”Grattis på artonårsdagen Alex!” ropade alla i kör.

 Allt jag förmådde mig till att göra var att le. Arton? Var det min födelsedag idag? Hur kunde jag ha glömt bort den? Skrattandes åt mina tankar kramade jag om alla som kom fram till mig för att gratulera mig när det helt plötsligt började knastra i högtalarna.

”Alex, grattis på födelsedagen. Den här är till dig, för du är allt för mig. Du är min It Girl.” log Justin från scenen och började sedan sjunga.

”Alltså jag kan fortfarande inte fatta att Justin gav dig sin Ferarri i födelsedagspresent. Hur coolt är inte det?” utbrast Carlena så fort vi lämnat hotellets lobby för att upptäcka shoppingen Boston hade att erbjuda.

”Jadu Car, jag kan inte heller förstå det.” svarade jag och tänkte på min Ferarri som stod parkerad hemma på Justins uppfart i L.A.

 På min födelsedag hade Justin gett mig nycklarna till sin Ferrari och sagt att den var min. Min att behålla. Han hade även påmint mig om hur jag hade tillfredsställt honom och frågat om jag velat göra om det. Då. Men till min räddning så hade Elenor kommit ut med tårtan just då, så vi hade skjutit upp det.

 Det förvånade mig hur många som egentligen befunnit sig på festen. Dansarna, några från Crewet, ett antal från dansskolan jag gick på i L.A, Justins familj, min familj och några från Sverige. En av dem hade varit Tyra, något jag blivit redigt förvånad över. Men vi hade löst det och hon hade berättat att hon inte velat missa min artonårsdag för något i hela världen. Leo och Jake hade även fått sällskap av Jazmyn och Jaxon på hotellrummet tillsammans med Annie. Tydligen så hade dem blivit bästa vänner, vilket gladde mig.

”Nå… vart ska vi gå?” frågade Carlena med en suck gömd i rösten när vi kommit in i det stora köpcentret.

”Brandy Melville kanske?” föreslog jag leendes.

Hon nickade. ”Det låter okej.”

Efter ett antals minuters tystnad och några höger svängar senare bröt Carlena tystnaden. ”Hmm… Alex, vet du ens vart den butiken ligger?”

Jag skrattade, ”Nja, vi kanske borde googla det eller något.”

Carlena brast ut i skratt och slog till mig på armen. ”Varför sa du inte det tidigare?”

”Jag trodde jag kunde hitta utan problem. Jag kollade upp vägbeskrivningen innan jag lämnade hotellrummet.” skrattade jag och knappade in adressen på mobiltelefonen. När jag fick fram kartan och studerat den meddelade jag Carlena att vi skulle ta till vänster några hundra meter fram genom att peka på gatan där vi skulle svänga.

”Se! Vi var ju så nära!” utbrast jag när butiken uppenbarades framför våra ögon efter att vi svängt åt vänster.

”Jaja, skynda dig nu! Nu ska det shoppas.”

Lite mer än två timmar senare kom vi äntligen ut ur butiken. Jag, nästan ettusenfemhundra dollar fattigare och Carlena lika så. Vi bedömde vår shoppingtur färdig men innan vi begav oss tillbaka mot hotellet ville vi gå för att äta.

Just när vi slagit oss ned i ett bås på Taco Bell ringde min telefon.

”Hej babe!”

”Hej raring, vad gör ni?” undrade Justin från andra sidan luren.

”Vi satte oss precis ned för att käka på Taco Bell. Vad gör du?”

”Nä inget, hade nyss världens längsta konferenssamtal med Scooter och skivbolaget. Beställde lite roomservice, så ska äta lite gott.”

”Babe? Har du tråkigt?” undrade jag.

”Hmm, lite. Vadå då?” undrade Justin sådär allvarligt men ändå inte som bara han kunde vara.

”Aw, sötnos… Nej, men jag sitter och äter med Carlena. Vi är tillbaka om en halvtimme. Håll ut.” sade jag samtidigt som jag tog en tugga av min burrito. Jag var för hungrig för att ens vänta tills vi lagt på.

”Aja, skynda. Älskar dig!”

”Oh ja deh!” svarade jag med munnen full av mat.

