Kapitel 6 - Escape

”Visst”, muttrade jag bara, sur över att jag hade förlorat denna gång.

Han hummade lätt till, ”Och du?”

Jag svalde hårt, ”Ja, jag?”

”Du ställer inte en fråga till. Förstår du det?”

Jag svarade honom inte. Det behövdes inte. För han visste att jag hade förstått.

Sekundvisaren rörde sig långsamt på klockan som hängde på väggen bredvid dörren. Det tickande ljudet fick mig endast att tänka på hur gärna jag ville bygga en bomb och spränga upp detta sjukhus, så att jag skulle få sticka här ifrån.

Min vistelse här på sjukhuset var enligt mig alldeles för långdragen. Att hålla sig sysselsatt var inte det enklaste när man låg nerstoppad i en säng, öm i hela kroppen. Med jämna mellanrum funderade jag över vad killarna kunde tänkas göra, men jag kom aldrig fram till ett vettigt alternativ.

”Vill du ha frukost?” Sköterskan, vars namn jag ännu inte tagit reda på, uppenbarades i dörröppningen, med håret precis som alltid i en lös hästsvans.

”Vad har du att erbjuda?” suckade jag. Maten var det värsta med att befinna sig här. Sjukhus hade varken skräpmat i mängder eller alkohol.

”Det som alltid finns på menyn, Justin”, skakade hon irriterat på huvudet. Hennes blick sade mig ingenting, konstigt nog. Lycka eller ilska reflekterades alltid i ögonen på henne, hade jag märkt under de få dagar jag befunnit mig här, men inte idag. Jag skulle precis fråga om något inte stod rätt till, men då slog det mig att hon kanske skulle få för sig att jag brydde mig.

”Jag vill inte ha någon frukost.”

”Vad sa du?” retades hon och vred på huvudet så att hennes öra var riktat mot mitt håll. ”Var du sugen på en fullkorns fralla och lite yoghurt? Okej, ska bli!”

”Kan du inte snälla gå och störa någon annan?” väste jag frustrerat.

”Hur menar du?” Jag himlade med ögonen.

”Ja, kan du bara fucking låta mig vara ifred?”

Hon korsade sina solkyssta armar över sin bröstkorg. ”Det är mitt jobb att se till dig. Jag får pengar för det. Tro inte att jag kommer hit med vilja.”

”Du kan ju be någon annan att komma för jag börjar tröttna på dig, din bitterfitta.”

Hon rullade in läpparna, samtidigt som hon skeptiskt övervägde mitt förslag - sedan skakade hon på huvudet, ”Nej, jag tror nog att jag stannar här.”

”Så säger ju bara för att göra mig förbannad!”

”Jag lyckas ju?” Hon höjde på ena ögonbrynet för att få ett medgivande.

”Din lilla... När jag kan röra mig ordentligt får du passa dig!”

”Jag passar ju dig, det skulle bli jobbigt att passa både dig och mig.”

Jag spände mina armar, på gränsen till att slänga något i huvudet på henne men något inom mig hindrade mig från att göra det.  Det kanske berodde på att en polis satt utanför rummet och höll vakt.

Flinandes vände hon på klacken och försvann ut i korridoren igen. Ilskan bubblade inom mig. Jag var så arg att jag nästan slet sönder täcket som täckte mina ben. Orsaken till den intensiva ilskan var inte att jag hade dåligt tålamod, utan att jag var rastlös. Jag hade ingen makt över mig själv här inne, maten smakade kartong och ingen hade hört av sig över huvudtaget.

Under tiden sköterskan var nere i kafeterian och fixade lite frukost åt mig, dödade jag tid genom att planera olika sätt att döda henne på. Inte för att jag tänkte gör det, döda henne, utan mest för att det var ett bra sätt att släcka ilskan på.

”Yo”, brummade en välbekant röst från dörröppningen, och väckte mig ur mina mördarfantasier.

”Yames? Connor? Seth? Fuck alltså, ni anar inte hur glad jag är över att se er.”

Seth såg på de andra två, ”Ta vara på detta, grabbar. Det är inte ofta man hör självaste Justin Bieber säga att han är glad över att se en.”

Min lycka gick snabbt över till bitterhet. ”Bara för att du är kär i mig.”

