FRIGHTENED OF LOVE - 34

Tåget rullade sakta in på Grand Central igen. Äntligen var vi framme. Hettan hade inte försvunnit så värst mycket, så jag hade bytt ut jeansen mot ett par shorts. Jag fick väll frysa i New York då, men hellre frysa än att släppa en till droppe svett. Jag hoppade snabbt ned på perrongen, glad över att äntligen vara framme när jag märkte att något var fel.

”Justin…” mumlade jag nervöst ut. Uppmärksamhet var långt ifrån vad Justin hade, istället stod han och fipplade med reseväskan som vägrade rulla ned för trappan. ”Justin…” upprepade jag stumt.

”Vad är det?” morrade han surt och vred på huvudet på mig med en rynka mellan ögonbrynen.

”Vi är inte i New York…” andades jag nervöst ut. Det sista steget ned för trappan tog honom en sekund.

”Vart är vi då?” frågade han tafatt. Hade han inte ögon själv? Jag petade honom irriterat mellan revebenen och pekade bortåt horisonten. Justin blickade åt hållet jag pekade åt innan han insåg vad vi hade gjort. Vi hade tagit fel tåg. Vi var i Rio.

 

 

 

”Hur lyckades du ta oss hit!? Till Rio-fucking-de Janeiro?!” skrek jag i all ilska min kropp hade.

”Tror du jag gjorde det med flit eller?! Jag visste väll fan inte vilket tåg vi tog!” försvarade han sig.

”Nähä!? Men det är ju ditt jobb! Det var du som släpade iväg mig från Dallas!”

”Kanske för att du inte ska vara någonstans utan mig! Förstår du trögt jävla bitch?!”

”Du är inte min pappa! Du är inget för mig! Jag orkar inte med dig just nu Justin! Argh… du gör mig så jävla förbannad!”

”Du är inte bättre själv.”

”Fine, jag drar. Jag tar mig hem själv!” skrek jag till sist.

  Med påskyndade steg hann jag ta mig ur synhåll för honom på bara några sekunder. Hans skrik efter mig avtog när jag sick-sackade mellan folket som stod trängt på gatorna. Hettan övertog. Svarta prickar förblindade mig på studs. Jag skyndade mig till en parkbänk i skuggan till en stor byggnad och slog mig ned. Justin fick fan fixa det här nu. Mina andetag blev mer regelbundna efter ett tag. Då tog jag mig kraft att släpa iväg mig till kiosken, tio meter bort.

”Hola señorita!” utbrast den tjocka mannen bakom disken. Han började babbla en massa saker på spanska, eller så var det portugisiska, men det kvittade. Jag förstod i vilket fall inte vad han snackade om.

”Slush.” beställde jag och pekade på den svala maskinen som innehöll isvätskor i olika färger.

”Okey, okey.”

  Han tog fram en plastmugg som han fyllde med en blå isdryck. Jag räckte fram en dollarsedel för att betala, men blev nekad. Tydligen så tog dem inte dollar här i Rio. Frustrationen sköljde över mig.

”Snälla, Please, Por favor!” bad jag honom på flera olika språk. Till sist gav han upp och tog emot min knöliga dollarsedel.

 

Molnen och solen gömde sig snabbare än vad jag trott bakom månen och stjärnorna. Barn och kvinnor började ta sig hemåt, och fulla män letade sig ut på gatorna. Rädslan var stor inom mig. Att Justin inte var här just nu var också ett problem. Han kunde inte skydda mig om jag skulle behöva det.

”Hola… sexy…” harklade sig en man bakom mig. Mina armar stelnade snabbt till mot min kropp.

”Stick.” spottade jag barskt ur mig. Mannen flinade stort mot sina kompisar som stod omringade bakom honom.

”Stick? Nej, säg inte så… du kommer bara säga mitt namn snart.”

 Han var amerikan, det var det första jag märkte nu. Han greppade tag om min överarm och började dra mig mot sig. Lungorna på mig svällde upp. Hela jag lamslogs. Inte en muskel ville fungera, rösten likaså. Det här hade aldrig hänt mig förut. Vad skulle man göra när det hände? Utan att tveka en sekund till började jag skrika.

