FRIGHTENED OF LOVE - 33

”Det här är livet.” suckade hon och stoppade in en näve ostbågar i munnen. Hon slickade av det orangea ostpulvret från fingertopparna och sträckte sig sedan efter ölburken. Jag tog en sista klunk för att sedan räcka över den.
”När börjar festen egentligen?” mumlade jag med en otänd cigarett i mungipan.
”Erm”, började hon och fiskade upp sin mobil med sin fria hand, ”Om fem minuter.”
Båda två flög upp som två pilar. Vi lämnade kvar det lilla som var kvar av ostbågarna eftersom att Cas hade varit dum nog och hällt ut allt när hon rest sig upp. Vi gick med snabba steg mot järnstegen som ledde ned till gräset. Cas tog sig ned först, och sedan jag. Väl framme vid asfalt igen drog vi båda på oss våra skor igen och började småjogga mot Adams hus. Nu fan skulle vi festa.

 

 

Huvudvärken vägrade avta. Hela rummet snurrade runt. Sängen jag låg i var nog den obekvämaste jag legat i på länge. Först tvekade jag med att öppna ögon, kisade bara. Men ljuset som låg över rummet var för kraftigt. Snabbt slog jag ned dem igen. Ett pipigt stön studsade mellan väggarna. Då drogs mina ögonlock genast upp och min blick sökte efter avsändaren till stönet.

  Men rummet var tomt. Det var först då det slog mig att stönet var mitt egna. Rummet var okänt, jag hade nog aldrig varit här förut. Det liknade något utav ett hotellrum i billigare klass. Inget Justin skulle ge sig in på med mig. Buller och bånk ekade in i rummet ifrån köket som förmodligen låg vägg i vägg med sovrummet jag låg i. Långsamt reste jag mig upp i hopp om att inte störa min hjärna allt för mycket. Väl uppe på stadiga ben tassade jag in på badrummet. Jag såg hemsk ut. Mascaran hade smetats ut under ögonen, mitt läppstift hade formats sig runt omkring läpparna och mitt hår… Jag drog upp mitt hår i en hästsvans med tofsen jag hade runt handleden för att sedan dra på vattnet. Det fick rinna ett tag innan jag böjde mig ned och tvättade bort sminket ur ansiktet.

  Handduken jag använde för att torka ansiktet med blev svart, men jag orkade inte bry mig. Istället drog jag ned tofsen och kammade igenom håret med mina fingrar. De tunna strumpbyxorna jag hade på mig hade fått ett flertal maskor, så jag drog av mig dem direkt. När jag kände att jag såg hyffsad okej ut tog jag mig ut i köket. Vid spisen stod en kille, böjd med luva på sig och gräddade pannkakor.

”Ursäkta mig?” harklade jag mig hest för att fånga hans uppmärksamhet.

”Ja?”

   En ilning for igenom min kropp när jag hörde vem rösten tillhörde. Killen vände sig om och drog ned luvan. De bruna ögonen stirrade ilsket på mig, som om det vore så att blickar dödade.

”Justin”, min röst var tjock och avspeglade sig rädsla.

”Hur fan tänker du? Bara sticka, utan mig?!” morrade han ilsket. Jag gned mina händer mot låren.

”Jag ville vara ensam, okej? Vi kan inte göra allt tillsammans, det kommer bli misstänksamt.”

Justin suckade trött. ”Nähä. Skit samma. Ta en dusch, jag har kläder åt dig. Vi ska åka hem idag.”    

  Jag stampade foten i golvet men gjorde irriterat som han sade och tog mig in på badrummet. Bara för att jag kunde, dröjde jag ut på duschen. Justin bankade på dörren ett flertal gånger med olika hot och svordomar varje gång. Att göra honom arg gav mig njutning till högsta nivå. Men när jag verkligen hade duschat klart gick jag ut i sovrummet, inlindad i en handduk. Justin satt i sängen med mobilen i ena handen.

”Det tog sin tid.” morrade han surt. Jag ryckte på axlarna utan att svarade honom och tog istället på mig kläderna han haft med sig, en ljus skjorta och ett par ljusa jeans. Håret drog jag upp i en slarvig boll på huvudet innan jag skyndade mig in i köket till det billiga hotellrummet för att äta upp pannkakorna Justin gjort åt mig.

”Ah-ah-ah” varnade han mig bestämt i samma stund som jag skulle stoppa in en pannkaksbit i munnen.