”Ja, det är tragiskt att jag aldrig får höra ett vänligt ord, riktat mot mig, lämna din mun”, flämtade Seth dramatiskt med handen på hjärtat.

Conor utbytte en allvarlig blick med Seth, som fick honom att rycka på axlarna och slå sig ner på stolen som stod jämte min säng.

“Vad är det med dig?”

“Vad det är med mig?” spottade Conor giftigt ur sig. “Frågar du vad det är med mig? Frågan är snarare vad det är med dig?!”

Jag himlade med ögonen. Han överreagerade. “Det är inte direkt hela världen att-”

“Justin, du förstörde en viktig affär för oss! Jag bad dig vänta tills klockan nio, men inte ens det lyckades du med! Du är en fucking snorunge. Du förstörde allt din jävla fitta!”

“Det är inte direkt så att det var den viktigaste affären vi någonsin haft på oss… Chilla lite. Ta en sjuksköterska här och knulla henne så att du blir lite lugn.” suckade jag och flinade mot Seth och Yames för att få bekräftelse över att jag var den som hade rätt, men de rörde inte en min. Jävla pussys…

“Fuckar du upp någon gång igen så… då vet jag inte vad jag gör. Då kommer jag sätta en kula i skallen på dig, fattar du?!” väste Conor lågt, sneglandes mot dörren som stod på glänt endast för att polisen som satt utanför skulle höra om något av intresse skulle ske här inne.

“Ja, pappa.”

Jag smackade med tungan mot gommen, uttråkad av samtalsämnet. Istället för att fortsätta skrika på mig, drog Conor en hand genom sitt mörka hår och slog sig sedan ner på en stol likt Seth och Yames.

“Vad har hänt under den senaste veckan då?” undrade jag nyfiket. Inte förrän orden lämnade min mun slog det mig att jag hade befunnit mig här i en vecka. Ingen hade nämnt något om när jag skulle få lämna det här stället. Om en vecka? En månad?

“Inget. Allt har varit ganska dött.. bortsett från att…” Seth såg nervöst på Yames.

“Bortsett från vad?” muttrade jag, irriterad över att han drog ut på det hela.

“Bortsett från att Alice var förbi din lägenhet.” slängde Yames ur sig och lutade sig nöjt tillbaka i stolen, med händerna bakom huvudet.

Mina ögonbryn drog sig samman och bildade en bekymmersrynka där emellan. “Varför då?”

Yames ryckte på axlarna. Det drog i hans läppar. “Hon skulle hämta något.”

“Och du såg inte vad det var? Du frågade inte ens?”

“Det angick inte mig.”

“Sen när bryr du dig om vad som angår dig eller inte?! Din jävla idiot…” fräste jag förbannat. “Vilket rum gick hon in i?”

Yames funderade en stund innan han yttrade sitt svar. “Ditt sovrum.”

Jag pressade mina läppar mot varandra, i försök att lugna ner mig. “Vad hade hon med sig?”

“En beige väska. Vad spelar det för roll?” skrattade han kallt, och såg på Seth och Conor precis som jag hade gjort för några minuter sedan - i sökandet efter bekräftelse.

“Skit samma”, skakade jag på huvudet. “Du är en idiot som inte kontrollerade vad hon hade med sig, eller tog med sig.”

“Äh, fuck you. Och fuck henne också - vem bryr sig?” utbrast Conor.

I samma stund som jag tänkte svara öppnades dörren. Sköterskan hade kommit tillbaka, men denna gång hade hon med sig en blå bricka med frukost på. När hon såg vilka som satt samlade runt min säng uppenbarades en rynka mellan hennes välplockade ögonbryn.

“Vilka är ni?”

Ett flin spred sig på mina läppar. “Låt mig presentera Tinky Dinky, Dipsy och Lala!”

Hon himlade med ögonen och tog ett steg närmre min säng. “Jätte kul Justin.”

Seth granskade henne från topp till tå med en hungrig blick. “Så detta är vad du har fått leka med Justin? Damn…”

 

Gifs, Gifs, and more Gifs!

"So this is what you have gotten to play with, Justin?"

 

“Justin har inte lekt med mig.” fnös hon förolämpat.

“Jag har inte placerat så mycket som ett finger på den där kärringen, dude.” skrattade jag.

