Ljudet av ringklockan på nedervåningen fyllde mina öron och tvingade mig att slå upp ögonen. Jag såg till höger om mig och fann Justins plats tom bredvid mig.
Igår kväll hade Scooter ringt honom för att påminna honom om hans intervjuer i New York, som Justin helt glömt bort. Så Justin hade packat en väska och sedan åkt tidigt i morse. Han hade erbjudit sig att köra mig hem, men nu kändes det som om detta var mitt hem. Justins hem, var mitt hem.
Ännu en gång plingade det och jag påmindes om att det var någon där ute som ville något. Jag klev upp ur sängen och drog på mig mitt pyjamaslinne och mina pyjamasshorts innan jag skyndade mig ned för trappan. På väg ned hann jag knyta upp mitt hår i en bulle.
Utan att ens ta en titt i kikhålet på dörren slet jag upp den och lutade ena handen mot dörrkarmen. Jag måste ha sett ut som en bitch men jag brydde mig inte. Det var allt för tidigt på morgonen för att jag skulle bry mig. Jag såg upp på personen framför mig och jag tvungen att gnugga mig i ögonen för att verkligen greppa taget om vem det var.
”Selena?”
”Hej Alexandra!” hälsade hon glatt. Nästan för glatt. ”Hur är det med dig?”
Detta var pinsamt. Jag vill sjunka genom jorden och aldrig komma tillbaka. Selena var Justins ex och nu var vi tillsammans, fast såklart så visste ingen om det än. Men att hon kommer hit och låtsas som att detta inte är pinsamt... Wow, hon var en duktig skådespelerska.
”Hej Selena. Jodå jag mår bra, hur är det med dig?” fick jag stelt fram. Jag såg ned på henne och kunde konstatera att hon bar mjukisbyxor med en tröja, något som genast fick mig att känna mig naken. Jag lade armarna i kors i ett dåligt försök i att täcka något.
”Stressigt. Har mycket att göra denna veckan och idag är min enda lediga dag.”
”Åh, vad trist. Men.. Ehm, Justin är tyvärr inte hemma just nu. Jag antar att det var honom du sökte?” sade jag och fick det att låta som en fråga. En dum fråga. Om jag hade kunnat så hade jag dunkat mitt huvud fem gånger i väggen bredvid mig. Vem annars skulle hon söka?
”Ja. Eller det kvittar egentligen. Jag kom mest för att hämta min extranykel till mitt hus.”
Jag nickade, ”Jaha ja, men det kanske jag kan hjälpa till med.” Min ton hade på något sätt övergått till en superglad-tonårstjejs ton och Selena skrockade. ”Vill du komma in?”
”Ehm... Justin kanske inte vill det så det kanske är bäst om jag håller mig undan.” fick hon ledsamt fram.
”Justin är inte hemma. Du är min gäst, kom in!” uppmuntrade jag henne och steg åt sidan så att hon kunde ta sig in. ”Dessutom, du om någon, känner Justin, vet att han inte skulle misstycka om att ha dig här.”
Selena såg på mig och ett litet leende tog plats på hennes läppar. Hon placerade en hårslinga bakom örat innan hon steg in i huset. Jag stängde dörren om henne och gick sedan med henne in till vardagsrummet.
”Känn dig som hemma.” uppmuntrade jag och nickade mot soffan. Hon slog sig ned och först då insåg jag att skräpet från våra sallader fortfarande var kvar på soffbordet.
Skamset gick jag fram för att kunna plocka undan allting. ”Ursäkta, hehe. Vill du ha något att dricka?” frågade jag artigt. Det var pinsamt att ha henne här men det kändes så rätt att bjuda in henne för stunden.
”Ehm, vatten blir bra tack.” svarade hon.
”En vatten. Ska bli.” Jag gjorde min röst mörk, precis som sådana sliskiga bartenderkillar i filmer. Selena skrattade bara samtidigt som jag skyndade mig ut med skräpet i köket.
Jag slängde allt skräp från gårdagens middag i papperskorgen och öppnade sedan kylen för att ta ut en vattenflaska till Selena. Jag tog en våt trasa med mig för att torka soffbordet rent från smulor.
”Du är så normal.” sade Selena när hon granskade mig medan jag torkade soffbordet.
”Ursäkta mig?” väste jag. Vadå normal? Och hon är något bättre än normal bara för att hon är känd?
”Åh Gud, nej, nej, nej. Jag menade inte så.” Hon tog sig om huvudet och skakade på det. ”Jag menade liksom, du umgås med kändisar eller ja du träffar de rätt ofta och ändå så beter du dig som om det inte vore en big deal. Det är inte ofta man träffar på såna människor. Det är därför Justin gillar sig så mycket. Du ser honom som en vanlig människa och du är inte med honom för hans pengar. Han har svårt att hitta vänner, riktiga vänner och lita på dem. Han hade tur som träffade dig.”
