Typiskt, men jag hummade glatt till och kände hur spänningen och glädjen spreds inom mig. Halv 10, hon skulle bryta mot Kelly’s regler som var att alla skulle ligga till sängs runt 9 ikväll. Men Belle gillar att tämja på reglerna.

”Okej, vi ses halv 10.” Svarade jag snabbt och gestikulerade ”Jackpott!” för mig själv.

”Bra, glöm inte badkläder…” Avslutade hon samtalet med och la sedan på. Jag skulle på en ”dejt” med Belle. Eller nej, dejt var det inte, men halv 10 skulle jag vara där.

Klockan började dra sig mot halv 10, och jag blev mer och mer nervös för varje sekund som klockan tickade. Det lät som om den skrek i örat när den ständigt lät ”tick, tock, tick, tock…”. Med en suck slog jag mig ner i soffan och granskade den ljusa himmeln. Det började skymma, och när det är dags så var Paris väldigt vackert.

”Ska du inte sova snart?” Frågade mamma som kom in med ett vinglas i ena handen. Jag ruskade snabbt på huvudet med blicken, fortfarande, på vinglaset.

”Sen när dricker du vin?” Frågade jag helt plötsligt. Mamma smuttade på det mörka vinet och slog sig ner på fåtöljen framför mig.

”Jag hade druckit länge Justin, men inte framför dig. Jag vill inte att du ska dricka, och det får du först och främst inte. Men även om du skulle komma över alkohol, så vill jag att det ska vara jag som hindrar dig. Att du ska tänka ”Mamma dricker inte, så det kanske är dåligt?”. Men du är inte 5 år längre, du är snart en vuxen man, så det är dina egna val.” Förklarade hon mjukt. Jag kände hur jag blev sömnig av mammas lugna röst, det hade jag blivit i hela mitt liv. När jag inte kunnat somna har hon suttit och pratat till mig, för att göra mig lugnare. Mer säker på att inget kommer hända. Men nu när hon nämnde att jag fyller 18 om ett år… det var bara så skrämmande.

”Tack mamma. För att du kämpade med mig. Som ung.” Hasplade jag ur mig. Hon bröt blicken från Eiffel tornet och log sitt vanliga mamma leende mot mig.

”Det var min uppgift. Jag älskar dig Justin, mer än något annat. Och vill därför att du gör rätt för dig. Att du inte hamnar i trubbel, eller blir skadad. Psykiskt som fysiskt.” Jag nickade och kollade mot klockan. Redan 21.33?! Jag var sen, kanske inte så sen, men sen.

”Jag… öh… kan jag få gå på en promenad? Jag kommer bara vara vid poolen.” Sa jag snabbt och bet mig löst i läppen. Mamma pressade ihop sina läppar med en nick.

”Men var hemma innan halv 11! Du ska upp imorgon!” Jag nickade och skulle precis gå in på mitt rum för att ta badkläderna då jag kom på att jag smart nog hade tagit på mig de mycket tidigare. Med ett leende krökt på mina läppar började jag gå mot hissen för att åka ner till Poolen. Till nattkylan. Till Belle.

-

Jag kunde inte se henne någonstans vid poolen. Det kanske bara var ett torrt skämt? Jag suckade och gick fram mot poolkanten så jag kunde se bättre med tanke på att allt lyse kom därifrån, då jag kände två händer på min rygg. Innan jag hade hunnit reagera låg jag i vattnet i dyngblöta kläder. Jag simmade upp mot ytan och mötte Belle’s stora leende.

”Åh du har redan börjat utan mig?” Sa hon med tillgjord röst och utputande läppar. Hon stod i ett par hotpants och ett lila linne.

”Ha-Ha, hjälp mig upp din packåsna.” Sa jag bittert och räckte över min hand. Hon drog en hand genom sitt hår och kramade om min hand, då drog jag till så att hon också låg i vattnet. Ett leende spreds på mina läppar, men försvann dock snabbt då hon inte kom uppsimmandes mot ytan.

”Belle?” Ropade jag och kollade ner på hennes kropp som livlöst låg i vattnet. Paniken spreds i bröstet på mig och jag dök ner för att sedan dra upp hennes kropp och lägga upp henne på fast mark. Mina händer drogs mot hennes hjärta och jag började pumpa, men hon slog inte upp ögonen. Jag la två fingrar på hennes näsa och en hand under hennes haka och böjde mig sedan ner och gjorde mun mot mun metoden. Bara några sekunder senare slog hon upp ögonen med ett flin lekandes på läpparna.

”Fick dig.” Skrattade hon och reste sig upp. Jag rynkade oförstående på pannan.

”Pappa lärde mig ett knep om hur man håller andan och får sin puls att sakta ner för ett tag sedan. Tack för kyssen föresten.” Skrattade hon och ställde sig upp. Jag suckade djupt och satte mig ner på en av solstolarna runt poolen med armarna knutna över bröstkorgen och blicken ner på mina fötter. Jag hade fått panik, och hon hade lurats..

”Justin, förlåt.” Mumlade hon ledsamt och slog sig ner på huk framför mig. Jag kollade sorgset in i hennes ögon och skakade besviket på huvudet med en grymtning.

