”Sony då!” Skrek mamma när hon kom ut från badrummet. jag slutade tugga och kollade
frågande på henne.
”Pizza! Till frukost? Hur har jag uppfostrat dig egentligen?” Sa hon och pekade på pizzan.
Jag blängde mot henne och svalde.
”Vill du ha så är det bara att fråga vet du!” Sa jag surt och höjde på ögonbrynen.
Hon log mot mig och satte sig ner för att sekunden senare ta
upp en pizza bit och föra den till munnen.
Mammor...

---

(INGET COLLAGE)

Gabbie drog med mig till en massa konstiga saker men det
ända jag kunde tänka på var henne... Sony.
Hon bad mig att glömma henne, men det gick inte! Man kan inte bara knäppa med fingrarna så hade man
glömt. Det fanns bara i sagor.

”Sony vad är det med din kind?” Sa mamma och tog tag i min haka för att granska mitt ansikte.
”Va?” Sa jag och hoppade upp ur soffan.
Jag sprang fram till spegeln och ja, hon hade rätt. På min högra kind hade jag ett stort fult blåmärke
efter Justin’s slag. Det
var inte trevligt. Hon gav mig en ‘förklara-nu-unga-dam’
Jag kollade skamset ner på mina fötter och försökte hitta en lögn i bakhuvudet.
”Jag slog i där igår.” Sa jag bara snabbt och höjde volymen på tv:n.
Mamma gav inte upp.
Hon kollade på mig hela tiden och till sist fick jag lite damp.
”Mamma, vad gör du?!” Sa jag högt och sammanbitet.
”Kollar om du ljuger.” Svarade hon bara.
Jag suckade och tog tag i min bikini och en handduk. Mamma nickade mot mig
vilket nog betydde att jag kunde gå.
Jag gick med snabba steg mot stranden. När jag var framme tog jag av mig mina kläder
och satte på mig bikinin.
-
Solen brände mot min blöta hud. Jag kände mig som en mygga som kollade på alla som
satt på stranden.
Jag drog upp mobilen och tweetade. Något jag inte hade gjort på flera dagar.
”Hanging on tha beach, ALONE!” och ”Make me smile, because i’m sad...”
När jag stoppade ner mobilen var det någon som skymde solen för mig.
”Prata?” Sa en välbekant röst.
Jag reste mig upp och började gå med Justin i följetåg.
”Vart har du miss primmadonna då?” Frågade jag spydigt och satte mig ner på en klipphäll.
”Hon är någonstans.” Sa han bara och ställde sig framför mig.
”Vad Justin?!” Sa jag bara.
”Jag ville säga förlåt.. gör det ont?” Frågade han och smekte mitt blåmärke med sin tumme.
”Nej. Jag är stålmannen vet du väll?” Sa jag smått ironiskt.
Han skrattade till tyst och kollade mig djupt in i ögonen.
Det kändes som om han rotade runt i min hjärna. Det var inte behagligt så jag avbröt ögonkontakten.
Vad är det som är så speciellt med Justin Bieber?

Jag fipplade nervöst med dragkedjan till jackan.
”Asså, visst! Jag förlåter dig... Men du ska fortfarande inte vara i närheten av mig.” Sa hon snabbt.
”Men..” Sa jag ledsamt och kollade ner.
”Okej vi säger-..” Började hon men blev stoppad av en gäll röst. Som skrek mitt namn.
”Justiiiiiin! Jag har glass!” Skrek Gabbie och vinkade åt mig.
Hon hade minst tre Victoria Secret’s påsar och omringad av paparazzi’s. Sony kollade på henne
och sedan på mig.
”Hejdå Justin.” Viskade hon och kysste mig på kinden innan hon hoppade i vattnet och
simmade tillbaka till stranden.
Vad skulle hon säga?? Nu kommer jag ju inte få reda på det.
-
”Jadå vi älskar varandra!” Kvittrade Gabbie till journalisterna.
Jag fick helt enkelt nog nu.
Jag slängde min glass i sanden och blängde surt på henne.
”Nej Gabbie, jag älskar inte dig. Jag älskar Sony!” Sa jag surt och gick därifrån.
Jag måste hitta Sony tänkte jag och började springa med ett välbelåtet leénde på läpparna.
Där fick hon.

---

Mer ikväll om ni kommenterar lika smidigt!
10 kommentarer och sen nästa babes! ;)