Mina ögon fylldes med tårar. Jag kunde inte förstå vad hon sade. Jag vet inte varför men jag blev bara otroligt glad av att få höra det av henne. Selena, som varit med Justin i så många år.
”Tack.” mumlade jag och gjorde allt jag kunde för att hålla tårarna inne.
”Aw, ingen fara Alexandra. Jag säger bara sanningen.”
”Jag ser er bara som vanliga människor, eftersom att ni är det. Inget märkvärdigt, men snälla Selena, kalla mig Alex.” bad jag henne och log.
”Alex.” sade hon och nickade.
Vi blev avbrutna av min telefon som började ringa från köksön. Jag ursäktade mig och gick mot telefonen som låg på köksön i köket. Justins namn lyste upp skärmen och per automatik log jag mitt bredaste leende.
”Heeeeeeeej.”svarade jag.
”Hej älskling.” hälsade Justin glatt i andra änden. ”Vad har du för dig?”
En snabb tanke for mot mig. Undra vad han skulle tycka om jag berättade att hans ex var här med mig? ”Ehm, jag har besök faktiskt. Eller besökaren ville träffa dig men, ja, som du vet så är du ju inte hemma.”
Justin skrockade, ”du är för söt du baby. Jag saknar dig redan.” mumlade han. ”Vem har du där?”
”Jag saknar dig också jätte mycket.” viskade jag så tyst jag förmådde så att endast Justin kunde höra. ”Faktiskt, så är Selena här.”
”Och av vilken anledning är hon i mitt hem? Med min tjej? Utan-”
”Justin! Jag bjöd in henne, okej? Hon kom för att hämta sin extranykel som du tydligen fortfarande har och det kändes  ohövligt att inte bjuda in henne.” Justin tystnade och drog ett djupt andetag.
”Varför måste du vara så trevlig mot alla?”
”Ja, för det är ju en sååå himla dålig egenskap.” sade jag ironiskt och skrattade.
”Ibland, ja. Men jag älskar dig ändå.”
”Awwwwww, gulligt. Ja, jag älskar mig också.” skrattade jag och gick ut i hallen för att leta reda på Selenas nyckel, som förmodligen var i den översta lilla byrålådan tillsammans med alla andra nycklar.
”Haha, men fuck you.” skrattade han fram.
”Sorry babe, men det är ditt jobb.”
”Ja, vänta bara tills jag kommer hem.” sade Justin skämtsamt. Jag skrattade till och fann precis den lilla silvriga nyckeln med en post-it lapp på där det stod ”Sel”.
”Jag längtar.” andades jag och det gjorde jag faktiskt. Han hade varit borta i några timmar och jag saknade honom redan. Det var som att en bit av mig saknades.
”Men älskling, jag måste gå nu, okej?  Jag hade bara en liten paus och ville bara se om du vaknat. Hälsa Selena så ringer jag senare? Okej?” sade Justin och jag blev med ens besviken på att detta samtal tagit slut för fort.
”Okej. Ha de så kul baby. Saknar dig massor, puss!”
”Puss shawty, ringer dig sen.”  Och med det sagt lade jag på luren och gick tillbaka in till vardagsrummet där jag fann Selena sitta med näsan i mobilen.
”Är det denna nyckeln?” frågade jag henne glatt och satte mig i fåtöljen bredvid henne.
Hon tog tag i nyckeln och såg på den. ”Ja. Tack så mycket Alex.”
”Ingen fara.” log jag. ”Justin hälsade dig förresten!” utbrast jag glatt.
”Hälsa tillbaka nästa gång ni talas vid.”

 

”Det ska jag göra.” bekräftade jag och nickade.
En tystand lade sig mellan oss. En pinsam en. Jag visste liksom inte vad jag skulle göra. Skulle jag slå på teven? Skulle jag slänga ut henne? Skulle jag föreslå att vi gick ut och åt?
”Så... Hur går det med livet?” frågade jag och hade lust att, precis som förut, dunka huvudet i väggen  
Selena drog en hand igenom sitt svarta hår. ”Så där.. Det är tufft.”
”Oj, hur kommer det sig?” frågade jag oroligt och drog på mig en filt för att täcka mig.
”Nej.. Alltså... Det är ingenting. Verkligen. Det skulle bara vara så pinsamt att tala om...”
Jag ruskade på huvudet, ”Nej, berätta!” manade jag henne leendes.
”Jag saknar... Justin”, andades hon fram och slöt ögonlocken, som om hon inte ville se på mig.
Även fast jag visste att jag inte hade rätt att döma Selena i den här situationen, så kunde jag låta bli att känna ett sting av hat mot henne. Det var förmodligen en plikt man hade som flickvän...
