Jag lyfte undan slöjan hon hade över ansiktet och placerade sedan en hand på hennes korsrygg. Leendes drog jag henne till mig och pressade mina läppar mot hennes. Kyssen var fylld med kärlek och lycka. Det pirrade mer än vanligt inuti mig, och allt kändes helt perfekt.

Församlingen reste sig upp för att applådera, och då avslutade vi kyssen.

“Jag älskar dig.” Viskade jag i hennes öra utan att ta bort handen från hennes rygg.

“Och jag dig.” svarade hon mjukt.

Jag såg mig omkring i Bruces och Dianes sovrum. Foton på barnen och Justin som liten stod placerade på hyllorna, fönstret var öppnat och en sval bris intog rummet.
På baksidan av huset stod alla gäster och samtalade. Klockan hade passerat sex, och vi hade nyligen anlänt till huset. Efter vigseln så hade gästerna åkt hit medan jag och Justin stannat kvar vid kyrkan för att ta lite bröllopsfoton. Det kändes så overkligt. Jag var gift. Jag hade funnit mitt livs kärlek. Jag var både mamma och fru nu.
Skakandes på huvudet klev jag ur min fina bröllopsklänning och hängde upp den på en galge, för att kunna sätta på mig en mer avslappnad klänning att bära på mottagningen. Den nya klänningen var vardaglig, men tillräckligt fin för att kunna bäras under omständigheterna. Håret lät jag vara, eftersom att jag varken hade tid eller ork att ändra på frisyren. Alla stod ju där nere och väntade på mig.
“Kommer du snart eller?” skrattade Tyra från dörröppningen.
Jag klev i mina höga klackar. “Ja, nu kommer jag.”
Tillsammans gick vi ner till undervåningen, och sedan ut på baksidan. När gästerna såg att jag kom började de att applådera. Mina kinder blossade upp i en mörkröd nyans i samband med deras applåder. Justin, som verkade ha sett att jag blev generad, gick snabbt fram till mig och slog armarna kring min kropp.
“Du är så underbart vacker.” viskade han mot mitt hår.
“Jag kan inte säga något annat än detsamma.” mumlade jag mot hans axel, och tog sedan ett steg bak för att kunna placera en lätt kyss på hans läppar.  
Han flätade samman våra fingrar och drog sedan med mig till vår stora bröllopstårta. Vi hade alla redan ätit lite av den i kyrkan, så den var inte riktigt hel.
”Skulle jag kunna få allas uppmärksamhet?” ropade Pattie från scenen där Dan nyligen hade suttit och spelat lite. Alla tystnade och gav sin fulla uppmärksamhet till Pattie.
”Jag har föreställt mig den här dagen ända sedan Justin föddes... Hur det skulle vara när han gifte sig. För att vara ärlig så känns det konstigt. Jag har lämnat över min roll som den enda kvinnan i hans liv till en annan kvinna, som är den underbaraste människan som jag träffat. När jag föreställde mig Justins bröllop och allt som kommer med, föreställde jag mig aldrig att det skulle vara med en sådan vacker varelse som du Alex. Du är vacker från insidan, ut. Justin har verkligen gjort ett kap här. Jag är verkligen lycklig över att få ha dig i mitt liv. Över att Justin har dig i sitt liv! Du har givit honom så otroligt många välsignelser Alex. Du är en ren gudagåva. Jag önskar er all lycka i framtiden och jag hoppas att kärleken ni känner nu kommer finnas där tills ni båda slutar andas. Jag älskar er! Grattis!”
Applåder strömmade från alla håll och kanter. Både jag och Justin log tacksamt mot Pattie. Hon skickade en slängkyss till mig och Justin, lekfull som han är, låtsades fånga den och lade den i fickan på byxorna han bar.
"Här har vi turduvorna." sade Scooter när han slöt upp bakom oss. Jag och Justin vände oss om och såg Scooter och Yael stå med stora flin på läpparna.
"Hej på er! Jag är så glad att ni kunde komma." hälsade jag glatt och gav de båda en bamsekram.
"Vi skulle inte ha missat detta för allt i världen Lex." sade Yael och strök mig vänligt på armen. "Du ser strålande ut Mrs. Bieber."
"Man tackar Mrs. Braun." sade jag och neg.
Scoot och Justin skrattade åt våra dumheter, "hur känns det att vara gift dude?" undrade Scooter och slog till Justin på överarmen.
"Det känns som att vara ogift bara att Lex nu bär mitt efternamn istället för sitt." skrattade Justin.
Jag slutade lyssna på deras konversation och vände blicken ut mot folkmassan för att leta reda på mina barn. Jag hittade Ava lekandes med Jazzy vid tårtbordet, Jaxon studerade Dans gitarr men Ollie sågs inte till någonstans.
"Ursäkta mig." Jag smet ifrån mitt sällskap för att leta reda på Oliver men han var som bortblåst. Jag gick in i huset och kollade alla rummen i huset. När jag fortfande inte fann honom började paniken bubbla upp inom mig. Var var han?
"Ollie!" ropade jag. Jag kom upp från nedervåningen och när jag gick förbi hallen såg jag ut genom fönstret på ytterdörren att det var någon där. Jag gick sakta mot dörren med uppspärrade ögon. Där såg jag Ollie stå och prata med någon man. Mannen var inte någon jag kände. Han bar svarta jeans och en marinblå jacka, någon storlek för stor för honom skulle jag gissa då det såg ut som om han skulle drunkna i den.
Jag öppnade ytterdörren för att sedan stiga ut på verandan.
"Ollie?" ropade jag. När mannen fick syn på mig verkade han få bråttom därifrån. Jag gick ned för trapporna och styrde stegen mot Oliver som satt på trottoarkanten. När jag nådde Oliver var mannen så gott som spårlöst försvunnen.
"Vem var det där?"
"Hmm, jag vet inte mamma."
"Hur många gånger har jag sagt att du inte får tala med främlingar Ollie?"
"Men, han sa att han kände mig." försvarade Ollie mannen.
"Vad heter han?" frågade jag surt och lade armarna i kors över bröstet.
"Jag vet inte. Han sa inget namn mamma." mumlade han med sänkt huvud. Han visste att han hade gjort fel, därav mumlade han och vågade inte se mig i ögonen.
"Ollie, hur många gånger ska jag och pappa behöva säga att du inte får prata med främlingar och vara själv utan någon av vakterna? Du måste förstå att det är farligt för dig. Vi säger detta för att vi älskar dig, okej? Och vi har förklarat att det är på grund av pappas jobb som det är så. Det är inte alltid farligt men vi kan inte riskera någonting, okej? Gå aldrig iväg utan en av vakterna. Du skulle ha frågat Lewis, du gillar ju honom."
Ollie fortsatte att se ner i marken och nickade bara åt min predikan. Han såg ledsen ut. Ovanligt ledsen. Jag lyfte min klänning och satte mig ner på trottoarkanten bredvid min son.
"Varför var du här från första början ens?" undrade jag och lade en arm om honom.
Oliver såg upp på mig och suckade, "Jag saknar att leka med Lily."
Ett leende spred sig på mina läppar. Lily var vårt grannbarn hemma i L.A. Hon och Oliver var i samma ålder och brukade leka ofta.
"Aw. Ni kommer kunna leka snart igen, när allt detta är över. Om du vill kanske farmor vill passa dig och Ava hemma så ni kan få leka med Lily?" Jag strök en tröstande hand över hans rygg medan han såg på mig med förväntansfulla ögon.
"Lovar du?" frågade han.
"Ja, kom så frågar vi farmor om hon kan följa med hem." Jag ställde mig upp och sträckte ut min hand åt Oliver som han med glädje tog.
När vi började gå mot huset stack Justin ut huvudet genom ytterdörren och såg på oss.
"Där är ni! Jag har letat överallt efter er." sade han med ett brett leende på läpparna. Han öppnade dörren så vi kunde stiga in och stängde den sedan efter oss.
Oliver sprang iväg mot bakgården men jag kom inte någon vart när Justins hand fattade tag i min arm och snurrade runt mig så jag hamnade i hans famn.
"Jag längtar efter att få dig ur denna klänningen." viskade han hest och placerade blöta kyssar längst nacken och ner mot min axel.

