”Hur ska dem få tag på bilder på oss?” uttalade Justin min precisa fråga. Jag nickade. ”Tja, vissa paparazzis är såpass desperata att dem åker med helikopter utanför mitt hus, eller till och med klättrar upp i träd för att kunna ta foton in i mitt hus. Du borde ringa dem nu.”

”Tja, du har rätt.” log jag och reste mig snabbt upp med Justin i följe.

Han flinade stort, ”Jag vet. Jag har alltid rätt. När ska du inse det älskling?” skrattade han och placerade en snabb kyss på min kind innan han reste sig upp.

Jag kände något röra på sig i min famn. Sakta slog jag upp ögonen för att se Alex vända sig mot mig och placera sitt huvud på min nakna bröstkorg.

När jag hade Alex i min famn kändes det som om jag hade hela världen i mina händer. Faktum var att hon var min värld. Hon fick mig att känna det ingen annan någonsin fått mig att känna och hon såg mitt riktiga jag trots vissa brister jag hade.

Hon var så vacker där hon låg. Fast det var hon alltid, vacker, söt, het, snygg, dödssnygg, ja listan kunde göras lång. Och att veta att hon var min fick hela min kropp att pirra av lycka.

Hon log i sömnen vilket gjorde mig nyfiken. Vad drömde hon om? Vad pågick i hennes tankar? Jag ville väcka henne men samtidigt inte, så jag bestämde mig för att spela lite teater. Jag gnuggade mig i ögonen för att se lite trött ut och blundade sedan.

Jag började hosta. Ordentligt. Så att min kropp vibrerade och mitt bröst lyftes. Jag höll mina händer för munnen och hostade ännu högre. Alex rörde sig bredvid mig och jag öppnade ögonen. Hon lutade armbågen mot madrassen för att hålla sig uppe och såg på mig närjag mötte hennes blick.

”Jus, mår du bra?" viskade hon hest fram. När jag slutade hosta lade hon en hand på min kind.

”Jadå, jag mår bra. Förlåt för att jag väckte dig, baby.” ursäktade jag mig utan att kolla på henne. Skulle jag lägga min blick på henne så skulle jag inte kunna hålla mig ifrån skratt över mitt usla försök i att väcka henne.

”Hur mycket är klockan?” undrade hon i samband med en långdragen gäspning.

Jag slängde en snabb blick på den digitala väckarklockan bakom hennes huvud, ”Halv åtta.”

”Skojar du? Jag hatar Jet-lag…” utbrast hon irriterat och drog en hand igenom sitt rufsiga hår.

”Ska vi kliva upp?” frågade jag henne medan jag lekte med en av hennes alla hårslingor.

Hon nickade, ”Ja. Men skulle jag kunna få använda din dusch först? Jag känner mig rätt så ofräsch… Det var tre eller fyra dagar sedan jag hade tid med en dusch.” skrattade hon generat.

”Allt som är mitt är ditt sötnos. Du behöver inte be om lov”, flinade jag till svar. ”Vill du ha sällskap?”

Hennes kinder flammade upp i en mörkröd nyans, ”Jag tror jag klarar det själv Justin.”

Jag ryckte på axlarna och reste mig sedan upp ur sängen, ”Vem vet?” frågade jag medan jag drog på mig ett par rena mjukisbyxor som legat ihopvikta på fåtöljen i hörnet av rummet.

”Jaja…” Hon följde mig exempel och reste sig snabbt upp, men försvann lika snabbt in på badrummet. Skakandes på huvudet för mig själv tog jag mig ut ur rummet och sprang därefter ned för trappan, in i köket.

Väl framme slog jag upp kylskåpet i jakt på frukost samtidigt som jag nynnade på Beauty And A Beat. När man stod i studion och sjöng samma låt gång på gång så inträffade det lät att man gick runt med låtarna på hjärnan flera dagar efter, i värsta scenario, veckor.

Fortfarande nynnandes på låten, sträckte jag mig efter vanilj yoghurten som stod i dörren. Jag placerade kartongen med yoghurt på köksön bakom mig och fortsatte mot skafferiet där jag plockade fram torkade bananer och en storts müsli, varpå jag ställde fram två skålar med bestick bredvid yoghurten.