”Justin! Justin! Hjälp! Justin!!” skrek jag för full hals i hopp om att Justin skulle vara i närheten och höra mitt rop på hjälp. Mannen skrattade bara. Hans kompisar greppade tag om mina vrister och hindrade mig från att sparka mig fri. Paniken övertog. Pulsen dånade i öronen på mig. Tankarna vägrade fungera. Allt blev svart.

 

Justin’s Perspektiv:

Hade hon inte varit så jobbigt och stuckit hade jag sluppit springa efter henne över hela Rio. När jag väl hörde ett skrik någon stans ifrån började raketer smällas. Fast det kan inte ha varit hennes skrik. Knappast. Varför skulle en stark tjej som Noelle hamna i fara? Mitt i all uppståndelse fick jag ett sms.

 

Från: Noelle

Sos… SOS.

 

Sos? Skämtade hon med mig eller var hon seriös? Hur skulle jag kunna veta vad hennes avsikter var nu, när hon var arg på mig och allt? Bara för att försäkra mig om min sak sökte jag upp hennes mobil, som en GPS. Det visade sig att hon var på ett hotell. Hon hade tagit in på ett hotell utan mig. Kanske hade hon inte tagit in där frivilligt. Och hon hade väll hört historien, Peter och Vargen? Förmodligen hade hon det, med tanke på hennes mamma. Men jag tror nog inte hon hade fejkat det här.  

  Ångesten bubblade upp. Vad skulle jag tro på? Det ena var lika trovärdigt som det andra för Guds skull! Noelle kanske var full. Hon kanske inte visste vad hon skickade? Mina påskyndade steg förvandlades till löpning åt det håll GPS:en visade. Folk jag sprang in i vart irriterade, slängde ilska blickar eller drämde till mig men det ända i mina tankar var Noelle. Var hon skadad?

 

Tumblr_m8il9ymhj61r81wtbo1_400_large

 

Allting stannade upp för mig när min mobil meddelade att jag var framme. Adrenalinet pumpade ut genom mina ådror. Väl inne på hotellet tog jag mig snabbt till trapporna, även fast expediten skrek på mig. Jag sprang och sprang, ända tills jag var uppe på våning åtta där Noelle verkade befinna sig. Rummet var låst, men enkelt att bryta sig in på. Det lät inifrån duschen, vilket fick mig att överväga att hon var här ensam för en sekund, men så fort jag kom in i sovrummet ändrades det. Hon låg fastbunden i sängen med silvertejp över läpparna. Hennes kropp var täckt med blåmärken som tydligt visade sig på hennes bleka hud. Hon var naken. Golvet knarrade till under min fot när jag tog ett steg, vilket fick henne att reagera på att någon befann sig här. När hon mötte min blick ändrades den från skräck till lättnad. Nynnandet inifrån badrummet började avta, så jag var snabb med att dra på henne en morgonrock och skynda oss ut där ifrån. Vi tog oss upp till toppvåningen för att vara säkra på att ingen skulle kunna komma efter oss hit upp.

”Noelle…” mumlade jag och kupade mina händer runt hennes svullna kinder. ”Noelle…”  

  Hennes ögon fylldes med tårar som långsamt rann ned för hennes kinder. Aldrig hade jag trott att jag skulle få se henne i det här stadiet. Aldrig. Istället för att tala mer så slog jag bara mina armar runt hennes stela kropp. Vad hade svinet gjort med henne…?

 

Dörren till badrummet öppnades och en drypande våt Noelle kom utgåendes.  Hon bar en morgonrock runt kroppen, men håret låg hängande fritt och droppade ned vatten på det bruna trägolvet. Vi hade åkt tvärs över stan för att ta in på ett annat hotell så att Noelle skulle känna sig bekväm.

”Har du med reseväskan?” frågade hon oberört. Jag nickade bort mot fåtöljen där den låg. På tå tog hon sig fram till den och drog fram ett par mjukisbyxor, en av mina t-shirts och rena underkläder innan hon återigen försvann in på badrummet. Små bank hördes då och då, en tandborste som fördes fram och tillbaka och hårfönen. Minuter senare kom hon ut därifrån för att dra på sig sina UGGS innan hon lade sig bredvid mig i sängen med mobilen framför ansiktet.

”Vill du prata om det?” undrade jag medan jag smekte hennes blåmärke som börjat träda fram på handleden. Det ryckte lätt i mungiporna på henne.