“Då kanske jag kan få lite…” retades Seth och slog löst till mig på armen.

Jag ryckte på axlarna, “Ta henne.”

Hon såg på mig med inget annat än hat i sin blick. “Vem gav dig rätten till att ge bort mig?”

Yames skrattade åt mig. “Ouch, Justin. Ska du verkligen låta en tjej behandla dig så?”

Hans hånande ord fyllde mig med ilska. “Du hörde vad han sa. Vem fan är du, att bestämma över mig? Din lilla hora… du ska bara hålla tyst och göra ditt jobb, annars kanske jag knäpper dig.”

“Verkligen?” Hon skakade på huvudet och slängde ner min frukost i papperskorgen. “Värst vad tuff du blev när dina polare dök upp. Det är så töntigt, vet du? Du beter dig som en sjuåring, som vill bevisa för sina bästa kompisar att han är cool och visst kan vara världens idiot mot en tjej.”

“Jag har inget att bevisa för mina vänner.”

“Tydligen så har du det.”

Hon vände på klacken och lämnade rummet som om det vore fyllt av gift. Enligt henne var det väl det.

“Vilken slampa.” harklade sig Conor och såg på mig med höjda ögonbryn.

“Det är det här jag får stå ut med, dagarna i ända… i alla fall de dagar hon är här.”

“Vad heter hon? Vi kan söka upp henne och skrämma henne lite…” skrattade Seth och slog sin knytnäve mot Yames’, som även han skrattade.

“Jag har ingen fucking aning.” skakade jag på huvudet. “Och för att var ärlig så bryr jag mig inte heller. Det enda jag bryr mig om är att få komma ut härifrån.”

“På tal om det…” Conor lyfte blicken från golvet för att kunna se på mig, “när skrivs du ut? Vi har affärer att ta hand om.”

“Jag har ingen aning, man…” flämtade jag bittert. Att må bra, men ändå behöva stanna här var hemskt. Nästintill ledande till självmord. Sjukhus var så deprimerande. Att vara omringad av doktorer och sjuka människor dag ut och dag in påverkar en mer än man kan tro.

Det knackade på dörren och polisen tittade in. “Avsluta det killar, besökstiden är slut.”

 

En doktor och en sköterska hade kommit och tittat till mig efter att Seth, Conor och Yames hade gått. Runt tolvsnåret hade någon okänd tant kommit in med spagetti och köttfärssås till mig, men sedan dess hade inte en enda person besökt mig.

Ute i korridoren lunkade patienter fram och tillbaka för att få sin dagliga motion. Med jämna mellanrum kunde man skymta en eller annan arbetare men mer än så var det inte. Allt var bara dött.

Nudlarna var smaklösa i munnen på mig. Inte ens faktumet att jag hade hällt två påsar krydda över dem fick dem att smaka mer, eller bättre.

Mötet med Justins gäng i morse hade hemsökt mina tankar hela dagen. Jag hade försökt att verka opåverkad av det faktumet att de såg mig som ett sexobjekt, men om jag skulle vara ärlig mot mig själv så var det något som gnagde på mig inifrån. Jag undrade hur Justin och hans vänner behandlade tjejer utanför dessa dörrar. Av att döma efter det jag hade sett behandlar de nog alla unga kvinnor som objekt. Det skulle inte ens förvåna mig om det kom fram att de betalade tjejer för sex istället för att ha det med någon de älskar. Ordet “älska” existerade nog inte ens i deras vokabulär.

Jag hade tappat aptiten av att tänka på de hemska sakerna Justin skulle tänkas göra att jag bestämde mig för att slänga nudlarna. Jag gick över till diskhon och hällde ut vattnet som nudlarna befann sig i och resten slängde jag i papperskorgen. Skålen sköljde jag ur direkt och lade den på tork.

Detta var första kvällen på hela veckan då jag inte behövt jobba över, vilket inte var så jätte kul. Jag hade ingenting att göra här hemma. De kvällar jag hade jobbat över hade jag kommit hem så sent att jag varit tvungen till att gå och lägga mig direkt. Nu visade klockan endast åtta vilket betydde att jag hade några timmar att ta död på innan det var läggdags.