Nöjd över mitt påhitt till frukost, slog jag mig ned på en av barstolarna vid köksön och slog på teven som satt upphängd på väggen bredvid kylskåpet. Det fanns praktiskt taget en teve i alla rum i hela huset. Jag tryckte igång MTV där en repris av Teen Wolf höll på och kliade mig sedan på min bara rygg. Vi förväntade oss inget besök, så därför gjorde det nog ingenting om jag valde att strunta i att sätta på mig en tröja. Faktum var att det var ganska skönt att gå omkring med bar överkropp. Med en tröja på sig blev man varm snabbt, och det fanns inget i Los Angeles som gjorde en kall förutom stormarna. Jag skulle precis byta kanal när min mobil började ringa.

Jag hoppade snabbt av stolen jag satt på och skyndade mig in i vardagsrummet där den låg, på tvbordet där jag lämnat den igår. Utan att slänga så mycket som en blick på vem det var som ringde, svarade jag.

”Hallå du har kommit till… eller tja, du vet nog.” andades jag ut med ett skratt gömt i rösten.

”Justin, vart är din hårfön? Har du en plattång?” Alex.

Jag skrattade högt in i luren, ”På riktigt Alex? Kunde du inte ropa det till mig?” skrattade jag.

Hon suckade, ”Jag vill inte förstöra mina vackra stämband”, kvittrade hon sockersött, ”Nå? Har du en plattång? Min ligger i min väska… i min lägenhet. Så ja.”

När skrattsalvorna som lämnade min mun äntligen upphörde svarade jag någorlunda seriöst,

”Hårfönen ligger i skåpet under handfatet. Det borde ligga en plattång där. Antingen mammas eller…”, började jag och blev automatiskt hindrad av mig själv, ”Selenas gamla.”

”Åh. Okej. Tack så mycket. Jag kommer snart ned. Puuuuuuusss!” svarade hon oberört. Som om det inte gjorde henne någonting att använda Selenas gamla grejer.

Dock så gjorde Alex helt rätt i att inte bry sig. Det var bara en plattång som jag glömt ge tillbaka till Selena. Det fanns större problem i världen. Alex skulle inte direkt dö av att röra något som en gång i tiden tillhört Selena. Hon visste att Selena inte betydde någonting för mig längre och brydde sig nog därför inte.

Tröttsamt lunkade jag tillbaka ut i köket där jag istället slog på E!. Ett klipp på mig visades upp och täckte hela skärmen innan programledarnas stora leenden kom tillbaka. En av tjejerna höll upp Believe i sin egna hand och nickade imponerat åt Boyfriend videon som nyss spelats upp.

”Bieber gör det igen. Han imponerar oss varje gång med sin storslagna charm och gudomliga röst. Hur gör killen?! Believe är även mognare än hans förra album, vilket jag gillar. Han säger ifrån till alla hatare och berättar för världen att han har växt upp.” rabblade hon snabbt upp. Ett stort leende spred sig på mina läppar, bokstavligen från öra till öra.

Hennes manliga medarbetare nickade instämmande, ”Jag undrar vart killen får allt ifrån.”

”Hans nya singel Boyfriend som kom ut här i veckan har redan nått plats ett på iTunes världen över! Det tycker jag vi ger en applåd för.” log tjejen och började applådera. Medarbetaren följde hennes exempel och nickade samtidigt som hans händer slogs mot varandra.

”Och vet du Cheryl? Justin tycks ha träffat en ny tjej.” En bild på mig och Alex från igår på flygplatsen när jag hjälpte henne med hennes väska visades och killen fortsatte att prata. ”Det är hans dansare Alexandra Smith som Biebs har spenderat väldigt mycket tid med på sistone. Ingen har ännu bekräftat något men vi ser sättet Justin ser på henne. Alex...”

”Vad kollar du på?” Min blick for snabbt till Alex som kom ingåendes i köket. Snabbt tog jag tag i fjärrkontrollen och stängde av TVn. Gud visste vad de skulle säga och det är inte alltid de säger snälla saker.

