”Jag måste gå nu. Pussa alla där hemma från mig!”

”Pussa Juschtin fjån mej.” Och med det lade han på luren. Ja du Leo, jag pussar gärna Justin. Både från mig och från dig.

Jag lade mobilen på laddning, även fast den nästan var fulladdad, och bestämde mig för att ta en dusch när de knackade på dörren. Jag gick fram och öppnade dörren och där stod ingen mindre än Justin, lite alltför allvarlig än vad han brukade vara.

”Pratade nyss med Leo, han ville att jag skulle pussa dig från honom.” sade jag istället för att hälsa.

”Alex, vi måste prata.” var allt han sa och jag gjorde en gest med handen för honom att stiga in. Vad kan det vara nu?

Justin kom in och ställde sig i hallen. Han såg fortfarande allvarlig ut och jag blev med ens orolig över vad han skulle säga, säkert att Scooter övertalat honom att vi inte fick umgås mer.

”Så... jag snackade med Scooter.” började han och såg på mig där jag stod mitt emot honom med korsade armar.

”Vi får inte umgås mer?” gissade jag. Han sa ingenting utan såg bara på mig. ”Jag visste det!” utbrast jag och slängde med armarna för att sedan vända mig om och gå bort för att ställa mig vid fönstret. Jag såg ut över Oslo och tänkte på vad som skulle hända nu. Vad var problemet? Justin och jag är bara vänner, inget mer. Jag ville inte förlora honom.

Snart kände jag ett par armar viras runt min midja och Justin lutade sin haka mot mina axlar.

”Det jag kom för att berätta var att jag lyckades övetala Scooter att låta oss vara. Jag hade inte klarat av att förlora dig nu.” Hans grepp om mig hårdnade och jag kände hur jag slappnade av lite. Jag vred på mig så att jag stod öga mot öga med Justin, hans armar vilade precis ovanför min rumpa.

”Varför sa du inte det tidigare? Utan såg helt allvarlig ut och lät mig dra en slutsats och bli sur?”

”Och vadå? Missa din reaktion? Aldrig babe.” sa han och hånlog.

”Jaja, jag är bara glad att vi slipper låtsas som att vi inte är vänner.” sa jag och kastade armarna om hans nacke. Jag lutade mitt huvud mot hans axel och Justin strök mig tröstande över ryggen.

”Tro inte att du kommer bli av med mig så lätt.” viskade han. Vi stod där och bara var ett tag när jag plötsligt hörde dörren öppnas. Jag tittade upp från Justins axel och där stod Alfredo och Tyra.

”Tyra! Fredo!” ropade jag och sprang över till dem. Fredo öppnade sina armar för att ta in mig i sin omfamning, men Tyra hann före. Hon tryckte hårt på min rygg med sina händer.

”Aleeeex, åh, jag har saknat dig sååååå mycket!” utbrast hon mot min axel.

Jag drog in hennes söta doft, ”Och jag dig! Du måste berätta senaste skvallret och hur det var på vägen hit!” begärde jag och drog mig ur omfamningen för att kunna hälsa på Fredo likaså.

”Hej på dig lillen.” hälsade han glatt. Jag gav honom en lätt smälll på pannan innan jag backade tillbaka mot Justin.

”Innan vi berättar något... vad har hänt här?” frågade Tyra med ett höjt ögonbryn, pekandes mellan oss.

Justin lade en arm om mina axlar, ”Vi är ett par nu.” sa han och såg ner på mig. Han blinkade snabbt med det högra ögat så att Tyra och Fredo inte såg. Jag förstod direkt och spelade med.

”Hehe, ja precis. Det han sa.” sade jag en aning generat och lutade mig mot hans axel.

”På riktigt? Herre Gud, vi med!” skrek Tyra glatt. ”Vi kan dubbeldejta och ha couplesnight och sånt kul som alla par gör!”

”Påriktigt man? Grattis till er båda, jag visste att det skulle ske snart.” sa Fredo och nickade åt Justin medan han själv lade handen om Tyras midja. Jag kunde knappt hålla mig för skratt och när jag tittade upp på Justin så började vi båda skratta. Han släppte taget om mig och gick fram och kramade både Fredo och Tyra i en kram.

