”Vi låg med varandra innan du åkte till New York, men du var så full att du inte ens kom ihåg ditt egna namn.” skrattade hon glatt. Jag bet mig löst i underläppen, hon var rätt tung för att vara så tanig.

”Det låter som jag. Men… ska vi göra om det så att jag kommer ihåg det då?” frågade jag flörtigt. Hon nickade och satte sig gränsle över mig.

”När vi är lite fullare. Vi är i Vegas för guds skull!” tjoade hon innan hon reste sig upp för att gå iväg. Jag drog en hand genom mitt hår och följde hennes ryggtavla medan hon gick sin väg. Min blick fördes mot barstolarna där en rätt så ung tjej satt. Varför kände jag igen henne…? Hon vände sig om mot mig, och då kändes det som om en bomb släpptes i magen på mig.

Fortfarande Justins Perspektiv:

Jag tog stapplande steg framåt. Tjejen försökte skymma ansiktet bakom sina bruna lockar, men misslyckades totalt. Jag lade en hand på hennes axel vilket fick henne att rycka till. Det kunde inte vara sant.

”Vad fan gör du här?!” röt jag irriterat med blicken stålsatt i henne. Hon vände sig trotsigt om med höjt huvud.

”Jag gör vad jag vill Justin.” morrade hon och tog en klunk av sin tequila. Jag slet den ur hennes hand.

”Jazzy, åk hem.” beordrade jag henne innan jag slängde iväg drickan. Hon skakade på huvudet.

”Nej. Jag är faktiskt 14.” väste hon, redo att beställa en till dricka. Jag greppade tag om hennes överarm.

”Driver du med mig? Du ska vara 21 för att dricka flicka lilla.” varnade jag henne, halvt flinandes.

”Sist jag kollade var inte du 21 Justin.” suckade hon och slängde en blick till sin vännina, vilket jag kom ihåg från förut var Denice. Hon hade alltid varit dålig för Jazmyn.

”Nej, men jag är närmre 21 än du. Varför är du inte hemma, i Canada med mamma och pappa?”

”Pappa vill inte ha mig. Erin har flyttat till Grekland med sin nya flört, Paulo som är 10 år yngre. Pattie vill knappast ha mig.” väste hon. Jag drog upp axelbandet på hennes alldeles för korta klänning upp på hennes axel.

”Vad har orsakat det då?” frågade jag kallt. Hon kollade mig djupt in i ögonen. Det påminde mig så mycket om när hon var mindre. Eller, när vi var mindre rättare sagt.

”Om du skulle varit hemma skulle du vetat det. Förresten vill jag inte ha något med honom att göra heller.”

”Du kan inte undgå din egna pappa Jazmyn. Jag fixar ett plan, du åker hem imorgon. Kom igen, du ska med hem till vårt hotellrum.” Hon slängde en äcklad blick på Damien som satt och fick ett BJ av Cheryl.

”Varför? Du är inte min pappa.” trotsade hon mig snabbt med korsade armar. Jag greppade tag om hennes axel.

”Nej, men jag är din storebror. Och hur fick du ihop pengar till det här egentligen?” suckade jag trött.

”Denice styvpappa gav henne en resa till Las Vegas i födelsedags present, så jag stannar här.”

”Denice’ styvpappa är sjuk. Hon fyllde 14 år och fick en resa till Las Vegas? Väx upp innan du åker hit Jazzy.”

Noelle skyndade sig till dörren, iförd i ett par mjukisbyxor och ett linne. Hon höjde på ögonbrynen.

”Vad är det här? Ännu en hora? Ska jag behöva sitta och titta på nu också? Du är för myck-”

”Det är min lillasyster.” morrade jag för att hålla käften. Jazmyn tog ett steg fram för att granska Noelle.

”Är det här din flickvän? Jag gillar henne inte.” Noelle stod med munnen halvöppen, häpen över vad hon nyss slängt ur sig om min lillasyster som hade stått bakom och lyssnat på orden. Hora? Vad trodde hon? Jag var väl inte någon våldtäcksman heller, jag tog bara tjejer i min ålder. Även om det var fel mot Noelle, men fan skulle jag bry mig för? Hon fick betalt.

”Öh… vill du ta en dusch?” ”Kan jag få ta en dusch?” sa jag och Jazmyn i mun på varandra. Jag log snett mot henne innan jag öppnade dörren till det stora badrummet. Hon tog ett snabbt kliv in i det och låste sedan.

”Vad fan gör din lillasyster här? Och hur gammal är hon? Hur ser hon ut?!” väste Noelle med uppspärrade ögon. Jag drog en hand genom mitt hår.

”Du såg nog inte klokare ut när du var 14.” muttrade jag och slog mig ned på sängkanten.

”14?! Hela hon stank ju alkohol. No offense, men fler i familjen Bieber behöver väll inte bli misslyckade?”

