”Babe?” viskade jag hest fram i hopp om att få svar ifrån Justin. När inte ett ord yttrades från min sida slog jag häpet upp ögonen endast för att finna mig själv ensam i sängen. Hade han stuckit? Hade han legat med mig och sedan stuckit som alla andra, typical killar?

Rädslan sträckte sig ut i ryggraden på mig och förskräckt hävde jag mig upp med hjälp av ena armen. Hans kläder låg kvar på golvet… det enda som saknades var hans kalsonger. Hade pappa eller El gått in här, i tron om att han låg på en madrass och väckt Justin för att ta ett snack med honom? Alex, lugna ned dig. Han är säkert nere i köket.

Bara för att se efter om min aning var sann, drog jag mig fram till sängkanten och sträckte mig efter mina trosor som låg på golvet. I samma stund som jag skulle sätta mig upp kände jag hur en obeskrivlig smärta satte av i höften på mig och sköt ned ända till knäna. Kändes det så här varje gång efter man hade haft sex? Jag bet mig hårt i kinden för att förhindra ett skrik från att lämna min mun. Försiktigt fortsatte jag trycka mig upp i sittande position, fortfarande bitandes i kinden och lyckades tillslut komma upp på benen.

Lika försiktigt som jag suttit mig upp drog jag på mig mina trosor. Helvete, det gjorde ont. Inte ont som i bryta benen ont, utan mer uppsvullen-mörbultad ont. Men jag ångrade ingenting. Gårdagen hade.. hade varit perfekt.

Låga röster hördes ifrån undervåningen, något som genast fick mig att vakna till liv. Kanske hade El gått in här trotsallt? Snabbare än blixten drog jag på mig Justin’s vita V-neck och skyndade mig ut ur mitt rum utan att bry mig om smärtan överhuvudtaget. För att inte ramla tog jag det en aning försiktigare i trappan och nådde till sist min slutdestination. Köket. Justin stod lutad mot diskbänken, endast iförd i sina vita kalsonger med kinderna flammande röda. Han nickade diskret åt hallens håll, vilket fick min blick att genast förflytta sig dit. Till min förvåning fann jag ingen mindre än Victor där.

Ilsket marscherade jag fram till honom, endast för att kunna knuffa ut honom i trapphuset och följa honom ut. Långsamt slog jag igen dörren bakom mig för att inte få hela trapphuset att undra vad det var som försiggick.

”Vad fan gör du här? Bad jag dig inte att inte kontakta mig?! Är du döv eller?” väste jag ilsket med armarna i kors över Justins t-shirt.

”Vad fan gör du?! Går och knullar Bieber?! Alex, är du fullkomligt galen? Han bryr sig inte om dig! Han utnyttjar dig bara för att du är orörd! Han kommer lämna dig likt en rabiessmittad hundvalp när han är klar.” spottade Victor ilsket ur sig. Hans ansikte skiftade snabbt färg till en högröd nyans.

Jag drog en frustrerad hand igenom mitt hår, rädd över att jag skulle lyckas dra av alltsamman, ”Sen när bryr du dig? Lämna mig ifred har jag sagt! Vilka jag ligger med har inte du med att göra längre sen vi bröt vår vänskap! Ringer det några klockor?”

”Alex, jag bryr mig om dig! Därför lägger jag mig i! Alex… Alex jag älskar dig!”

Orden kom som en chock för mig. Han.. han ä-älskade mig? Va? Chocken lade sig  snabbt dock och utbyttes med ens mot ilska,

”Håll käften. Gå inte runt och snacka skit om mig, behandla mig som om jag inte hade en egen vilja och sedan säga att du älskar mig. Och även om du gör det så gör jag inte det tillbaka. Jag älskar en annan. Du kom för sent. Efter allt du har gjort finns det inget som bevisar att du älskar mig!” skrek jag förtvivlat. Tårarna var nära. Orden som nyligen hade lämnat min mun ekade mellan väggarna och studsade tillbaka till mig.

”Vill du veta hur mycket jag älskar dig? Vill du det? Om du bara visste hur mycket jag offrade för dig Alex. Men du är så självupptagen så du ser inte det. När rånet ägde rum ringer jag till och med 112 för att jag-” han avbröt sig snabbt och vände blicken ifrån mig. Va? Vad hade han nyss sagt?