”Vi skojade med er lovebirds, men ett erkännande fick vi allt. Eller hur Alex?” undrade Justin och såg på mig igen.

”Absolut.” log jag och gjorde dem sällskap i gruppkramen.

Jag stod vid sidan om scenen, bakom kulisserna och blickade ut över folkmassan. Det var väldigt mycket folk, troligen mer än vad det hade varit igår i Berlin. Jag fick syn på Tyra, hon satt med Victor och han verkade ställa henne en massa frågor medan Tyra inte fäste större uppmärksamhet på honom och hade ett drygt ansiktsuttryck.

Det hade varit skönt att få umgås med Tyra lite, för omväxlingens skull. Vi hade legat i min säng och bara pratat tills det var dags för henne att möta upp klassen igen. Hon hade berättat att Victor fortfarande var jobbig och ville veta varför jag inte hade svarat på hans fråga om jag ville vara hans baldejt. Jag hade bett Tyra att inte säga något, bara undvika ämnet och hon skötte det galant.

Sedan hade Tyra berättat om henne och Alfredo, de hade pratat i princip varje dag sedan de träffades den dagen i L.A och att de inte orkade vänta utan de ville vara tillsammans och se om det funkade. Så nu hade Tyra pojkvän och jag stod där med en stalkande ex kompis, en baldejt jag inte kände alltför väl och en bästa killkompis jag skulle kunna vara med för evigt. Schyrre, tänkte jag.

Vi hade fått åka ut till arenan tidigare då den låg ute på vattnet. Det var rätt cool och ett bra sätt att hålla sig undan fans.

”Nervös?” Jag vände mig om för att se att Kaili slutit upp bredvid mig. Hon log och såg ut över havet av tonårstjejer.

”Inte så värst. Jag tänker mer på hur lyckligt lottad jag är som står här, du vet... jag är 17 och är bakgrundsdansare till världens kändaste tonåring. Ibland måste jag ta en stund för mig själv för att smälta in det.” Jag tog ett djupt andetag och tänkte på varför jag egentligen stod här. Här på denna scenen. Det var min mor, hon vakade över mig nu och jag gjorde allt jag kunde för att göra henne stolt. Jag var här på jorden för att göra henne stolt.

”Det där idag...” började Kaili sedan och bröt tystnaden som hade legat över oss. ”Om att det är något mellan dig och Justin... Glöm det, det var bara på skoj. Om det skulle vara något annat än vänskap hade ni själva valt att berätta det när det hade varit dags för oss att veta. Det var inte meningen att snoka.” Hon vred huvudet så att hon såg på mig och jag var tvungen till att möta hennes blick.

”Det är lugnt. Men jag lovar att det inte är mer än vänskap, för nu.” Kaili lyfte på ena ögonbrynet.

”För nu?” undrade hon.

”Alltså ja, jag vet inte. Vi njuter av varandras sällskap. Han är så snäll och omtänksam och han är alltid där och lyssnar på mig. Just nu är det vänskap, men Selena fick mig att tänka till här om dagen. Hon sa ”det var så det började för oss också” eller något i den stilen, när jag sa att vi bara var vänner.” Jag tog en paus för att känna efter vad jag egentligen kände. ”Jag vill inte förlora honom som vän, Kaili. Det skrämmer mig. Han har fått mig att öppna upp mig så som ingen annan har gjort innan.”

”Det löser du tjejen, jag vet det.” sa hon och kramade om mig.

”Samling allihopa, scenen om 5!” Var det någon som ropade och jag och Kaili drog ifrån vår kram.

”Woah, det där va djupt.” sa jag. Kaili mötte mig med ett leende innan hon krokade sin arm med min och vi gick ner till de andra.

När vi kom ner stod alla i crewet i en ring och väntade på mig och Kaili. Justin släppte taget om J.D när han såg oss och sträckte ut en hand. Men vi ställde oss istället mellan Jon och Johnny som stod närmre oss. När vi stod där kastade Justin en frågande blick åt mitt håll, men jag bara log och skakade på huvudet i en ”vi tar det senare” gest jag hoppades han skulle förstå.