”Prata om vad?” undrade hon dumt.

”Det som hände… rörde han dig?” ville jag veta. Hade någon lagt ett finger på henne var han som gott som död.

”Han hann inte. Bara lite slag här och var för att jag gjorde motstånd. Inget mer.” lovade hon mig.

”Jag litar på dig nu.” påminde jag henne. Hon vred på huvudet så att hon låg ansikte mot ansikte med mig.

”Jag förstår det Justin.” sa hon mjukt. Glimten i hennes öga gick inte att ta fel på. Hon ljög inte.

”Okej. Sov nu… vi ska åka imorgon.” påminde jag henne.

 Nickandes lade hon ned sig huvud på min bröstkorg, med sin hand i mind. Andetagen som lämnade hennes mun blev tyngre och tyngre tills hon somnade. Själv låg jag kvar ett tag med blicken ut genom fönstret. Vilken rörig dag…

 

Noelles Perspektiv:

Snön yrde kring min kropp. Kylan var skön mot min varma hud. Justin hade fortsatt till Los Angeles för ett möte med Scooter som befann sig där, men skulle komma tillbaka på onsdag. Då skulle det bara vara fyra dagar kvar till Julafton. Bara tanken gjorde mig upprymd. Vinterjackan Justin köpt åt mig i Rio vad mysig. Det svarta tyget var vackert, speciellt på något sätt. Rosie hade fått reda av Justin igår att vi skulle bli försenade. Förvånads vis nog, sa hon inte emot. Hon hade bara glatt förstått och bett honom hälsa mig. Skulle hon se blåmärkena skulle hon förstå vad det var som gjorde oss försenade så värst mycket. Reseväskan hade Justin låtit mig ta hem, då det var smink och tjejkläder i den. Han hade låtit mig ta hans t-shirts som låg i likaså.

  Jag räckte ut en hand i vädret för att få en taxi att stanna. Många stannade, men blev snabbt upptagna av barnfamiljer, eller havande kvinnor. Irritationen tog över men jag bet mig hårt i tungan för att inte slänga ut en svordom. Till slut fick jag äntligen en Taxi så att svära skulle bara varit slöseri på svordomar. Eller var man säger…

”24 Uptown street.” gäspade jag fram till chauffören som gladeligen började köra åt den riktningen. Snöflingor lämnade de gråa molnen och landade på fönsterrutan och förvandlades till vattendroppar. Fascinerad som jag var, tog jag ett fotot på det för att Instagrama. Något alla gjorde med allt dem såg nu för tiden. På bara några få sekunder fick jag flera tusen likes. Det var ju så klart tack vare Justin då, men det var ändå konstigt att folk kunde vara inne så snabbt att dem hann gilla den på så kort tid. Kanske var dem besatta, jag visste inte. Bilresan gick otroligt snabbt av någon anledning. Jag räckte över en sedelbunt till chauffören och hoppade ut i slasken med väskan i ett fast grepp. Portvakten slog snabbt upp dörren åt mig med ett charmigt leende.

”Hej hej Ms. Hastings.” hälsade han glatt. Ett leende kröktes på mina läppar och jag gick med snabbare steg mot hissen. Nu ville jag bara komma hem, lägga mig i min säng och gå i ide. Aldrig behöva vakna upp mer. Men Rosie skulle förmodligen väcka mig runt middagstid, bara för att säga att det var middag eller något. Hissen plingade till och jag tog ett steg framåt med väskan i släptåg. Hissen grymtade till men började kort åka uppåt i hastig fart. Uppe på våningen jag skulle av plingade den till. Jag tog ett steg fram och gick igenom korridoren till vår ytterdörr. Den stod öppen. Rosie eller Dina var förmodligen hemma då.

”Hallå?” ropade jag. Min röst hoppade mellan väggarna, ekade i vardagsrummet. En viskning hördes ifrån köket. Rädslan som fanns där i bakhuvudet tog sig fram. Med låga steg tog jag mig fram till dörröppningen så att jag hade fri syn över köket och vardagsrummet. I köket stod Cece och Nella.

”Vad gör ni här?” flämtade jag förvånat. Nellas bruna ögon mötte mina och hon log stort.