Jag slog mig ned i soffan i vardagsrummet, i hopp om att hitta något intressant på tv som kunde fördriva min tid. Mitt i mitt zappande efter något vettigt att kolla på gav sig min telefon ifrån den allt för jobbiga ringsignalen. Jag påminde mig själv att jag var tvungen att byta medan jag sträckte mig efter telefonen som låg på soffbordet.

“Hallå?” andades jag i luren.

“Hej gumman! Hur är det med dig?”

“Farfar? Hej! Det är bra med mig, hur är det själv? Hur är det med ryggen?”

Farfar stönade i andra änden. “Äh, det går. Jag lever ju än, eller hur? Vad gör du? Det låter som om du är ute och springer!”

Ett lyckligt skratt lämnade min strupe. “Nej, jag sitter i soffan. Jag blev bara förvånad.”

“Jaså du.” skrockade han i andra änden. “Hur går det för dig där borta i Los Angeles då?”

“Det går bra, faktiskt. I veckan packade jag upp alla möbler så det är klart… sedan är det full rulle på jobbet.”

“Jag förstår det. Du valde ett hektiskt yrke, kära du.” konstaterade han allvarligt.

Jag bet mig löst i underläppen. ”Jag vet farfar… men jag älskar det jag gör!”

Han hummade till. ”Det är bra. Det är viktigt att man ska tycka om det man gör. Kom ihåg det.”

”Jag vet farfar…” mumlade jag leendes till svar och bytte position. ”Vad håller ni på med då? Du och Leslie?”

”Inte mycket alls… om dagarna håller vi på mycket i kyrkan och trädgården, och om kvällarna går vi antingen på promenader eller bingo. Ibland stannar vi bara hemma.. Allt är som vanligt här.”

”Är det bra eller dåligt?” frågade jag. Det var svårt att tyda hans tonfall, om han var glad eller ledsen.

“Jag vet inte hjärtat.” skrattade han hest fram.

Jag suckade. “Hur går det för kyrkan då? Har de kommit långt med uppbyggnaden?” frågade jag slappt samtidigt som jag pillade på hörnet av en av mina soffkuddar.

“Det rör på sig, stormen förstörde mycket av den… men det börjar arta sig. Leslie och några andra kvinnor bakar och säljer kakor för att samla ihop pengar till nya bänkar.” berättade han lyckligt, likt ett barn som ska få gå på tivoli för första gången.

Kyrkan hade alltid betytt mycket för min farfar. Jesus och Gud var hans allt. Ända sedan han var ung hade han arbetat för kyrkan. När jag var liten fick jag alltid följa med och hjälpa till med att sälja kakor eller stapla biblar innan en församling. Religion hade dock glidit ifrån mig, dessvärre, och jag hade inte befunnit mig i en kyrka på flera år.

“Vad roligt att höra!”

“Jewel?”

“Hmm? Vad är det?”

“Får jag ställa en fråga?” undrade farfar. Hans röst lät plågsam.

“Det har du redan gjort!” skrattade jag.

“Men en till utöver denna?” Nu lät han allvarlig.

“Absolut.”

“Har du pratat något med din mamma?” vågade han sig på att fråga.

Jag suckade, “farfar…”

“Hon är din mamma Jewel.”

“Det spelar ingen roll farfar! Hon betedde sig inte som min mamma. Hon fanns inte där när jag behövde henne genom min tid på high school. Hon tvingade mig plugga och såg till att jag missade sådana saker som balen, festerna och alla fotbollsmatcherna, sådant vilken annan ungdom i Amerika ska genomgå.”

“Och se vart det har tagit dig. Du har en utbildning, ett bra jobb, en fin lägenhet och…”

“Ta inte hennes parti, farfar. Jag har aldrig i hela mitt liv varit på en fotbollsmatch. Jag missade balen, för att mamma ansåg att jag behövde plugga, så att jag kunde få ett A+ på nästa matteprov istället för bara A.”

“Hon menade bara väl…”

“Även om det var anledningen till varför hon betedde sig på det viset, så hade hon ingen rätt till att ta mina år i high school ifrån mig. Den enda festen jag någonsin gick på var Tracy’s, och då var föräldrar med! Inte nog med att mamma var med på den festen - vi var även tvungna att gå trettio minuter efter vi hade kommit dit för att jag skulle plugga till ett biologi prov som inte skulle äga rum förrän tre veckor senare!”