”Belle, vet du hur farligt det är att få hjärt- och lungräddning utan att vara i fara? När du kommer hamna i fara på riktigt, hur ska jag kunna veta om du fejkar eller talar sanning?” Hon kollade ledsamt mer på sina händer och slog sig ner bredvid mig på stolen. Jag vände blicken med ett litet leénde lekandes på läpparna.

”Nu glömmer vi det där, OK?” Hon mötte min blick och nickade hastigt innan hon kramade om mig kort.

”Bada?” Jag skrattade till och eftersom att jag redan var dyngblöt kunde jag lika gärna bada lite mer nu när Belle ändå hade brutit Kelly’s regel för min skull..

Jag drog upp håret i en slarvig hästsvans och drog sedan på mig mina sneakers. Jag hade gått upp någon timme innan Em för att kunna hänga lite med Justin, så försiktigt lämnade jag hotellrummet och åkte ner till resturangen där frukost buffen hade börjat. Kelly satt vid ett bord helt ensam, så jag plockade på mig Juice, ett äpple, bannan pannkakor och en croissant innan jag klampade iväg till henne.

”Kan jag slå mig ner?” Hon kollade häpet upp på mig och höjde snabbt på ögonbrynen.

”Vad gör du uppe? Det är 2 timmar kvar tills ni ska upp.” Påpekade hon, och rätt hade hon också. Men jag hade inget problem med att gå upp klockan 6 istället för 8.

”Ja, men jag tänkte åka lite tidigare till arenan om det är OK?” Sa jag kort och skar av en bit av pannkakan. Hon tog en klunk av sitt kaffe och nickade lätt.

”Visst, taxi behöver du inte betala till med tanke på att det här är en resa som vi ska bjuda på, så Justin kom och pratade med mig imorse, och en bil står här utanför och väntar på dig. Du kan åka så fort du är redo.” Jag svepte i mig resten av frukosten och lämnade sedan Kelly med ett enkelt ”Vi ses.”

-

Justin stod på scenen och sjöng för full hals. Hans solbränna syntes bra till det vita linnet han bar på sin överdel, men det täckte inte så värst mycket. En kvinna kom upp bredvid mig, som jag kom ihåg som Allison från Never Say Never. Hon log stort mot mig.

”Hej, Allison. Men du kan kalla mig Alli.” Jag log hälsandes och kramade om hennes hand i en enkel handskakning.

”Belle!” Hon nickade glatt och drog en trött hand genom sitt långa, bruna hår.

”Justin har pratat mycket om dig. ”När kommer Belle?”, ”När får jag träffa Belle?”. Han gillar dig.” Skrockade hon och puffade till mig i sidan. Ett pirr slank igenom min kropp och jag kollade än en gång upp på Justin som nu hade märkt mig. Allison höll fram en kartong med flera papperskoppar med kaffe.

”Ta en, dem där är med caramell smak, och dem där med bara soja mjölk.” Jag log tacksamt mot henne och tog glatt emot en kopp som jag sedan förde mot munnen. När jag kollade upp mot scenen igen såg jag hur Justin började röra sig mot mig i snabb takt och hoppade sedan ner för scenen och gick fram till mig.

”Hej! Du kom.” Utbrast han glatt och kramade om mig. Jag skrattade retsamt till.

”Ja? Självklart Bieber, jag vill ju alltid vara innan de alla andra, ett steg före. Du vet..” Skämtade jag och fuktade mina läppar. Han log stort mot mig och tog sin egna kopp från Allison som sedan försvann backstage igen. Vi gick och slog oss ner vid några platser i publiken.

”Jag har aldrig fått ställa frågan vart din mamma är!” Sa Justin helt plötsligt. Jag svalde hårt, det var inte ett särskilt svårt ämne att prata om för mig, men jag tyckte det brukade bli lite obekvämt.

”Hon är död.” Justin stelnade till och lät blicken stanna i tomma intet. Jag visste hur han kände sig, det är jobbigt att fråga om en person och få reda på att den är död.

”Jag ber om ursäkt.” Fortsatte han med tjock röst och kollade djupt in i mina ögon. Jag nickade förstående och tog en klunk av mitt kaffe som var sött och lent mot min tunga.

”Så, hur många får det plats här inne?” Fick jag ur mig för att avbryta tystnade. Justin hummade till för sig själv som om han försökte räkna alla platser eller något.

”Runt 20.000 kanske?” Jag flämtade förvånat till. Ska 20.000 personer komma och kolla på oss ikväll? Nervositeten steg inom mig och jag kände hur illamåendet dök upp.

”Vad är det?” Frågade Justin när han förmodligen hade sett mitt bleka ansikte.

”Jag har aldrig…” Min röst vek sig och en klump växte sig i halsen på mig. 20.000? Det måste vara ett skämt…

”Jag vet att det kan kännas läskigt, men det är helt Okej sen faktiskt.” Lugnade han mig. Jag drog undan en massa hårslingor bakom öronen som hade fallit ner över mitt ansikte.

”Öh… aha… ok.” Stammade jag nervöst fram. Justin kramade lugnandes om min hand och log milt mot mig.

”Du kommer klara dig fint, Belle Chandler.” Sa han och kollade in i mina ögon.

Hur kommer det gå för Belle på konserten? Sorry för försening, fick saker i vägen! 

KOMMENTERA FÖR MER IKVÄLL!