”Vi tänkte välkomna dig lite. Jag har inte träffat dig på länge, och Nella.. tja, hon nämnde att hon kände dig när vi stöttes ihop i skolan. Hon sade också att hon var Hunters lillasyster, visste du det?”

Jag nickade. ”Jo, jag visste det. Vad håller ni på med där bakom?”

”Vi lagar lite mat…” avslöjade Nella glatt. Cece spände blicken i hennes men mjuknade snabbt till.

”Ja. Mat. Eller… potatisgratäng och kyckling.”

  Jag hängde av mig vinterjackan på kroken i hallen och drog ned ärmarna till den vita tröjan jag bar så att blåmärkena på mina handleder inte skulle synas. I värsta fall skulle dem då tro att det var Justin som gjorde illa mig. Det ville jag inte skulle hända.

”Gott…” mumlade jag och slog mig ned på en av stolarna vid köksön. Cece räckte över ett glas Rom Cola, som jag glatt tog ett flertal klunkar av. Nella granskade mig med en rynkad panna medan jag drack. Hon verkade inte vara en partynisse direkt.

”Dricker du?” frågade hon. Avsmaken i rösten gick inte att ignorera. Cece rullade in läpparna.

”Ja, det gör jag. Dricker du?” log jag gaggigt. Utan alkohol på flera dagar gjorde mig lätt påverkad.

”Bara ibland.” berättade hon oskyldigt. Ett fnitter lämnade min mun, ofrivilligt. Nella såg nästintill förolämpad ut av mitt fnitter som jag ångrade.

”Förlåt. Det är…”, började jag och gestikulerade med händerna runt huvudet, ”alkoholen.”

”Jag förstår.” log hon dystert och dök ned bakom kokboken. Cece mötte min blick. Blicken sade något i stil av ”Är-hon-seriös-eller-är-hon-nunna?” För att inte skämma ut Nella eller snacka skit om henne på något sätt och vis skakade jag bara på huvudet. Ceces axlar sjönk ned en aning av lättnad. Tydligen så kunde hon inte vistas i samma rum som en ’nunna.’

”Vill ni ha hjälp eller något?” undrade jag vänligt. Ett leende spreds på Nellas läppar men hon skakade ändå på huvudet.

”Gå och ring Justin eller något.” tyckte hon glatt, även fast hennes blick sade ”lämna-mig-inte-med-galningen-här.” Samma sak som med Cece så gjorde jag bara tvärt emot av vad blicken sa, utan gick in på mitt rum för att ringa Justin.

  Tre signaler gick innan han svarade. ”Mår du bra? Har det hänt något?”

Jag skrattade känslolöst. ”Nej. Ingenting har hänt Justin, men tack för visad hänsyn.”

”Vad får dig att tro att jag visar hänsyn?” spottade han irriterat ur sig. Leendet som spreds på mina läppar var okontrollbart.

”Nä. Just det, Justin Bieber kan inte visa känslor. Du kan inte vara mjuk.” kom jag retsamt på.

”Jag kan vara mjuk för min tjej, när jag vill. Kvinnor ska behandlas med respekt.” predikade han menandes. Jag fnös till. Så det är vad han har visat mig i smyg? Respekt? Han fick ju uppfylla sina ord och krav själv.

”Skit samma. Jag är i alla fall hemma nu. Du då?” suckade jag trött och lade mig ned på sängen.

”Ja. Jag är framme i Los Angeles. Är du ensam hemma eller?” undrade han. Skulle han bli överbeskyddande nu också, efter en enda grej? Det är bara en period, intalade jag mig själv.

”Nej. Cece och Nella är här, dem lagar mat till mig. Hur så?” hasplade jag ur mig.

Han suckade besviket. ”Annars hade vi kunnat göra något roligt på skype… tja, du fattar nog.”

”Du skulle aldrig få mig att göra så ändå Justin.” försäkrade jag honom skrattandes.

”Tråkmåns… På onsdag, då fan ska jag lära dig hut kvinna.” viskade han sexigt in i telefonen. En rysning for igenom kroppen på mig. Gåshud letade sig fram på mina armar. Nackhåren reste sig upp och allt snurrade runt omkring mig.

”Nämen vad trevligt.” andades jag tillbaka ut i luren och reste mig upp för att byta om till något bekvämare än den vita, tajta tröjan Justin klätt på mig. Galgarna slogs mot varandra när jag bläddrade igenom alla olika hängandes plagg.