”Ah-ah-ah vadå?” ekade jag surt. Bakfyllan var hemsk. Hungern gjorde inte det hela bättre. Justin fördubblade bara ångesten och värken jag bar. Han flinade stort åt mig.

”Berätta varför du stack.”

  Gud, killen ville verkligen plåga mig. Sanningen var dock aldrig något han skulle klämma ur mig.

”Jag ville träffa Cas. Tro mig inte om du vill, men det var därför.” suckade jag och stoppade in pannkaksbiten i munnen.

”Nä” protesterade han barskt, ”Berätta sanningen nu… Noe.”

Smeknamnet gav mig gåshud. Nackhåret på mig reste sig och min hals blev torr. Inte ett ord ville lämna munnen. Mina muskler domnade bort. Fan Justin, var han tvungen att göra så här nu?

”Gör man verkligen så mot sin flickvän?” morrade jag med svag röst.

”Nä. Jag kanske erkände att jag är kär i dig, men jag är fortfarande samma gamla skitstövel.”

”Aw, du erkände att du är en skitstövel!” utbrast jag med min gulliga röst. Justin himlade med ögonen åt mig.

”Ät upp nu fatass så att vi kan åka nån gång.”

 

Solen gassade varm in i kabinen jag satt i. Vi hade nog korsat halva USA vid det här laget. Justin hade envist motat mig till att ta mig hem på samma sätt jag tog mig dit, med tåg. Att åka flygplan var inte ens ett alternativ för honom. Irritationen när vi stod och väntade på tåget hade varit obeskrivlig. Han var ju liksom rikaste tonåringen i världen, varför inte slösa lite pengar på en resa med ett plan? Jag drog upp benen på sätet bredvid mig och tryckte ryggen mot den svala väggen. Dörren drogs upp och Justin kom in med en bricka fylld med mat. Sallad, vatten och yoghurt. En cola stod också balanserad på den röda brickan. Han mötte min blick.

”Våga inte…” började han, men det var redan för sent. Jag hade redan lyckats snappa åt mig cola flaskan och tagit tre stora klunkar utav den. Nu var den halvfull istället för full. ”Dö.”

”Nej, jag gillar att leva.” retades jag med en hastig blinkning. Justins ansiktsuttryck skiftade färg från ljusrosa till högröd på bara några sekunder. Skammen for över mig som en kalldusch. Jag ville egentligen inte göra honom arg, men lite skämt kan han väll tåla? Fast han kanske hade PMS eller något, vad vet jag.

  Irriterat sköt han över skålen med sallad till mig. Räksallad. Bara för att jag hade snappat åt mig colan så tog han kycklingsalladen. Fast jag ska inte klaga, räksallad var också gott. Justin reste sig upp för att dra ned rullgardinen och mörklägga kabinen. Värmen var fortfarande kvar, men vad skulle man göra åt den?

 

 

”Vad ska vi göra ikväll då tycker du? Knulla, festa, mysa?” frågade Justin med sitt vanliga tonfall.

”Du, jag måste plugga. Rosie dödar mig annars, och vi har prov och inlämningar nästa vecka.”

Justin suckade. ”Vi gör det tillsammans. Vi går i samma klass, remember?”

”Whatever.”

Justin flinade överlägset. Undra vad som cirkulerade runt i hans hjärna under en dags gång? Sex, nakna tjejer, sex och mer sex? Det kanske var allt han tänkte på. Men hela Justin var ju bara mer eller mindre sex på ben. ”Kom hit.” ville han efter en stunds tystnad. Jag reste mig upp och slog mig ned bredvid honom. Han slog sina mjuka armar runt min kropp.

”Är vi ihop på riktigt eller fortfarande bara PR?” fick jag mod till mig att fråga.

”Tja… våran relation kommer nog inte vara den första, men vi kan ju försöka på riktigt.” svarade han och kysste min varma nacke. Svettdroppar trängde igenom pudret i min panna. Nervositeten tog över. Vi var ihop. Justin Bieber var ihop med mig. Ja, jag vart uppspelt. Men vem skulle inte bli det om Justin Bieber sade att han var ihop med en?

”Hur långt är det kvar av resan?” gäspade jag och pressade mitt ansikte mot hans hals.

”Runt omkring fyra timmar. Vi åker med ett av landets snabbaste tåg vettu.”

Jag nickade trött. Huvudvärken bultade fortfarande i nacken, men hade lugnat sig efter några liter vatten. Tågrälsen under oss ylade till. Tåget saktade ned och meddelade att vi var framme vid en station. Det mullrade till och vi stannade.

