Från Alex:

Sorry, men jag slog mig ned här för att folk inte skulle börja fråga. Det börjar bli jobbigt att förklara hur man kan vara bra vänner som vi är för folk... ha en trevlig resa med törnrosa där borta! :-)

Jag skrattade åt sms:et innan jag fullbordade det jag tog upp mobilen för att göra. Planet skakade till under oss och någon minut senare flög vi några meter över marken. Vi lyftes högre och högre och när vi befann oss över molnen lutade jag mig tillbaka för att försöka få mig några timmars sömn. Att flyga var det värsta jag visste, så sömn var den bästa medicinen för att inte tänka på det.

Min kropp landade mjukt i den fint bäddade sängen och jag grävde ner ansiktet i kudden.

”Detta var den mjukaste sängen jag någonsin legat i.” konstaterade jag och Carlena mumlade instämmande.

Rummet jag och Carlena delade var normalstort. Eller ja, tillräckligt stort för att rymma två sängar, en TV, skrivbord, garderob och toalett.Det var fint och mysigt, men det var inte så konstigt då det var Berlins finaste hotell. Vilket om man frågar mig var bortkastade pengar. Vi skulle sova här en natt. Vi behövde inte ta det finaste och dyraste. Pengarna kunde lika gärna ha gått till välgörenhet eller något. Barnen i Afrika skulle kunna fått en hel måltid för dem här pengarna.

Carlena lyfte upp sin väska på skrivbordet innan hon slog upp minibaren som innehöll en massa godsaker. Allt mellan alkohol till chips. Jag reste mig snabbt upp och gick fram till henne.

”Vi ska inte göra något idag, eller?” frågade hon sömnigt och greppade tag om en kall Pepsi.

”Jo? Vi har en show att dansa på.” påminde jag henne. Stackars Carlena, J.D hade hållit henne vaken i princip hela flygresan.

”Ja det vet jag, men under dagen?”

”Nej. Tror inte det. Jag ska luncha med mina föräldrar så jag hoppas verkligen vi är lediga.” svarade jag och drog upp min väska så den låg bredvid hennes på skrivbordet.

”Okej bra. Jag ska däcka nu. Väck mig om det är något viktigt.” sa hon och ställde Pepsin på nattduksbordet innan hon kröp ner under täcket.

”Godnatt.” sa jag och fiskade upp ett par rena underkläder ur min resväska. Jag behövde en dusch. Jag ville inte träffa min familj svettig och äcklig efter flygresan. Så jag gick in till badrummet och tog av mig alla mina kläder för att sedan kliva in i det stora duschutrymmet.

Med hela kroppen våt, smetade jag in mig i schampoon, hårinpackningar och tvålar i söta dofter. Skulle man på lunch med familjen kunde man åtminstone lukta lite gott. När allt lödder hade åkt ned i avloppet vred jag av vattnet och satte på mig den vita badrocken som hängde bredvid dörren. Jag torkade mitt hår med hjälp av en handduk och drog sedan upp det i en bulle på huvudet. Lite lockar kunde vara fint. Sedan drog jag på mig mina ljusrosa underkläder och hängde upp morgonrocken på kroken igen. Carlena låg ändå och sov och även om hon hade suttit uppe så skulle det kvitta. Vi var båda tjejer och hade samma kroppar.

Gåshud uppenbarades på mina armar och ben när jag klev ut i sovrummet. Många ogillade den frusna känslan man fick när man klev ut ifrån ett varmt badrum, men jag gillade den faktiskt. Att bli nerkyld när jag var varm var det bästa jag visste. På somrarna kunde jag bada i kalla hav medan mina kompisar låg på stranden eftersom att jag tyckte att det var allt för varmt uppe på land. Jag log åt mina minnen och drog fram en ljusblå, jeansskjorta och ett par ljusa jeans ur min väska. Det fick duga för en kort lunch.