 När samtalet hade avslutats slängde jag ner mobilen på bordet för att kunna hålla min kära burrito med båda händerna.

Carlena skrockade och torkade sig om munnen med en servett, ”Ni är så underbart söta så det finns inte.”

 Jag skrattade bara och såg frågande på henne, fortfarande med massa mat i munnen.

”Alltså, jag menar… Han ordnade en fest åt dig, han stod vid din sida hela kvällen, han gav dig sin Ferarri, hur han är när han är med dig och när han inte är med dig. Det är så vackert. Det är äkta. Titta på dig, du är sjut- arton nu, och har redan ditt livs kärlek i dina händer. Guuurl, jag har inte ens varit kär ännu. Och jag är tjugotvå.”

Jag lät det jag precis hört sjunka in medan jag lade ner min, nu halva burrito, på brickan framför mig och torkade mig med en servett. ”Alltså, jag tänker inte så mycket på det. Justin gör mig lycklig och jag är tacksam för att ha hittat någon som honom.”

”Det borde du vara. Håll fast i honom.”

”Men du då?” undrade jag för att byta ämne. Det kändes som om allt alla alltid pratade om var mig och Justin. Det var överväldigande. ”Hur kommer det sig att du inte varit kär?”

”Jag vet inte riktigt... Det har bara inte blivit av liksom. Du vet hur upptagen jag varit med dansen hela tiden.” svarade hon och sköt brickan med rester ifrån sig.

”Vill man så kan man. Hade du verkligen velat så hade du haft all tid i världen.” log jag och ställde mig upp. Jag tog bägges brickor för att lämna de i brickställningen som fanns. Sedan gick jag tillbaka och tog mina påsar för att med Carlena hack i häl lämna restaurangen.

”Jag ska bli din wingman nu Car. Nu när jag är arton och kan följa med ut. Jag ska finna en sexbomb till dig.” Hon skrattade åt, antagligen, mitt ordval och vi satte av mot hotellet.

Taxin stannade utanför vårt hotell mitt i havet av beliebers.

”Tjugofem dollar blir det.” berättade chauffören och jag räckte över honom en tjuga och en tia.

”Behåll växeln, Sir.” log jag.

”Tack så hjärtligt. Är ni någon utav Biebers vänner eller så?” undrade han sedan och nickade åt Justins fans.

”Flickvän och dansare.” svarade jag.

Chauffören skrattade, ”Ni är väl inte båda hans flickvänner?”

Jag kastade en blick på Carlena innan vi båda brast ut i skratt. ”Absolut inte. Alex här”, Hon nickade åt mitt håll, ”är Justins flickvän och dansare. Men jag är bara hans dansare.” svarade hon artigt.

”Min dotter är ett stort fan. Skulle jag få kunna ta en bild med er?” undrade han, lite skamset och vände sig om för att se på oss.

”Absolut kan du få det!” svarade jag. Chauffören sprack upp i ett glatt leende och drog upp sin iPhone ur fickan. Han höll upp telefonen högt, så att vi alla tre kunde få plats på skärmen och knäppte en bild. ”En till!” utbrast jag och gjorde en grimas. Han skrattade till och knäppte några fler bilder där vi alla grimaserade.

”Tack så mycket tjejer!” utbrast han när vi öppnade bildörrarna för att stiga ut.

 Ljudet av de skrikande fansen gjorde att jag nästan utvecklade någon hörselskada. Jag var tacksam för stängslena som fanns på vardera sida av mattan som utgjorde någon sorts uppfart till hotellets ingång.

 Jag försökte se glad ut och vinka till några fans så bra jag kunde med alla påsarna jag bar på och gispet som täckte min arm. Många skrek och frågade om bilder och andra skrek frågor om Justin. En flickas min fångade min uppmärksamhet. Hon stod längst fram vid stängslet, men hon varken skrek eller pratade eller höll uppe sin mobil. Hon lutade sin haka i sin handflata varpå henne armbåge var lutad mot stängslet och såg på mig med ett ansiktsuttryck jag inte kunde tyda.

 Carlena drog mig i armen och jag bröt ögonkontakten med flickan. Sekunden senare var vi inne i hotellets lobby och skriken upphörde.

