”Du har blivit kär i en tjej som känner detsamma för dig Justin. Någon som gjort det ett väldigt bra tag också. Någon som ändå kommer försöka kämpa för att få detta att fungera. Tro på det jag säger, för jag menar varenda ord.”
Justin tog ett steg närmre mig så att våra ansikten bara var några millimeter ifrån varandra. Hans ögon var glansiga, små bollar utav tårar formade sig i ögonvrån till honom. Jag lade en hand på hans kind och smekte undan tåren som långsamt rann ned för kinden för honom. Tänk att jag fick se honom så här. Så som ingen någonsin sett honom på ett bra tag kunde jag tro.
”Jag älskar dig Justin.” 
Han drog ett djupt andetag och kollade djupt in i mina ögon, utan tårar. ”Och jag dig.” 
Med dem orden pressade han sina läppar mot mina i en mjuk kyss och alla pusselbitar föll på plats. Det var Justin som hade saknats i mitt liv. Allt var bara perfekt just nu. Inget fick förstöra det heller.

Röken yrde över Justins huvud. Han stod lutad mot den lilla, franska balkongen vi hade med en cigarett i handen. Jag satt ensam i soffan med ett glas Tonic. Jonathan satt i en fåtölj med en halvnaken brud i knät, samt en joint mellan fingrarna. Cece kom utklampandes ur badrummet med axelbandet till sin klänning hängandes på snedden.
”Erat badrum är litet” gnällde hon medan hon hällde upp en drink till sig själv.
”Vadå litet? Det är ju stort” protesterade jag barskt. Hon skakade suckandes på huvudet.
”Mitt badrum är tre gånger så stort” fortsatte hon, fast bestämd om att hon hade rätt om vårat badrums storlek.
”Skojar du? Ska vi köra hela ’mitt-är-större-än-ditt-saken’ nu också?” frustade jag irriterat.
”Nej.” suckade hon och höll upp händerna i försvarsposition vid ansiktet. Nickandes slog jag benen över soffkanten. Justin tryckte cigaretten mot tegelväggen till sidan av sig och släppte ned fimpen.
”Vad ska vi göra?”
”Dra i katten och köra?” föreslog tjejen Jonathan haft med sig. Hennes kompis skrattade till så att dem svarta lockarna, som såg blåa ut i detta ljuset, guppade mot hennes spinkiga axlar. Om jag kom ihåg rätt hette den svarthåriga tjejen Geri och den blonda Miranda. Båda två hade små, små drag som fick dem att se ut som Victoria’s Secret modeller.
”Ha-ha. Seriöst… jag vill festa.” suckade Justin surt. Drinken Cece höll i var på vippen till att ta slut, men inte brydde hon sig om det. Hon höll redan i en Whiskey Flaska som hon klunkade i sig.
”Synd. Ditt fel att jag kom sent igår – jag får inte gå ut.” anklagade jag honom med en tydlig skadeglädje i rösten.
”Nä…” sade han sedan, ”Det är inte mitt fel. Hade du varit vaken hade jag sluppit bära dig.”
”Hade galan du släpat med mig på inte varit så tråkig skulle jag nog gjort det.”
”Ska du verkligen börja nu Noelle?” Ilskan syntes tydligt i hans mörkbruna ögon. Hans ögonbryn drogs samman.
”Kanske.” suckade jag irriterat. Om vi nu var ett par, hur skulle ett par bete sig? Bråka? Inte bråka? Jag och Hunter hade varit så lika, men jag och Justin är så olika men ändå lika. Det är som om man blandar sött med salt, då blir slutsatsen beskt. Det var kanske var vad vi var. Beska. En besk blandning.
”Äh”, utbrast en till tjej Jonathan dragit med sig men som suttit i tystnad i ett hörn.
”Äh, vadå?” gurglade Cece ut. Hennes ögonvitar hade skiftat färg till rött. Nu var hon full big time.
Tjejen reste sig upp, ”Skit i henne då. Hon kan väll sitta kvar här ensam? Eller är hon tre?”
”Vem är du egentligen?” undrade Justin och kollade upp på henne i undran.
”Kat. Jonathans vän.” fnös hon. Jag sneglade mot Jonathan som hade fullt upp med sina andra vänner. En suck lämnade hennes strupe. Geri hade börjat förflytta sig nedåt mot Jonathans gylf.
”In på badrummet om ni ska göra det där.” morrade jag till dem.
Jonathan flinade bara, ”Du kan inte tvinga mig.”
Justin som hade slagit sig ned bredvid mig spände blicken i honom. ”Gör som hon säger.”
Utan ett knyst skyndade sig Jonathan och tjejerna in på badrummet. Stön sipprade då och då ut ur springorna vid dörren. Alla satt där tysta tills Kat började tala igen.
”Vi gör något. Typ framkallar osaliga andar.”
”Är du typ en sån där emo-grej?” hickade Cece fram mellan stängda läppar.
”Nej, men det är väll bättre än ingenting alls, eller har jag fel?” snäste Kat irriterat fram.
”Fine..” muttrade Cece och reste sig upp ur sin skräddarställning hon satt i. Kat gick in i köket.
Lådor drogs ut och in i hennes sökande, ”Har ni inte papper och penna någonstans?”
Suckandes reste jag mig upp för att gå ut till henne i köket. Uppe i högra skåpet fann jag den runda brädan med bokstäver på, samt ett Ja och ett Nej i mitten av den.
”Vi har faktiskt en bräda.”
Kat drog ut ett glas ur skafferiet och ett ljus ur en utav lådorna och gick sedan med mig in i vardagsrummet. Justin och Cece hade redan slagit sig ned på varsina kuddar på golvet. Jag och Kat följde deras exempel. När brädan låg i mitten utav oss med ljuset tänt bredvid sig, lade Kat ned glaset.
”Vem ska vi framkalla? Någon ni saknar? Eller någon ni känner som är döda?”
”Michael Jackson” fnittrade Cece oseriöst. Justin blängde surt på henne.
”Nej… men din brorsa är väl död?” frågade Kat och nickade mot mig. Var hon seriös? Ville hon verkligen riva upp gamla sår, kontakta Liam? Och hur i helvete visste hon ens om honom? Justin tittade skamset ned i sina handflator. Så klart, vem annars?
Jag suckade trött. ”Jo. Vi kan väll försöka… jag undrar en sak.”
Det ryckte till i hennes mungipor. Hon ställde ned glaset och bad oss lägga våra fingrar på det.
”Å osaliga ande, visa att du hör oss! Visa att du är här!” ropade hon ut. Hela situationen var skrämmande, men när hon sade det så lät hon som en galen gammal kvinna. Gardinerna fladdrade till. Ljusets flamma likaså. Glaset förflyttade sig under våra fingrar till ett ”Ja.” Vi drog efter andan, allihopa i kör.
”Har du något att fråga?” viskade Kat hest med stora ögon.
Mina läppar började darra. Allt blod i min kropp forsade ned i fötterna. ”H-h…h-atar du m-mig?”