”Vad sa du, sa du? Och våga inte ljuga för mig!” Nu var jag arg. Rasande. Djävulskt arg.

”Shit... uh... okej. Jag var med. Jag skulle transportera pengarna från banken. Jag satt i en skåpbil tvärs över gatan. När jag såg dig... jag kunde inte. Jag ringde polisen och stack. Jag är så ledsen Alex jag viss-” hans ord stoppades av en smäll. En hög smäll, som ekade i hela trapphuset i flera sekunder.

Min hand stannade kvar upp i luften på precis samma ställe där den träffat hans kind. Victor hade vänt ansiktet mot mig, svärandes för sig själv med en hand på sin sårade kind.

”Vad gjorde du så för?!” skrek han med tårfyllda ögon. Just nu brydde jag mig inte ett skit om ifall han grät eller inte. Han skulle straffas.

”Du har orsakat trauman för mina bröder som kommer följa dem livet ut! Förstår du det?! Tror du att antingen Leo eller Jake kommer våga sig in på en bank nu? Va!? Du kanske inte var inne och medverkade i rånet, men du är minst lika skyldig din jävel. Gå till polisen och lämna in dig. Annars gör jag det. Och jag är seriös.” skrek jag. Det kändes som alla mina organ skulle hoppa ut genom halsen på mig av all ansträngning från min mage. Dörren bakom mig slogs upp och Justin kom ut.

”Vad är det som pågår?” frågade han allvarligt med blicken fastnålad på Victor som stod och gnydde över sin kind. Justins arm letade sig runt min midja och höll beskyddande om mig.

”Inget. Jag skulle precis gå.” muttrade Victor bittert och försvann sedan ned för trappan. Jag lyssnade noggrant efter hans steg i trappan och vände mig sedan om mot Justin när jag hörde portdörren slå igen.

”Han gjorde det... han var med... i rån...rånet...” fick jag fram med tjock röst. Tårarna rann. En efter en började den sippra ned för mina kinder. Beskyddande drog Justin mig till sig och strök mig över ryggen medan jag grät mot hans bara hud.

”Schyyy, slösa inte dina tårar på honom... Lexie, titta på mig.” Jag såg upp på honom och han strök undan tårarna med sina tummar. “Tänk inte på honom. Han är inte värd det. Du har mig, jag tänker inte gå någonvart okej? Jag finns här för dig, för alltid.”

Jag sträckte på mig och kysste honom lätt på munnen. ”Tack bästis.”

Koncentrerat drog jag med gaffeln över bottnen till pajformen. Den lilla biten av skinkpaj som låg kvar i hörnet av formen såg motbjudande ut, men ändå var jag så hungrig. Istället för att fortsätta förstöra formbottnen så sträckte jag mig efter mitt spriteglas. I samma stund som jag svalde ned första klunken så öppnades dörren till badrummet på övervåningen och en fullt påklädd, nyduschad Justin kom ut. Han hade vänligt not låtit mig få duscha först, för att kunna tänka igenom vad som hade hänt lite tydligare. Klumpen i halsen hade endast blivit större av min lilla tid ensam.

”Kan jag få?” frågade Justin vänligt som kommit ned för trappan, pekandes på den lilla pajbiten som låg kvar. Utan att protestera räckte jag slött över formen och gaffeln till honom. Han mumlade ett ’tack’ bakom sitt leende och slog sig ned framför mig vid köksbordet.

”Vad ska vi hitta på idag mån tro?” frågade han glatt. Min blick mötte hans. Han var för snäll… men jag förstod att entusiasten endast fanns där på grund av den tidigare incidenten.  

"What shall we do today?"

”Jag vet inte…” suckade jag trött. Jag var trött på allt. Drama, bråk, livet, Sverige…

Justin nickade i takt med att han tuggade, ”Kanske kan vi… uhh… gå på en promenad? Vet du något privat ställe man kan gå, där ingen stör oss?”

Jag pillade ointresserat på den svarta knappen till den röd randiga skjortan jag bar över mina nylon strumpbyxor, ”Det finns en orienterings led vi kan ta. Det är i en skog.”

