(Lyssna medans nedanstående läses.)

Jag kände hur tårarna sögs åt av kudden. De slutade aldrig rinna.. Det kom mer och mer.

“Emma, du måste prata med honom.” Viskade Ken stöttande. Jag skakade på huvudet och drog bort några tårar, även fast det var meningslöst. Det kom nya hela tiden.

Jag hade gråtit hela natten och dagen. Han hade ljugit… Jag hade litat på honom. Han var hos henne. I en dusch som hon nyligen hade lämnat…

Tårarna blev mer och mer och jag började snabbt hulka. Ken reste sig hastigt upp ur sängen och kom fram till mig, för att stunden därpå slå armarna kring min darrande kropp.

“Han…gjo..han..” Stammade jag fram. Inget av det jag ville säga ville lämna min mun. Halsen tjocknade och klumpen blev större.

“Shcy… tänk inte på honom.” Hyschade hon mig med mjuk röst. Jag nickade svagt och drog henne tätare mot mig och lät tårarna bara rinna.

Hur kunde han..?

-

“Ta en dusch, så fixar jag fram glass.” Mumlade Ken och drog med handen över min rygg när jag hade lugnat mig. Jag nickade lätt.

“Tack Ken. För att du finns här för mig.” Viskade jag hest. Hon log snett mot mig och nickade.

“Såklart, du fanns för mig. Hopp in i duschen nu.” Jag pressade fram ett leénde och gick in i badrummet. När jag mötte min spegelbild blev jag nästan skrämd.

Rören hostade som vanligt till när jag drog på vattnet och hoppade in. Vattnet nästintill smekte min kropp.

Jag schamponerade snabbt håret och vred sedan av vattnet och kramade om en handduk som jag virade runt kroppen.

Jag kramade om hårfönen och började torka mitt hår tills det bara var fuktigt och gick sedan ut.

“Här.” Sa Ken mjukt och räckte över min rosa VS mysdräkt. Jag log tacksamt mot henne och drog på mig ett par underkläder innan jag drog på mig den och slog mig ner i sängen under täcket.

Hon räckte över en skål med vaniljglass och slog sig sedan ner framför mig i sängen.

“Emma, vad hände egentligen?” Frågade hon mjukt.

“Jag vet inte riktigt.” Svarade jag och skakade på huvudet.

Hon suckade och kollade in i mina ögon.

“Emma, säg. Jag vill inte pressa dig. Men för att kunna hjälpa dig måste jag veta!”

“Jag gick in i hennes rum… hon stod där i underkläder och en turban. Justin kom ut utan tröja från badrummet som hon förmodligen nyss hade lämnat..” Min röst darrade.

Jag tog upp skeden och tryckte in en stor sked vaniljglass medans jag snörvlade. Ken snörpte på munnen och kollade ner i sin skol.

“Var det kanske inte bara du som misstolkade det?” Föreslog hon prövandes. Jag fnös till.

“Yeah, Justin var hemma hos henne av en slump och stod shirtless i hennes dusch medans hon stod i sitt rum med underkläder. Är det misstolk?” Sa jag snabbt. Tårarna började snabbt rinna igen.

“Ta det lugnt.. Allt kommer bli bra.” Mumlade Ken milt och log smått mot mig med armarna kring min kropp.

-

“Han är här..” Viskade hon när det hade knackat på dörren.

Jag ställde mig snabbt upp och gick fram till dörren och öppnade. Justin stod där utanför med rödsprängda ögon.

“Ken, jag går ut en sväng.” Sa jag stelt till Ken och drog på mig min jacka innan jag gick ut ur rummet, och sedan skolan med Justin bredvid mig.

Vi kunde inte gå så långt tills han stannade och började prata.

“Emma, det är inte som du tror!” Utbrast han med tjock röst. Jag kollade upp på honom och pressade ihop mina läppar.

“Nähä? Är det inte? Det verkar aldrig vara som jag tror..” Muttrade jag kallt tillbaka och drog undan en tår som hade runnit ner för kinden. Han skakade på huvudet.

