”Vad är det?” Frågade Justin när han förmodligen hade sett mitt bleka ansikte.

”Jag har aldrig…” Min röst vek sig och en klump växte sig i halsen på mig. 20.000? Det måste vara ett skämt…

”Jag vet att det kan kännas läskigt, men det är helt Okej sen faktiskt.” Lugnade han mig. Jag drog undan en massa hårslingor bakom öronen som hade fallit ner över mitt ansikte.

”Öh… aha… ok.” Stammade jag nervöst fram. Justin kramade lugnandes om min hand och log milt mot mig.

”Du kommer klara dig fint, Belle Chandler.” Sa han och kollade in i mina ögon.

Svetten rann ner för min nacke. Vi hade dansat oavbrutet i 25 minuter nu efter den korta pausen vi hade fått, för 25 minuter sedan. Justin hade inte dansar med oss först, men nu stod han framför oss och rörde sig i takt med våra danssteg och musiken. Han hade lätt för att se vad vi dansade i för takt och tempo med tanke på den stora helväggsspegeln framför oss. Vi stod inte på scenen med tanke på att de höll på att ribba upp allting där ute nu, men sen skulle vi gå ut och göra oss redo.

”Okej allihop! Lyssna, drick lite vatten så har vi samling, det gäller dig också Justin.” Ropade Kelly ut över salen. Alla pustade lättat ut och sprang mot sina vattenflaskor. Jag började trött stappla mot min, men Justin hann räcka över den till mig innan jag var framme.

”Tack.” Mumlade jag, vred upp korken och tog ett flertal klunkar av mitt vatten. Justin log snett mot mig och drog en hand genom sitt hår som nu var svettigt. Det var inte varje dag man fick se Justin Bieber jobba såhär hårt. Min blick granskade honom uppifrån och ner. Han hade bytt om från linnet och jeansen han hade haft förut, men jag hade varit så koncentrerad på dansen att jag inte hade märkt det. Han stod nu i ett par blåa mjukisbyxor och en grön t-shirt. Jag putade lätt med underläppen och tog en sista klunk av mitt vatten innan jag gick och slog mig ner på en av stolarna som nu stod i en ring på golvet. Em kom och slog sig ner på min ena sida med ett stort leende på läpparna, och Justin på min andra. Jag drog ett djupt andetag och kollade mot Kelly som sökte i ringen efter allas uppmärksamhet. När hon väl fick den, harklade hon sig djupt och log stort.

”Jo, Scooter och Usher har bett mig att göra allt lite speciellt… så till One time ska vi dansa den här dansen, det gäller dig också Justin. En tjej ska vara din ”partner” eller vad man säger, och hon ska komma upp bakom dig och smeka din bröstkorg, som i Somebody to love? Och nu ska du inte ha på dig koftan i One time, utan du ska ha en t-shirt, en svart. Men det har inget med dansen att göra. Men ni ska dansa bredvid varandra. Välj en tjej.” Log hon och gestikulerade med händerna över oss. Jag skulle aldrig kunna vara i centrum, på scen, framför 20.000 pers med Justin Bieber. Det går inte… Jag svalde hårt då Justin’s och alla andra blick hamnade på mig.

”Vill du göra mig äran?” Kayla röt till och hoppade upp på fötter.

”Det är orättvist! De där två är kompisar! Hon borde inte få det!!” Skrek hon förtvivlat. Kelly spände blicken i henne och kollade på Justin med skakandes händer. Hon var säkert nervös över att behöva be Justin Bieber ändra sitt val, det är ju hans förtjänst att vi är här.

”Skulle du kunna tänka dig någon annan.. eh… Mr. Bieber?” Frågade hon nervöst. Jag nickade diskret mot Justin som tydligen hade bestämt sig 100% för mig. Han skakade på huvudet.

”Nej, Belle vill jag ha. Punk slut.” När han sa de orden hade han blicken på Kayla. Hon korsade armarna surt över bröstet som en treåring, och för en gång skull höll jag med henne. Justin visste att jag inte skulle klara det, men ändå valde han mig!

”Och är du OK med det Belle?” Fortsatte Kelly stelt. Alla blickar föll återigen på mig. Jag svalde hårt och sneglade på Justin som kollade vädjande på mig, men det gjorde också Kayla. Med en suck och darrande händer nickade jag bestämt. Jag behövde det här.

”Ja… visst.” Svarade jag med tjock röst. Em kramade lätt om mig med sin fria hand och log stolt mot mig. Hon lutade sig mot mitt öra och kramade till hårdare.

”Du kommer klara dig fint, jag lovar Belle. Du är en stjärna, du måste få lysa.” Viskade hon mjukt i mitt öra och lutade sig sedan tillbaka. Jag nickade och då började alla applådera och hurra med stora leenden på läpparna. Jag däremot satt där som om världen hade gått under…

-

Jag högg ner gaffeln i salladsbladet och tryckte upp den i munnen. Justin kollade frågandes på mig under hela lunchen. Med en suck skar jag av en bit av min kyckling och drog in den i munnen, tuggade, svalde med en klunk is-te. Den processen fortsatte tills Justin uppgivet gav till en suck.

”Vad är det?” Grumlade han och kollade allvarligt på mig. Jag avslutade ätandet.

”Vad det är? Jag är nervös Justin! Det här är första gången jag uppträder och så måste jag vara i centrum till 20.000 personer!” Utbrast jag. Han hajade till och pressade ihop sina läppar.

”Du kunde väll ha sagt…-” Jag avbröt honom mitti i meningen med en hand i vädret.

