Det stod ingen i ljuset, det var Justin som hade tänt.

“Vi kan inte.” Mumlade han.

“Nej.. Det räcker nu. Aldrig mer! Låt mig vara, så låter jag dig vara.” Med de orden vände jag mig om och gick in i rummet för att lägga mig ner.

Aldrig mer... ekade i mina öron. Natten var lugn, men orden dunkade högt i mina öron.

Jag låg uppe hela natten med skuldkänslor ilandes i kroppen. Helt plötsligt ryckte Selena till och slog upp ögonen.

“God morgon.” Gäspade hon trött och gnuggade sig i ögonen.

“God morgon Sel.” Grumlade jag till svarade jag och drog upp mitt toviga hår i en slarvig boll på huvudet.

“Du ser helt förstörd ut, vad är det?” Utbrast Selena oroligt. Jag skakade på huvudet och viftade avfärdanade med handen.

“Inget.” Svarade jag kort. Mina steg fördes mot köket där Justin stod och stekte pannkakor och bacon.

“Kaffe?” Flinade han och räckte över en kopp.

Jag smuttade på det, men spottade snabbt ut det. Salt.. Justin hade sjunkit så lågt.

“Salt?! Du ska dö Biever.” Hatet för honom var på max igen. Och han hade kysst mig! Jag kunde inte fatta det...

“Vad håller ni på med?” Fnittrade Selena. Hon hade en handduk virad runt sitt hår. Hennes leénde fick mig nästan att få huvudvärk.

“Din idiot till pojkvän gav mig salt i kaffet!” Röt jag och ställde ner koppen med en smäll på köksön.

“Melly! Så säger man inte! Hur mycket du än... hatar honom.” Justin's flin försvann. Jag pressade ihop läpparna och tog nytt kaffe.

“Nog hatar jag honom.” Muttrade jag och slog mig ner vid bordet.  Justin undvek min blick.

Bra, jag ville inte att äcklet skulle kolla på mig. Jag kunde inte fatta att jag hade gjort såhär mot Selena... Hon måste få veta. Vad hade hänt egentligen?

Jag hade typ kommit in i en trans... och kysst honom... bara tanken fick mig att må illa.

-

“Jag går nu!” Ropade jag från hallen, men sprang snabbt ut i trapphuset och ner för trapporna. Men nu stod inte bussen där. Utan Ryan Butler's bil. Jag suckade och kollade surt på honom.

Han drog ner rutan och log stort mot mig. För stort. För creepy. Han skulle precis påbörja sin mening när jag började prata.

“Din kompis. Är där uppe.” Sa jag bittert.

“Oh, Justin?” Andades han andfått ut. Jag la en hand på midjan och böjde mig ner.

“Nej, Peter Pan. Vem annars?” Sa jag sarkastiskt och la huvudet på sned. Han fuktade snabbt sina läppar och skrattade nervöst till.

“Men jag kom för dig... Vill du kanske ha skjuts?” Log han darrigt och kolladen er på sina händer.

Jag fnös till.

“Av dig? Tror bussern blir bättre.” Svarade jag kallt. Ryan skrattade till. Han skakade lätt på huvudet.

“Du missade den för 10 minuter sen Gomez.” Flinade han. En suck lämnade min mun och jag slog mig snabbt ner bredvid honom i bussen.

“Bara skjuts.” Han nickade förstående och startade motorn innan han började köra mot Skolan.

“Skulle du vilja gå på balen med mig ikväll?" Frågade han helt plötsligt. Jag flämtade till och kollade oseriöst på honom.

“Va?” Han svalde hårt.

“Ja, balen, ikväll.” Förklarade han kort och bet sig hårt i underläppen. Blodet började smått dyka fram.

“Jaha.” Han suckade.

“Kanske.” Fortsatte jag och fick ett stort, skinande "Ryan" leénde tillbaka.

Han pustade lätt till. Jag log smått för mig själv när Ryan parkerade på skolgården där alla stod i en hok.

“Vi ses.” Log han och fortsatte sedan mot Nolan och Chaz.

Chaz fick syn på mig och sken upp i ett leénde i samma stund som han började gå mot mig. Jag suckade lätt till.

En kall snövind ven förbi och jag drog jackan tätare kring min darrande kropp.

“Hej!” Hälsade han glatt och kramade mjukt om mig.

“Ehum... hej?” Svarade jag prövandes. Han nickade till och drog på sig sina lovvika vantar.

“Vem ska du gå på balen med?” Spottade han tillslut ur sig efter några minuters tystnad. Jag kände hur klumpen i halsen kom upp.

“Jag... jag vet inte.” Mumlade jag och gjorde allt för att svälja den tjocka klumpen i halsen.

“Så, vill du gå med mig?” Fortsatte han nervöst. Klumpen växte sig större och jag ryckte till.