”Jag vill tacka Gud och Jesus Kristus för att ha tagit mig dit jag är idag, jag är tacksam för detta livet jag fått och tacksam över att få uppleva det med denna gruppen människor som låter mig vara mig själv. Amen.” sa Justin och alla mumlade Amen för sig själva.

”Ducks på tre allihopa!” Skrek Nick och vi alla sträckte ut händerna framför oss i ringen.

”Ett, två, tre!”

”Ducks, ducks, ducks, duck, quack, quack, quack, quack, zooooooooom!” ropade alla och rummet fylldes med glädjetjut. Alla särade på sig och Fredo kom fram till mig med ett stort flin lekandes på sina läppar.

”Showtime.”

Jag besvarade hans leende för att sedan ta följe ut på scenen med Kaili som snällt nog hade väntat på mig vid draperiet. Hon kramade om min handled innan vi särade på draperiet och sprang ut på scenen. Alla tjejer - och få pojkar - som stod i folkmassan började skrika för full hals bara av att se oss. Ett leende kröktes på mina läppar. Jag förstod varför Justin hade valt detta yrket. Fansen gjorde till och med mig glad.

Jag intog min plats och kollade ned på mina fötter medan jag räknade takten. På ‘ått’ så slogs musiken igång och Justin kom utspringandes på scenen. Min hjärna stängde automatiskt av den yttre världen och allt jag fokuserade på var att inte krocka med någon och att göra alla steg rätt. Då och då tog jag mig lite tid att kolla upp på Justin. Han kollade intensivt men ändå kärleksfullt ut på havet av Beliebers. Svettdroppar rann ned för hans hjässa. Snabbt bröt jag blicken från hans ansikte för att förhindra felsteg. Efter det, gick allting galant.

Jag svalde klunken av vatten utan att ens lägga så mycket som en tanke på i vilken strupe jag hällde ned vattnet i, vilket resulterade att jag endast några få sekunder senare stod hukad och hostade vatten.

”Djupa andetag Alex.” lugnade Justin mig medan han slog på min rygg med lätta tag.

”Lätt”-host-”För”-host-”dig”-host-”att säga.” hostade jag fram till svar. Det jag hatade mest av allt i hela världen när det gällde mig själv, var när folk bad mig att lugna ned mig så fort jag gjort illa mig. Förstod dem inte bara att man ville vara ifred? Förvånads vis nog så var det inte så med Justin. Jag kände inget begär av att slå till honom över ansiktet, eller att skrika på honom som Tyra och Victor många gånger råkat ut för. Justin var annorlunda. Men dock så kunde man inte jämföra sina vänner. Det gick bara inte.

När hostattacken upphört så rätade jag på mig. Elysandra stod lutad mot väggen med Jon och Johnny på var sida om sig. Kaili satt med Carlena och J.D i soffan med blicken på den lilla teven som fanns där. Resten av crewet yrade omkring som galna höns runt om oss.

”Hallå?” utbrast jag och fick genast allas uppmärksamhet. ”Ska vi kanske kliva på den dumma båten och ta oss härifrån? Festen börjar ju snart!”

Instämmande mummel hördes på utspridda ställen och alla skyndade sig med att fixa iordning allting. Fansen stod fortfarande ute och skrek på Justin, i hopp om att han skulle komma ut en sista gång. Jag rullade in mina läppar. Det sista som skulle ned nu var mixerbordet sen kunde alla åka, eftersom att några andra snubbar skulle fixa undan allting från flotten.

”Justin? Kan du komma hit...?” frågade jag Justin lågt eftersom att han endast stod två meter ifrån mig. Han ursäktade sig till Jen och gick sedan med tre snabba steg emot mig.

Ett leende kröktes på hans läppar, ”Vad begär du, min sköna böna?”

”Snälla... skulle inte du kunna gå ut på scenen? Bara vinka hej då eller något. Alla skulle bli såååå överlyckliga. Det går snabbt. Jag kan hänga med om du är rädd för vattenflaskor...”

”Ha-ha.” muttrade han till svar efter mitt hån. För några dagar sedan hade Elysandra visat mig en video på youtube som jag helt hade missat. Klippet var när Justin hade snackat på scenen och sedan fått en vattenflaska slängd på sitt huvud. Jag hade skrattat i flera timmar, även fast jag själv insåg att det inte var så värst snällt.