"Do you hate me?"

Glaset rörde på sig igen och drogs nu mot ett ”Nej.” Lättnade sköljde över mig. Liam hatade mig inte. Man kunde känna att han var här. Rummet som nyss varit fuktigt som en disktrasa var nu varmt som en öppen spis.
”Har du något att säga, å osaliga ande?” ropade Kat ut, återigen i tonen som en galen kvinna.
Hela brädan skakade till innan glaset började förflytta sig i långsam takt. Den åkte från bokstav till bokstav tills en hel mening var skapad.
”Jag är stolt över dig Noe.” löd meningen som Kat hade fått fram. Mitt finger slets bort från glaset som om det vore giftigt. Justin placerade sin hand på min axel, men jag ryckte till och sprang ut ur lägenheten. Skräcken bubblade upp inom mig, men ändå kände jag ett stygn av lycka. Stegen jag tog ekade i trapphuset. Jag tog två steg i taget ned för trappan tills jag kom ned till trappans fot. Dörren till trapphuset slogs upp efter många tryckningar. Jag hade tagit bakvägen vilket resulterade ingen portvakt. Så dörren var något jag fått kämpa med själv.
Mullret från gatorna smög sig in i mina öron. Huvudvärken letade sig fram, men jag skakade snabbt av den. Trottoarerna var som vanligt fulla av folk som var på väg till och från ställen. Yrseln lade sig över min kropp. Min syn blev suddig och med svaga steg travade jag mig igenom folkmassorna. Blickar från olika folk låg fastspänd på mig. De trodde säkert att jag var påtänd eller något värre. Hoppas bara ingen paparazzi ser mig nu, tänkte jag och sick-sackade mellan folkmassorna så fort jag fått tillbaka min syn.
”Se dig för!” gormade en man jag stånkat in i. Mina ben drogs åt sidan och styrde sig själva mot Grand Central. Jag drog ned mina händer i fickorna och kände hur en sedelbunt formade sig under min hand. Då skulle jag i alla fall klara mig. Jag drog upp dragkedjan till min jacka. Om jag skulle sticka nu, vad skulle Rosie säga? Vad skulle Justin göra? Tveksamt lade jag ned min hand på fickan till mina jeans. Det måste varit min turdag, för där låg min mobil tryckt mot mitt ben. Jag drog snabbt upp den och knäppte in numret till den jag sökte. ”Hallå?” brusade fram.
”Hej Rosie.” svarade jag och försökte låta lite glad i alla fall.
”Hej Noelle.” hälsade hon tillbaka. Det tog ett tag innan hon fortsatte, ”Är du utomhus?”
”Ja… du, jag har tänkt lite… skulle jag kunna få åka till Ella? Jag kommer hem imorgon kväll!”
”Jo. Det borde vara okej. Men då ska du vara hemma prick klockan åtta imorgon bitti.”
Jag bet mig löst i underläppen, ”Ja, ja visst. Okej. Men vi ses imorgon. Hej då.”
Jag lade snabbt på. Att tala mer med henne var inget jag ville just nu. Istället för att fundera mer på det, räckte jag ut en hand för att fånga in en taxi. Alla verkade vilja åt en just idag vilket resulterade att det var nästintill omöjligt att fånga in en. Minuter senare gav jag upp. Att ta sig till Grand Central gåendes skulle ta mycket mindre tid än att stå kvar där. Med händerna i fickorna gav jag mig av mot tågcentralen. Bara det fanns ett tåg redo för mig…