”Tråkig tvsmörja” ljög jag och såg på henne. Hennes hår var fortfarande blött men hon hade satt upp det i en donought på huvudet. ”Vad hände med föna och platta håret?” undrade jag för att få henne på andra tankar.

Alex slog sig ned på barstolen mitt emot mig. ”Jag orkade inte fixa mig. Jag är lat på det viset förstår du.”

”Det gör inte mig något. Du är fin i vad som helst.” sade jag och såg på henne. Hon rodnade lite innan hon såg ned i skålen framför henne. ”Hoppas du gillar müsli, min fantasi är inte riktigt på topp.”

”Müsli blir toppen älskling.” log hon och högg in.

Vi åt vår frukost i tystnad och stirrade åt olika håll i huset. Hon, ut på tomten och jag, på den avslagna TVn. Jag lät min blick landa på Alex som fortfarande åt som en galning och såg att hon hade yogurt i båda mungiporna. Flinandes böjde jag mig fram mot henne och placerade min haka i min handflata. Hon såg frågandes upp på mig.

”Du har lite yogurt i ansiktet babe.” konstaterade jag och drog min fria hand igenom mitt hår.

”Men ta bort det då.” lipade hon. Jag lutade mig fram och övervägde för en sekund att stryka bort yoghurten med hjälp av min tumme, men lutade mig istället fram mot hennes kind. I några sekunder satt jag bara sådär, och andades mot hennes skära kind. Bara av att vara nära henne gjorde mig fullkomligt galen. Hon gjorde mig fullkomligt galen. Jag var upp över öronen förälskad i Alexandra och det gick inte att förneka det.

”Nå?” viskade hon fram med darrig röst, ”Ska du låta yoghurten vara kvar där eller?”

Leendes raderade jag mellanrummet mellan hennes kind och mina läppar, och pressade dem mot yoghurtfläcken. Försiktigt för att inte förflytta mig så mycket som en centimeter började jag röra mina läppar, i cirkulära rörelser och pressade min blöta tunga mot yoghurten. En blandning av vaniljyoghurt och ansiktskräm spred sig snabbt i munnen på mig, vilket fick mig att avbryta min lilla hångelstund och istället försöka bli av med smaken genom att trycka in så mycket yoghurt som jag förmådde i munnen.

”Smakar jag inte gott?” skrattade Alex ironiskt fram bakom sin sked.

Jag visade upp hela min tandrad för henne, ”Jo, du smakar godare än alla maträtter i hela världen... men ansiktskräm smakar mindre gott.”

”Oj, justja. Förlåt.” ursäktade hon sig och ryckte på axlarna.

”Äh, kom hit med dig.” log jag mot henne, och snabbare än blixten hade Alex förflyttat sig ifrån sin stol till mig. Jag placerade varsamt mina händer på hennes korsrygg för att kunna trycka hennes kropp ytterligare några centimeter närmre min.

Hon kollade djupt in i mina ögon samtidigt som ett litet leende kröktes på hennes läppar. Av att se henne le, kunde jag själv inte hålla ett leende inne utan sken upp i ett jag med. Där stod vi, och log mot varandra. Som om det var det mest vardagligaste man kunde göra.

Alex drog ett djupt andetag och lutade sedan sin panna mot min, utan att bryta våran ögonkontakt.

”Kyss mig bara.” viskade hon hest mot mina läppar.

Jag fuktade mina och kollade snabbt ned på henne. De såg inbjudande ut, men så lätt tänkte jag inte ge upp. Långsamt - och retfullt - rullade jag in mina läppar så att endast ett smalt streck återstod på min mun. Hon himlade irriterat med ögonen och drog med sina fingertoppar över min nacke, något som orsakade gåshud att uppenbara sig över hela min kropp.

”Okej...” andades jag ut och innan hon hann komma med något svar var mina läppar pressade mot hennes.

