Jag hade aldrig känt mig såhär lycklig, någonsin. Vi gick tillbaka till hotellet, dock inte hand i hand eller kyssandes. Paparazzis kunde finnas överallt. När vi åkte upp till mitt rum så kysstes vi mycket. I hissen. Den plingade till och Belle fnittrade till och lämnade den med vingliga steg, men stannade stelt till. Jag klev ut och kollade på stället när hennes blick hade fastnat och flämtade till. Hur kunde det ha hänt?!

Alfredo satt ihopsjunken på golvet utanför Justin’s dörr. Med en blick på Justin började jag med snabba steg gå mot honom, och sjön ner på huk. Han var helt blå och blodig i ansiktet. Han måste ha varit i slagsmål.

”Alfredo? Har du ont någon annan stans än ansiktet?” Viskade jag och bet mig hårt i kinden. Han nickade trött och mötte min blick för att sedan kolla mot Justin’s håll. Han stod kvar borta vid hissen, helt stel med blicken på mig och Alfredo. Han verkade mumla något för sig själv, så jag orkade helt enkelt inte bry mig om honom.

”Revbenen.” Stönade han och försökte resa sig upp men misslyckades. Jag reste mig upp och gick med snabba steg genom korridoren vilket fick det att eka av mina klackskor som slog i det hårda golvet.

”Han måste till sjukhuset Justin. Om han har flisor från revbenen så kan de punktera hans lungor. Han kan dö!” Konstaterade jag stelt mot Justin. Han vek blicken från Alfredo som satt på golvet, mot mig. Han blinkade några gånger innan han nickade.

”Visst… ehum, jag ringer Kenny. Han kan nog skjutsa oss.” Jag skakade på huvudet.

”Då kan det vara försent. Ring efter en ambulans.” Sa jag kort och gick sedan mot Justin’s dörr och låste upp den med nyckeln jag hade greppat från Justin. Pattie kom inlunkande i hallen från köket med en kopp te i handen.

”Belle? Vart är Justin? Och vad är det som låter där ute?” Frågade hon oroligt. Jag drog ett djupt andetag innan jag förklarade om Alfredo. Pattie pressade ihop sina läppar och gick ut till korridoren där Alfredo nu låg ner på det hårda golvet. Argt drog jag av mig mina klackskor och kände hur kallt golvet var mot min nakna fot. Justin stod och kollade ut genom fönstret längre ner i korridoren, så jag släppte ner mina klackskor i hallen och gick mot honom med snabba steg. Han vände sig om mot mig och svalde hårt.

”Det är mitt fel… om jag inte hade lämnat honom själv till att gå till klubben skulle det här aldrig ha hänt.” Mumlade han snabbt. Jag skakade på huvudet och kramade mjukt om honom.

”Allt händer av en anledning Justin, det är inte ditt fel.” Viskade jag mot hans bröstkorg. Han la sina armar runt min lilla kropp och drog mig tätare mot honom och kysste mig på pannan.

”Tack Belle. För att du finns för mig…” Jag kollade djupt in i hans ögon och la en hand på hans varma kind och smekte den lugnt och sakta. I ögonvrån såg jag hur sjukhuspersonalen kom gåendes med en bår mot Alfredo och pratade med honom. Jag la en tröstande hand på Justin’s rygg. Han kollade på mig med en ledsam glimt i ögat.

”Justin, ta det lugnt. Han kommer bli bra.” Försäkrade jag honom och flätade samman våra fingrar och kramade om hans hand. Han nickade och började långsamt gå mot Pattie som stod och blickade Alfredo och Sjukvårdspersonalen när de försvann mot hissen med Alfredo.

”Han kommer kunna ta emot besökare imorgon, men då ska du på Ellen Show. Hon har åkt till Frankrike bara för dig, så du ska vara där. Och din arm är väll bra Belle? Så du ska dansa imorgon. Ni kan åka dit på lunchen imorgon om ni vill slänga bort den.” Förklarade Pattie lent och föste in oss på rummet. Justin verkade fortfarande helt förtvivlad om det här med Alfredo. Jag förstod honom på ett sätt.

”Vill ni ha varm choklad?” Fortsatte Pattie lika lugnt. Justin verkade vara inne i sina tankar, så jag log smått och nickade. Hon besvarade mitt leende och försvann sedan in i det lilla kök de hade fått med. Vi hade inte fått det, men detta var ju en ”speciell” svit. Jag slog mig ner bredvid Justin i den stora soffan och kramade om hans hand som låg och vilade på hans knä.

”Justin, hey… tänk på det positiva i det. Hade du inte lämnat honom skulle vi aldrig kysst och blivit… vad vi än är.” Viskade jag mjukt. Han nickade trött och drog en hand över mitt hår. Jag log smått och kysste honom mjukt på läpparna då Pattie kom in med två koppar varm choklad och ett flin lekandes på läpparna. Hon visste.

-

”Upp och hoppa sömntuta.” Skrattade jag i Justin’s öra och puffade till honom i sidan. Hans ögonlock fladdrade till och ett leende spreds på hans läppar.

