(MÅSTE LYSSNAS MEDANS NEDANSTÅENDES LÄSES! ;D)

Såfort bilen stannade på bron hopppade jag ut. Jasmine satt kvar.

"Justin?!" Skrek jag över hela bron. Jag såg ingen. Jag sprang fram till kanten och kollade ner i vattnet. Inget där.

Helt plötsligt la någon sina armar kring mig. Justin?

Jag vände mig hastigt om och kollade in i hans hasselnötsbruna ögon. Ett litet, litet leénde dök upp på hans läppar.

"Va?" Jag fattade ingenting.

"Så du bryr dig fortfarande om mig. Du älskar mig." Viskade han lent och log mot mig.

"Nej. Vadå? Så du tänkte aldrig hoppa?!" Han skakade på huvudet.

"Nej.. Eller, jag kunde inte. Att ta självmord löser ju inte våra problem, right?" Sa han mjukt och nickade lätt på huvudet.

"Nej..Men varför fejka?! Fattar du hur jävla rädd jag blev?!"

"Ja, men du älskar mig fortfarande. Det här är beviset." Jag skakade på huvudet.

"Nej! Jag älskar inte dig! Du bedrog mig! Du sårade mig! Jag hatar dig för det! Och om du nu tänker ta livet av dig, fine! Va så jävla egotrippad och bara tycka synd om dig själv när allt är ditt fel!"

Han ryggade tillbaka av mina ord, men började inte gråta. Det var skönt, för jag hatade att såra folk på det sättet.

"Men jag vet att du fortfarande älskar mig! Annars skulle du inte kommit!" Hans röst var höjd, men jag orkade inte bry mig. Jag vände mig om och började gå tillbaka mot bilen.

"Erkänn!" Tårar växte fram på mina kinder och rann hastigt ner.

Det blev alldeles kladdigt och jag vände mig hastigt om med en suck.

"Okej?! Är det det du vill höra?! Men OK, Ja! Jag älskar dig fortfarande, men du sårade mig! Jag måste få vara själv ett tag. Men ja! JAG ÄLSKAR DIG!" Skrek jag medans tårar strömmade ner för fullt.

Justin's ögon vattnades och tårar började rinna likaså på hans kinder.

Jag fortsatte in i bilen till Jasmine och drog bort tårarna med handryggen innan jag kollade på henne.

"Kör. Jag vill aldrig mer se honom.." En bekymrad rynka tog plats mellan hennes ögonbryn.

"Men Ki-.." Jag kollade allvarligt på henne.

"Kör bara härifrån. Du kan prata med honom själv sen!" Sa jag med hög röst och lutade pannan mot fönstret medans tårar rann ner för mina kinder.

-

"Hejdå." Mumlade jag till Jasmine och gick in i mitt stora hus. Chaz, Ryan och Haley kom springandes.

"Vad har han gjort?" Frågade Ryan oroligt. Haley höll bara om mig.

"Åk till honom. Ni är hans kompisar. Han kommer behöva er. Jag har Hales." De nickade och gav mig varsin kram innan de gick.

"Kom." Viskade Haley och drog med mig upp på mitt rum. Hon stängde dörren när jag hade kurat in mig under täcket.

"Vad gjorde han?" Frågade hon mjukt och satte sig på kanten.

"Han hade en tjej.. Som Ryan och Chaz sa..." Det blev bara fel allt. Tårar kom fram igen och ögonen började svida. Varför var det så här? För att du fortfarande älskar honom?

"Mmh.. Jag förstår dig." Sa Haley medlidsamt och kollade ut över mitt rum. Hur kunde jag ha litat på honom?!

"Och det värsta är att jag fortfarande älskar honom.. Men jag vet inte hur jag göra." Hon log stort mot mig och sprang ut ur rummet och kom senare tillbaka.

"Ben & Jerry's och Dear John löser alla problem!" Jag log stort mot henne och mimade ett 'Tack'

Jag slängde igen dörren bakom mig och sprang in på mitt rum och slängde mig på sängen. Sluta tycka synd om dig själv Justin! Skrek en röst inom mig, men tårarna kunde inte hejdas. Jag började skrika och grät samtidigt. Efter ett tag blev skriken hesa och tårarna lugnade ner sig lite. Jag hade förlorat henne. Det var bara att inse det Justin. Hur mycket hon än älskar dig kommer hon inte tillbaka!

"Justin?" Chaz röst värmdes i mitt hjärta. Jag kollade upp på honom och Ryan. De såg ut som två ledsna hundvalpar. Jag grymtade till och gömde ansiktet i kudden.

"Justin, du lovade att inte såra henne." Viskade Ryan och kom fram till mig. Sängen sjönk ner lite, kanske för att någon satte sig ner.

"Jag vet!" Snäste jag med kudden tryckt mot mitt kletiga ansikte.