“Jewel jag förstår att det är upprörande hur hon betedde sig, men-”

Det knastrade till och samtalet bröts. Jag såg på min mobil för att kontrollera att jag hade täckning - vilket jag hade. Samtalet hade nog brutits på grund av att elledningarna hos dem nog inte var helt reparerade efter stormen.

Gäspandes lade jag tillbaka mobilen på soffbordet, varpå jag reste mig upp för att gå ut i badrummet och göra mig redo för natten. Precis när jag sträckte mig efter handtaget på badrumsdörren knackade det på dörren. En irriterad suck lämnade min strupe. Om det var Fred så skulle jag bokstavligen hugga huvudet av honom.

“Ms. Wolf?” sa en allvarlig röst i samma stund som jag öppnade dörren.

Jag såg förbryllat upp på de två konstaplarna. “Öh.. det är jag det.”

“Skulle vi kunna få söka igenom din lägenhet?”

“Efter vad?” utbrast jag chockat. Vad letade dem efter? Droger? Ett lik? Illegala porrfilmer?

“Du har nämligen ingen aning om vart Justin Bieber kan befinna sig?” frågade den ena konstapeln medan den andre trängde sig förbi mig, in i min lägenhet.

“Nej, varför skulle jag ha det? Han är väl på sjukhuset? Vad är det som har hänt?”

“Mr. Bieber befinner sig inte på sjukhuset. Han misstänks ha rymt.”

http://media.tumblr.com/tumblr_m6ocuae0Cw1roqoea.gif


What? Justin, ha rymt? Vad tror ni om det...?

 Detta kapitel fick jag hjälp med av världens bästa. I love her. Nämligen, Ema! Hon är så snäll som har hjälpt mig lite nu... :) Ema om du ser detta - I love uuuuu!

Anyhow, kommentera guys så får ni kapitel 7 snabbttttt! :)


Kommentarer

Anonym skriver:

Så fkn bra längtar tills nästa

Datum: 2014-01-12 - Tid: 19:46:51 -


Ems skriver:

Love you too!! Det va så kul att få skriva lite igen :) speciellt nu på denna storyn. Roligt att få lära känna nya karaktärer. Du vet vart jag finns om du behöver hjälp!

Datum: 2014-01-12 - Tid: 19:49:25 -


Michelle skriver:

Jag älskar det :)

Datum: 2014-01-12 - Tid: 19:57:19 -


Alva skriver:

Åh så bra :o

Datum: 2014-01-12 - Tid: 20:02:48 -


Ida skriver:

Megasuperduper bra!! Ge mig nästa nu!!!

Datum: 2014-01-12 - Tid: 20:04:31 -


Hanna skriver:

omg så sjukt bra! :) detta är min favoritnovell, och jag läser många :)

Datum: 2014-01-12 - Tid: 20:31:44 -


Thilda skriver:

Awesome kapitel!!! Alltid lika bra, Längtar till nästa kapitel :) <3

Datum: 2014-01-12 - Tid: 20:56:53 -


Anonym skriver:

wooooow. vart är han på väg? kanske hans kompisar som tvingat med honom. Ni är så otroligt duktiga. älskar novellerna! <3

Datum: 2014-01-12 - Tid: 21:08:24 -


Anonym skriver:

ÅHH NEJ JAG TRODDE DE SKYLLE BLIR LITE KÄRLEK I SJUKHUSET HAHAH

Datum: 2014-01-12 - Tid: 21:10:11 -


Oline skriver:

så bra! :)

Datum: 2014-01-12 - Tid: 21:11:20 -


M skriver:

Åh åh åh vad bra du är. Helt seriöst, du är heeeelt jävla otrolig. Har inte kommenterat så mycket på sistone och vet ärligt talat inte varför, men antagligen lathet. Iallafall så förtjänar du så sjukt jävla mycket kommentarer. Detta kapitel var så fucking bra och ja jag vet inte vad jag ska skriva mer, du är grym helt enkelt.

Datum: 2014-01-12 - Tid: 21:20:16 -


emma skriver:

riktigt bra

Datum: 2014-01-12 - Tid: 21:23:33 -


Camilla skriver:

Så hiimla duktig du äärr!