”Vad gör du?” gäspade han ut i telefonen.

”Letar efter bekvämare kläder.” berättade jag och drog fram ett par shorts och en magtröja.

”Jaha. Det lät konstigt bara… Du, Scooter vill  att jag ska komma. Vi får höras senare. Ta hand om dig.”

  Mobilen som jag slängt iväg landade med en duns på den bäddade sängen jag nyss legat på. Jag slängde mina kläder på skrivbords stolen och satte sedan på mig shortsen och magtröjan. Hästsvansen drog jag också ut, så att mitt svarta hår istället låg fritt på min rygg. Det knackade på dörren i samma stund jag lade ned hårborsten. Nellas glada ansikte dök upp i dörrspringan.

”Maten är klar!” meddelade hon glatt. Nickandes tog jag mig ut till henne. Tillsammans gick vi mot matbordet som var fint uppdukat. Alla tre glasen var uppfyllda till bredden med Cola, men jag och Cece hade förmodligen något mer i än bara Cola.

”Det luktar gott.” berömde jag.

”Tack!” utbrast Nella glatt. Hennes humör och utstrålning fick en att sluta tänka på alla bekymmer. Cece log snett mot mig som ett tack. Vi slog oss alla ned för att börja ta åt oss av maten när det knackade på dörren. Suckandes reste jag återigen på mig för att gå och öppna dörren. Vem kom och knackade på nu? Jag vred upp låset och slog upp dörren utan att ha lossat på spärren. Det kunde ju ha stått vem som helst där ute. Men nu gjorde det inte det. Nu stod Heather Hastings där.

 

Cece och Nella hade gått så fort maten var uppäten. Vi hade skyfflat den i oss medan Heather suttit på mitt rum i väntan på att jag skulle komma dit. När jag väl kom dit satt hon på fönsterbrädan.

”Varför kom du hit?” frågade jag för att fånga hennes uppmärksamhet. De osminkade ögonen mötte min blick.

”Jag… jag visste inte vem jag skulle gå till. China, Amber och Chelsea är bara så dömande. Du har nog fått flera personer som kommit och sagt sånt här till dig i dina dagar.” erkände hon snabbt. Orden var faktiskt lite förolämpande, men jag orkade inte ta åt mig just nu.

”Och med att dem är dömande och att jag har folk som kommer med såna här saker menas…?”

”Alla förväntar sig att jag ska vara perfekt.” sa hon utan att ens bry sig om min fråga. ”Bara för att jag är fin, populär och rik betyder det inte att jag alltid är bra på allt. Jag gör också misstag. Det är inte fel va? Att jag gör misstag? För det gör väll alla människor. Fast vissa tror ju att jag är en robot. En vacker robot som aldrig gör misstag. Alltså jag vet ju att jag är snyggast och så, men alla är ändå så dömande på allt. Åh, nu babblar jag i osammanhängande meningar också. Jag orkar inte riktigt längre. Allt är en röra.”

  Hur egotrippad fick man vara? ”Vad är det du pratar om Heather? Jag måste ju veta för att-”

”Tycker du att jag är elak? Jag tycker jag är snäll. Men jag är ju bara ärlig mot folk! Tycker du det?”

 

Tumblr_mekj3g7ewr1r5m81xo1_500_large

"Do you think that I'm mean?"

 

Ja.

”Nej verkligen inte. Alltså du kan ju vara bitchig då och då, men det är väll alla.” Att säga sanningen nu skulle inte vara bra. Kvinnan är ju alldeles förstörd! Men vad som hade hänt var det jag var nyfiken på.

”Bra. För alltså, jag tycker ju att jag är snäll. Det är jag ju. Alla har bara olika syner på vad jag gör eller hur jag är som person. För alltså, jag kan vara o-bitchig om jag försöker. Det går inte alltid. Men alltså, PMS är ett stort problem vi tjejer har. Ingen kille kan någonsin förstå vad det är vi går igenom varje månad.” suckade hon fördröjt. Jag slog mig ned på sängkanten med mobilen i handen.

”Kan du berätta det du kom hit för att berätta nån gång?” frustade jag surt. Nu började hon gå mig på nerverna och jag hade verkligen inte rätt humör idag.