“Jag...vet...inte.” Stammade jag darrigt fram. Han log smått och kysste mig mjukt på kinden. Jag rös till i ryggraden.

“Okey, men hör av dig. Ses.” Han lunkade tillbaka till Ryan och de andra då skolklockan började ringa.

Mina steg rörde sig mot skolbyggnaden och mot skåpet då Ryan och Nolan kom upp mot mig. Jag skulle precis le mot Ryan då Nolan började prata.

“Yo Gomez! Slicka mer röv hos Mr. Dilair, vem vet? Du kanske få en guldstjärna bredvid ditt käraste namn!” Ropade Nolan. Ryan skrattade till och gjorde en hög femma med honom. Det kändes som om en blyklumlp satte sig i min mage. Hade Ryan skrattat?

Jag vände mig om och gick snabbt därifrån, in i klassrummet.

-

“Okej klassen! Ordning!” Ropade Mr. Dilair när han skulle starta matte lektionen. Vi började med matte 3 dagar i veckan. Mitt favoritämne.

“Tack! Jo, vi har en ny elev här hos oss idag! Och ni måste ta hand om henne! Wendy Springs.” Rabblade han.

Åhnej... Wendy var tillbaka. Den Wendy... Jag kunde inte fatta det. Var inte hon i Australien?

Hon log stort över klassrummet, men när hon såg mig försvann hennes leénde på studs.

“Du kanske vill berätta något om dig själv?” Föreslog Mr. Dilair. Wendy slet blicken från mig och log stort mot honom.

“Jag heter Wendy Marissa Springs, kommer härifrån ursprungligen men har bott i Australien i.. vad är det? 1 år.” Suckade hon. Jag himlade med ögonen och började trumma med pennan mot bordet.

“Bra! Då kan du slå dig ner bredvid... Ms. Gomez!” Jag stelnade till. Bredvid mig? Drev han?

Wendy log mindre och gick fram till mig och slog sig snabbt ner.

“Hej, Melody.” Hälsade hon bitchigt och slog upp sin mattebok med sina långa, manikyr naglar.

“Varför är du här? Du skulle väll komma tillbaka först om 2 år?” Hon fnös lågt och kollade menandes på mig.

“Ändrade planer gullet.” Jag rös till och kollade ner i min mattebok.

Vad gör hon här egentligen? Wendy har inget kvar här. Inga kompisar, eller något.. utom Justin...

“Ms. Gomez? Kan du komma ut med mig en stund?” Frågade Mr. Dilair helt plötsligt. Jag nickade smått och följde med honom ut ur klassrummet.

“Ja?” Grumlade jag och tryckte ner handen i byxfickan.

“Jo, går du på någon sport?” Jag kollade förvånat på honom och drog ett djupt andetag.

“Nej men jag gick på hockey förr, hurså?” Andades jag ut. Han nickade och drog en hand genom sitt kastanjebruna hår.

“Här är ditt matteprov. Det ni gjorde för 2 dagar sedan.” Sa han och räckte över provet. Med stora bokstäver stod det “A++”

Jag drog ett djupt andetag och skakade oförstående på huvudet.

“Vad är det med detta? Det är väll bra resultat?” Mumlade jag. Han nickade och la en hand på min axel.

“Självklart! Men för dig? Du har fått toppbetyg på alla det senaste proven. Du kanske bordet skippa pluggandet och bara... hitta en sport kanske?” Jag suckade.

“Vadå? Du vill att jag ska sänka mina betyg? Sluta plugga?” Han spärrade upp ögonen mot mig.

“Nej, inte direkt. Men det är inte friskt! Du kommer bli sjuk Melody, jag säger detta för att vara snäll. Jag har haft dig sen vadå? 3:an? Redan då hade du toppbetyg i allt!” Förklarade han och flaxade med armarna.

“Jaha.. Men jag får väll prata med mamma.” Sa jag stelt till svar. Pluggandet var min vardag!

“Jag ska ringa henne ikväll. Det är lugnt.” Jag fnös högt till.

“Det är inte lugnt.” Med de orden vände jag på mig och gick in i klassrummet igen. Alla kollade upp på mig.

“Gomez fick skäll.” Flinade Nolan. Usch vad jag hatar den grabben.

“Självklart! Alla som slickar röv får det!” Instämde någon annan längst bak i klassrummet och alla började skratta.

Det började bränna till i ögonen och Wendy kollade skadeglatt på mig.

“Åh, ska du hem till mamma och gråta nu?” Flinade hon med tillgjord röst. Jag kände hur den ena tåren efter den andra började rinna.

Alla började skratta högre och högre och jag sprang ut. Ut ur klassrummet och ut i kylan..

---

Nej, vad elakt! :( Kommentera, det kommer förmodligen 1 imorrn med! Allt jag hinner med nu, sista dagarna är fullsmockade! :D Hah. vad kommer hända? Kommer Selena få reda på deras "affär"?