”Säg något”, flämtade hon upprört. Jag kollade mot henne men slog snabbt ned blicken igen.
”Vad ska jag säga? Det är naturligt”, mumlade jag vänligt, men det tog emot.
Hon lutade huvudet bakåt, ”Ja, men liksom... Jag saknar hela han. Hans kramar, hans vänlighet... Hans kyssar.”
Av ren automatik spändes mina knytnävar. Satt hon verkligen här och berättade om alla bra egenskaper med min pojkvän - för mig?
”Mhm...” hummade jag stenhårt.
”Det är lugnt att tala om detta va? Ni är väl inte ihop eller något?”
”Nej”, svarade jag stelt och kramade om hörnen på filten för att inte hoppa på henne likt ett djur. Detta gjorde mig frustrerad, men ändå sorgsen.
Hon och Justin hade ett förflutet som skulle hänga kvar i luften i år till. Många av hans fans stöttade Justin och Selena och hade nämligen inte släppt dem ännu. De hade varit världens mest kända par. Att höra hur bra hon hade det med honom gjorde mig illa till mods. Rädd. Rädd över att jag skulle se Justin på ett annat sätt.
”Vi var ju ihop så länge också... Därför är det så svårt att släppa taget”, förklarade hon, med blicken vandrandes över dem beigea väggarna.
”Mm”, svarade jag igen och lät min blick falla på mina tånaglar. Inte den vackraste utsikten, men bättre än att hamna i slagsmål med Selena.
”Vad är det?” undrade hon då. Antagligen så hade hon märkt mitt udda beteende. Från att vara överlycklig, till stel, till vänlig, till fientlig.
Jag kollade upp på henne, ”Ingenting.”
”Förlåt, är Justin ett känsligt ämne?”
”Nej då, prata på”, spottade jag ur mig även fast det inte var menat att låta så otrevlig.
Selena höjde på ett av sina välplockade bryn, ”Tydligen så är det visst ett känsligt ämne” muttrade hon, minst lika otrevligt och korsade sina armar över trycket av en örn på sin tröja.
”Sluta prata om honom bara”, bad jag henne kallt.
”Nej, jag tänker prata om honom. Det är inte så att ni är ihop, så jag kan prata huuuur mycket jag vill om honom. Jag kan prata om hur hans kyssar var mjuka mot min hals, om alla semestrar vi har haft, om alla galor vi gått på... Om när han skrek mitt namn medan jag sög av honom. Om vårt första sex.”
”Håll käften!” skrek jag mot henne, utan att tänka efter för så mycket som en sekund. Tårarna brände bakom ögonlocken och mina knogar hade vitnat.
”Säg inte åt mig vad jag ska göra och inte! Jag tänker berätta allt för dig, som du inte får uppleva men som jag kommer få - igen.” röt Selena till svar.
Jag snörpte på munnen, ”Vadå igen?” väste jag giftigt.
”Jag tänker få tillbaka Justin.” berättade hon och sträckte på sin nacke likt en giraff.
Jag fnös, ”Han vill inte ha dig.”
Hon fnös tillbaka, ”Men du tror att han vill ha dig? Patetisk. Du är ingen. Du är en svensk nolla, och jag är en världsstjärna. Vem tror du han väljer?”
”Den han tycker mest om. Och det är uppenbarligen inte du då han valde att bryta med dig!” slängde jag ur mig. Ville hon bråka, så skulle hon få bråka, ”Justin väljer nog mig framför dig i alla lägen. Du gjorde mer ont på honom än någon annan. Han gillar inte dig. Vet du? När han ringde och jag sade att du var här så vart han arg! Ja, precis - arg!”
”Vi får se vem som vinner i slutändan”, morrade Selena och reste sig sedan upp. Två sekunder senare slogs ytterdörren igen och hon var borta.
Förvirrad över vad som just skett, reste jag mig upp ur soffan. Min syn var suddig av tårarna som letat sig fram och min gång var ostadig. Vart jag skulle ta vägen var ännu oklart för mig, men egentligen spelade det ingen roll bara jag slapp sitta kvar i vardagsrummet.
Mina fötter hade tagit mig till sovrummet och så fort jag nådde sängen bröt jag ihop. Jag lät mina tårar som jag så länge hade hållit inne, äntligen rinna ned för mina kinder.
Varför regerade jag såhär? Det var inte så att jag inte redan visste att Justin och Selena hade ett förflutna. Ändå blev jag påverkad av det Selena hade sagt till mig. Hon hade varit så säker i att hon skulle få tillbaka Justin. Jag förstod inte varför hon ville ha tillbaka honom. Det var ett gemensamt beslut de tagit när de gjorde slut.