”Jag förstår inte riktigt vad det är folk har emot mig.” tårar samlades i ögonen på henne. ”För allt jag gör är ju bara för deras bästa! Nu orkar jag snart inte vara perfekt längre. Jag tror jag ska flytta och bli operfekt. För alla här verkar ju älska mig så mycket. Ingen lämnar mig ifred. Paparazzis kommer väll snart börja komma efter mig. För att jag är så fin.. och så bra… och aldrig gör några… f-f-f-e-e-l.” Nu forsade tårarna ned för hennes kinder i floder. Vad var det med henne idag? Varför betedde hon sig såhär konstigt? Först alldeles egotrippad, och sen bara… alldeles känslomässig.

”Kan du säga varför du kom hit nu Heather?” frågade jag lugnt. Hennes rödsprängda ögon riktades mot mig.

”Det var inte med flit. Hon bara kom gåendes emot mig, sprang efter mig som en hund. Det som hände skulle aldrig hända. Noelle, jag menade inte att göra det…” viskade hon fram med tjock röst.

”Göra vad?” utbrast jag ivrigt.

”Döda henne.”


Vänta vaaad? Vad har Heather gjort? Rörigt chapter, men hoppas ni gillar det!

 

MYYBIEBERSTOORY BLIR ETT ÅR IDAG OCKSÅ! WOOOOO! :D EXTRA LÅNG KAPITEL DÄRFÖR, SÅ NU VILL JAG ATT ALLA OCH VERKLIGEN ALLA KOMMENTERAR FÖR DET HAR NI VARIT DÅLIGA PÅ SENASTE TIDEN! AJA, KOMMENTERAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA! <3

 

Update: Dog lite för den här kommentaren :') Läs den vettja! Kärlek till dig Ema <3

 


Kommentarer

Romina skriver:

DÖDA VEM?!?!?! Om jag ska vara ärligt så blev det lite rörigt på slutet.
GRATTIS MBS! ♥♥♥

Datum: 2012-12-17 - Tid: 21:19:29 -


Ema skriver:

KÄRLEK TILL DIG OCKSÅ GUMMAN!!!!
Men vill du döda mig eller något???? Bättre kapitel till ett årsdagen kunde det inte bli!!! grymt jobbat guuuurl! Muchlove <333

Datum: 2012-12-17 - Tid: 21:22:47 - URL: http://emadobraca.devote.se


Anonym skriver:

OMG! Bästa ever!! :)

Datum: 2012-12-17 - Tid: 21:23:21 -


Astrid skriver:

Woop woop, bra kapitel! :))
Graaaaaaaaatttiiiiiissss!!!!!!! :):):)

Datum: 2012-12-17 - Tid: 21:23:33 -


Farin skriver:

Läst nu, daaaamn ego där. :)

Datum: 2012-12-17 - Tid: 21:24:09 -


Anonym skriver:

Sjukt bra , vad händer på onsdag kan man tro ?!

Datum: 2012-12-17 - Tid: 21:29:40 -


Sofie skriver:

OMG skit bra tänk om det vara Diana eller vad hon hette :O

Datum: 2012-12-17 - Tid: 21:41:41 -


Malin skriver:

Åh så bra! (som vanligt..)

Datum: 2012-12-17 - Tid: 21:44:10 - URL: http://Potatochip.webblogg.se


Sofiaaa <3 skriver:

DÖDA VEM? :o Meerr!! :D

Datum: 2012-12-17 - Tid: 21:44:16 - URL: http://Biebercrew.blogg.se


Nadin skriver:

OMG OGM OMG OMG MEEEER MGDLSÖKGJDJSXK DÖÖÖÖR!

Datum: 2012-12-17 - Tid: 21:48:29 - URL: http://justinbstoorys.blogg.se/


Matildiiish skriver:

OMG VEM DÖDADE HON?!?!? OMG JAG LÄNGTAR TILL NÄÄÄSTA :* :* OMBOMBOMB

Datum: 2012-12-17 - Tid: 21:49:54 -


Nadin skriver:

mer!

Datum: 2012-12-17 - Tid: 21:50:12 - URL: http://justinbstoorys.blogg.se/


Becka skriver:

Grymt bra!