”Bara några timmar kvar då.” suckade Justin trött. Jag nickade och tog en klunk utav hans vatten.

”Ey, det är mitt.” hojtade han till. En axelryckning ifrån mig var allt som krävdes för honom att lägga av, låta mig göra som han ville. Gjorde han inte det skulle allt bara sluta med bråk, något han förmodligen inte ville då han lät mig hållas. Tyngden på mina ögonlock växte sekund för sekund. Att somna var dock inte ett alternativ ens. Justin skulle säkert göra något med mig, som att rita mustach på mig med en markeringspenna eller något. Man var aldrig säker i hans omgivning, omedveten såvida han inte var i samma stadie.

”Vad tänker du på?” ville han nyfiket veta. Jag fnös till, sen när ville Justin Bieber veta vad jag tänkte på? Han bryr väll sig lika mycket om mig som om hororna han ligger med. Han har bara lurat i mig att han gillar mig säkert.

Justins kropp stelnade till under mig. Tystnaden lade sig stelt över kabinen. Vad var det nu då? Jag sneglade diskret upp på hans ansikte. Läpparna var sammanpressade som ett svart streck. Hela han var alldeles blek. Vänta… hade jag sagt det där högt?

”Jag är ledsen, Justin, det var bara tankar som blev till ord!” ursäktade jag mig snabbt.

”Ja, visst” svarade han oberört, men hans kropp mjuknade inte under mig för det. Att komma över saker var inte Justins grej. Han kommer dra upp det här igen om några timmar om jag visste rätt.

Jag suckade. ”Förlåt.”

Hans ansikte mjuknade till. ”Det är okey sa jag ju? Sov nu eller något, var bara tyst. Mitt huvud bultar.”

”Var du också på festen igår?” frågade jag chockat. Justins kropp mullrade till under mig.

”Yeah… ganska vrickat.” suckade han och log halvhjärtat. En kyla spreds inom mig. Nu skrämde han upp mig… vad fan hade hänt igår?

”Vad… öh” hasplade jag tvekandes ur mig. Justin lade huvudet på sned.

”Vad som hände igår? Först och främst tog du en hel jävla olika droger. Du bad folk dricka shots från din navel, men jag lät det inte ske utan drack det själv. Vi hade sex, tre gånger i rad. Ett lite bättre ligg än när du är nykter… sen runt sex somnade du så jag tog med dig till hotellet.”

Små flashbacks spelades upp i bakhuvudet på mig. Hade verkligen det där hänt? Sexet var nog förmodligen sant, då det värkte som bara den i mitt underliv. Tre gånger i rad var inget jag brukar göra. Att vi orkade… orden han uttalade var ändå jobbiga att höra. Även om jag visste att allt han sa var ren sanning, så var det jobbigt att höra hur jag blev som full. Jag ville inte ens tänka på mängderna narkotika som strömmade igenom min kropp. Illamåendet kittlade mig på halsmandlarna. Kräkreflexen satte igång, så jag satte mig upp för att inte spy rakt på Justin om det nu skulle ske.

Ett leende kröktes på hans läppar. ”För mycket att ta in sweet Pea?”

Min blick mötte hans. ”Nej. Jag mår bara inte så bra… skulle jag snälla kunna få lite pengar till att köpa vatten? Ditt är slut…”

  Inte en protest lämnade hans läppar, utan han räckte bara lydigt fram en knölig sedel. Korridoren var tom som jag gick igenom. Alla fönster vid väggen var öppna. Vinden var svalkande mot min varma nacke. Beslutsamt stannade jag till för att ta lite luft vid ett fönster. Solen sken fortfarande utanför. Det kändes som att ju längre vi åkte, desto varmare vart det. Men jag inbillade mig nog bara… Skogen vi åkte förbi verkade vara oändligt lång. Min blick föll på en ren som stod i mitten av skogen, nära tågrälsen och betade. Den såg så fridfull ut. Dem stora ögonen tittade upp på tåget när det åkte förbi. Leendet som spreds på mina läppar var okontrollbart.

”Skulle du inte ta vatten?” mumlade Justin mot min nacke. Hans varma händer var placerade på min midja. Att ha honom så här nära mig gjorde mig alldeles galen, varenda gång.

”Mm” andades jag trött ut och snodde runt, ”men jag behövde lite frisk luft. Det är sååå varmt.”