”Min tanke. Jag fixar ett plan till henne, men jag vet inte hur jag ska kunna nå fram till pa- Jeremy genom att berätta att hon kommer vare sig han vill eller inte.” suckade jag trött. Noelle drog en hand genom sitt hår.

”Det finns något som kallas telefon?” sa hon och höll upp min mobil framför ansiktet på mig.

”Du förstår inte… min pappa och jag har inte haft kontakt över ett år. Han – praktiskt taget – hatar mig. Ingen där vill ha med mig att göra.” förklarade jag torrt för Noelle som satt och smuttade på en coca-cola.

”Nähä. Men du vet, du är Justin…” började hon lugnt. ”Du är bad-ass Justin.” rättade hon sig sedan.

”Ja? Vad spelar det för roll? Jag kan slå vad om att du inte vågar möta Ella.” fnös jag irriterat medan jag lekte med mobilen mellan fingrarna. Noelle kollade kallt mot mig.

”Ring till Jeremy. Prata med honom. Säg att du har Jazmyn här, jag tar hand om henne tills du kommer tillbaka. Sen, åker vi till Ella i Dallas om du vill. Du får våga möta dina föräldrar så träffar jag Ella.”

”Fine.”

”Fine.”

”Fine!” utbrast jag och reste mig upp för att gå min väg, ut ur hotellrummet. Jazmyn sjöng halvhjärtat inifrån badrummet, men vattnet som slog mot kakelväggarna överröstade henne så det lät mest som mummel. Jag åkte ned, gick förbi casinot för att sedan komma ut till friska luften. Jag knappade in Jeremys, eller pappas, nummer. Därefter, klickade jag på call. Signalerna gick fram, men allt jag kunde höra var min puls som dånade i öronen på mig. Därefter svarade han.

”Hallå?” hans röst fick mig att rysa. Det var så längesedan jag hade pratat med honom. Min pappa.

”Hej Jeremy, det är Justin.” tog jag mod till mig att säga. Han drog efter andan innan han harklade sig.

”Justin… vad vill du?” hans röst hade nu skiftat till kallhet. Självklart, vad ville han med mig att göra?

”Jag har Jazmyn hos mig. I Las Vegas. Jag fann henne med Denice. Jag skickar hem henne imorgon.” mumlade jag avvikande.

”Jazmyn? I Vegas? Hon sa att hon skulle jobba hos Denice’ pappa på en camping i veckan?” flämtade han.

”Till mig sa hon att du inte ville ha något med henne att göra.” muttrade jag och sparkade till en ölburk.

”Tja, du kan hälsa henne att utegångsförbud gäller när hon kommer hem.. När landar planet i Winnipeg?”

”Runt 8 tror jag.” gissade jag på, om det skulle lämna Vegas runt 4. Jag ville ha henne bort från mitt ansvar så snabbt som möjligt.

”Okej. Du kanske kan sms:a när planet lämnar flygplatsen…” trodde han lugnt. Jag suckade lätt.

”Ja. Jag sms:ar. Hej då.” viskade jag med raspig röst. Min blick låg på några horor som stod lutade mot en bil. Dem var iförda i rosa, leopardmönstrade, tajta klänningar alla tre. Mitt i mina tankar, avbröts jag av Love Me, som började spelas. Hade det varit värt det? Att uppge mitt kändiskap, för horor och sprit? Att jag hade gått från att vara trogen, till en massa fans, min familj till att inte bry mig om något alls. Kärlek, det var ju knappt. Men Noelle fick mig att känna mig hel på något sätt. Jag behövde henne mer än vad jag trodde.

”Tack. Och Justin…?” började Jeremy utdraget. Jag mm-ade till. ”Det är kul att höra från dig.”

”Tack detsamma.” svarade jag förvånat. Det pep till i luren och samtalet var över. Han hade tyckt det var ’kul’ att höta från mig? Sa han bara så för att jag hade tagit hand om min lillasyster, och han trodde att den gamla Justin var påväg tillbaka, eller tyckte han verkligen det? Tänkte min familj verkligen på mig? Jag stoppade ned mobilen i fickan innan jag vände om för att åka upp till hotellrummet. När jag kom upp, fann jag Noelle med en laptop i knäet och Jazmyn sittandes med en Juicy Couture dress på sig samt en hårfön i handen.

”Vad sa pappa då?” frågade hon. Jag slängde en sur blick på Noelle som hade skvallrat innan jag svarade.

”Han sa att du har utegångsförbud för att du ljög. Och att han möter upp dig på flygplatsen imorgon, klockan 8. Så om jag vore du skulle jag gå in där…” nickade jag mot det andra sovrummet som var mitt egentligen, ”och lägger dig om du ska orka upp klockan… åh, vi ska åka nu.”