Länge låg jag och funderade på vad det var som gjorde mig ledsen och när jag kom på vad det var brast mitt hjärta. Tänk om Selena verkligen skulle kunna få tillbaka Justin. Jag kände inte henne. Jag visste inte hur hon fungerade. Jag reagerade alltså på rädslan av att förlora Justin, mitt allt.
Med darrande fingrar svepte jag över telefonen och hittade det numret jag sökte. Jag klickade på ”ring upp” för att sedan placera telefonen vid örat. Fyra signaler gick och jag hörde Justins underbara stämma från andra sidan.
”Baby kan jag ringa dig om två minuter? Jag är lite upptagen just nu.” frågade han stressat. Jag knep ihop ögonen. Varför ringde jag till honom? Jag skulle bara oroa honom i onödan.
”Justin.” snyftade jag fram.
”Lexie, vad är det? Är allt som det ska?” Han lät orolig. Jag ville slå mig själv i huvudet med en spikhammare för att jag ringde till honom. Rösterna i bakgrunden tystnade så jag antog att han hade gått iväg en bit från alla människor han var omringad av.  
”Du kommer inte lämna mig va?” vågade jag mig på att fråga. Jag vred på mig i sängen så att jag låg på rygg och såg upp i taket.
”Men hjärtat, vad är det för fråga?” suckade Justin. ”Nej. Jag kommer inte lämna dig, jag älskar dig för mycket för att kunna göra det. Du är den personen jag alltid letat efter. Du är bra för mig. Förlåt för att jag är egoistisk men jag tänker behålla dig. Du är min och bara min. Jag delar inte.”
Mitt hjärta vände på sig i bröstet. Det var allt jag behövde höra. När orden lämnat Justins mun slappnade jag genast av i hela kroppen. ”Tack. Det var allt jag behövde höra. Du är den enda för mig Justin Drew Bieber. Jag älskar dig.”
”Jag älskar dig med gumman.” viskade han så sexigt som bara han kunde vilket förvandlade min mage till ett zoo. ”Vart kom allt det där ifrån förresten? Att jag ska lämna dig och skit? Tänk aldrig så igen för det kommer inte hända. Aldrig.”
”Bra. Jag ska inte störa dig mer, förlåt för det.” mumlade jag och hasade mig ned till sängkanten för att sätta ned mina fötter i golvet. ”Ring mig när du har tid. Love you.”
”Du stör mig aldrig baby, det är bara att ringa när du vill. Jag ringer dig lite senare. Love you too.”
När samtalet bröts bestämde jag mig för att ta på mig lite mer ordentligt, så att inte fler oväntade gäster fick se mig halvnaken. Jag drog på mig mina mjukisshorts från gårdagen och drog ut en av Justins hoodies ur hans garderob. Dels eftersom jag ville känna hans lukt då jag saknade honom men också för att luftkonditioneringen i huset gjorde att det blev lite kallt.
När jag satt på mig mina kläder borstade jag snabbt tänderna och satte upp mitt hår i en boll på huvudet. Och precis som om jag anat det plingade till på dörren igen. Vem kunde det vara nu? Jag väntade inte besök men var glad att jag åtminstone hade en lite mer täckande outfit än i morse.
Jag joggade snabbt ned för den långa trappan och gick fram till ytterdörren. Denna gången kikade jag igenom titthålet för att vara säker på att det inte var något mördare eller något annat. Jag kunde inte se så mycket men jag kunde urskilja två gesalter med två resväskor utanför. De kanske hade kommit fel?
Jag öppnade dörren och de båda såg upp på mig.
”Hejsan killar. Vad kan jag hjälpa er med?” Jag försökte mig på ett så vänligt leende jag förmådde och var noga med att inte öppna dörren allt för mycket då jag inte kände dem.
”Men tjena! Du måste vara Alex, right? Justin har pratat om dig. Är Justin inte hemma eller? Har han inte berättat att vi ska komma?” sade den ena killen som var lite längre och hade lite längre hår än den andra.
”Justin är tyvärr inte hemma och han har tyvärr inte berättat att han väntade besök. Ja, det är jag som är Alex. Men vilka är ni om jag får fråga?” frågade jag lite skamset. Jag kunde inte minnas att Justin berättat att han väntade gäster och jag kunde absolut inte minnas dessa två killar från någonstans. Jag kände inte igenom de från varken bilder eller videoklipp. Så de kunde knappast vara några från teamet.
Den andra lite kortare killen skrockade, ”typiskt Justin att glömma. Men jag är Ryan,” han pekade på sig själv, ”och detta är Chaz. Vi är Justins barndomsvänner från Stratford.” berättade han med ett leende på läpparna.
Ryan och Chaz?

---

Besöööök från kanadensarna! Kommentera babebbebebebeebs, love, Ema & Liv <3