"Men sluta gråta då! Det är ju hon du har sårat! Du har ingen anledning att tycka synd om dig själv Justin Bieber! Hon mår skitdåligt, kan du inte försöka att leva normalt, kanske skriva en låt av dina känslor och sluta ge henne skuld över att hon har fått dig att gråta!" Hans ord gjorde ont, men de var sanna. Riktigt jävla sanna...

"Mhm.." Muttrade jag bara och satte mig upp i sängen.

"Nu tar du en dusch, och beter dig som folk! OKEJ?"Chaz började också nu. Jag nickade och svalde gråten som sved i halsen och började klampa mot toaletten.

"Vi väntar här." Mumlade Ryan och la sig ner i min lilla säng. Jag nickade igen och låste efter mig i badrummet innan jag började klä av mig och vred om kranen.

Jag hoppade in i duchen och lät vattnet bara rinna ner över min kropp. Till sist bröt masken. Tårarna kom tillbaka.

"Kim.." Viskade jag och blundade hårt. Hur fan kunde du vara så jävla dum Justin?! Ilskan gav sig av till mina knytnävar och jag slog till väggen. Smärtan spred sig i armen men den var inget i gämförelse med smärtan i mitt hjärta.

-

Jag drog på mig t-shirten och la mig sedan i sängen igen.

"Grät du?" Frågade Chaz ledsamt och kollade in i mina ögon. Jag svalde hårt och skakade på huvudet.

"Nej, jag fick schampoo i ögat." Han nickade.

Så nu börjar du med att ljuga för dina kompisar också? Justin lägg av, NU! Är du tre? Du får väll ta och ta en dag i taget och andas.. Jag drog in ett djupt andetag och tryckte kroppen mot väggen.

Här skulle jag lätt kunna stanna. Slippa jobba som 'Justin Bieber- Tonårs Idolen!' Bara ligga här och ruttna till döds. Kanske med Kim vid min sida..

"Vad tänker du på?" Frågade Ryan som kom in med ett glas Juice och en macka. Jag ryckte på axlarna och kollade upp i taket.

"Kim." Mumlade jag skrovligt fram. Han nickade och ställde ner maten på mitt nattduksbord.

"Du måste vara stark nu Justin. Visa att du kan vara där för henne när hon kommer tillbaka. Att du är redo att ta emot henne när hon faller." En liten tår rann ner för mitt öga.

"Tack Bro'.. Tack du med Chaz. Utan er skulle jag aldrig klara mig. Inte genom något. Inte ens livet som kändis."

De log stort mot mig.

"Det är OK. Men du får ta det lite lungt med tjejer. Haha!" Flinade Chaz. Ett stort leénde sken upp i mitt ansikte.

"Ofcourse!" Skrattade jag och satte mig upp i sängen. Nu kändes allt iallafall lite bättre.

-

"Justin!" Mamma var hemma. Jag reste mig trött ur sängen och gick ut till hallen.

"Hey.." Mumlade jag och pressade fram ett litet leénde. Chaz och Ryan hade gått för någon timme sen. Då hade allt blivit tomt igen.

"Men gubben vad är det?" Frågade hon oroligt och satte sig ner i soffan. Jag satte mig ner framför henne i fotöljen och kollade besviket ner på mina händer.

"Jag har förlorat henne.. Mamma, jag sårade henne. Jag fick henne att gråta. JAG!" Mamma kollade medlidsamt på mig. Kan inte alla bara sluta kolla sådär på mig?!

"Åh Gubben... Men det tror jag inte du har. Om hon älskar dig så mycket kommer hon tillbaka."

"Nej mamma. Hon vill aldrig mer se mig. Hon kommer inte tillbaka." Jaha, då kom tårarna tillbaka. Mamma reste sig upp och gick och kramade om mig.

"Justin.. Ta det lungt. Hon älskar dig, det vet jag. Hon kommer tillbaka." Viskade hon lugnande och vaggade mig fram och tillbaka i sin famn.

Vi satt bara där, i varandras famn jättelänge. Det var längesen jag verkligen hade umgåtts med mamma på det här sättet. Mamma-och-son sättet.

"Vad vill du ha att äta idag då? Vi blir ensamma ikväll, mormor och morfar kommer imorgon." Jag nickade och ryckte på axlarna. Var jag ens hungrig? I min mage fanns bara ett stort hål.

"Aja, jag gör fahjitas. Vill du hjälpa till kanske, deppo?" Flinade hon och strök med handen över min rygg.

"Jaja.." Mumlade jag och reste mig upp. Men då ringde mobilen.

Jag skyndade mig till mitt sovrum och plockade upp mobilen och kollade på den. En suck slank ur min mun när jag såg namnet.

---

Vem ringde till Justin? Kommer Justin och Kim bli Jimbelry igen? ;P