”Meh! Jag måste sova lite också!” gnällde Jazmyn med stora ögon. Jag ryckte på axlarna och slängde en necessär med Noelles smink i. Nu var det Noelles tur att slänga sura blickar på mig.

”Sminka dig. Vi åker om 10 minuter. Noelle, du borde göra detsamma för du ska med.”

”Varför ska jag med?” suckade Noelle och slog igen locket till datorn. Jag tog en klunk av spriten i mitt glas med höjda ögonbryn.

”Vi ska till Dallas innan vi kommer tillbaka hit. Du ska möta din mamma.” påminde jag henne snabbt.

”Redan?” gnydde hon ogillandes och drog ur sin necessär ur Jazmyns grepp. Jag nickade flinandes.

”Skynda på tjejer, vi har inte all tid i världen.”

Noelles Perspektiv:

Jazmyn slurpade på sitt kaffe med en stel blick på mig. Jag tog en redig klunk av min is-latte, utan att bry mig av hennes kalla blickar på mig. Vad var tjejens problem? Hade hon aldrig sett en tjej förut eller?

”Vart är Selena?” frågade hon helt plötsligt med blicken på Justin för omväxling. Jag svalde hårt och kollade på Justin som satt med spända käkar. Inte rätt samtalsämne Jazmyn, inte rätt samtalsämne. Hur mycket hon än hatade mig, kunde hon väll skona sin bror det här?

”Läser du inte tidningen?” suckade jag bittert. Både Justin och Jazmyn kollade på min med sina bruna ögon.

”Vad menar du?” frågade Jazmyn drygt med ett höjt, ifyllt ögonbryn. Hon hade tagit slut på min ögonbryns penna den lilla bitchen. Men, det var inget jag nämnde för då skulle Justin komma bärandes på 10 andra pennor.

”Ja? Jelena tog slut för över ett år sedan. Det stod i alla tidningar. Så prata inte om det.” snäste jag.

”Och vem är du? Vart fick du luft ifrån?” blängde Jazmyn surt mot mig. Jag drog bak en slinga bakom örat.

”Har du hört talas om… jo, vad heter det? Syre? Alla människor drar in det i antingen näsan eller munnen. Tillochmed du! Vilken överraskning va?”

”Jag vet vad syre är. Men vem tror du att du är?” fräste hon. Ha! Hon och Justin var lika som bär, både inombords och på utsidan. Lika bittra, men lika änglalika. Hon var inte ful fick jag väll säga.

”Din brorsas flickvän.” Jazmyn kollade på Justin med halvt vidöppen mun. Han mötte hennes blick likaså.

”Skojar du med mig? Är du ihop med henne?” utbrast Jazmyn med avsmak.

”Ja. Jazmyn, det är mitt liv. Inte dit. Okej?” morrade Justin och tog en klunk av sin vaniljlatte. Jazmyn ryckte på axlarna och drog upp sin mobil med ett leende lekandes på läpparna. Justin drog med ens mobilen ifrån henne.

”Vem är… Jason?” frågade han med mobilen långt ifrån Jazmyn’ räckhåll. Hon suckade bekymrat.

”Det har du inte med att göra!” röt hon gällt. Justin drog med tummen upp över skärmen för att läsa igenom konversationen men stängde snabbt av mobilen.

”Du ska inte skicka nakenbilder till folk Jazmyn. Han kan göra vad som helst med dem.” varnade han henne.

”Men han kommer inte göra något, okej?!” suckade hon och klev ur bilen för att kliva in på planet istället. Jag gick med trötta steg efter henne, fast in i det andra planet Justin hade fixat till oss. En vakt stod vid trappan upp till Jazmyns plan. Justin gick snabbt fram mot honom med en hand vid gylfen så att byxorna inte skulle åka ned.

”Ta henne till min pappa när ni är framme. Låt henne inte muta dig med annat. Okej?” beordrade han.

”Uppfattat.” svarade vakten innan han gick in efter Jazmyn i det lilla planet. Vi två hade dock fått ett mycket större. Jag slog mig genast ned i den stora sängen som nästan täckte hela planet.

”Jag tänker inte ligga med dig…” berättade jag för Justin när planet hade lyft. Han skakade på huvudet och drog av sig sin tröja.

”Jag hade inte tänkt föreslå det heller. Jag är trött som fan.” gäspade han. När han stod i endast underkläder, vilket jag bara låg i, kröp han ned bredvid mig under det tjocka duntäcket. Det fanns bara ett, men på något sätt gjorde det mig inget. Hans varma hud, som låg pressad mot min gjorde mig alldeles galen inombords. Wow. Justin lade en hand på min nakna midja innan han föll i djup sömn. När han var helt omedveten om vad som försiggick runt omkring sig, tryckte jag min kropp ännu tätare mot hans, och drog hans arm längre runt mig. Hans andetag slog mig i nacken. Det var harmoniskt. Bara någon minut senare somnade jag.