Sötman och värmen från hennes läppar fick ett glädjerus att uppstå inom mig. Äntligen, kunde vi göra detta normalt. Inte som två kompisar som råkade kyssa varandra, utan som ett par. Hon och jag. Jag och hon. Justin och Alex. Alstin? Jalex? Vad man än kunde kalla oss, så var hon fortfarande min och det var det viktigaste. Att vi äntligen var förenade.

”Men du, vi borde nog ta och käka upp det här nu.” tyckte Alex som hade avbrutit kyssen.

Jag böjde nacken bakåt, ”Meh... jag som hade det så mysigt.” gnällde jag och putade ledsamt med underläppen.

”Jag med, men sorry boss. Vi måste äta upp detta först. Sedan kan vi hångla hur mycket som helst, hela dagen.” Hon avslutade meningen med att placera en mjuk kyss på mina läppar inann hon gick tillbaka till sin stol.

Suckandes vände jag på kroppen så att jag istället satt rakt fram, med min yoghurtskål rakt under näsan. Precis som när jag var liten och ivrig på att gå ut med mina kompisar, skyfflade jag i mig det sista av frukosten som fanns i skålen och ställde sedan ned min tallrik i sinken.

Alex som inte ens hade kommit halvvägs med sin frukost kollade storögt på mig, ”Har du bråttom?”

”Ja. Jag vill hångla.” sa jag ärligt och försökte immitera en gnällig fyraåring.

Hon skrattade lyckligt, ”Ja. Snart lilla gubben.”

”Du kan inte kalla mig det när jag är äldre än dig. Det går bara inte ihop babe.” rättade jag henne.

”Jaja. Vem bryr sig egentligen? Det dödar ingen.” ryckte hon på axlarna och fortsatte sedan koncentrerat med sin müsli.  

”Alex, kommer du snart eller?” ropade jag från hallen. Hon hade befunnit sig uppe på mitt rum i över trettio minuter, vilket inte alls var likt Alex. Hade hon kanske halkat på badrumsgolvet och dött?

Oron steg snabbt inom mig, och jag var precis på väg att gå upp när dunkande steg hördes ifrån trappan. Lättat pustade jag ut. Död var hon iallafall inte, men döv kanske...

”Vad var det som tog sån ti-” började jag men avbröt mig själv när jag mötte hennes blick.

Hennes hår låg vågigt på hennes axlar och hennes ögonlock var täckta i någon sorts sotning. Det var inte likt henne att sminka sig så. Hon kanske bara ville göra sig fin för allmänheten? Vad visste jag?

Den randiga tröjan hon bar matchade perfekt till dem svarta Vans skorna på hennes fötter och de likaså svarta jeansen. En guldig klocka prydde hennes handled och hon hade en öppen Michael Kors väska hängde löst på hennes axel.

”Vem är du och vad har du gjort med Alex?” var jag tvungen att fråga, då hennes nya stil förvånade mig något enormt. Samma fråga repeterade sig i huvudet på mig. Varför hade hon klätt upp sig så? Var det för mig? För fansen?

”Jag ville bara... testa något nytt. Detta är bara en engångsförteelse, så vänj dig inte Justin Drew Bieber.”

”Phue.” pustade jag ironiskt ur mig och slog sedan upp dörren åt henne. Då folket i Los Angeles var så vana vid att se mig på gatan så var det sällan Kenny behövde gå med. Vissa kom fram och bad om bilder, andra autografer men det var ingen som attackerade mig som i andra länder.

”Vilken film vill du se?” undrade jag och öppnade den stora grinden åt oss.

Alex bet sig löst i underläppen, ”Jag vet inte... vi tar första bästa tycker jag.” svarade hon enkelt.

”Det blir toppen babe.” log jag och fortsatte ut på trottoaren, i kurs mot stan. Vi gick i tystnad mot övergångstället, och medan vi väntade på att det skulle bli grönt lutade jag mig mot henne gav henne en lätt kyss.

Lite kortare, men det var i all hast som detta skrevs. Vi ville få det klart och ja... men i nästa kapitel får vi ett nytt besök av våran kära vän DRAMA. Stay tuned och kommentera era åsikter!

Puss och kram, we love uuuuuuuu, Ema & Liv.