Med kläderna på min kropp sprayade jag några sprut med min favoritparfym och rollade med deo under armarna innan jag släppte ut mitt fuktiga hår. Några lockar hade det inte precis blivit, men små vågor hade jag lyckats skapa. Jag sprayade på saltvatten för att dem skulle hålla lite bättre under dagen och duttade på lite concealer under ögonen för att gömma mina hemska, mörka ringar. Skönhetssömnen Justin hade lovat hade misslyckats.

Mer smink än så orkade jag inte använda. Concealer var bara nödvändigt så att människor inte skulle bli rädda för mig. Efter en sista blick i spegeln tog jag min rumsnyckel och mobiltelefon innan jag tyst gick ut ur rummet. Justin stod redan där ute och väntade på mig. Han bar en OBEY snapback, collegejacka, svarta jeans och som vanligt Supras. Jag granskade honom uppifrån och ner innan jag log och började gå mot hissen.

”Kollar in mig ser jag?” sa Justin och tryckte på knappen som skulle kalla dit en av de tre hissarna.

”Inte ens i dina drömmar, Bieber.” sa jag och vi båda skrattade lite lätt. Justin gav mina axlar en kram och vi steg in i hissen tillsammans.

”Du är allt bra du Alex.”

”Du med Jus.” log jag och resten av den korta hissresan åkte vi i tystnad.

Hissen plingade till när vi nådde entréplan och vi gick tillsammans ut i lobbyn. Jag kollade runt för att se ifall jag kunde se min familj någonstans.

”Skulle de möta oss här eller?” undrade Justin.

”Ja, om jag inte minns fel.” Precis efter jag hade svarat på Justins fråga fick jag syn på en liten filur jag tycktes känna igen. ”Leo?”

Pojken vände sig om och sprang mot mig.

”Lex!” ropade han och slängde sig i min famn.

”Har du redan saknat mig?” undrade jag då han var ovanligt entusiastisk över att se mig.

”Ne, schläp ne mej. Va e Juschtin?” Jag gjorde som han sa och släppte ner honom på golvet.

”Leo, detta är Justin och Justin detta är min lillebror Leo.” sa jag och pekade mellan dem. Justin satte sig på huk så han var i samma höjd som Leo.

”Hej buddy. Vad kul att träffa dig.” sa han och drog in honom i en kram. Leo drog sig snart undan och tog tag i Justins hand för att hålla den uppe så han kunde göra någon sorts handskakning. Justin skrattade och rufsade till Leos hår.

”Alex!” Jag tittade upp bara för att se min pappa komma utgående ur hotell restaurangen. Jag gick fram till honom och kramade honom.

”Hej pappa. Läget?”

”Hej kiddo. Jodå trött efter flygresan, annars bra. Hur är det själv?”

Jag såg bak och såg att Justin plockat upp Leo och kom mot oss. ”Nervöst.” viskade jag fram och pappa blinkade.

”Jag förstår, men det kommer gå bra. Jag vet att du kan det här.” sade han sedan tröstande. Denna gång på engelska, förmodligen för att Justin, som slutit upp bredvid mig, skulle förstå.

”Pappaaaa. De hä äj Juschtin. Alex kille.” Min vadå? Kille? Nej verkligen inte. Både jag och Justin brast ut i skratt och Justin räckte fram handen till pappa som såg aningen sur ut.

”Justin, Alex vän - inte pojkvän. Trevligt att råkas Mr Smith.”

”Snälla Justin, kalla mig Robert.” svarade pappa och de släppte greppet om varandras händer.

”Robert.” sa Justin, mer för sig själv än oss andra och nickade.

”Sho Alex.” Det var Jake som, även han, hade kommit utgåendes ur hotellrestaurangen med Elenor strax bakom sig. Han hade på sig baggyjeans, en t-shrit stor nog att passa Justin, sneakers och en snapback. Det var... annorlunda.

”Är det Jake?”

”Vem annars ska det vara?”