”Men det kan jag väl.” fortsatte han sedan. Ett tjutande ljud lämnade min strupe i samband med att jag studsade upp och ned i lycka. Jag vet inte varför, men jag vart så glad över att göra andra glada. Det var något jag var född med. I mina yngre år hade jag också varit dödskär i ett band, U2 och när jag äntligen varit på deras konsert så hade jag varit överlycklig i flera dagar för att dem kommit ut i slutet och vinkat. Det hade var verkligen the time of my life.

Justin greppade tag om min hand innan jag hunnit motargumentera och drog med mig ut på scenen igen. Alla började skrika trippelt så högt som innan och började fota för full. Jag lutade mig fram mot Justins öra för att kunna överrösta alla skrik,

”Du borde släppa.. dem kanske tror annat!”

Justin skakade på huvudet, ”De litar på mig. Aldrig att dem skulle dra förhastade slutsatser utan min bekräftelse. Kanske mina falska beliebers, men inte mina äkta.”

”Okej.” nickade jag bara och vinkade sedan leendes mot folkmassan som genast blev galnare. Skrattet gick inte längre att hålla inne. Jag lät det flöda ut ur min mun likt vatten som föll ned för ett vattenfall. Det kändes så rätt. Justin sneglade på mig med ett stort leende på sina läppar och nickade bak mot sin rygg. Jag förstod vad han menade och hoppade upp på hans rygg. Hans hals var varm under mina armar, något jag inte kunde undgå att ta vara på mer. Vanligtvis var Justin väldigt kall så lite värme skadade verkligen inte.

Fansen skrek högre och högre när Justin vände på sig för att gå in backstage igen med mig på ryggen. Innan vi försvann bakom draperiet vred jag på huvudet och vinkade mot dem.

När vi kommit in längre in kom Scooter gåendes mot oss. Justins grepp om mig hårdnade och han vände sig mot Scooter som såg rasande ut. Mest av allt ville jag bara hoppa ned nu och stå på mina egna ben när vi skulle bli utskällda men det kändes ändå tryggt uppe på Justins rygg.

”Vad tänker ni med?! Jag bad er klart och tydligt att hålla låg profil imorse!” fräste han irriterat, högröd i ansiktet. Skamset kollade jag ned på golvet men kollade sedan snabbt upp igen. Det var respektlöst att kolla ned när någon tilltalade en.

”Förlåt.. det var min idé..” ursäktade jag mig och kollade rakt in i Scooters ögon. Inte mellan, inte i pannan, inte på ögonbrynen som jag brukade.. utan rakt in. Jag visste att jag hade gjort fel och ville därför stå för det.

”Nej. Det var helt klart min idé. Alex, du behöver inte ta skulden för något du inte gjort.” försvarade Justin mig.

”Det gör jag inte!” protesterade jag högt. ”Det var min idé, båda två vet om det. End of story.”

Scooter suckade frustrerat, ”Strunt samma. Vi tar det imorgon. Alla väntar på båten, så snälla rara kan ni två pallra er ut dit?”

”Yes boss.” svarade Justin och började sedan snabbt gå mot båten. Jag lutade min haka mot hans axel.

”Du behövde inte.”

”Jag ville.” svarade han bara innan han släppte ned mig på egna ben.

”Ta denna!” tjöt Tyra förtjust och höll upp en marinblå tight shortsdress med djup skärning mellan brösten. Inte för tight, men tight nog. Jag bet mig löst i underläppen innan jag greppade tag om den tillsammans med mina svarta Dr. Martens.

”Detta?”

Tyra nickade, ”Det blir perfekt! Med plattat eller lockigt hår, och en svart sotning och lite smycken! Åhh!”

”Tip-top.” log jag och drog på mig byxdressen över mina underkläder jag stått i ett bra tag. Som tur var så drog jag på mig kläderna underifrån så att min turban inte föll ihop. Bh:n åkte av på grund av den låga skärningen i dressen. När jag fått på mig kläderna så hade Tyra likaså klätt på sig. Hon bar en svart klänning och ett par beigea pumps. Hon såg riktigt bra ut. Det var nog det snyggaste hon haft på sig för en fest någonsin. Förmodligen var det för att Fredo skulle befinna sig där. Jag förstod fullkomligt att hon ville göra sig fin för sin pojkvän.

