”Gör så du. Det var trevligt att prata med dig.” nickade Kenny och slog sedan upp locket till sin laptop igen.

Jag reste mig försiktigt upp ur sätet och gick tillbaka till Justin som fortfarande låg och sov. Gäspandes drog jag åt mig Justins laptop som stod på bordet framför honom och slog upp locket. Skärmen var för tillfället snabbt, men blev genast vit och bara någon sekund senare kom jag in på hemskärmen. Bakgrunden på Justin och sina morföräldrar var täckt av något. Nyfiket granskade jag detta något och ångrade mig genast. Kanske var det inte meningen att jag skulle se detta.

Jag öppnade försiktigt min resväska för att berget av kläderna inuti inte skulle trilla ut. Sakta började jag hänga det som gick att hängas på galgar och det som skulle vikas vek jag snyggt och prydligt.

När allt var inne i garderoben en halv timme senare lade jag upp resväskan uppe på garderoben. Sedan hämtade jag rena lakan och bäddade rent sängen. När jag var nöjd och belåten med mitt arbete så gick jag ut i köket som såg ut precis som det hade gjort när jag lämnat det. Av ren vana gick jag fram till skafferiet för att söka efter Nutella. När jag fann en halvfull burk ställde jag mig med ens på tå för att ta ned den. I samma stund som mina fingertoppar rörde vid etiketten så ångrade jag mig. Det må vara gott men det var onyttigt. Jag ville inte ha hål i tänderna eller få diabetes av att ha ätit för mycket av det.

Bestämt slog jag igen dörren till skafferiet och tog istället fram en tillbringare och sedan en flaska isté ifrån kylskåpet som jag hällde i tillbringaren. När flaskan var tom slängde jag ned den i papperskorgen och fyllde ett glas med den kalla drycken jag hällt upp. Jag skyndade mig därefter in i vardagsrummet och slog mig ned i min L-formade, svarta soffa. Glaset ställde jag ned på tv bordet samtidigt som jag skickade iväg ett sms till alla mina behöriga i Sverige om att jag var framme. Klockan måste vara runt sex på kvällen hos dem... tänkte jag och tog en sipp av istéet.

Min mobil vibrerade kort därefter i min hand och jag låste genast upp den för att se vem det var som hade svarat på min sms.

Från Crewmateeee:

Hejsan svejsan! När kan jag komma förbi? Ska jag ta med mig Pizza? :) Bara ost? Blir det bra? Puss!

Jag bet mig löst i underläppen. Efter vad jag hade sett på hans laptop visste jag inte hur jag skulle känna över att umgås med honom nu när jag visste att mina känslor var besvarade. Jag drog upp mitt hår i en slarvig knut och tänkte tillbaka på vad jag hade läst.

Med skakandes fingrar klickade jag på texten. För varje ord blev jag mer och mer förvirrad, men på samma gång gladare och gladare.

”Everytime she smiles, I fall in love over and over,

When I look at her, my feelings gets stronger and stronger,

But our friendship isn’t gonna last, if I tell her the truth,

Love is...”

Förvirrat slog jag ned locket till datorn med en smäll. Handlade... handlade det där om mig? Hade Justin skrivit det? Var mina känslor besvarade? Gillade han mig på samma sätt som jag gillade honom? Hade han haft känslor för mig lika länge som jag haft känslor för honom?

Suckandes knappade jag in ett svar. Hela situationen var förvirrande, men det ändrade inte hur jag kände för honom. Jag älskade fortfarande Justin på samma sätt som förut. Men om jag skulle berätta för honom om vad jag hade läst var tveksamt. Tänk om han inte hade skrivit det åt mig? Tänk om han hade en annan tjejkompis som han var kär i? Då skulle jag göra allt värre bara genom att nämna det.

Till Crewmateeee:

Visst, Pizza blir toppen! Puss.

Vad som än hände skulle han fortfarande vara min bästa vän. Texten förändrade ingenting, försökte jag ständigt intala mig själv.

Tio minuter efter att jag svarat på Justins sms knackade det på dörren. Sakta reste jag mig upp ur soffan och gick ut i hallen. Jag vred om det runda dörrhandtaget och öppnade dörren.