”Hej.” Viskade han och lekte med en hårslinga mellan fingrarna. Jag pressade mina läppar mot hans.

”Hej…” Mumlade jag lent mot hans läppar. Hans ögon glittrade till. De ögonen… En rynka spreds mellan hans ögonbryn och han la en hårslinga bakom mitt öra.

”Vad är vi? Asså, jag vet att vi kysstes lite igår och idag… men vad är vi?” Frågade han mjukt. Jag fuktade mina läppar och ryckte neutralt på axlarna och klev ur sängen och gick fram till min hög med kläder. Justin hade lånat ut en av sina t-shirts igår för mig att sova i. Han grymtade till.

”Är vi pojk- och flickvän eller? Vad vill du Belle?” Jag drog en hand genom mitt hår.

”Justin, jag vet inte vad jag vill…” Grumlade jag och roffade åt mina kläder och började gå mot badrummet då Justin stoppade mig med sina kalla, hårda ord.

”Så du vill bara kyssa mig och sen sticka? Du vet, jag är inte till Salu Belle.” Orden sårade mig hårt. Trodde han att jag försökte leka med honom? Med en hård sväljning gick jag in på badrummet och drog snabbt på mig mina kläder för att kunna slippa Justin och allt det här… när jag äntligen trodde att vi skulle bli något så säger han det här.

Varför hade jag sagt sådär? Ord hoppar ur min mun här och var ofta nu för tiden… Jag satt stelt ner på sängen som nu stod bäddad och kollade mot badrumsdörren som snart skulle slås upp av en ilsken Belle. Förmodligen en ilsken Belle, rättade jag mig själv i tankarna. Men hon öppnade den lugnt och stilla, räckte över min t-shirt, kramade om sin mobil och försvann sedan. Mamma kom ingåendes i rummet och skakade på huvudet.

”Hur kunde du säga sådär Justin? ”Jag är inte till Salu Belle” som om hon vore en och annan hora! Hon älskar dig Justin! Jag hjälpte dig igår, men nu får du klara dig själv med att få henne på gott humör igen.” Grumlade mamma och höjde sin kaffe kopp mot munnen och smuttade på det innan hon försvann in i vardagsrummet igen. Jag la mig ner i sängen och drog en hand över mitt ansikte. Vad hade jag gjort? Med bestämda steg gick jag ut till köket och tog ut en brödskiva ur brödkorgen och bredde snabbt på jordnötssmör på den, tog ut ett glas ur skåpet och hällde i mjölk i det. Mamma satt som vanligt med sin laptop i knäet och knappade på den.

”Vad gör du nu då?” Ropade jag från dörröppningen till köket även fast det bara var någon meter till mamma från där jag stod. Hon sneglade på mig och skakade på huvudet. Skulle det vara ett svar? Tänkte jag bittert och drack upp den sista mjölken innan jag gick mot henne och slog mig ner bredvid henne. Hon slog ner locket till datorn och la ner den i sin väska.

”Så, intervjun började inte förrän klockan 3, så du kan nog hälsa på Alfredo.” Log mamma och drog med handen över tv bordet. Jag höjde på ögonbrynen, reste mig upp och lämnade rummet. Mina steg fördes konstigt nog mot Arenan. Och på samma ställe som förut, på baksidan stod Jonah, fast med denna gång en cigg mellan läpparna. Hon hoppade till när jag mumlade hennes namn. Ett slag fick jag också på axeln. Vad är det med tjejer och axlar?

”Vill du ha?” Frågade hon och höll över ciggen. Bara för att vara rebellisk så nickade jag och tog emot den och drog ett bloss.

Det var inte första gången jag rökte. Jasmine hade kompisar som hade fått mig att röka, och en period så rökte jag mycket. Mamma fick mig att gå på hemlig psykiatri med att sluta, och så slutade jag. Men då och då tog jag väll något bloss när jag hade möjligheten.

”Vart har du Belle som har kärat ner sig med dig?” Jag räckte över ciggen och ryckte på axlarna.

”Hon blev sur i morse och stack.” Jonah nickade och slängde ner fimpen på gruset och trampade ner den bland jorden och stenarna innan hon kollade upp på mig och nickade åt mig att följa med. Jag hade inget annat för mig, så varför inte?

”Du, jag gillar inte dig. Verkligen inte. Men Belle gör det, och jag vill skydda henne. Så om jag får höra att du har sårat henne så kommer du ångra att du föddes. Förstått?” Varnade hon mig med spända knytnävar. Skrämt nickade jag och drog ner handen i fickan.

”Bra, men nu är jag hungrig. Pommes vill jag ha. Du bjuder, du är rikare än mig.” Utbrast hon menandes och började gå. Jag skakade på huvudet men gick efter henne.

Oupsie, vad gjorde du nu då Justin? Och jag vet vad ni kommer skriva så; NEJ, JONAH OCH JUSTIN KOMMER INTE BLI IHOP ALLS! JAG LOVAR!

Har mycket att göra idag, packa, städa, skriva tidsinställda osv. Får se om det kommer mer idag då ;) Kommentera.