”Tja... Med tanke på din klädsel skulle jag inte gissat på det.” sa jag och gav honom en kram.

”Du är bara avundsjuk för du inte har lika mycket swag som jag.”

”Jag tror jag måste hålla med Jake." lade sig Justin i. ”Du är bara avundsjuk för du inte har swag.” Såklart kommer Justin hjärntvätta mina bröder och vända de mot mig.

"I think I have to agree with Jake.."

”Jag har visst swag!” protesterade jag.

”Äsch, jag skulle inte kalla det swag, Alex.”

”Ite ja hejjej.” höll Leo med. Jag ställde mig vid pappa och Elenor.

”Pappa säg till dem! De säger att jag inte har swag.”

”Men Alex gumman, det har du ju inte.” sa Elenor och alla förutom jag började skratta och gå mot utgången.

”Det är jag som är Justin föresten.” sade Justin och hälsade på Elenor. Jag stampade fötterna i marken för att markera min ilska innan jag följde efter. Jag? Inte ha swag? De måste skämta med mig.

När jag kom ut hade alla redan satt sig i bilen som väntat på oss och vi åkte mot pappas favorit hamburgarställe. Han brukar alltid äta där när han är i Berlin med jobbet. Jag satt där och hoppades det inte skulle vara ”för vanligt” för Justin.

Resan dit var inte så lång och vi var snart framme. Jag gick först ut ur bilen med de andra efter mig men väl ute tog pappa ledningen för att leda oss alla in. När vi kom in var de en man som hälsade på pappa på tyska. Mina tyska kunskaper var inte de bästa, men av det jag kunde förstå antydde mannen att pappa inte varit där på ett tag sedan sa pappa att vi var hans familj, mannen log och vinkade åt oss sedan slutade det med att han visade oss vägen till vårt bord.

Väl framme slog jag mig ned på kortsidan till bordet, mitt emot Jake, pappa och Elenor på ena långsidan och Justin och Leo på andra. Jake och Leo hade protesterat om att få sitta bredvid Justin, det var precis som hans fans hade varit ifall de varit här.

Precis när vi satt oss till rätta kom en servitör för att ge oss menyer, men pappa stoppade honom snabbt.

”Vi ska ha husets original, allihopa.” Sedan vände han sig mot oss. ”Ni bara måste prova detta.” sa han. Servitören nickade och frågade vad vi skulle dricka. Pappa och Elenor beställde vin, Justin och Jake tog en Cola, jag en mineralvatten och Leo fick en juice. Servitören tackade vänligt och gick ifrån bordet. Nervöst började jag trumma med mina medellånga naglar på bordsskivan. Minst sagt ett irriterande ljud, men alla valde att avstå från att säga åt mig så jag fortsatte.

”Så, Justin.. jag har hört väldigt mycket om dig dem senaste åren. Hur går allting?” frågade pappa som om Justin hade följt med oss bara för att bli förhörd. Jag sparkade diskret till honom under bordet, men aj:et kom istället från Elenor. Jag måste ha sparkat på fel ben .

Justin log mot pappa innan han svarade,

”Det går bra. Tack för att du frågar. Vi har jobbat mycket med Believe tour så jag hoppas det blir toppen.”

”Så klart det kommer bli. Du har ju Alex med dig.” skröt pappa och nickade åt mitt håll. Generat kollade jag ned på serveten i mitt knä. Var han tvungen att skryta om mina danskunskaper för alla vi träffade? Till och med min chef, samt bästavän?

”Jo jag vet. Det skulle vara ännu ett plus i kanten om hon var lika bra på att hålla tiden som att dansa.” retades Justin med mig. Leo kollade upp på honom med en rynka mellan sina ljusa, nästintill genomskinliga ögonbryn.

”Fad menaj du mäd det?” frågade han förvirrat. Jag var minst lika förvirrad. Leo brukade förstå saker perfekt, kanske var det bara språket som förvirrade honom.

