himlade med ögonen och nickade lätt. Hon skakade på huvudet.

”Jag springer ofta runt naken hemma. Det är det man måste göra liksom.” Muttrade jag sarkastiskt. Mamma himlade med ögonen och drog bak en massa hår bakom öronen.

”Du har ätit frukost va?” Jag nickade lätt och slog mig ner i soffan med en frustning.

-

Jag drog upp min mobil och började spela ”Temple Run”. Typisk tidsfördrift var namnet på det spelet. Mamma kom in i vardagsrummet från sitt rum och slog till mig i huvudet.

”Ha tungan i munnen, inte utanför Justin. Du är ingen hund!” Jag stoppade snabbt tillbaka min tunga i munnen nu, men nu var den torr. Jag grimaserade och klickade upp min och Alfredo’s konversation för att skicka iväg ett sms till honom.

”Heeeey man. Vad har du för dig? Inget hoppas jag, för jag kommer komma till dig nu. Jag kan fixa nycklar lätt som en plätt, så svara på detta sms innan jag gör inbrott på ditt rum. Bye, Bieber.”

Jag satt och väntade i minst 5 minuter utan att få något svar och åkte därför ner till lobbyn för att fixa en nyckel som jag snabbt fick tag i. När jag hoppade in i hissen igen stod Kayla där. Hon pressade ihop sina ljusa läppar och grymtade till. Med en axelryckning åkte jag upp till Alfredo’s våning och började gå mot hans rum. Nycklarna på detta hotellet var knepiga, men till slut fick jag upp dörren och klev in, men ångrade snabbt att jag hade gjort det.

HOHOH, Lite akward där! ^^ Varför ångra Justin sig? Kommer det bli Jelle dååå?! :D 

KOMMENTERA SÅ SKRIVER JAG KANSKE MER IKVÄLL! :D