Jag tog ett steg tillbaka och granskade hennes änglalika ansikte.

"Wow." Viskade jag och kollade in i hennes skinande ögon. Hon fnittrade till och kramade om min han och drog med mig in till vardagsrummet där de andra satt.

Deras blickar hamnade på våra sammanflätade fingrar direkt och ett 'Awe!' kalas utbröt.

"Jag älskar dig." Viskade jag flörtigt in i hennes öra och kysste henne mjukt på kinden. En rodnad spred sig snabbt på hennes sköra kinder.

"Önskar jag kunde säga detsamma." Muttrade hon och ryckte åt sig sin hand. Jag kollade oförstående på henne.

"Haha, Jag skoja bara! Du skulle ha sett din min Justin!" Flinade hon och smekte min kind. Jag rös till av hennes beröring och gav till ett leénde.

-

"Vill du komma med hem till mig?" Frågade jag Kim när vi skulle gå hemmåt. Hon nickade glatt och hoppade in i min bil. Jag startade motorn och gjorde en laglig u-sväng.

"Vad fick dig att komma tillbaka?" Frågade jag helt spontant. Jag visste ju liksom inte det. Varför alltså.

"Jag älskar dig. Men gör du något sånt där igen... Då tror jag inte på oss längre." Hon svalde högt och kollade in i mina ögon med två blink. Jag nickade och kollade sedan på vägen. Ett störtregn började hasa ner på vägen. Toppen.. tänkte jag bittert och svängde in på mormor och morfars avfart.

"Spring på tre. 1..2..3!" Ropade jag och sprang ut i spöregnet mot mormor och morfars hus. När vi kom in möttes vi av mammas oroliga blick.

"Vad har hänt?" Frågade jag direkt och kollade in i henne röda ögon. Hon hade gråtit. Det var inte bra.

"Mormor? Morfar?" Inget svar. "Vart är de?" Frågade jag mamma. Hon svalde hårt och föste in mig och Kim i vardagsrummet.

"Justin.. Morfar ligger på sjukhus. Han fick en hjärtinfarkt." Sa mamma och det såg ut som om hon försökte svälja gråten. Kim's hand kramade håradre om min och vi satte oss ner i soffan.

"Men han kommer klara sig, eller hur?" Mamma undvek min blick. Tårar började bränna i min ögonvrå. Varför händer allting mig?! Just mig?!

"Ja.. Eller det hoppas de på." Jag snäste högt och lämnade de. Sprang in på mitt rum, som morfar hade gjort iordning. Morfar hade varit som en pappa. Han hade varit där. Och försvinna får han inte göra. Nej.

"Pattie. Säg sanningen. Justin kanske inte kan kontrollera den, men jag kan." Hon nickade mot mig och drog bort några tårar så att hennes armband rasslade till.

"Han har inte så lång tid kvar.. Snälla berätta inte för Justin. Bruce får berätta själv, imorgon." Sa hon bedjände.

Jag nickade och log smått mot henne innan jag gick fram och höll om henne.

"Jag är så ledsen." Viskade jag fram och gick upp till Justin som låg på sin säng med huvudet tryckt mot kudden. Jag gick fram till honom och drog med handen över hans rygg.

"Justin han kommer bli bra. Allt kommer ordna sig." Tröstade jag. Han mötte min blick och bröt inte ögonkontakten.

"Tror du det?" Jag log och nickade snabbt.

"Tror? Jag vet. Bruce är en kämpe, han klara allt. Inget kan stoppa honom, Justin han skulle inte lämna dig för 10 miljoner kronor ens! Han kommer stanna och se vårat bröllop, om det blir vi. Se våra barn växa upp. Och sen när Gud tycker det är dags, då kommer hans tid att lämna oss. Men den tiden är inte inne än. Jag vet det." Justin nickade långsamt och satte sig upp med sina läppar någon centimeter från min.

"Hur skulle jag kunna klara mig utan dig?" Viskade han lent och kysste mina läppar ömt. Fyrverkerierna dök upp och började skjutas i hela rummet kändes det som. Våra tungor började leka med varandra och hångelfesten var igång.