”Någon har beställt pizza!” ropade Justin glatt. Genast klistrade jag på ett leende och låtsades som om ingenting var fel.

”Heeeej babe.” log jag och klev åt sidan så Justin kunde komma in. Han gick lugnt och sansat förbi mig och in till köket för att lämna pizzakartongerna på diskbänken.

”Äta nu eller vänta ett tag?” undrade han och öppnade kylen för att ta en redbull. Justin hade ringt någon som fyllde på kylen åt mig, vilket jag var otroligt tacksam för eftersom jag slapp åka och handla nu.

”Äta senare, jag är inte så jätte hungrig.” svarade jag och slog mig ned i soffan. Några sekunder senare damp Justin ned precis bredvid mig. Lukten av hans redbull nådde mina näsborrar och jag blev sugen på en klunk. Jag tog burken ur Justins hand och förde den mot min mun. Den iskalla vätskan for ned genom min hals.

Justin, som hela tiden iakttagit mig, flinade. ”Du vet babe, det är precis som att vi hånglat när du druckit efter mig eftersom våra saliv har blandats.” Jag höjde ett ögonbryn.

”På riktigt Justin? Du påminner mig om Logan från Zoey 101 som gick på Nikelodeon.” sade jag äcklat och lutade mig tillbaka i soffan.

”Babe, jag vet att du vill hångla. Du vill alltid hångla med mig. Mina läppar är oemotståndliga.” viskade Justin självsäkert med hans sexiga hesa röst. Han vände sig om mot mig och närmade sig sakta. Jag visste vad han höll på med. Men jag ville inte. Jag ville inte kyssa Justins läppar, eller jag ville, men inte under dessa omständigheter. Jag ville tvunget veta var vi låg. Var vi vänner? Var vi mer än vänner? Eller var vi bara knullkompisar?

När Justin var så nära mig att hans läppar snuddade vid mina vände jag kinden åt honom och sköt iväg hans huvud med min hand.

”Justin jag kan inte.” viskade jag fram. Jag stängde ögonen och väntade på hans reaktion.

”Va? Är det för vi hade sex? Förlåt Alex, jag trodde du ville.” sade han och hoppade en bit ifrån mig i soffan med ett förvirrat ansiktsuttryck.

Jag reste mig upp och gick runt tvbordet. Jag såg ledsamt på Justin. ”Nej Justin, det är inte för vi hade sex. Eller jo, på ett sätt är det. Men det som felet är, är att jag inte vet vad fan vi är. Okej? Är vi vänner? Är vi knullkompisar? Är vi tillsammans? Är vi inget? Jag blir bara så förvirrad, okej? Jag vet inte varför du är med mig liksom. Jag vet inte var vi står i detta ”förhållande”. För jag gillar dig som mer än vän okej? Jag vet inte vad du tycker om mig men jag jag skulle kunna tänka mig att vara din flickvän. Det känns som att det är något där liksom. Vi hade sex! Jag har aldrig haft sex. Jag ville spara mig till den rätta, någon jag var säker med. Och jag tror jag är säker med dig. Men det läskiga är att jag inte vet vad du tycker om mig.” jag tog en paus för att kunna andas. Justin satt i soffan och granskade mig med ett pokerface så att jag visste inte riktigt vad han tänkte.

”Och sen att alla sitter och fucking säger åt oss hela tiden att vi passar så bra tillsammans stör mig som in i helvete. För jag vill bara att du ska vara min. Jag vill kunna kyssa dig när jag vill. Hålla din hand när fan jag vill. Och vakna upp bredvid dig på morgonen utan att undra ”vad är det mellan oss?” Jag orkar inte detta mer.” Vad hände just? Erkände jag precis allt det där för Justin. Jag såg på honom där han satt och han såg på mig, helt oberörd. ”Förlåt Justin. Jag bara... Jag ville bara... Äsch, skit samma.”

Jag vände mig om och gick mot mitt sovrum. Jag kunde inte förstå vad jag precis gjort. Jag förstörde vår vänskap. Det var slut. Inget mer Justin och Alex. Jag var bara tre steg ifrån min säng när jag kände Justins hand ta tag i min arm och vända mig om så att jag såg på honom.