”Nu... håret! Nej.. skojar bara med dig. Sminket!” tjöt Tyra exalterat och slängde ned mig på stolen framför mitt skrivbord. Suckandes slog jag igen mina ögonlock och lät henne göra sitt.

Fyrtio minuter senare tillät hon mig äntligen att slå upp mina ögon. Jag vart rent utsagt chockad av att se min egna spegelbild. Hon hade gjort mina läppar ljusare, min hy mörkare och hade ramat in mina ögon i mörka färger. Ett stort leende växte fram på mina läppar.

”Det är så fint Tyra... på riktigt. Åh, tack så hemskt mycket.”

”Äh, du är min bästi. Så klart jag vill att du ska vara fin. Dessutom så vill jag att Justin ska ha något att tråna efter ikväll. Och Victor. Och Nick. Alltså Alex - du är värsta killmagneten! Jag driver inte ens.” babblade Tyra på.

Jag nickade bara glatt eftersom att jag inte hade en aning om vad jag skulle svara. Hon plockade upp sin plattång och hårfön för att kunna börja med mitt hår. Som med sminket lutade jag mig bara tillbaka och slappnade av medan hon fixade och trixade med mig. Minutrarna tickade förbi, mitt hår blev klar och Tyra började fixa med sitt egna utseende för ett tag. I samma stund som jag knutit min vänstra känga knackade det på dörren. Tyra slängde en frustrerad blick mot den, men fortsatte vilket som att fixa sig så jag fick gå och öppna den. Till min förvåning stod Victor utanför. Jag himlade med ögonen och slog igen dörren bakom mig.

”Vad är det?” muttrade jag irriterat. Var han tvungen att komma just nu? I denna precisa stunden?

”Du är fin ikväll.” berömde han mig och log, utan att lägga någon vikt på min fråga.

Jag grymtade till, ”Vad.. är... det?”

”Du har inte svarat på mina frågor.” antydde han sårat.

”Du har inte frågat några.”

Han nickade, ”Jo det har jag.” svarade han övertygande. Jag skakade på huvudet.

”Inte till mig. Du har frågat Tyra. Det är stor skillnad. Så snälla, kan du gå här ifrån nu?”

”Vi kan tala mer på festen...” mumlade han ledsamt och lunkade sedan tyst iväg mot hissen. Jag skakade på huvudet. När skulle han ge sig? Jag vände mig om för att gå in igen när Tyra slog upp den, färdigfixad med sin väska i hennes hand. Jag däremot hade stuntat i väskan. Allt jag behövde var min mobil och den hade jag i fickan på shortsdressen jag bar.

”Ska vi dra på fest nu eller?!”

”Nu är det fest!” skrek jag och vi gick tillsammans mot hissen som skulle ta oss ner till restaurangen där vår privata efterfest hölls. Ingen var inbjuden förutom crewet och min klass, vilket var skönt. Alla kunde slappna av och bara vara, utan några paparazzi’s som sprang runt och fotade varje sekund, och fans som skrek efter Justin. Hissen plingade till och vi steg ut ur den och mot dörrarna som ledde in till restaurangen. Det stod två norska vakter som glatt hälsade på oss och vi höll upp våra biebercrewkort för att få tillstånd att komma in till festen.

Vi steg in och möttes av en folkmassa. Det var folk som dansade, satt vid baren, satt i någon av de flera sofforna och minglade. Snart fick Fredo syn på Tyra från baren och rusade över till oss. Han greppade tag om hennes midja och snart började de hångla. Jag såg äcklat bort på Justin som satt på en barstol, bredvid den Alfredo just lämnat, vid baren. Han log mot mig och jag gick mot honom. När jag var några knappa meter ifrån Justin ställde han sig upp och mötte mig.

”Vad vacker du är Lex.” sa han och kysste mig på pannan. Jag älskade att han kallade mig Lex. Det var Leos smeknamn på mig ingen annan än han kallade mig det men när Justin sa det lät det mer än rätt att låta honom fortsätta.