Datum: 2012-12-17 - Tid: 21:50:35 -


Ronja skriver:

drama! ;) awesome my friend! :D

Datum: 2012-12-17 - Tid: 21:52:14 - URL: http://simpleaswords.blogg.se


Mathilda skriver:

Jättebra kapitel som alltid! Jag älskade längden på detta kapitlet och om jag hade fått bestämma hade alla kapitel varit så här långa. Men jag förstår att det kanske är omöjligt då det tar lång tid.

Jag älskar hur Justin kan ändra sitt humör från att vara "snäll" till att vara "arg" på bråkdelen av en sekund, och hur hans goda hjärta lyser igenom hans argsinta fasad. Jag älskar Noelle och hur även hon har ett argsint humör. Justin och Noelle passar så extremt bra ihop. De kan ena stunden vara jättesöta tillsammans för att sedan nästa sekund vara "världens fiender". Jag bara älskar deras förhållande helt enkelt.

När jag läser dina kapitel kommer jag på mig själv med att tänka 'Hur kom hon på det där?', för du har sådana småsaker med i dina kapitel som jag aldrig hade tänkt på. Det gör din novell unik, och det är en sak som jag älskar mest med dina kapitel. Att du kommer på helt random småsaker, som fullbordar hela kapitlena. Hur jag helt plötsligt kommer på mig själv med att analysera varenda kapitel som du skriver. Hur jag försöker komma på hur du gör när du skriver. Vad som går genom ditt huvud när du skriver. Så att jag kan lära mig från dina kapitel. För, även fast du är yngre än mig, så skriver du otroligt bra och du har funnits i "novellvärlden" längre än mig.

Du och MBS är en stor inspirationskälla för mig. Du ligger på en delad tredjeplats på min lista över mina favoritnoveller - precis under Biebertime.

Fortsätt som du gör tjejen! Du är bäst!

(Jag vet att denna text är osammanhängande, men det är trots allt ingen uppsats. Jag antar att du ändå har förstått allt som jag har skrivit i denna kommentar).

Datum: 2012-12-17 - Tid: 21:54:35 - URL: http://justinstories.blogg.se


aalexandra skriver:

Ohmygoooood så sjukt bra!!! Du äger liv, seriööööst!!!

Datum: 2012-12-17 - Tid: 22:01:24 -


Anonym skriver:

Sjukt bra

Datum: 2012-12-17 - Tid: 22:10:41 -


Evelina skriver:

Super bra!

Datum: 2012-12-17 - Tid: 22:29:17 -


Tilde!!^^ skriver:

Woop Woop some action! ;) mer!! <3

Datum: 2012-12-17 - Tid: 22:32:59 -


Smilla skriver:

Ahhhh så bra!! Döda vem, what? Haha, meeeeer! :)

Datum: 2012-12-17 - Tid: 23:11:32 -


Hanna skriver:

Jag har glömt bort vem Heather var. Jag tror att hon har dödat Ella, Dina eller Rosie (kommer inte ihåg vad hon heter). Grymt bra kapitel, som vanligt!:)

Datum: 2012-12-17 - Tid: 23:16:48 -


Sara Mähler skriver:

SJUKT BRA!

Datum: 2012-12-18 - Tid: 00:44:08 -


Wilma skriver:

OMG!! :-) undra vem hon har dödat?? Åå det är så himla bra!!

Datum: 2012-12-18 - Tid: 04:01:59 -


Anonym skriver:

OMG VEEM? ååh så spännande!

Datum: 2012-12-18 - Tid: 06:48:10 -


Lovisa skriver:

Helt awesome!!!!!!!!! Så sjukt braaaa!!

Datum: 2012-12-18 - Tid: 07:43:11 - URL: http://mynailtip.blogg.se


Liv skriver:

Awesome kapitel!!!!!

Datum: 2012-12-18 - Tid: 07:46:29 -


Ebba skriver:

Snälla Liv, säg inte att det var Dina hon dödade.. Grymt kapitel!! Grattis i efterskott! <33

Datum: 2012-12-18 - Tid: 08:38:26 -


Samira Bieber ;* <3 skriver:

Omg, vem har hon dödat? Shiit, du skriver så jävla bra.. Assså, man kan inte sluta läsa.. Det går inte.. Hoppas att du har tid med att skriva ett eller två kapitel idag! :)

Datum: 2012-12-18 - Tid: 13:24:17 -


Anonym skriver:

Vem är död?! Dina?!!