”Vad hände där ute Alex?”

”Nej inget Car… Men gå du upp till ditt rum, jag ska bara fixa en grej.” mumlade jag. Carlena såg på mig med en förundrad min innan hon ryckte på axlarna och vände sig om och gick mot hissen.

Jag vände mig om mot receptionen och styrde stegen dit.

”Hej, skulle du kunna se till så dessa påsar hamnar i Mr. Biebers och mitt rum? Nummer 1204.” bad jag snällt.

”Absolut Miss.”

 Jag lämnade över kassarna och gick sedan med bestämda steg ut ur hotellet. Ljudvolymen höjdes något så utomordentligt på bara några hundradelssekunder. Jag log mitt bredaste leende och stegade sedan iväg mot tjejen som hade snappat upp min uppmärksamhet tidigare.

”Hej!” hälsade jag.

”H-hej.” svarade hon, en aning osäker.

”Vad heter du?”

”Thea. Du är Alexandra va?” undrade hon.

”Japp det är jag det. Eller sist jag kollade i alla fall.” skrattade jag i ett försök att vara rolig. Thea log ett osäkert leende till svar.

”Hur känns det? Att vara med Justin, menar jag.”

Jag tog en paus för att tänka till, ”Har du en bästa vän?” undrade jag och Thea nickade, ”så känns det att vara med Justin. Han är som ens bästa vän.”

”Aha.” svarade hon. Hon verkade ledsen och jag var i ett desperat behov av att veta orsaken. Så jag försökte gissa mig fram.

”Ska du se Justin imorgon kväll?” undrade jag. Thea såg på mig med ett, om det var möjligt, ännu ledsnare ansiktsuttryck och skakade på huvudet.

”Inte? Varför inte det?”

”Min mamma… Vi hade inte… Vi har- vi hade inte råd med biljetterna.” nästan viskade hon och vände på huvudet för att slippa möta min blick.

”Vänta ett slag.” sade jag och rotade efter min mobiltelefon i min framficka. Jag fiskade upp den och slog ett nummer.

”Vad gör du?”

”Väntar på dig babe. Var är du? Vad är det för höga skrik? Och varför kom dina påsar upp till rummet utan dig?”

Jag vände mig om med ryggen mot Thea så att hon inte skulle kunna höra mig. ”Jag är vid ingången. Kan du snälla komma ned och ta med dig två biljetter till morgondagens show? Snällaaaaa.”

”Alex, du-”

”Snälla Justin, om du bara hade sett den lilla tjejens blick. Hon är ledsen och du kan göra skillnad i hennes liv. Två biljetter. Det är ingenting för dig medan det kan göra stor skillnad i hennes liv.”

”Jag är redan halvvägs ned i hissen, hjärtat. Jag älskar att du bryr dig så mycket om mina beliebers.” sedan dog samtalet. Justin hade lagt på.

Jag vände mig om och såg på Thea. Hon såg ut att vara runt tolvårsåldern. ”Är du här ensam?” undrade jag.

Hon skakade på huvudet, ”Det är min mamma.” sade hon och pekade på en kvinna snett bakom sig.

Jag mötte mammans blick och hon log mot mig. ”Ska din kompis på konserten?”

”Ja. Hennes pappa jobbar på arenan och hade köpt biljetter till henne och hennes mamma.” berättade hon. Flickan talade i en så låg ton att det nästan var omöjligt att höra henne med tanke på skriken som kom från alla håll. Men med tanke på hur farligt nära jag stod så kunde jag precis höra.

”Vad säger du om jag kan fixa två biljetter? En till dig och en till din mamma.”

”Sådant händer bara på film. Jag tror inte på sånt.” svarade hon ledset. Jag kastade en snabb blick in mot hotellet och såg hur Justin kom gåendes ned för trappan.

”Vänta här ska du se.” Jag vände mig mot entrén, Thea följde min blick hon också. Precis innan Justin gick ut genom dörrarna vände jag blicken och såg på henne. Hennes ögon spärrades upp sekunden ha klev ut och skriken runt oss blev tusen gånger högre.