Datum: 2014-01-12 - Tid: 21:34:46 -


ebba skriver:

Åhh va bra!!!! Är kär i novellen

Datum: 2014-01-12 - Tid: 21:59:53 -


Hanna skriver:

älskar den här novellen, storyn, karaktärerna, ditt sätt att skriva, allt! vill bara läsa mer och mer!

Datum: 2014-01-12 - Tid: 22:02:22 -


Hilda skriver:

Så sjukt bra!! (Som vanligt) :)

Datum: 2014-01-12 - Tid: 22:31:29 -


Sandra skriver:

Whaaat?! Neej omg sluta vad bra :O

Datum: 2014-01-12 - Tid: 22:38:41 - URL: http://tofacethepast.devote.se


Anonym skriver:

Whattt???:O har han rymt?:O

Datum: 2014-01-12 - Tid: 22:42:04 -


priya skriver:

Älskar den här novellen! Är superspännade! ♡♡♡

Datum: 2014-01-12 - Tid: 22:52:28 -


Johanna skriver:

Åhh så bra :D

Datum: 2014-01-12 - Tid: 23:36:28 -


Anonym skriver:

Såååå spännande och så braaa!!! Längtar till nästa!!!

Datum: 2014-01-12 - Tid: 23:49:17 -


Anonym skriver:

OMG jag är totalt kär i den här novellen 😍😍

Datum: 2014-01-13 - Tid: 00:24:18 -


Wilma skriver:

Svinbra kapitel!

Datum: 2014-01-13 - Tid: 01:51:17 -


Hedvig skriver:

Jättebra!😊

Datum: 2014-01-13 - Tid: 07:54:40 -


Anonym skriver:

Den här novellen är bäst älskar justin hahahah när han blir arg omg du är bäst och dina kapitel är bäst 😍😍😍😍 ska du lägga upp nån kapitel idag jag kan inte vänta ? Jag har en läxa att göra men jag läser bara dina kapitel du gör så att jag fastande i dina kapitel 😂😂

Datum: 2014-01-13 - Tid: 14:22:31 -


Ariana skriver:

Hud va bra!😍👍

Datum: 2014-01-13 - Tid: 15:45:13 -


Emma skriver:

Såååå braaaaa :)

Datum: 2014-01-13 - Tid: 17:48:42 -


Anonym skriver:

Ååh så sjukt bra

Datum: 2014-01-13 - Tid: 17:55:43 -


Celebnovell skriver:

Oh snap!
Justin är ute på gatorna igen, damn.
USh det är hemskt hur bra du och Ema skriver tillsammans och själva också för den delen. :D

Datum: 2014-01-13 - Tid: 18:22:56 - URL: http://celebnovell.blogg.se/


Aleex ♡ skriver:

Omg så spännande, fortsätt så! :)

Datum: 2014-01-14 - Tid: 16:14:35 -


Filippa skriver:

Seriöst bästa jag har läst, snälla mer! Längtar sönder varje gång.

Datum: 2014-01-14 - Tid: 18:16:24 -


Becca skriver:

Varenda meningen är perfekt. Varenda fkn mening. Ni båda skriver som gudar, skulle inte kunna leva utan den här bloggen. Fastnade här när du skrev FOL, det är dock synd att jag inte hittade den tidigare eftersom att det är värsta ängla-arbetet. Dina fingrar måste vara magiska, eftersom att det är vad varje kapitel är♡

Datum: 2014-01-16 - Tid: 21:11:38 - URL: http://bieberheaven.blogg.se


Sara skriver:

oh my goood! Mer mer mer! Asså du är ju såååå grym!!

Datum: 2014-01-17 - Tid: 00:46:29 -


Emelie skriver:

åhh jätte bra ! :))

Datum: 2014-01-17 - Tid: 20:55:43 - URL: http://storiesaboutjustinb.blogg.se


Elsa skriver:

Skit bra!

Datum: 2014-01-20 - Tid: 09:35:42 -


Anonym skriver:

grymt bra! längtar till nästa

Datum: 2014-01-21 - Tid: 17:47:33 -


Ditt namn:

E-post: (privat)

URL:

Din kommentar:




Trackback