”Tack.” mumlade jag generat medan jag log och såg ner i marken. Justin skrattade lätt till och sedan ställde han sig bakom mig för att hjälpa mig upp på barstolen innan han själv satte sig på sin.

”Vad får det lov att vara?” undrade han när han vinkat över bartendern till oss.

”Hmm... Det är ju ett speciellt tillfälle ikväll... så vad sägs om shots?” föreslog jag.

”Får jag dricka dem från din mage?” undrade Justin och vickade på ögonbrynen, så som han alltid gjorde när han hade snuskiga tankar.

”Om jag blir tillräckligt full.”

”Deal!” skrek Justin och beställde shotsen åt oss. Under tiden bartendern hällde upp våra shots hade någon slutit upp bakom oss och jag kände personens blick i ryggen. Jag vände mig om och där stod Victor.

”Hej.” skrek han så jag kunde höra honom även om musiken som spelades, spelades onödigt högt. När Justin sett vad jag hade gjort vred han också på sin stol och såg på Victor. Jag blev med ens irriterad över Victors närvaro och vred tillbaka stolen utan ett ord.

”Sorry bro.” hörde jag Justin säga till honom innan han vände sig om mot baren igen. ”Victor?” undrade han och även fast han visste svaret nickade jag bara för att bekräfta det han påstod.

”Han knakade på hos mig innan vi kom ner och sa saker som ”åh vad du är fin” och ”varför har du inte svarat på mina frågor”. Vilken mes han är som inte vågar fråga mig öga mot öga, utan måste gå via Tyra.”

”Jag kan hålla med honom om att du är fin.”

”Sluta, Jus. Jag klarar inte av komplimanger. Jag vet inte vad jag ska säga.” sade jag ärligt och såg när bartendern kom med en bricka. På den var det sex shotglas placerade med varsin lime och lite salt.

”Säg bara tack och le, svårare än så är det inte.” sa han och log. Justin lyfte upp två shotglas och gav mig det ena. Jag höll limen mellan min tumme och mitt pekfinger, saltet placerade jag på området mellan tummen och pekfingrets fäste. ”För vår vänskap.” sa Justin och vi skålade. Jag slickade upp saltet, svepte tequilan och bet sedan av limen. Både mitt och Justins ansiktuttryck var obeskrivliga när vi svalde den starka vätskan. Vi skrattade båda åt våra miner innan Justin greppade tag om min arm.

”Jag fick en idé!” skrek han för att överrösta musiken.

”Berätta!” ropade jag glatt tillbaka.

”Jag vet hur du ska bli av med Victor. För det är vad du vill, eller?” undrade han och såg på mig. Hans ansikte var inte så långt ifrån mitt och jag kände tequila lukten från hans mun. Jag kunde inte förmå mig själv att prata så jag nickade bara. Justin slickade sig om läpparna, ”spela bara med.” sa han och jag nickade helt ovetande över vad han skulle ställa till med.

Han ställde sig upp så att han stod mellan mina ben. Sedan såg han ner i mina ögon, hans ansikte närmade sig för varje sekund som passerade. Snart var han så nära så jag kände hans läppar snudda vid mina. Vid det här laget visste jag vad som skulle ske. Jag stängde mina ögon och i sekunden senare kände jag hans varma läppar perfekt mot mina. Det var som att fyrverkerier tändes runt om oss och elektriska stötar for genom min kropp. Sekunden senare drog Justin ifrån och jag öppnade mina ögon. Han såg på mig, med inget annat än lust i sina ögon. Han placerade sina silkeslena handflator på mina kinder innan han återigen igen tryckte sina läppar mot mina. Denna gången inte lika försiktigt. Det fanns glöd, passion och känslor inblandade i den kyssen och jag ville bara ha mer. Jag lade min hand på hans nacke och tryckte hans läppar hårdare mot mina. Jag kunde inte få nog. Justin log in i kyssen och det fick mitt hjärta att hoppa över ett slag. Att han gjorde detta för mig, för att hålla Victor undan. Jag förstod inte. Justin var nog den bästa vännen jag någonsin skulle ha, och jag älskade honom. Mer än vad jag borde.

Vi vill ha ALLAS reaktioner nu. Kommentera.