Det stod minst 200+ belieber's där nere och skrek. Jag var glad, men det borde

inte slänga bort sitt sommarlov på att stå utanför mitt fönster.

"Jag går ut på några ärenden!" Ropade mamma från hallen. "Okej" Svarade

jag snabbt och lämnade balkongen för att sjunka ner i soffan.

Något lurt höll mamma på med, men undra vad?

---

 
 Jag bläddrade med snabba fingrar igenom katalogen för skolan jag skulle börja i.
Dan var ju 19 så han var bara med oss till New York för att hitta ett jobb och Isabelle
var bara 9 men otroligt jobbig för sin ålder.
"Nå?" Frågade mamma och pappa med stora ögon på mig.
De ville verkligen att jag skulle börja på "New York music and dance school" för att någon dag,
kunna bli känd, vilket deras stora dröm var.
Jag andades djupt för att inte säga något kritiskt om skolan eftersom rektorn satt framför oss.
Jag pressade fram ett leénde som de verkade gå på.
"Ja det verkar vara jättebra" Svarade jag och nickade lätt. Mamma's ögon blev större och
hon sken upp i ett leénde.
Mammas dröm när hon var ung, var att bli känd sångerska men eftersom Dan kom, redan när
hon var 17, så gick hennes drömmar i kras.
Så när hon fick mig, en dotter som hade ärvt hennes ljusa stämma, byggdes hennes förhoppningar
upp som en mur som var omöjlig för mig att krossa.
"Okej! Då får ni skriva på här, och här så är Sony välkommen hit i höst." Sa rektorn med ett stort leénde.
Mamma och pappa var så förtjusda att de inte märkte att
rektorns leénde var påklistrat.
-
Jag suckade djupt och kollade på mamma som kollade runt i cafeterian.
"Mamma kan vi åka hem nu?" Frågade jag och la en hårslinga bakom örat.
"Jojo åk hem du. Här har du pengar till taxi" Sa hon och gav mig 20 dollar. Det var mer än
en taxitur hem kostade, så jag kunde likagärna köpa glass för lite av de.
Taxi bilarna åkte förbi i full fart. Jag stärckte ut en hand så att en taxi skulle stanna.
När vi var framme betalade jag och fick tillbaka växel.
Jag gick runt på stan i behov av en glasskiosk. När jag kom till "Plaza Hotell" stod det massa tjejer
där ute och skrek.
Herregud.. Tänkte jag men gick ändå närmare.
Jag kollade på deras plakat där det stod "We ♥ you Justin!!"
Åhnej.. Jag gick med snabba steg därifrån och när jag bara hade kommit två meter började alla skrika.
Det måste betyda att han hade kommit ut. Tänkte jag panikslaget och sprang in i
närmsta affär.
Hoppas han inte märkte att jag kollade på honom. Jag kollade
i vilken affär jag hade hamnat i och lyckligtvis, var det "Ben and Jerry's Ice Cream bar"
Jag gick fram till kassan och beställde en strutglass.
När jag kom ut stod det inte lika många tjejer kvar. De måste ha följt efter honom.
Det var ungefär ett kvarter bort till våran lägenhet så jag började gå.
Solen var varm mot min hud. Jag granskade min arm och såg att jag hade blivit ganska
brun ändå, innan jag bet av en iskall bit av glassen.
-
När jag kom hem kom Isabelle springandes mot mig.
"Kan vi gå och bada?" Frågade hon glatt.
"Nej." Svarade jag stelt.
"Jo, jo!! Kom igen!" Sa hon och slog ihop händerna.
"Nej."
"Men joooo!" Sa hon och skakade min hand.
"Jaja okej då!" Röt jag och hon log stort och försvann in på sitt rum. "Snorunge.."
Jag klampade in på mitt rum och satte på mig lite tunnare kläder eftersom att det var så varmt.
För säkerhets skull tog jag på mig min bikini under. Håret satte jag upp i en boll och tog min strandväska
för att lägga ner solkräm och två handukar.
"Kom nu!" Ropade Isabelle från hallen. Jag gick dit och la ner väskan på golvet.
Hon hade på sig en tup top och ett par korta jeans shorts.
"Seriöst Isa. Inte ens jag hade såna där kläder när jag var i din ålder."
"Men jag har." Sa hon och öppnade dörren.
Jag tog upp väskan och stängde dörren efter mig. Det var svalt i trapphuset men jättevarmt
ute.
Isabelle praktiskt taget sprang till busshållplatsen.
När vi var framme på stranden så valde vi en plats nära havet. Isabelle hoppade ur kläderna
och skulle precis springa ner i vattnet innan jag greppade tag om hennes handled.
"Du ska inte ha bränt dig när vi kommer hem för då dödar mamma mig." Sa jag och kletade ur
solkrämen på min hand.
När hon var påsmörjd hoppade hon ut i vattnet och jag började kleta in mig själv.
Jag drog ner solglasögonen och lät min kropp
värmas av solen. Lite mer solbruna ska jag åtminstånde ha innan skolan börjar. Tänkte jag
och slog ner ögonlocken under galsögonen.
-Sony? Hörde jag en välbekant röst säga. Åhnej!

Jag valde att gå till stranden. Kenny gick med långsamma steg några meter
bakom mig. Men ingen skulle nog känna igen mig eftersom jag hade på mig både keps och glasögon.
Helt plöstligt gick jag förbi någon jag kände igen.
"Sony?" Sa jag och granskade henne nogrant. Det mkåste vara hon eftersom den här tjejens
läppar pressades ihop till ett smalt streck.
Hon drog långsamt av sig sina solglasögon och reste sig upp med ett stelt leénde på läpparna.
"Wow. Det är verkligen du!" Sa jag men hon svarade inte.
Såklart hon var sur när jag bara helt plötsligt slutade smsa och ringa henne.
Det blev komplicerat, men Sony hade varit min bästa vän i Washington.
Hon hade aldrig brytt sig om att jag var Justin Bieber. Men vi träffades så sällan och det bröt mitt
hjärta och därför tvingade Scooter och mamma mig att bryta kontakten med henne.
Hon svalde hårt och kollade bara bort från mig.
"Säg något." Vädjade jag och hon ställde sig upp och kollade surt på mig.
"Säga vad?! 'Åh hej Justin, ja det är okej att du dissade mig i 1½ år! Men gud vad jag har saknat dig!'
är det så jag ska säga?!" Sa hon surt.
"Jag hoppades åtminstonde att du skulle sakna mig.." Sa jag lågt och kliade mig i nacken.

"Nej faktiskt. Snälla var vänlig och gå! Eller nej, jag gör det!" Röt hon och slängde av sig solglasögonen
för att hoppa ner i vattnet.
Jag måste förklara för henne.. Tänkte jag och kollade mot hennes håll.

---

Kapitel 3 kommer ikväll! =) Enjoy! :P
Kommenteraaaa! <3