Jag bet nervöst på naglarna. Justin hade gått på toaletten och lämnat mig ensam ute i flygplanet, som var på väg till en ö utanför Hawaii.
 Besvärat såg jag ned på min telefon som inte gav ifrån sig så mycket som ett pip. Men det var självklart, eftersom jag hade den på flygplansläge.
”Vad är det hjärtat?” frågade Justin när han kom tillbaka, fortfarande klädd i sin kostym.
”Det känns konstigt, att lämna barnen hos Pattie.” mumlade jag oroligt. ”Inte för att jag inte litar på henne. Men jag kommer inte få träffa mina små änglar på fyra hela dagar... Det känns som en evighet.”
”Alex... Slappna av. Vi ska på semester, smekmånad, du och jag. Ungarna kommer ha det alldeles utmärkt, mamma berättade att hon ska ta med de på både Zoo och vattenland. De kommer ha fullt upp. Bara koppla bort de, endast för dessa dagar.”
Jag nickade och drog med mina fingrar över hans mjuka kind. ”Det är ganska ofattbart hur du påverkar mig.”
Justin log mjukt. ”Då ska jag inte ens nämna hur du påverkar mig.”
Jag lutade mig framåt och pressade mina läppar mot hans. Hela jag fylldes av ett varmt lyckorus. Våra läppar samarbetade utmärkt med varandra. Han lutade tillbaka huvudet och tillät mig att lossa på flugan han hade kring

halsen.

