Previously: ”Men, Justin!” skrek Rose med gäll röst efter oss. Jag log nöjt för mig själv och tog ett kliv in i hissen med Noelle vid min sida. Vi åkte upp till våran våning. Väl inne på rummet, somnade båda direkt.

Solen sipprade in mellan dem vaniljfärgade – nya skulle jag tro – gardinerna. Hotellrummet var brunt, vitt och vanilj färgat. Överallt fanns det något i någon av dem färgerna. Det doftade rosor i hela rummet jag låg i. Det var en mjuk tystnad över hela rummet, så mjuk att jag kunde höra min egna huvudvärk nästan. Jag tog en klunk av vattenflaskan som stod på mitt nattduksbord och svalde en alvedon med. Ett brak hördes från badrummet. Med snabba steg skyndade jag mig dit.

 

 

Jag gick med snabba steg mot badrumsdörren. Den stod på glänt, så allt som krävdes för mig var att peta lite på den så åkte den upp. Noelle stod lutad över toalett stolen, medan spya vräkte ur hennes mun. Jag tog ett äcklat steg framåt.
“Hur är det?” frågade jag snabbt. Hon vände sig hastigt om mot mig och lade en hand på munnen.
“Bra.. bara lite, illamående.” förklarade hon snabbt. Jag nickade med en rynka i pannan.
“Vad kan det vara tror du?” fortsatte jag nervöst. Hon kunde väll inte vara.. gravid? Tanken var hemsk. Jag kunde inte bli pappa nu.
“Baksmälla.” svarade hon och drog undan hår bakom öronen innan hon spolade. Hennes händer travade efter paketet med ipren som stod på handfatskanten. En tung suck lämnade min mun.
“Graviditet då?” Hon stirrade storögt på mig. Att vara gravid verkade inte vara vad hon ville heller, så det var väll bra? Om hon var gravid, skulle jag ändå tvinga henne till arbot. Även om det var fel gjort, men det skulle vara den enda lösningen.
“Vad tänker du med? Tror du att jag går och bli gravid bara si sådär?”
“Nej.. men du kanske ska ta ett graviditetstest åtminstone? Bara för att vara säker.” snäste jag kyligt.
“Jag? Paparazzis kommer ju börja undra om jag går och köper ett graviditetstest.” konstaterade hon torrt.
”Kan du inte be någon åka och köpa?” 

”Vem? Ska jag ringa Ella eller, och be henne komma hem?” fräste Noelle bittert.
”Nej, men du hade väll kompisar här innan du åkte till New York, eller hur?” grumlade jag och tog upp en cigarett som jag stoppade in i munnen, glödandes där fram.
”Cas.” sa hon bara snabbt. Jag kollade frågandes. Att bara säga ett namn fick mig inte att förstå, det trodde jag hon hade klurat ut. Men hon sa inget, utan gick bara ut med mobilen tryckt mot örat.
I samma sekund som badrumsdörren smällde igen började min mobil vibrera. Jag drog upp den för att kolla vem det var som ringde, Scooter ringer stod det med tjocka bokstäver på skärmen. Jag sköt pilen till höger på skärmen för att svara. Han pratade redan med någon annan när jag tryckte mobilen mot örat.
”Prata.” beordrade jag honom kallt, jag hade verkligen inte tid att stå där som ett fån.
”Hej Justin! Det här är toppen! Jag hade en presskonferans nyss, om ditt förhållande och om du kommer tillbaka till show-buissnes.” berättae han överlyckligt, som ett barn på julafton. Suck.
”Vad sa du då?” ville jag få veta. Om han hade lovat att jag skulle komma tillbaka skulle jag slita huvudet av honom.
”Att du och Noelle själva kommer bestämma när ni vill komma ut med vad som är mellan er, till dess får man gissa sig fram. Till det andra sa jag att jag och flera andra hoppas på det.”
”Bra.” morrade jag sammanbitet till svar. Scooter skrattade högt till något som någon annan sade i andra änden. Jag suckade. Varför ringde han mig om han bara satt och pratade med andra? ”Är vi färdiga eller?” muttrade jag och slängde ned ciggen i toaletten. När den nuddade vattnet hördes ett lätt fräsande. Den sjönk till golvet till toan, och jag spolade sedan ned den.
”Så, vart befinner ni er?” frågade Scooter. Något sade mig att han bara skulle berätta det för alla paparazzis. Tipsa om vart Justin Bieber och hans nya kärlek, Noelle Hastings, var i Texas.
”Hong kong.” berättade jag och kollade ut genom dörrspringan. Noelle gick oroligt runt i rummet medan hon pratade lågmält.
”Jaså? Och inga paparazzis?” undrade han med hundvalpsrösten. Såklart att han skulle fråga det.
”Jorå, massa. Men jag måste dra.” Jag lade på utan att bry mig om ett ’Hej då.’ Noelle lade ned telefonen på tv-bordet i samma stund som jag klev ut ur badrummet. Hon tuggade nervöst på sin hårslinga. Det var underhållande på ett sätt, att se henne såhär, men ändå oroande.
”Ringde du din ’Cas’?” frågade jag och slog mig ned i soffan med ett stön. Hon kollade stelt mot mig.
”Ja. Hon kommer snart.” berättade hon nervöst. Jag slog händerna mot mina lår och satte sedan på tv:n. Bättre att göra något som tidsfördrift än att bara sitta still och glo.
”Ska du gå klädd sådär då?” skrattade jag, nickandes mot Noelles hotpants och linne. Hon svarade inte, utan gick raskt in på rummet igen. Jag tog en tugga av äpplet som låg på bordet med en huvudskakning. Den tjejen asså…