“Nej! Snälla Emma, jag var hos henne. Och vi hade vatten krig!” Förklarade han med tårarna rinnandes ner för kinderna.

“Jaså? Vattenkrig i December..” Muttrade jag och korsade armarna mot bröstet.

“Vi var i hennes poolhus. Och sen blev gick vi in och tvättade av oss. Inte samtidigt. Snälla lita på mig.” Jag försökte svälja gråten som satt i halsen, men det gick inte.

“Justin, även om ni inte gjorde något så ljög du i alla fall. Och allt i en relation är tillit Justin.”

“Vi har ett barn tillsammans Emma! Ja-..” Han avbröt sig själv och drog bort några tårar. Jag gick fram till honom och kramade om honom och gick sedan ett steg tillbaka med handen på hans kind.

“Den kommer klara sig.. Vi får klura ut det sen.. men för nu?”

Tårarna började rinna på mina kinder med och jag kollade in i hans ögon.

“Jag är ledsen Justin… men vi är över. Det är slut.” Snyftade jag och såg hur hans ansikte förvreds till smärta.

“Nej Emma.. gör inte såhär..” Snyftade han och drog bort flera tårar. Men det kom bara fler och fler.

Jag vände mig om och började springa med tårar likaväl rinnandes ner för mina kinder.

Justin ropade hest efter mig, och när jag hade sprungit väldigt långt vände jag mig om och såg Justin sitta ner på marken.

Tårarna och klumpen växte sig större och jag sprang snabbt in i skolan och sedan rummet.

“Emma?” Sa Ken förvånat när jag gled ner i tårar, på golvet.

“Justin vad är det?” Frågade Kenny oroligt när jag kom innanför dörren. Jag skakade trött på huvudet och gick in i sovrummet och la mig ner under täcket. Allt var hopplöst.

Hon hade lämnat mig. Hon hade tagit mitt barn, som inte ens existerade än,  ifrån mig…

“Justin?” Viskade Selena som hade kommit in i rummet. Precis som förra gången. Kenny hade väll ringt henne.

“Jag sumpade det.. Jag är av med henne.” Mumlade jag och kollade tomt ut i luften.

“Nej Justin.. säg inte så. Hon behöver bara tid.” Viskade hon lent. Jag suckade och skakade på huvudet. Tårarna kändes kalla mot min hud.

“Jo, Justin, lita på mig.” Jag svalde hårt och spände käkarna. Vad hade jag gjort?

-

“Mat?” Sa Selena prövandes och höll upp en tallrik med pasta sallad. Jag rynkade på näsan och la mig ner i sängen med en suck.

“Hon hatar mig.” Selena suckade återigen och ställde ner tallriken.

“Justin lägg ner! Sluta tycka synd om dig själv, det är inte direkt du som har blivit sårad!” Röt Selena frustrerat och korsade armarna över bröstet.

Jag fnös till och pressade ihop läpparna.

“Nähä? Har du blivit av med ditt barn kanske?!” Skrek jag tillbaka. Hennes ögon vattnades och hon tog ett steg tillbaka medans hon drog bort några tårar.

“Jag trodde att du hade något vett kvar i kroppen. Men nej, Emma kanske gjorde rätt i att dumpa dig.” Sa hon kallt och sammanbitet och gick sedan snabbt ut ur rummet.

Jag hörde en smäll från hallen och kollade mot dörröppningen där Kenny stod och skakade på huvudet.

“Justin, det där var dåligt.” Suckade han och gick ut ur rummet.

Jag drog ett djupt andetag och lät sedan tårarna rinna. Men det kom nästan inget. Jag hade gråtit för mycket.

En fnysning lämnade min mun. Jag var patetisk. Det plingade på dörren och Kenny kom upp i dörröppningen igen.

“Jag öppnar inte.” Sa han snabbt och gick in på badrummet. Jag snörpte på munnen och reste mig motvilligt upp ur sängen och gick mot dörren.

Min hand drog sig mot handtaget och öppnade.

KOMMENTERA FÖR MER IKVÄLL! :D