 

 

Leendes raderade han avståndet mellan våra läppar. Justins hand letade sig in under min klänning för att kunna röra min kropp. Jag kunde känna hans mjuka fingrar mot det tunna lagret trosor och då visste jag vad detta skulle leda till.
”Justin...” flämtade jag mot hans fuktiga läppar.
”Mhm...”
”Nej... Nej...” kunde jag bara få fram, eftersom jag redan hunnit bli upphetsad.
”Vad menar du?” han avbröt kyssen och såg mig i ögonen. ”Vill du inte?”
”Jo! Jo, det vill jag verkligen! Men kanske inte flera tusen meter ovanför havet. Kan vi inte ta det när vi kommer till huset?”
Ett flin spred sig på hans läppar. ”Jag gillar hur du tänker.”
Skrattandes reste jag mig upp ur sätet för att gå fram till kylskåpet. Som vi ofta gjorde nu för tiden, så åkte vi i Justins privata jet-plan. Dels för att det var smidigare, dels för att så mycket kunde gå fel på ett offentligt plan.
Jag öppnade kylskåpsdörren och tog ut en flaska med päronjuice.
”Ska du ha något?” frågade jag Justin som satt och plockade med en kortlek.
”Ja, tack. En cola.”
Som beställt tog jag med mig en cola till våra platser och räckte över den till Justin.  
”Päronjuice Alex? Igen?”
”Döm inte.” skrattade jag bara och tog två stora klunkar av min dricka.
Under tiden jag bar Ava var päron det enda jag åt, praktiskt taget. Till frukost åt jag päronmos, till mellanmål päron och till allt drack jag päronjuice. Det förvånar mig att Ava inte är förtjust i päron över huvudtaget.
”Bara du inte är gravid igen, jag tycker att det räcker med Ava och Ollie för tillfället.” nickade Justin bestämt.
”Jag är inte gravid, jag skulle ha märkt det då.” skakade jag på huvudet. Justin och sina idéer..
”Nä, okej. Säger du det så.”
Jag ställde irriterat ned min juiceflaska på bordet som skiljde oss åt. Varför var han tvungen att ta upp det just nu, och förstöra mitt goda humör?
”För att bevisa det, tänker jag gå och  göra ett test.” muttrade jag, bestämd över att bevisa för Justin att han hade fel. Vi skulle inte ha några fler barn. Inte nu i alla fall.
”Vadå, nu?”
Jag reste mig snabbt upp, för snabbt. Svarta fläckar började dansa framför mina ögon och mina knän blev svaga. ”Uh... Ja... Nu.”
”Mår du bra?” frågade Justin oroligt och tog försiktigt tag i min handled.
”Ja.” fräste jag och skyndade mig till toaletten.
Väl inne låste jag dörren om mig och började rota i alla olika lådor efter ett graviditetstest. I den sista lådan fann jag ett, och slet snabbt sönder förpackningen.
Men att kissa på beställning var lättare sagt än gjort. Jag slog på kranen för att få lite hjälp, men inget hände. Jag suckade irriterat och skulle precis lämna toaletten när det började droppa. Leendes satt jag kvar och gjorde mitt, varpå jag lade ned testet på golvet.
Medan jag tvättade händerna började oron gro inom mig. Tänk om Justin hade rätt? Tänk om jag visst var gravid igen? Nej, sade en bestämd röst inom mig. Du är inte gravid. Du kan inte vara gravid, du har ju inte känt av något.
Testet gav ifrån sig ett pipande ljud vilket signalerade att mitt resultat nu fanns där. Med hjärtat i halsgropen böjde jag mig ned och tog upp testet.
Negativt.
Jag blev med ens överlycklig över att inte vara med barn, men ändå så fanns det en gnutta besvikelse inom mig. Med sammanpressade läppar slängde jag testet och gick ut till Justin.
”Nå?” han såg förväntansfullt upp på mig med höjda ögonbryn. ”Varför ser du så besviken ut? Var du gravid?”
Jag rynkade pannan. ”Tror du att jag inte känner min kropp? Precis som jag sade - jag är inte gravid.”
”Åh.” man kunde se hur besvikelsen växte i ögonen på honom. ”Även fast jag tycker det räcker med Ava och Ollie kan jag inte undgå att bli aningen besviken.”
”Samma här.” log jag dystert till svar.
Vi satt båda tysta en liten stund för att reflektera över graviditeten som inte existerade.