Datum: 2012-12-18 - Tid: 15:19:00 -


Ellen ditt största fan! <3 skriver:

Sjukt bra! (Sooom vanligt)

Datum: 2012-12-18 - Tid: 15:33:56 - URL: http://www.ellen.webboken.se


Matilda skriver:

Harre va bra du är!!!!!! Helt sick!! Älskar det!!! Älskar hela novellen!! Älskar dig!!! Älskar Justin!!! Gasshhhhh!!!! Man vill bara få en bok med din novell!!! Ärligt!! Vill ha meeeeeeer!!!! kraaaaaaaaaaaaam

Datum: 2012-12-18 - Tid: 18:41:26 -


linn skriver:

Så braa :D MER ;D

Datum: 2012-12-18 - Tid: 19:40:02 - URL: http://stooryofbieeber.blogg.se


alvahedberg skriver:

Sjukt bra kapitel!

Datum: 2012-12-18 - Tid: 19:40:17 - URL: http://www.mybieberstories.blogg.se


Bethany skriver:

Awsooome! ♥ Men fatta direkt inte på slutet.. Men de gör inget, för de blir inte direkt end of the world
. Hahha men ja vet inte direkt vad jag ska skirva men asso seriöst YOU ARE AWSOME god bless you ♥ lmao :DD

Hugs and kisses beth xx

Datum: 2012-12-18 - Tid: 22:28:44 -


Hanna skriver:

Bravo! :)
Hon har dödat vem?! Du har gjort mig nyfiken...

Datum: 2012-12-19 - Tid: 20:41:55 - URL: http://hanzenpanzen.blogg.se


Hanna skriver:

Länkbyte? Snäääälla?

Datum: 2012-12-19 - Tid: 20:56:39 - URL: http://biebernovellisthashit.blogg.se


Anonym skriver:

az0m. ;***

Datum: 2012-12-19 - Tid: 22:28:03 -


Anonym skriver:

Först måste jag bara säga att jag älskar din berättelse, den äger verkligen!
Sen har jag en liten fråga... Hur får du till bilderna så snyggt? Jag menar i början av varje inlägg så sitter de ihop jättesnyggt, hur gör du?
Skulle bli tacksam om du svarade på frågan :)
Kram♥

Datum: 2012-12-20 - Tid: 14:37:39 -


NOJDB skriver:

:O vågar jag tänka på vem hon dödat? Tror inte.... Omg, seriöst det känns så verkligt! Som om jag själv ee noelle och går igenom detta!
Jag hoppas att nästa kapitel inte dröjer, men ta din tid :)

Datum: 2012-12-20 - Tid: 21:27:25 - URL: http://novelleromjustindrewbieber.blogg.se


Anonym skriver:

Jag läste kommentaren du fått och jag vet även hur det känns när många kommenterar, för jag skriver själv. Bara ett ynka lite "Bra" kan få mig att brista ut i ett jättestort leende, men du förtjänar mer än bara ett "bra". Du förtjänar mer än de ynka kommentarerna du får, därför skriver jag nu en kommentar, haha xD
Din berättelse äger, verkligen helt totalt underbar! Jag klarar inte av att beskriva så bra, men jag kan säga att det är inte ofta jag fastnar för en novell, ändå har jag fastnat för din. Det är helt obergiplit hur begåvad du är, ha det i minnet. Du är sjukt duktig och jag hoppas att jag en dag kan få skryta om att jag var en av de första som läste dina berättelser, fast det är ju såklart när du är känd ;)
Jag tror verkligen att du kan fortsätta skriva och bli något mer än bara författare till en novell på en blogg, du har stor potensial för att kunna publicera en bok. Självklart kommer jag även köpa boken :)
Kram♥

Datum: 2012-12-21 - Tid: 23:09:44 -


Ebba skriver:

Awwwwesome!!:D

Datum: 2012-12-22 - Tid: 00:19:29 -


charllot skriver:

kan du skriva det som kommer hända på onsdag med detaljer....PLZZZZZ

Datum: 2012-12-22 - Tid: 20:44:39 -


Hanna Tornin skriver:

MER!

Datum: 2012-12-22 - Tid: 20:48:56 - URL: http://ssmileee.devote.se


Ditt namn:

E-post: (privat)

URL:

Din kommentar:




Trackback