”Skog? Toppen.  All privathet man kan behöva.”

”Förlåt Justin, men jag har ingen lust att ta en promenad just idag…” mumlade jag sorgset.

”Jo, det har du visst.” sade en välbekant röst i dörröppningen. Jag vred på huvudet och mötte Els breda leende. ”Gå ut på en promenad med Justin Alex. Kom igen. Ni har inte setts på länge och dessutom ska jag bara städa här. Ni har nog mycket att prata om.”

”Okej då.” gav jag upp. När El sade det på det viset så såg jag hela förslaget från en annan vinkel.

”Toppen!” log Justin och tog en klunk av min Sprite. Jag övervägde i en sekund att dra det ifrån honom men struntade i det. Han var vår gäst, så klart han fick dricka min Sprite då.

”Ska vi gå nu?” frågade jag Justin, vid det här laget i behov av att lämna huset. Att El och pappa kom hem blev lite jobbigt. Jag ville ha Justin för mig själv just nu. Egoistiskt men sant. Han var min för dagen. Bara min.

”Ja, kom igen. Vi har inte hela dagen på oss.” svarade Justin och reste sig upp från stolen. Jag följde hans förslag och reste mig upp efter honom till hallen.

På vägen passerade vi El och pappa. De bar in sina väskor och några icakassar. De båda gav mig och Justin en kram.

”Hade ni kul igår?” undrade pappa och såg på mig.

”Ja, det var bästa kvällen i hela mitt liv. Seriöst.” erkände jag och hoppades innerligt att ingen skulle komma med en följdfråga.

”Jaha, vad kul att du känner så Lexie. Vad hittade ni två på då?” Fan. Inte den frågan. Detta var pinsamt.

”Jag... Ehh... Vi såg på film.”

”Vi åt pizza!” sade Justin i mun på mig med viljan att rädda den pinsamma situationen som uppstått.

”Vi åt pizza, medans vi såg på film.” skrattade Justin och såg på mig.

”Jaha, okej. Vad konstigt ni beter er.” sa pappa misstänksamt och gick vidare in i köket med kassarna.

”Ungar.” mumlade Elenor och försvann hon med.

Justin och jag såg på varandra och flinade, jag rödare än en tomat i ansiktet. Det var pinsamt att tänka på vad som hände igår, fast ändå inte. Jag visste inte hur jag skulle reagera eller hur jag skulle bete mig. Det var liksom pinsamt att prata om det med Justin. Vad är vi nu liksom? Bästa knullkompisar? Det som hände igår får verkligen inte hända igen, även om jag så gärna vill.

Suckandes kollade jag ned på min utstyrsel. Så här kunde jag inte gå klädd om vi skulle gå på en promenad. ”Justin, jag tänkte bara byta om… vill du låna ett par mjukisbyxor?”

”Jag tror dina är för små… och det är lugnt. Jag har med egna i min väska.” log han till svar. Jag nickade och drog sedan med mig honom upp på mitt stökiga rum.

”Så… vi kanske borde städa?” föreslog jag nervöst med blicken på golvet. Sängen var obäddad och kläderna vi dragit av varandra igår låg fortfarande kvar, slängda här och var på golvet.

Justin nickade återigen, ”Det låter som en plan.”

Jag böjde mig försiktigt ned för att förhindra smärtan att åter dyka upp och roffade åt mig alla kläder. När inte ett enda klädesplagg låg kvar på golvet, rätade jag på mig och slängde ned högen i min tvättkorg som genast blev full. Sedan snodde jag runt bara för att finna Justin bädda sängen. Ett leende kröktes på mina läppar.

”Du är en sån wifey.” flinade jag åt honom.

Han höjde på båda ögonbrynen, ”Någon måste ju vara det.” skröt han alldeles tjejig och dramatiskt.

”Och det är du?” skrattade jag fram innan jag damp ned på min, nu, bäddade säng.

”Ja. Eller jag delar rollen med mamma, Elenor och Kenny.” nickade Justin seriöst.

Jag bet mig löst i underläppen, ”Jag orkar inte ta den där promenaden vi snackade om.. kan vi inte bara ligga här uppe? Och kolla på film? Vi åker ju tillbaka i… mor-… inatt?”