”Sak samma.” muttrade Justin efter en liten stund. ”Vi har två vackra barn och vi ville ju ändå inte att testet skulle visa positivt, så vad finns det att vara besviken på? Nu glömmer vi det här och firar att vi har gift oss istället.”
Jag hajade till. Det var nästan så att jag hade glömt bort att vi endast för några timmar sedan hade blivit vigda av en präst. Tanken fick det att bubbla inom mig.
”Ja, det tycker jag.” sade jag lyckligt och reste mig upp för att gå fram till Justin.
Han tog tag i min hand och drog ner mig i sitt knä. ”Jag älskar dig, Mrs. Bieber.”
”Och jag dig, Mr. Bieber.” fnissade jag likt en tioåring som precis fått sin första kyss.
Justin placerade sin hand på min kind och drog mig närmre, för att kunna kyssa mina läppar.
Den resterande tiden av resan satt vi och såg på något oväsentligt program på tv för att döda tid, och det verkade gå ganska bra för innan vi visste ordet av så ropade piloten att det endast var femton minuter kvar till landning.
Vi slängde chipspåsarna och läskburkarna vi tagit fram under resans gång och slog oss sedan ned på våra platser. Justin tog tag i min hand när planet började tappa höjd. Det hade blivit en vana att hålla honom i handen vid landning och start, med tanke på att han var flygrädd.
När planet äntligen hade stannat reste vi oss upp med vårt handbagage och lämnade planet för att sätta oss i en bil som väntade på oss utanför på landningsbanan.
”Hur var resan?” frågade Carl, en av våra livvakter som åkte med oss i bilen. Självklart hade vi med oss mer än en livvakt, men de åkte i en annan bil tillsammans med vårt bagage.
”Bra.” log jag vänligt till svar. Carl nickade och beordrade sedan chauffören att starta bilen.
”Vart är det vi ska egentligen?” frågade jag Justin och kramade om hans överarm.
”Vi är på en liten ö, strax utanför fastlandet. Vi är på väg till ett hus som jag har hyrt, enbart för oss två.”
”Är det bara vi?”
”I huset? Ja. På ön? Nej. Det bor folk här.”
Jag himlade med ögonen. ”Ja, jag antog det.”
Det var mörkt ute, men vägen var upplyst av gatlampor hela vägen till huset vi skulle bo i. Runt om huset fanns inget annat än djungel, men det tog inte mer än en kvart in till centrum.
Hand i hand lämnade jag och Justin bilen och vinkade hej då till majoriteten av vakterna. Ett antal skulle stanna kvar hos oss, i ett litet gästhus som låg placerat några meter ifrån det stora huset som jag och Justin skulle bo i. Vakterna hade redan burit in vårt bagage, så det var bara för oss att kliva in.
I samma stund som jag slog upp dörren kände jag Justins varma arm i knävecken på mig och innan jag visste ordet av befann jag mig i hans famn.
”Du har verkligen pluggat på smekmånader du.” skrattade jag utan att släppa hans blick.
”Rätt ska vara rätt Mrs. Bieber.” log han till svars och klev sedan in i huset. Rummen var inredda i ljusa möbler, men hade ett antal färgglada accessoarer här och var.
”Det är perfekt.” flämtade jag.
Justin svarade inte utan fortsatte bara upp till sovrummet. En stor säng stod centrerad i rummet, med två nattduksbord på vardera sida. Till höger om sängen fanns det en dörr som antagligen ledde in till badrummet, och till vänster en dörr som ledde ut till balkongen. Det var aningen kvavt i rummet, men det var inget jag brydde mig om.
”Vet du vad mer jag har pluggat in om smekmånader?” viskade Justin hest i örat på mig, vilket orsakade gåshud över hela min kropp.
”Nej.” förmådde jag mig att säga.
”Det inkluderar en säng...” började han och tog ett steg närmre den stora sängen, ”och nakenhet.”

---

HATAR ATT BEHÖVA BE OM URSÄKT I DETTA KAPITEL OCKSÅ. Åh. Lovade att det inte skulle ta så lång tid tills detta kapitel skulle komma upp, men det gjorde det ändå... hoppas ni är nöjda i alla fall!