”Jag vet.” flinade han. Våra fingrar flätade in sig i varandra medan vi gick mot cafeterian som var folktom. Alla hade väll tagit sig in på sina kokheta kabiner. Jag fiskade upp en vattenflaska ur frysen och räckte över sedeln till killen bakom kassan.

”Det är så sjukt varm” pustade han ut. Svettdroppar rann ned för hans röda nacke, ned på den ljusblåa t-shirten. Hela t-shirten var genomdränkt i svett. Om jag bara sett honom så där ute på stan skulle jag trott att det var vatten.

”Funkar inte ventilerna?” frågade jag och tog en klunk av mitt kalla vatten. Justin som betalat för sitt egna vatten likaså lade sin arm runt min midja. Värmen hans kropp utstrålade var ingenting jag ville ha i närheten av mig nu, men kontraktet gällde fortfarande.

”Tydligen inte… jag vet inte var som är fel. Har ni en av kabinerna där borta?” frågade han med en nick. Justin var snabb med att svara,

”Ja.”

”Dem är kokheta har jag hört. Flytta er ditåt. Egentligen får jag inte göra så här, men det är en ledig kabin där. Den har dusch, säng och allt sånt där. Det är bara att ta den. Det är kabin 203.”

”Tack.” utbrast jag förvånat.

”No probs. Bara ni städar ordentligt efter er…” bad han oss allvarligt. Justin skakade snabbt om hans hand.

”Tack. Nu slipper min tjej gnälla över hur hett det är” flinade han och lade en arm runt mina axlar. Killen nickade, oberörd över Justins plötsliga ord. Han var långt över min ålder, så han verkade inte bry sig så värst mycket.

  Vi travade tillbaka till våran kabin bara för att hämta väskan Justin haft med sig. Det var allt vi hade som bagage under denna lilla resan. Vi gick med snabba steg igenom cafeterian igen. En höggravid kvinna stod nu vid kassan. Svetten rann ned för hennes kinder när hon skrek på killen över att hennes son inte kunde andas för att ventilerna inte fungerade. Killen ryckte på axlarna och sade att han inte kunde göra åt saken. Kvinnan var mexikan. Jag hade hört att deras humör var kraftigt, men aldrig hade jag trott att det var så kraftigt. Justin puffade till mig i sidan.

”Stirra inte, det är oförskämt.”

”Sen när bryr du dig om hut?”

”Det är mycket du inte vet om mig alls babe.”

Jag log stort, ”Berätta då. Jag vill veta allt om den hemlige Justin Bieber.”

Justin skrattade glatt till. ”Maybe another time.”

Jag drog igen den bruna trädörren bakom mig när vi klev in i det nya kabinen vi åstadkommit. En vit dörr ledde in till ett pyttelitet badrum med dusch och toalett. En stod utvikbar säng var utfälld, med en tv framför sig på väggen.

”Äntligen lite lyx…” log jag nöjt. Justin hade varit snål under dem senaste timmarna.

”Ja. Kom igen så sover vi lite. Det kan behövas.” vinkade han till mig från sängen. Jag slog mig utan tvekan ned bredvid honom på sidan. Han skedade sig mot mig och senare föll vi båda två i sömn.

 

 

Tåget rullade sakta in på Grand Central igen. Äntligen var vi framme. Hettan hade inte försvunnit så värst mycket, så jag hade bytt ut jeansen mot ett par shorts. Jag fick väll frysa i New York då, men hellre frysa än att släppa en till droppe svett. Jag hoppade snabbt ned på perrongen, glad över att äntligen vara framme när jag märkte att något var fel.

”Justin…” mumlade jag nervöst ut. Uppmärksamhet var långt ifrån vad Justin hade, istället stod han och fipplade med reseväskan som vägrade rulla ned för trappan. ”Justin…” upprepade jag stumt.

”Vad är det?” morrade han surt och vred på huvudet på mig med en rynka mellan ögonbrynen.

”Vi är inte i New York…” andades jag nervöst ut. Det sista steget ned för trappan tog honom en sekund.

”Vart är vi då?” frågade han tafatt. Hade han inte ögon själv? Jag petade honom irriterat mellan revebenen och pekade bortåt horisonten. Justin blickade åt hållet jag pekade åt innan han insåg vad vi hade gjort. Vi hade tagit fel tåg. Vi var i Rio.


Kommentera nurå! Vad händer? dududududud! Haahahaha! Puss! <3


Kommentarer

Lovisa skriver:

oh my god! Så sjukt spännande!

