Jag vaknade av Justin's andetag tunga mot min nacke.

Jag vände mig om och möttes av hans nyfikna ögon. Han log mot mig men jag

hoppade bara ur hans grepp och upp på sängen.

-Vad är det? Frågade han likgiltigt.

-Så du ska leka dum nu? Du lämnar mig här, gråtandes, och kommer tillbaka, full!

-Jen.. förlåt.. Jag vet att jag inte borde ha gjort så.

-Nej Justin men du gjorde det. Sa jag och tryckte knäna mot bröstet och försökte

mostå att hoppa in i hans famn och kyssa honom.

-Snälla Jen, en chans till! Sa han och tårar började rinna ner för hans kinder.

Jag skakade bara på huvudet och ögonen blev torra.

Det kanske var så det kändes när man inte hade några tårar kvar att gråta?

Jag reste mig upp och gick in i badrummet. Såfort jag var inne slängde jag igen dörren så

hårt jag kunde.

Hela mitt ansikte var täckt av smink och klänningen likaså. Jag hade inte gråtit såhär mycket i

hela mitt liv.

Jag hade alltid varit som en pojk-flicka när jag var liten och tyckt att tårar

var för töntar.

Jag satte på vattnet och hörde att Justin pratade i telefon där ute.

Jag orkade inte bry mig. Jag ville komma hem och sova. Jag orkade inte med någonting

alls.

Jag tvättade bort sminket och gick ut ur badrummet för att ta lite kläder.

Justin kollade på mig med sorgsna ögon och fortsatte prata.

Jag som trodde att den här månaden skulle vara bra.. Tänkte jag och drog på mig kläderna

innan jag gick ut ur lägenheten.

Hela det här året hade varit kaotiskt. Träffat Justin, Bråkat med Ryan, bråkat med Sid och Mandy,

bråkat med Justin, Bråkat med mamma, bli ihop med Justin, bråka med mamma, bråka med Justin.

Kunde det bli bättre?

Jag gick in på badrummet och såg en lapp.

"Jag åker hem. Idag! // Jen" Stod det och det högg till i hjärtat. Redan?

Jag lämnade badrummet och började packa hennes väskor. Hon hade gått ut någonstans

så jag packade motvilligt åt henne.

Det var ingen idé att göra det värre än vad det redan var.

Mobilen vibrerade till i fickan och jag drog snabbt upp den och svarade.

-Hallå?

-Hej Justin. Du behövde något? Sa Kenny.

-Aa.. Jen och jag bråkade så hon vill hem. Skaffa ett plan är du snäll.

-Justin... Jag är så.. Började han men jag stoppade honom.

-Skaffa bara ett plan! Skrek jag och det tystnade.

Jag hade aldrig skrikigt på Kenny.

Mitt samvete sjönk till noll och jag bröt ihop i tårar. Jag la snabbt på och la mig ner på

sängen.

Hela mitt liv hade gått i kras. Och då menar jag HELA!

Justin Drew Bieber... Du borde gå och dö. Sa en röst inom mig. Jag svalde tungt och

borrade ner näsan i kuden för att dra in Jen's doft.

-

Vi åkte mot flygplanet och Jen och Kenny satt och pratade.

Jag granskade henne nogrant under hela resan. Jag kunde inte fatta att hon hade glidit

genom mina fingrar.

Vi svängde in på flygplatsen och Kenny tog Jen's väskor och vi gick in på LAX.

-Hej då Jen. Ta hand om dig. Sa Kenny och kramade om henne när hon skulle gå igenom spärren.

Hon nickade och log stort och vände sig mot mig. Då försvann leéndet.

Hon drog av ringen och la den i min hand och kollade på sina handflator och sedan på mig igen.

-Vi ses... aldrig. Sa hon bittert och gick igenom spärrarna för att sedan försvinna ur mitt liv.

-Justin,Justin,Justin.. Sa Kenny skakandes på huvudet och la en hand på min axel.

-Vad? Frågade jag surt och kollade på honom.

-Du kunde ha fixat det innan det var försent. Sa han innan han började trycka undan alla papz.

Kunde jag verkligen ha gjort det?

Jag hade nästan kommit över Justin när jag träffade Sam. Han hade fyllt i hålet i mitt hjärta

men han var gay.

Men även världens bästa vän.

Jag drog upp locktången och lockade mitt hår medans Sam kollade i ett magasin med sin rock på.

-Tänk att vi går ut skolan. Idag! Sa han överlyckligt.

-Haha chilla lite Sam, sa jag skrattandes och kollade in i spegeln. Mitt blonda hår hade blivit så utslitet

eftersom jag hade färgat det mörkt så många gånger.

Jag la ifrån mig locktången och satte på mig min rock och mina skor innan jag drog upp Sam ur sängen.

-Kom nu big boy! Sa jag med ett smile. Och vi gick ut ur mitt hus.

Vi möttes av en stekhet sol.
Vi hoppade in i limousinen som stod där ute och väntade på oss.
I den satt Sophie,Chaz,Ryan och Nolan.
Vi började prata livligt och chaufören körde snabbt mot skolan.
Vi satte på oss våra hattar och gick in i skolans aula, där resten av skolan satt.
Längst fram stod Amanda och höll ett tal om sina fantastiska år här på Stratford High School.
Vi blev upropade en efter en för att ta våra gratulationer och säga hej då till rektorn.
Jag gick nervöst upp på scenen och tänkte, ramla inte, ramla inte..
-Hej då Jen! Hoppas vi ses någon gång! Sa rektorn och alla började applådera och skrika.
Jaha var jag så viktig? Tänkte jag ironiskt och gick ner.
Men såklart så ramlade jag i trappan och slog i huvudet i plastgolvet. Alla samlades runt mig i en
en ring.
Jag kände hur någon lyfte upp mig och öppnade försiktigt ögonen.
När jag såg vem det var, var allt perfekt.
-Mår du bra? Frågade han och log stort. Jag kunde bara le och kolla in i hans vackra ögon.
Justin var tillbaka.

---

Slutet folks! Haha men jag vet att jag lovade två kapitel men det blir det här och info om
nästa karaktär! :D
Herråååå! :P