”Det var en flicka som ville ha biljetter?” sade Justin när han hade nått mig och Thea. Han såg ned på henne med ett brett leende lekandes på sina läppar, men Thea stod bara där likt en zombie och stirrade på honom.

”Hon är lite blyg utav sig.” upplyste jag honom nickandes.

Han böjde sig då ner för att hamna i ansiktshöjd med henne och log, ”Vart har du din mamma?”

Med skakig hand pekade hon på samma kvinna som förut, ”D-d-ä-är…” stammade hon nervöst fram.

Justin nickade och räckte över biljetterna till mig, ”Håll i dem är du snäll babe.”

Det var ett under att jag ens kunde höra vad han sa, när alla runtomkring oss skrek och lutade sig över staketen likt djur. Även fast folk slet i Justins kläder så lutade han sig lugnt över staketet, placerade sina händer under Theas armar och lyfte över henne.

 När hon stod på egna ben bredvid oss räckte jag över biljetterna till Justin igen och lät honom gå själv med Thea till hennes mamma medan jag tog lite bilder med fans som ville. Vissa gav mig komplimanger samtidigt som andra inte slängde ur sig något annat än elakheter. Det gjorde ont i hjärtat när jag hörde dessa elakheter, men jag försökte att vara mer uppmärksam på komplimangerna då.

 De flesta fans hade förflyttat sig från själva hotellet för att komma närmre Justin, som nu stod och tog bilder med Thea och andra fans. Jag tog mig över till andra sidan och tog ännu några bilder innan jag gick till Justin och Thea. Vi tog en bild tillsammans innan vi vinkade hej då till alla fans.

 När vi var i säkert förvar innanför entrédörrarna slappnade jag av en aning. Precis när jag och Justin ställde oss vi hissarna stannade en hiss till och ett äldre par steg ut. Justin höll dörren för mig och jag gick in med honom efter mig.

”Jag älskar hur fin du är mot mina beliebers. Du bryr dig verkligen om dem.”

"You really care about them."

Jag placerade mina händer på Justins axlar och lutade min haka på dem. ”Jag vet hur mycket dem betyder för dig. Då är dem viktiga för mig med. Dessutom så skadar det inte att jag visar dem min snälla sida.” berättade jag.

”Och jag älskar dig för det.” Justin lämnade en blöt puss på min näsa.

 Huden som varit i kontakt med hans läppar brann och jag ville genast ha mer. Så jag slängde en arm om Justins nacke och pressade mina läppar mot hans i en passionerad kyss. Han blev en aning förvånad över mitt plötsliga drag men fattade genast vad som hände och samarbetade med mig.

Hans tunga smekte min medan hans händer vandrade ner till min rumpa för att ge den ett kläm. Jag gav ifrån mig ett lågt stön och av ren automatik tryckte han sitt huvud, om ens möjligt, närmre mitt.

Hissen plingade till, vilket fick oss att avbryta vår kyss och återgå till verkligheten. Jag tog ett fast grepp om Justins hand och drog honom med mig genom korridoren. Kaili och Jon gick förbi oss. De hälsade och såg ut att vilja prata men jag stannade inte, jag var såpass upphetsad att jag gick raka vägen in till vårt rum och slängde igen dörren bakom oss. Väl inne kunde jag inte hålla händerna borta från Justin. Jag ville ha honom. Jag ville ha honom med en gång.

”Tror du att Jazzy någonsin kommer börja gilla mig?” undrade jag där jag låg i Justins famn i den stora sängen, svettig och klibbig efter vad som bara för några få minuter sedan hänt. “Jag menar, hon var liiiiite mer samarbetsvillig på min födelsedag. Jag vet inte om det var för jag fyllde år eller för hon börjat gilla mig lite.”

Justin skrockade, ”Jag tror att hon älskar dig. Men hon vill spela lite tuff inför dig, liksom, hon är van vid att uppmärksamheten ligger på henne hela tiden. Sen nu när alla vill lära känna dig så blir hon lämnad åt sidan. Om det hjälper så hatade hon Selena i början också. Hon vägrade sitta bredvid henne.”

”Jag antar att hon behöver tid.”

”Precis.” sade Justin och kysste min tinning.