Justin såg på mig en lång stund innan han pressade sina mjuka läppar mot mina i en passionerad kyss. Justin placerade sina händer på mina kinder och drog ifrån. Våra pannor var kvar mot varandra och han såg mig i ögonen. Jag blundade, för rädd för att kolla på honom.

”Äntligen.” viskade han och jag bestämde mig för att öppna ögonen för att se honom i ögonen. ”Jag skulle kunna tänka mig att vara din pojkvän också. För att vara ärlig... jag har haft känslor för dig sedan dag ett. Så fort du började prata med mig så vart hela min dag bättre. Att ha sex med dig, det var det bästa jag gjort. Att kyssa dig på festen och på mitt hotellrum var det bästa jag upplevt. Du är bättre än alla förhållanden jag haft, även fast vi inte ens är i ett förhållande! Varje gång jag tittar på dig så fylls jag med värme, kärlek och inte minst fjärilar. Jag är så otroligt förälskad i dig Alexandra, så det finns inte. Och jag har varit det ett bra tag.”

Jag såg in i hans ögon och allt föll på sin plats nu. Jag förflyttade mina händer till Justins nacke och pressade återigen samman våra läppar. Justins mjuka läppar masserade mina med så mycket kärlek och passion att jag ville slå mig själv för att ha varit rädd för att erkänna mina känslor. Det fanns där hela tiden. Alla känslor, i våra kyssar och sättet vi betedde oss mot varandra.

Jag slickade försiktigt på Justins underläpp för att få tillgång till hans tunga. Han log, antagligen för att det var jag som styrde, men särade gladeligen på läpparna för att låta min tunga glida in i hans mun. Våra tungor lekte med varandra och jag kunde inte sluta tänka på hur lycklig jag var.

Justins händer letade sig ned till min rumpa klämde på den. Jag hoppade upp med benen runt hans midja när jag insåg en sak. Vi hade fortfarande inte bekräftat vad vi var.

Jag lade min hand på Justins bröst och sköt undan honom. Han såg undrandes på mig och släppte ned mig på golvet.

”Uhmm... Vad är vi nu då?” frågade jag försiktigt.

”I ett förhållande?” sade Justin och fick det att låta som en fråga.

”Så du är min pojkvän?” undrade jag.

”Mhm, och du är min flickvän.” viskade han och gav mina läppar en snabb kyss.

”Äntligen.” suckade jag dramatiskt ut samtidigt som jag viftade med mina händer vid hans ansikte. Justin log stort mot mig innan han placerade sin hand i nacken på mig och gav mig en kyss på min nästipp.

Hans leende växte sig större av, förmodligen, en tanke han hade, ”Så... ska vi äta nu kanske, flickvän?”

Utan att jag kunde kontrollera det kröktes ett minst lika stort leende på mina läppar, ”Visst kan vi det, pojkvän.”

Jag var tvungen att säga det. Smaka på ordet. Det var perfekt. Justin var min och jag var hans. Vi var äntligen förenade i något riktigt. Inte något mellan-stadie, utan vi var verkligen tillsammans nu. På riktigt.

Justins hand gled ned från min nacke till min hand, som han genast kramade om. En stöt av värme for genast igenom min kropp och ett helt zoo bröts loss i magen på mig. Bara av att veta att jag var hans fick mina känslor att bygga sig större. Hand i hand gick vi den korta biten som behövdes för att komma in till mitt kök. Så snart doften av pizzorna slog mig kände jag hur hungrig jag egentligen var.

Det enda jag fått i mig under detta dygn hade varit Nutella, iste och en klunk Redbull. Om Elenor vetat om det skulle hon dödat mig. Men, Elenor var inte här just nu och kunde därför inte göra något åt situationen.

Justin släppte taget om min hand och med ens kände jag mig tom, även fast han stod med ryggen mot mig endast några centimeter framför mig. Utan att tveka slingrade jag mina armar kring hans överkropp och tryckte min kropp hårt mot hans rygg.