Datum: 2012-12-13 - Tid: 20:33:33 - URL: http://mynailtip.blogg.se


Bethany skriver:

OMG JAG ÄLSKAR DET! Drama på gång! ♥
Tror jag iallafall.. :D Awsome chapter aswell ^^
Väntar tills nästa :DDDDDDDDDD

Hugs and kisses beth ♥

Datum: 2012-12-13 - Tid: 20:36:50 -


Josefine!!^^ skriver:

HAHA FEL TÅG... meeeeeeeeeeer

Datum: 2012-12-13 - Tid: 20:41:48 -


Ema skriver:

Woho! Vad bra det blev i slutändan! :D riktigt grymt som vanligt. Älskar hur de småtjafsar hela tiden så jäkla gulligt

Datum: 2012-12-13 - Tid: 20:47:02 - URL: http://emadobraca.devote.se


Liv skriver:

Awesome kapitel!!

Datum: 2012-12-13 - Tid: 20:53:37 -


Becka skriver:

Grymt bra!

Datum: 2012-12-13 - Tid: 21:04:35 -


Emelie skriver:

Jätte bra! <3

Datum: 2012-12-13 - Tid: 21:09:51 - URL: http://bieberrstorys.blogg.se


aalexandra skriver:

HAHAHAH rosie kommer ju äta upp henne hahah...
Men hallååå, dom borde va lite mer romantiska iblanddd, fast inte så att justin helt plötsligt blir mjuk heeela tiden bara ibland som sagt.

Datum: 2012-12-13 - Tid: 21:11:14 -


Anna skriver:

Jag kanske läste fel men innan var de typ i Dallas eller LA, hur kunde dom ha hamnat i Rio då?

Svar: Dallas. Dallas ligger långt ned i USA, så dem tog tåget som åkte igenom Mexico, därav hettan hon kände hela tiden. Flera timmar senare var dem framme i Rio. Haha, jag vet att det är konstigt, men aa, ville få fram det på ett bra sätt.. :)
MyyBieberStoory

Datum: 2012-12-13 - Tid: 21:24:41 -


rebecka skriver:

bra mer

Datum: 2012-12-13 - Tid: 21:53:09 -


Stina skriver:

jätte bra, längtar som f.n till nästa del

Datum: 2012-12-13 - Tid: 22:45:58 -


DIN BÄSTA ALEXANDRA. <3 skriver:

aw, de är så söta när de småtjafsar, hohoho.
gullgull.
anyways, jättebra. <3

Datum: 2012-12-13 - Tid: 22:56:44 - URL: http://myyonedstorys.blogg.se


Malin skriver:

Åh så bra!
HAHAH Rio, lmao..

Datum: 2012-12-13 - Tid: 23:02:29 - URL: http://Potatochip.webblogg.se


Ebba skriver:

Haha, det är en anledning till varför jag hatar åka tåg o buss :p grymt kapitel!! :)<3

Datum: 2012-12-13 - Tid: 23:33:06 -


Romina skriver:

Oh snap! Jag undrar om Justin gjorde det medvetandet eller nått. Hilma spännande.

Datum: 2012-12-14 - Tid: 16:58:28 -


Cajsa Pihlgren ♥ skriver:

åh vad bra!! :)

Datum: 2012-12-15 - Tid: 10:24:25 - URL: http://biebermylove.blogg.se


Ema skriver:

Amen herre Gud. 16 kommentarer? Kom igen nu va! Liv lägger ner massa tid på att skriva och allt ni kan komma med är 16 kommentarer? Ni som kommenterar RESPEKT TILL ER. Men ni andra? Fattar ni hur det känns att ha 300+ läsare om dagen och endast 16 av dem kommenterar? Det behöver inte vara någon avancerad kommentar men ett "Bra" är väl inte så svårt att skriva. Ett enda litet bra, vet ni hur mycket det faktiskt gör för en? Ni anar inte. Man blir så jäkla glad och uppskattad och motiverad till att skriva! Och hur vet jag det? Jo jag skriver själv. Det är (ursäkta mitt ordval men..) för jäkla dåligt av er som skiter i att ge feedback. Kom igen nu! Liv förtjänar en drös med kommentarer! Skriv era tankar och åsikter, eller varför inte bara ett "bra" jag lovar er Liv kommer bli glad. PEACE

Datum: 2012-12-17 - Tid: 20:44:55 - URL: http://emadobraca.devote.se


Ditt namn:

E-post: (privat)

URL:

Din kommentar:




Trackback