 Jag lekte med våra händer när jag tycktes höra låga knackningar på dörren. Justin verkade också ha uppfattat dem och såg på mig.

”Jag tar det.” berättade jag och gick upp ur sängen. Jag drog snabbt på mig mina pyjamasshorts som låg slängda i fåtöljen, samt en hoddie som tillhörde Justin.

Jag stängde dörren om sovrummet och gick ut i sviten vi bodde i. Jag satte upp mitt hår i en boll på huvudet innan jag öppnade dörren.

”Hej.”

”Nick? Har vi missat en träning eller något?” undrade jag förvånat.

”Nej. Jag undrade bara om jag kunde få prata med dig och Justin…?” undrade han och såg nervöst ned på sina sneakers.

”Mm, visst. Jag ska bara hämta Justin. Kom in.” sade jag och gick mot sovrummet. Jag stack in huvudet genom dörren och såg Justin ligga på mage med ansiktet i kudden.

”Justin, Nick är här. Han vill prata med oss.”

”Nick?” Justin for upp ur sängen och såg på mig med rynkad panna. ”Jag kommer.” mumlade han när jag redan hade vänt mig om och var på väg därifrån.

Nick satt i soffan och såg ned på sin mobil när jag gick förbi. ”Vill du dricka något?” undrade jag.

”Nej tack. Jag ska inte störa er. Mina föräldrar väntar.” Jag nickade och slog mig ned i fåtöljen.

Vi väntade på Justin i tystnad, båda med blickarna i mobiltelefonerna. Någon minut senare kom Justin ut endast iförd sina Chachi Momma Pants. Han slog sig ned i hörnet av soffan Nick satt i och vred på huvudet åt hans håll.

”Så…? Vad var det du ville prata om?”

”Ehm… Grejen är den att… Jag spenderade dagen med min familj, vilket jag inte gjort på ett tag. Det fick mig att inse hur beskyddande man är över sin familj. Det i sin tur fick mig att tänka på den gången jag betedde mig som en riktig idiot mot din treåriga lillebror.” Han tog en paus för att vända blicken och se på mig. ”Det var riktigt fel och jag ville bara be om ursäkt. Jag skäms över det och jag önskar jag kunde få det ogjort.”

”Tack.” Förmådde jag mig att viska fram, tagen av den plötsliga ursäkten.

”Sen vill jag be om ursäkt för hur jag betedde mig när jag fick reda på att ni var ett par. Jag var sur, och är fortfarande lite sur, över att du tog Alex även när jag hade sagt att jag typ gillade henne. Dock har jag nu insett att jag är för gammal men det gjorde ändå ont när en bror tog ifrån mig en tjej jag gillade.”

”Det förstår jag, Nick. Och jag är ledsen över att jag… tog henne, eller hur man än ska uttrycka sig. Det var inte direkt meningen. Jag… jag föll för henne. Precis som du gjorde och när man faller för någon så kan man inte direkt ångra sig. Jag är upp över öronen förälskad i henne och har varit det ett bra tag nu. Men, jag ber även om ursäkt för att jag orsakade dig smärta.”

”Jag förstår, kärlek är ett underligt ting. Man kan inte riktigt kontrollera den. Men jag godtar din ursäkt Justin.” svarade Nick, nu med ett litet leende på sina läppar. “Och jag hoppas att vi kan återgå till att vara vänner. Alla tre alltså. Vi kanske inte kan gå tillbaka till hur det var förut på direkten, men vi kan väl åtminstone bli vänner igen? Det känns löjligt att bråka. I den här åldern också.”

Både jag och Justin nickade. ”Vi skulle båda två uppskatta om vi bara drog ett streck över detta.”

Nick såg mellan oss. ”Jag med. Ni anar inte vilka skuldkänslor jag haft på grund av detta.”

”Det är lugnt.” nickade jag. ”Allt är bra nu. Ödsla ingen mer onödig tid på detta nu.”

72 är färdigt och kommer upp när vi har fått ett antal kommentarer på detta, så snåla inte med kommentarerna! Kommentera bara, 2 sekunder av ert liv, ett bra räcker utmärkt!

Skrivet av Ema, med några små delar av Liv. P&K// E&L.