Kapitel 27-. Leave Me Alone...
Jag slängde min glass i sanden och blängde surt på henne.
”Nej Gabbie, jag älskar inte dig. Jag älskar Sony!” Sa jag surt och gick därifrån.
Jag måste hitta Sony tänkte jag och började springa med ett välbelåtet leénde på läpparna.
Där fick hon.
”Nej Gabbie, jag älskar inte dig. Jag älskar Sony!” Sa jag surt och gick därifrån.
Jag måste hitta Sony tänkte jag och började springa med ett välbelåtet leénde på läpparna.
Där fick hon.
Jag yrade runt på stranden som en vilse höna.
Vart kunde hon vara?
Där var hon. Jag såg hennes slanka kropp gå mot hotellet.
"Sony!" Skrek jag och började springa. Hon fortsatte bara gå i normal takt. Jag sprang snabbare
och snabbare.
Det kändes som att hjärtat skulle lämna sin plats och hoppa ut ur mitt bröst.
"Sony stanna!" Skrek jag och såfort jag var framme tog jag tag i hennes axel och vände henne om.
"Ahh!" Skrek tjejen som inte var Sony.
Jag bet mig skamset i läppen och gick därifrån. Hon hade väll gått tillbaka till
hotellet.. Tänkte jag och skönk ner i sanden.
Det var absolut ingen mening med att stanna kvar och bråka med Justin så jag gick tillbaka
till hotellet. Mobilen vibrerade och visade "Justin Bieber" på skärmen.
Jag klickade på Decline och fortsatte in i lobby.
"Sony!" Ropade en röst. Jag vände mig om och Liam kom springandes mot mig.
"Hey!" Sa jag glatt och kramade om honom.
"Hej.. Eh du? Harry är helt förstörd. Han äter eller dricker inte. Jag tror du måste följa med." Sa han
andfått.
Jag nickade och gick med snabba steg mot hissen för att åka till deras rum. Som tur
var låg mitt rum på samma våning så jag gick snabbt
in och lämnade handduken innan jag gick till deras rum. Niall öppnade och viskade ett enkelt 'Hej' till mig
och flyttade på sig så att jag skulle komma in.
"Där inne!" Sa Louis glatt och pekade på en vit trädörr. Jag nickade och klistrade på ett litet leénde
innan jag greppade tag om knoppen och öppnade dörren.
Jag gick hopplöst tillbaka till hotellet och bokade ett nytt rum. Nu skulle jag
ju knappast kunna dela rum med Gabbie.
Jag fick ett rum på våning 23 och tackade tjejen i kassan. Det kändes som om hela rummet snurrade runt
så jag var tvungen att sätta mig ner.
Mitt huvud höll på att explodera och mina ben kändes ömma.
"Här." Sa tjejen som hade stått i kassan. Hon hade kommit fram till mig och räckte nu fram en vattenflaska.
"Tack.." Viskade jag och drack upp hela flaskan.
-
Rummet var stort. För stort för en person. Mina väskor var redan här. Kenny hade hämtat
de åt mig så att jag skulle slippa möte med Gabbie.
Jag tog en coca cola ur minibaren och slog mig ner framför tv:n med mobilen i största hugg.
Jag smsade Sony men fick inget svar.
Oron tog över men lugnade snabbt ner sig när hon svara på ett.
"Jag är inte din babe..." Stod det.
"Men vad skulle du säga?" Skrev jag snabbt. Svaret kom fram lika snabbt.
"Det spelar ingen roll."
"Såklart det gör! Jag älskar dig!" Skrev jag.
Min syn började bli luddig av tårarna som sipprade ner för kinderna. Hon fick inte lämna mig.
Inte nu.
"Du skulle ha visat det lite tidigare... Hej då Justin" Stod det.
Mitt liv fungerade inte.
Nej! Sony fick inte lämna mig!
"Nej!" Skrek jag som en galning medans tårarna klippade på mina kinder.
"Sony!" Skrek jag med tårar som åkte hit och dit.
Min syn vinklades till fönstret. Jag gick dit och såg Sony och Harry gå där nere, hand i hand.
Han ska få! Tänkte jag och lämnade rummet som ett skott.
Bieber DRAMA! :S
Bieber DRAMA! :S
Kommentera :D
Kommentarer
Anonym skriver:
Stackars Justin.. :/
Mer mer mer! :D <3
Anonym skriver:
mer mer mer :D såå bra<3
Wilma <3 skriver:
Stackare...Meeerrr !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!11111 NU !!! <3
Jossan skriver:
MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER, SNÄÄÄLLA!! :D
Anonym skriver:
OMG! MEEEEEEEEEEER!!!! :D
olivia skriver:
Meeeeeer , meeeeeer , meeeeer , nuuuuu !!!!!!! :D <33
Trackback