”Att jag var rädd, nervös eller livrädd för den delen? Men jo, jag sa det!” Fräste jag och fortsatte sedan äta som ett och annat djur. Justin höjde på ögonbrynen och fuktade sina fantastiskt attraherande läppar.

”Visst, visst…” Suckade han bara och fortsatte på sin pasta, Jag nickade bestämt.

Belle tog en rejäl tugga av sin glass, vilket fick mig att bli väldigt förvånad.

”Hur mycket ska du äta? Eller hur snabbt ska du äta? Du kommer spy när vi ska upp igen om en timme Belle.” Förklarade jag hastigt. Hon fnös till och himlade med ögonen.

”Jag klarar mig, måste bara… äh, tagga ner lite.” Gurglade hon till svar. Jag rynkade oförstående på pannan, men bestämde mig för att låta henne vara för sig själv. Hon verkade gilla att äta för att hon var nervös, då fick hon väll det. Om hon skulle bli fet skulle det inte ändra min bild för henne. Alla är vackra. Både på insidan och utsidan. Ingen ska behöva bli nertryckt eller mindre omtyckt för att man är fet eller för smal. Nej, det finns inget för smal eller för fet. Alla är som de är byggda att vara. Man ska vara nöjd över den man är, för någon dag så kommer någon annan älska den man är. Justin, har du blivit någon jävla poesi gubbe nu eller? Nej, skärp dig! Tänkte jag skarpt. Belle hade hunnit power walka flera meter framför henne och stannade inte för det. Hon verkade äta, träna, äta, träna och i samma rutt om och om igen. Jag skakade på huvudet för mig själv och sprang sedan ikapp henne med allas paparazzis fotandes.

”Kan du ta det lite lugnt kanske Belle?” Flinade jag och la en hand på hennes mage. Då ryckte hon till, tappade glassen och drog upp en hand mot munnen. Hon började snabbt springa mot en dörr som signalerade att det var en toalett och ryckte upp dörren och försvann sedan. Hon skulle spy, jag hade haft rätt.

-

”Hur mår du?” Frågade jag Belle mjukt. Hon tog en klunk av sitt vatten och började sakta stapla tillbaka mot arenan med en axelryckning.

”Känner mig tom… asså i magen. Men jag tänker inte äta något mer nu. Usch nej.” Flämtade hon och la en hand på sin mage. Jag skrattade till och nickade med ett leende på läpparna.

”Yeah… vi börjar om 23 minuter, vi kanske kan hänga i min loge?” Belle nickade.

”Ja, jag skulle gärna vilja se din loge. Justin Bieber’s kalsonger kanske? Oh-la-la!” Retades hon och puffade till mig i sidan. Jag skakade på huvudet.

”Mina underkläder är något du inte kommer få se.” Försäkrade jag henne och log stort. Hon ryckte på axlarna och kollade sedan intensivt mot arenan. Hur vacker kan man vara egentligen? Helt plötsligt plingade min mobil till och väckte mig ur mina fantasier. Hon hade sms:at.

Kelly gick mig på nerverna. Hon kunde verkligen inte sluta hacka på Em och mig.

”Ni gör fel!” Fräste hon surt och kollade på mig och Em, som båda stelnade till.

”Nej, det gör de inte.” Kommenterade Justin hennes hårda ord från dörröppningen. Allas blickar fördes dit, där han stod i en skjorta och ett par ljusa jeans. Ett ”Justin” leende tog plats på hans läppar och han rättade till kepsen på sitt huvud.

”De hör inte fel alls, jag har betraktat dansen och för att vara ärlig är det hon och hon som gör fel.” Rättade Justin Kelly och pekade på Vanessa och Kelly, som båda fnös till.

”Justin Bieber… öh, ursäkta.” Sa Kelly snabbt och la huvudet på sned. Åh nej, Justin kommer få skäll. Kelly lägger alltid huvudet på sned när hon är förbannad och ska skälla ut någon.

”Detta är min dansgrupp, alltså ser jag vilka som gör rätt och fel.” Snäste hon. Justin skakade på huvudet med, fortfarande, ett leende lekandes på läpparna.

”Men det är min konsert, alltså min dans, och jag vet då vilka som gör rätt och fel.” Mumlade Justin till svar och vände på klacken. Kelly fnös till och rättade till sin hästsvans. Jag log stort mot Justin som kollade bak över axeln mot mig och blinkade med ögat. Kayla knuffade till mig i sidan så att jag ramlade ner på golvet. Smärtan i min handled spred sig snabbt och ögonen brände till av tårar. Det här gjorde ont. Hon hade knuffat hår. Alla samlades i en ring runt mig och mumlade en massa saker som ”mår du bra? Ska vi ringa doktorn?” osv. Jag koncentrerade mig bara på smärtan som bultade i min arm. Det gjorde så himla ont… tårarna började rinna ner för mina kinder, och helt plötsligt drog någon upp mig i sin famn. Justin.

-

Doktorn hade förmedlat mig att armen hade en spricka och att jag inte kunde dansa ikväll, då vi skulle använda oss av armarna. Men om 2-3 dagar, om jag vilade ordentligt, skulle jag nog kunna vara med. Med en suck sparkade jag på stenen och kollade ner på gipset runt min handled. Det Kayla inte hade tänkt på var att det var cement golv, under plast överlaget.

”Belle?” Utbrast en ljus röst helt plötsligt. Jag kollade åt hållet rösten kom ifrån och blev mer eller mindre förvånad.

”Jonah?”  

Vem är Jonah? Kille eller tjej? ;) Hm... försening! JAG VET, MEN SOMSAGT, HÄNGDE MED MIN FAMILIA.

KOMMENTERAAAAAAA OM DU GILLADE DET! :D