Mörkret prydde himlen när jag var framme på Dallas tågstation. Mina fingertoppar gled över den röda tegelväggen till tågstationen. Längre bort, lutad mot en vit bil stod hon. Jag satte av och var framme sekunden senare. Hon slog sina armar runt min hals, ”Jag har saknat dig.”
”Jag har saknat dig med Cas.” viskade jag mot hennes hår som doftade Jordgubbar och sommar. Hon svängde av runt bilen och slog sig ned i förarsätet. Jag gjorde detsamma, fast satte mig ned i passagerarsätet. Med blicken upp på den stjärnklädda himlen knäppte jag säkerhetsbältet.
”Såå… vad vill du göra? Festa? Fräscha till dig? Bara mysa…?” undrade Cas med sitt vanliga ”Cas-är-trevlig” ton.
”Först kanske åka hem till dig… festandet kanske vi kan ta senare framåt natten?”
Klockan var bara halv sju, men mörkret hade redan smugit sig fram. Det var december, så vad kunde man skylla på? Även fast vintermånaden skyndat sig fram var tempraturen omkring 20 grader. Värmen var en av sakerna jag saknade med Dallas, även fast det kunde vara mycket varmare.
”Visst!” svarade Cas glatt och svängde in runt ett krön. Nu var det bara några kilometer kvar tills vi var framme vid hennes hus. Jag kommer ihåg det så väl, inte för att det var längesedan jag flyttade. Cas hade alltid varit snäppet bättre än mig. När jag hade Acne i högstadiet köpte hon Proactiv till mig. Hennes hus var majestätiskt, medan mitt förra hade varit lika stort som hennes badrum kunde man säga. Det var i senare åldrar allt det ändrades. Alla bytte tankar om Cas. Nu var hon den fnittriga, jobbiga tjejen som festar vad jag hade hört av några gamla kompisar genom facebook. Innan jag flyttat hade jag stått i strålljuset.
Hon körde upp på en grusväg som täckte hela framsidan till hennes hus och stannade motorn. Båda två hoppade ut ur bilen. Värmen var stor gentemot kylan som låg över New York. Det kändes skönt. Gruset under mina fötter knastrade när jag gick mot ytterdörren. Det lyste i hela huset när vi klev innanför dörren. Cas drog av sig sin tunna skinnjacka och jag lade ned min, lite tjockare jacka, på golvet. Mrs. Martin tog ett steg ut i hallen.
”Nämen hej Noelle! Det var ett tag sen.” hälsade hon och kramade om mig. Hela hon doftade starkt utav parfym. Urringningen på hennes tröja var nog lika stor som ekvatorn.
”Ja.” svarade jag, redo att slänga ur mig någon kommentar om hennes utseende när Cas hojtade till från toppen av trappan. Jag log ursäktande mot Mrs. Martin innan jag skyndade mig upp för trappan. Cas släpade snabbt in mig på hennes stora rum. De före detta rosa väggarna var nu prydda av olika affischer, bilder och citat, skrivna med tuschpennor i olika färger. Hela rummet var nystädat och fönstret var öppet.
Cas skyndade sig fram till sin stereo och slog på den. Hon sparkade av sig sina vita tygskor och slog sig ned i sin säng med mobilen i högsta hugg. Jag drog in ett djupt andetag genom näsan, men möttes av en stark, frätande lukt. Det luktade bränt. Rök. Jag vred på huvudet för att lukta på mitt hår. Det var där ifrån stanken kom. Men vart hade jag fått röklukten ifrån mån tro?