 

Noelles Perspektiv:
Jag slet åt mig en grön skjorta som jag drog på mig över det svarta linnet. Min blick var trött när jag mötte den i spegeln, men det var inget som smink inte kunde täcka över. Justin kom ingåendes i rummet med en tallrik som hade en pizza slice på sig.
”Tack.” mumlade jag och lade undan sminket. Han nickade som ett ’varsågod’ och skulle sedan gå ut igen när jag stoppade honom, ”Vänta…” bad jag honom. Till min förvåning så stannade han.
”Ja?” En rysning for igenom min kropp när han pratade med mig.
”Om jag är… gravid då?” undrade jag skeptiskt. Tänk om jag skulle behöva åka hem till New York, ensam, med ett barn. Jag skulle aldrig palla det. Inte ensam. Justin skulle knappast stanna med mig så att vi skulle kunna få en lycklig liten familj.
”Abort.” sa han utan att tveka. Det sved lite när han sa så. Typ som att han inte ville ha barn.

 

”Abort.” instämde jag i försök med att inte låta min lilla besvikelse höras. Justin kollade på mig.
”Eller? Skulle du vilja ha barn nu? Skull du ens orka ha ett barn? Utan att dricka, ligga hur du vill, festa, röka… bara nio månader av lidande. Sen när barnet kom, skulle du försörja det. Är det något du vill ha Noelle?” När han sa det så, började jag fundera. Egentligen inte. Jag var 19 år gammal snart. Att inte kunna leva livet, utan ta hand om ett barn… tanken var outhärdlig.
”Ne-” Jag avbröts av att det knackade på dörren. Justin gick med snabba steg mot dörren för att öppna. Ensam satt jag kvar på sängen, med min Pizza bir i sovrummet. Cas lena röst hördes från hallen. Det ekade i hela hotellrummet när dem kom närmre sovrummet. Jag tog en tugga av pizzan för att verka upptagen när dem dök upp i dörröppningen. Cas räckte fram en rosa väska. Hennes egna skulle jag tro. Jag granskade henne, från topp till tå. Hennes hår hade blivit längre, sminkningen var kraftigare. Hon bar ett par korta, puderrosa shorts som hade rosetter till fickor. Beigea kilklackar prydde hennes fötter, och en långärmad tröja – som hon dock hade vikit upp armarna på till armvecken – med stor urrigning bar hon på överkroppen. Hon verkade annorlunda, men ändå samma person.
”Ska du ha den eller?” frågade hon och visade tandraden. Hennes tandställning var borta. Hon hade inte förändrats såå mycket. Jag kunde slå vad på att hon fortfarande knullade och söp var kväll. Utseéndemässigt hade hon förändrats en del, det var allt.
”Mhm”, svarade jag stel. Att se graviditets testet skrämde mig. Resultatet var allt jag kunde tänka på. Om det skulle vara possitivt då? Nej, Noelle, hoppas på att det är negativt. ”Snart.”
”Ja, för man får inte ha ätit. Så om en halvtimme kan du ta det.” förklarade Cas. Så hon hade gjort det här själv många gånger? Hennes mörkbruna ögon mötte min blick. Dem var inramade av ett tjockt lager mascara.
”Jag ska bara…. Sprit.” ursäktade Justin sig. Jag suckade kvavt. Hur vågade han lämna mig själv med henne? Fine, hon hade kommit med testet, det var jag tacksam över. Men hon hade inte hört av sig alls.
”Varför har du inte ringt mig?” undrade jag kallt och petade undan en skinkbit från pizzan.
”För att jag tappade min mobil i toaletten på en fest. Jag tappade bort ditt nummer, och jag antog att Ella inte skulle ge mig det. Hon skickade ju iväg dig för att hålla dig borta från såna som mig.” antog hon med ett dystert tonfall.
”Tony, Chas, Amanda, Trish, London eller Serena hade kanske mitt nummer…” viskade jag.
”Ja. Det kanske dem hade. Men dem kanske har slutat umgås med mig? Alla dem har börjat fokusera på skolan som… jag vet inte vad, de festar inte längre. Jag ser dem bara i skolan då och då.” förklarade hon uppgivet. Jag hoppade åt sidan för att göra plats åt henne i sängen.
”Men vi kan ju… catch up nu?” log hon tveksamt. Jag granskade hennes leende skeptiskt innan jag besvarade det.