”Du är min. Bara min.” viskade jag mot hans nacke. Till min lycka kunde jag se att nackhåren på honom reste sig på mindre än en millisekund. Så hans känslor måste verkligen vara sanna, då hade jag det bekräftat.

”Och du min.” svarade han och snurrade runt så att vi istället stod face-to-face. Ett litet leende växte sig fram på mina läppar och jag ställde mig på tå för att kunna placera en kyss på hans gudomligt mjuka läppar. Om man hade fått betalt för alla gånger man tänkte på att kyssa hans läppar, så skulle jag lätt vara miljonär vid det här laget.

”Nu äter vi innan pizzorna kallnar.” tyckte Justin glatt och slog sig ned på en av köksstolarna.

Även fast jag verkligen inte ville låta honom glida ur min omfamning så följde jag hans exempel och slog mig ned tvärs emot honom vid bordet. Han sköt över en ostpizza åt mitt håll innan han började skära upp sin egna, likadana pizza.

”Hur ska vi berätta det?” frågade jag med pizza i hela munnen, då jag struntat i att skära och istället rivit av en bit. Justin kollade förvirrat upp på mig. ”Alltså... att vi är ett par nu?”

”Vill du berätta?” var Justin snabb med att fråga. En glimt av hopp reflekterades i hans öga.

Jag lade huvudet på sned, ”Jag tror inte det... Alltså... alla skulle bli så... jag vet inte. De skulle komma med en massa ”Vad var det vi sa!” och hålla på med såna där fåniga barnramsor, förmodligen. Vi skulle inte få en ledig stund. Så fort vi skulle hålla varandra i handen eller kyssas så skulle alla komma med klyschiga pikar av olika slag. Så... nej. Jag, personligen, skulle helst föredra om vi höll detta för oss själva. Åtminstone ett litet tag!” hasplade jag snabbt ur mig, nästan så att jag blev andfådd. Justin kollade bekymrat upp på mig, som om jag hade tagit sönder hans mest dyrbara ägodel. ”Vill du berätta?”

”Ja... faktiskt.” mumlade han ärligt och tog en tugga av sin pizza.

Jag suckade, ”Hur ska vi göra då då? Du vill och jag inte. Det är ju... nej, det går ju inte. Liksom..”

”Jag vet.” svarade Justin, nästan förkrossat. ”Så jag har en idé...”

”Berätta, Sherlock.” bad jag honom och lutade mig nyfiket över bordskanten med blicken liggandes på honom.

Han fuktade snabbt sina läppar innan han tog till orda, “Vi kan berätta för Scooter, din pappa och min mamma. Det är dem viktigaste. Sen tar vi det lilla lugna med alla andra tycker jag. Låter det bra?”

”Hur kan jag veta om jag kan lita på Scooter?” frågade jag misstänksamt.

”Det kan du bara.” skrattade Justin och tog en klunk av sin Redbull. Jag ryckte på axlarna,

”Visst. Vi gör som du sa boss.”

Justin lutade sig nöjt tillbaka i stolen, ”Och du sa att jag var dum... ha.” viskade han lågt för sig själv, men tillräckligt högt för mig att höra. Jag tog en tugga av min pizza och himlade med ögonen.

Min blick landade sedan automatiskt på Justin igen, som nu satt med blicken ned i sin iPhone. Han var så fin. Så snäll. Så underbar. Att en kille som han, världskänd och superhet, kunde falla för en tjej som mig, var ett under. Men jag var så lyckligt. Faktum var att detta var en av dem bästa dagarna jag haft på länge. Alla dagar jag haft med Justin sedan vi träffades för första gången har varit dem bästa dagarna jag någonsin haft sedan min mors bortgång..

Han fick mig att känna mig bra, vacker, speciell. Bara att veta att jag nu, äntligen var hans gjorde mig alldeles upprymd och galet kärleksfull. Det var ingen tvekan om saken.

Jag var upp över öronen förälskad i Justin Drew Bieber.  

Now we're talking... dem är ett par! Tadaaa! Många av er har tjatat ett bra tag nu, så vi tänkte "varför inte nu?" så yes. Nu är dem ihop. Vad tyckte ni om kapitlet? Kommentera! Puss, Ema & Liv. ♥