”Du, skulle jag kunna få låna din dusch?” frågade jag med en nick mot den vita dörren som ledde in till hennes badrum.
”Javisst! Jag tar fram lite kläder till dig också sweetheart.”
Utan att säga något mer om saken gick jag in på badrummet. Jag klev ut ur kläderna och ställde mig i duschkabinen. Vattnet strilade ned för min bleka, taniga kropp. Jag klickade upp en hög av Cas’ cocosnöts-doftande schampo. Lukten ville fortfarande inte lämna mitt hår, så jag gnuggade in det ännu en gång. Därefter tvålade jag in mig och drog sedan åt mig en ljusblå morgonrock som låg vikt i handduks skåpet bredvid duschen.
I en av lådorna under handfatet låg en oöppnad tandborste som jag bestämde mig för att ta. När mina tänder var borstade slog jag upp dörren till Cas’ rum. Hon satt nu istället i sin fåtölj med sin Macbook i knäet.
”Där” meddelade hon mig och pekade mot en hög med kläder som låg på pallen bredvid mig. Tacksamt gick jag in på badrummet igen, där jag tog på mig dem efter jag rollat med en deodorant i armhålorna. Klänningen Cas plockat fram till mig var svart med axelband. Underkläderna hade samma färg, dock med leopard mönster. Men om vi skulle festa ikväll då, skulle jag få ligga med någon? Var jag och Justin ihop nu eller? Allt i mitt huvud var som en stor jävla röra. Jag tippade tyst ut i sovrummet igen.
”Redan färdig?” flämtade jag. Cas som stod i en glittrande, tajt klänning nickade. Hon drog upp en stor necessär ifrån en låda under sitt sminkbord. Jag slog mig snabbt ned, redo att börja sminka mig medan Cas plattade mitt hår. Det här skulle bli en lyckad kväll.

”Här”, Cas räckte över den iskalla ölburken. Jag tog en snabb klunk ut ur den och lät blicken glida över den fullt belysta staden. Vi hade tagit oss upp på ett tag, till den gamla skolan uppe på berget för att ha en liten förfest, bestående av cigg, öl och ostbågar. Cas stoppade ned handen i den halvfulla påsen med ostbågar.
”Det här är livet.” suckade hon och stoppade in en näve ostbågar i munnen. Hon slickade av det orangea ostpulvret från fingertopparna och sträckte sig sedan efter ölburken. Jag tog en sista klunk för att sedan räcka över den.
”När börjar festen egentligen?” mumlade jag med en otänd cigarett i mungipan.
”Erm”, började hon och fiskade upp sin mobil med sin fria hand, ”Om fem minuter.”
Båda två flög upp som två pilar. Vi lämnade kvar det lilla som var kvar av ostbågarna eftersom att Cas hade varit dum nog och hällt ut allt när hon rest sig upp. Vi gick med snabba steg mot järnstegen som ledde ned till gräset. Cas tog sig ned först, och sedan jag. Väl framme vid asfalt igen drog vi båda på oss våra skor igen och började småjogga mot Adams hus. Nu fan skulle vi festa.

Förlåt för sen uppdate. Men jag LOVAR att jag ska försöka få upp nästa imorgon. Har inte mått bra alls, huvudvärk som fan, frossa. Åh, förstår inte riktigt hur jag lyckas bli sjuk jämt och ständigt. Kommentera i alla fall! :) 

BTW, klicka HÄÄÄÄÄÄÄR för att ta er till min underbara kompis, Alexandras novellblogg om killarna i One Direction! GOGOGOGOGOGOGO! <3