”Hur går det med killarna? Vad har hänt sen jag åkte?” rabblade jag på snabbt. Cas log stort.
”Det går. Chris och jag hade en flört, men vi återgick till att bara vara FWB igen. Sasha blev på smällen och flyttade med pappan till parnet till Rhode Island, alla andra har ju somsagt börjat plugga, mamma har gift sig med någon miljonär som äger en massa rancher här så vi har det väll bra… Austin är fortfarande samma skithög som förut, så han har inte förändrats… TJ har slutat sälja cigg till alla, för polisen tog honom på bar gärning när han sålde till 12 åringar, så om han blir sedd sälja igen så blir det flera hundra tusen kronor i böter. Lloyd har börjat göra fake ID:n igen. Det är typ allt.” andades hon snabbt ut. Justin dök upp i rummet igen, nu med ett glas vodka med sig och ett paket jordgubbar, som jag glatt tog emot av honom. Cas tog upp en jordgubbe med ens.
”Du då? Vad är det mellan er två?” frågade hon och pekade mellan mig och Justin.
”Tja.. vi är ihop?” berättade jag lugnt. Hon skrattade högt åt orden jag nyss yttrat. Jag suckade.
”Du? Ihop med honom? Sen när gillar du Bieber?” Ilskan bubblade upp inom mig. Jag gillar honom inte? Eller… kanske, men inte… eller…
”Sluta.” röt Justin med ihopspänd käke. Cas’ skratt upphörde snabbt, men glimten i ögat försvann inte. Jag skulle precis göra som Cas och ta upp en jordgubbe när jag kom på att jag inte kunde äta.
”Jag tycker bara det är rätt roligt, med tanke på din syn på Bieber för någon månad sen.”
Jag tog snabbt upp testet och gick in på badrummet utan att säga ett ord till någon av dem. Den konversationen orkade jag inte med just nu bara. Jag drog ut den vita pinnen innan jag läste instruktionen. Så jag skulle kissa på den, sen vänta i tre minuter innan resultatet visades på skärmen. Ett streck betydde falskt alarm, men två streck betydde att jag var gravid. Inte än, viskade en röst inom mig. Ta din tid… Jag satte mig ned på toalettlocket med blicken på graviditetstestets karton. En liten skör baby låg på en dunig filt på bilden. Att se den gjorde mig illamående. Jag sparkade undan den med min tå. Varför var det här tvungen att hända? Varför skulle Justin överreagera? Bara för att jag spydde hela morgonen, dagen efter jag hade drukit över 10 shots, betydde det inte att jag var gravid… men om jag inte visste det då, och söp ändå. Då skulle jag ju döda ett oskyldigt barn. På ett plågsamt sätt. Tror jag. Men att bli mamma var inte i mina planer alls. Jag skulle aldrig få barn. Det var bara.. en pina. Barnet skulle ändå inte få göra som det ville, för jag vet att jag skulle bli alldeles överbeskyddande. Och en bra mamma skulle jag inte heller vara, så Socialen skulle förmodligen ta barnet till ett fosterhem. Det var inte bättre det… Jag knäppte upp gylfen till mina byxor och drog ned trosorna. Det var svårt, men efter ett tags krystande kunde jag äntligen fullgöra instruktionen. Jag lade testet på handfatet och tvättade händerna. Justin bankade på dörren.
”Är du klar snart?! Du har varit där inne i 10 minuter!” ropade han irriterat. En sur min spreds på mitt ansikte. Det var väll inte han som skulle vara stressad. Han skulle inte behöva gå runt med en baby bula i över 9 månader om det var possitivt. Så varför kunde han bara inte låta mig ta min tid? Jag kollade nervöst ned på testet som fortfarande inte visade någonting. Det hade ioförsig bara gått någon minut, så det var inte så konstigt. Med darrig röst svarade jag;
”Det är snart klart.”
Justin stönade klagande till utanför dörren. Jag kunde höra att han tog en klunk till av vodkan. Jag kanske skulle kunna ta hand om ett barn, men Justin skulle aldrig klara av det. Han skulle aldrig uppfostra det rätt till att börja med. Varför skulle allt vara så himla komplicerat? Testet pep till. Brukade dem pipa? Jag tog upp det mellan pekfingret och tummen för att granska svaret.