”Visst kan vi det.” log Justin samtidigt som han smekte min mage. Fjärilarna bröt sig loss och pirret som alltid slank igenom min kropp uppenbarade sig det med.

Det gjorde ändå på samma gång ont. Ont att jag inte kunde berätta hur jag verkligen känner för honom. Att vi inte kunde dela flera kyssar i minuten, hålla varandra i handen öppet framför våra familjer och vänner. Det gjorde ont i hjärtat. Som det satt en liten gubbe med hammare och hamrade på det.

”Vilken film?” frågade Justin som redan hade hunnit dra upp sin nerklottrade laptop ur sin ryggsäck.

”Kanske Avengers? Eller Twentyone Jump Street? Jag älskar dem filmerna…” suckade jag belåtet ut.

Justin knappade in på sitt tangentbord och vred sedan datorn åt mitt håll, ”Avengers blir det.”

Jag tryckte mig emot hans kropp som låg lutad mot väggen och placerade mitt huvud på hans bröstkorg. Hans hjärtslag dunkade rakt in i örat på mig, något som orsakade att min koncentration på filmen var lika med noll. Det slog i en rytmisk takt, varannan sekund på ett ungefär. Lugnare än mitt på alla sätt och vis. Bara av att vara i närheten av honom gav mitt hjärta ett spratt.

Försiktigt flyttade jag på huvudet för att kunna höra slagen bättre. När jag återigen pressade mitt öra mot hans bröstkorg gick hjärtat inte längre lugnt. Det var som en kolibris vingar där inne. Till och från kändes det som om det skulle lämna hans bröstkorg och hoppa in i örat på mig. Men varför slog det så där?

”Ungdomar!” ropade pappa från vardagsrummet. Jag lyfte mitt huvud ifrån Justins bröstkorg och pausade filmen för att kunna svarade honom med ett enkelt ”ja!”.

”Vill ni ha Burger King, Sushi, Thai eller Pizza till middag?!” ropade han återigen.

Jag sneglade på Justin som ryckte på axlarna. ”Thai!” svarade jag utan att tveka. Justin hade trotsallt låtit mig bestämma.

”Okej!” ropade pappa igen och strax därefter slogs ytterdörren igen.

”Är vi ensamma?” viskade Justin mot min nacke.

Jag nickade, ”Jag tror det…”

Justin fuktade sina läppar, ”Ska vi fortsätta med filmen då?” undrade han lugnt och skulle precis starta den igen när det plingade på dörren. Jag rynkade förvirrat på pannan. Pappa hade ju egna hemnycklar? Varför plingade han på dörren?

Steg på undervåningen ekade igenom hela lägenheten och snart därefter kunde man höra dörren öppnas. Förmodligen så var det El som hade öppnat, då det endast var hon och pappa kvar med mig och Justin. Såvida pojkarna inte kommit efter att vi gått upp hit…

”Alex?” knackade El på min dörr. Jag reste mig snabbt upp för att gå fram och öppna.

”Vad är det?” andades jag vänligt ut.

Hon rullade in sina läppar, ”Du har besök… eller besök och besök. Någon söker dig.”

”Jaså?” utan att vänta in Els svar så började jag gå ned för trappan, mot hallen. När jag kommit fram såg jag vem denne besökaren var. Agnes. Victors mamma.

”Hej, Agnes! Vilken.. överraskning.” hälsade jag ärligt. Den sista jag förväntade mig här nu var Agnes. Det måsta ha hänt något. Kanske hade Victor följt min order och överlämnat sig?

”Hej på dig Alex. Du ser strålande ut”, log Agnes mot mig, ”som vanligt. Men jag undrar… har du kanske sett Victor något?”

Jag svalde hårt. Victor? ”Inte sedan i morse.” svarade jag lika ärligt som när jag hade hälsat.

”Åh, okej…” mumlade hon besviket till svar.

”Hur så?” var jag genast tvungen att fråga. Hade det hänt något så ville jag veta, även fast Victor och jag inte var kompisar längre.

Hon slickade sig nervöst om sina läppar, ”Det är så att Victor är försvunnen. Han packade ned sina kläder och har lämnat en lapp. Han har lämnat Sverige.”