-

"Justin, Kim!" Ropade Pattie från vardagsrummet. Justin hoppade upp ur sängen och drog med mig till vardagsrummet.

"Vad är det?" Frågade Justin nervöst när vi kom ner till Pattie. Ett leénde dök upp på hennes ansikte. Goda nyheter?

"Morfar mår bättre nu! Han får komma hem inom tre dagar!" Log hon och började fingra med sitt halsband. Jag log stort mot henne och Justin. Hans leénde växte sig större och större och han pressade sina sammetslena läppar mot mina. Jag besvarade kyssen och kramade om honom.

"Vad bra!" Utbrast jag och kramade om Justin's svettiga hand. Men jag brydde mig inte om den var svettig. Regnet hade slutat smattra mot fönstret, vilket var bra.

"Kim, sover du här?" Frågade Pattie och satte på tv:n. Jag nickade glatt och följde med Justin ut till köket.

"Skönt." Mumlade jag och satte mig ner på en stol. Justin nickade instämmande och öppnade kylskåpet för att ta ut en vattenflaska och satte sig ner framför mig och tog en klunk av vattnet.

"Jag älskar min morfar. Allt skulle bli fel utan honom. Han kommer.. Nej, han ska vara med på ditt och mitt bröllop!" Log Justin och började trumma på bordet. Jag kollade djupt in i hans ögon.

"Är du så säker på oss då? Justin, du är 18 bara. Jag fyller nästa Onsdag. Kommer vi hålla så pass länge?" Han kollade oroligt in i mina ögon.

"Jag vet inte.. Hoppas kan man alltid." Sa han mjukt och fuktade sina läppar.

Jag tog ett hårtest och satte fast det bakom mitt öra. Vad var allt det här? Mina känslor för Justin...? Jag visste inte. Men en sak visste jag, och det var att jag älskade honom.

-

Justin's andetag blev tyngre, så han borde nog sova nu.

Jag kollade upp på hans vackra ansikte. När han sov såg han ut som en liten pojke nästan. Så vacker.

"Justin, jag älskar dig så mycket." Viskade jag och smekte hans kind.

Hans ögonlock fladdrade till och han mötte min blick. Jag kollade skamset in i hans ögon och bet mig själv i läppen.

"Förlåt. Jag väckte dig." Viskade jag men han skakade på huvudet.

"Nej, du gjorde den nya dagen perfekt. Jag kollade på klockan som visade 00.01 och kollade sedan på Justin.

Han kysste mina läppar ömt, men kyssarna blev till något helt annat.

"Vill du?" Frågade han. Jag kände något hårt på insidan av mitt lår. Justin, Justin, Justin.. Jag kollade bekymrat in i hans vackra ögon.

"Pattie da?" Fnissade jag och smekte hans hår. Han flinade stort i mörkret.

"Hon hör ingenting." Jag bet mig osäkert i läppen och nickade sedan glatt. Han öppnade en låda i sitt nattduksbord och tog ut en liten påse.

"Har du alltid såna i en låda och i byxfickan?" Skämtade jag och fuktade mina läppar. Han ryckte på axlarna och trädde på den.

"Man vet aldrig när det behövs." Viskade han sexigt. Jag himlade med ögonen och kollade in i hans ögon när han kom in i mig.

Jag slog upp locket till laptopen försiktigt för att inte väcka Kim. Hon gnydde till och rynkade pannan lätt men fortsatte sova. Jag drog över täcket på hennes nakna kropp och loggade sedan in med lösenordet 'MYLOVEK'

Såfort jag kom in poppade det upp ett nytt medelande. Från mamma.

'Kom ner till köket Justin' stod det. Jag suckade högt och drog försiktigt på mig en t-shirt och ett par mjukisbyxor innan jag gick ut till köket där mamma stod med en kopp kaffe och ett flin.

"Vad är det?" Frågade jag ointresserat. Hon skrockade till och höjde på ögonbrynen.

"Mr.Gentleman, var lite tystare nästa gång. Ni två lät ju över hela Stratford." Mina kinder brände till och jag kollade ner på mina fötter. Hon hade hört?

---

AHAHAHAHAHAH, Akward?