”Han menar att jag är sen mycket.” förklarade jag snabbt för Leo på svenska. Justin log stort mot mig.

”Vad?” skrattade jag fram och höjde på ögonbrynen.

Justin skakade på huvudet. ”Det är bara så lustigt.. när du pratar svenska och så. Men jag vänjer mig nog.”

”Det måste du, jag kommer ju tala svenska med dig hela turnén.” berättade jag som om det vore en självklarhet. Justin himlade med ögonen och tog en klunk av sin cola. Jake började samtala intensivt med Justin om fotboll, vilket gav mig och pappa en chans till att tala lite.

”Så, du gillar honom?” viskade han på svenska med blicken liggandes på Justin. Jag nickade.

”Som en vän.”

”Inget annat? Ni verkar ha en unik relation..” konstaterade han lyckligt. Det gladde mig att jag gjorde pappa lycklig genom att skaffa så bra vänner. I mitten av min och Tyras vänskap hade pappa inte alls gillat Tyra. Men han hade kommit över det så snart vi börjat i gymnasiet, då Tyra mognat till sig en aning.

Jag suckade belåtet, ”Nej. Jag gillar Justin och vår relation.. jag vill ha den kvar.”

”Det förstår jag älskling.” andades han ut och kramade om mig. Jag drog in hans doft i näsborrarna.

”Jag har saknat dig.” mumlade jag mot hans axel.

”Jag har saknat dig med gumman. Det är tomt utan dig.”

Jag nickade, ”Det är tomt utan dig också. Och grabbarna. Och Elenor.”

Justin skulle precis säga något till mig när tre servitriser kom med våra tallrikar. Jag log mot Justin och mimade ett ”berätta sen” innan jag greppade tag om mina bestick för att hugga in. Vid det här laget var jag utsvulten.

”Wow! Den är kollosal!” utbrast Elenor imponerat. Justin log skrytsamt mot henne.

”Äh, den är okej-stor. Madison Square Garden är större.”

”Vänta... Madison Square Garden?! Du får inte döma mig nu Justin, jag har inga kunskaper inom Bieber området, men wow! Har du uppträtt där? Det är liksom... Rolling Stones, Michael Jackson och The Beatles som har uppträtt där! Det är helt fantastiskt, grattis.” babblade Elenor hetsigt fram. Jag skrattade diskret och lyfte över Leo till min andra arm. Han hade lyckats somna och gnydde därför till när jag förflyttade honom. Tung var han inte, det var tur det för annars hade mina armar gått av.

”Ska vi dra in?” frågade Justin och nickade mot bakdörren. Vi hade tagit pappas bil till arenan för att alla fans som stod samlade utanför inte skulle gå lösa på Justin.

Jake nickade, ”Jag tycker vi borde det. Skriken från andra sidan tar kål på mig. Och jag tror inte det dröjer länge innan dina fans inser att det finns en bakväg.”

”Precis.” log Justin och rufsade till i Jakes hår. Vi gick mot dörren i snabb fart eftersom att det kändes som att skriken kom allt närmre oss. Justin knappade in en kod som låste upp dörren och vi gick in. Två vakter stod innanför dörren för att kontrollera att endast folk som hade med Justins crew att göra kom in. Jag undrade varför dem inte stod på utsidan, men insåg sedan att alla så kallade Beliebers skulle förstå att detta var en väg in då. Det var faktiskt väldigt smart att ha vakterna på insidan av dörren.

”Alex, vi måste gå till samlingsrummet. Nick väntar på oss där.” berättade Justin och kollade på mig.

”Men Elenor och pappa då?” frågade jag. Killarna kunde allt ta och följa med. Det kanske skulle vara nyttigt för dem att ha en liten insyn i arbetslivet, dessutom så var ingen av dem bråkstakar så det skulle inte bli några problem.

”Ni kan gå in där. Bara fortsätt rakt fram, sen går ni till höger. Det är fika rummet. Det finns allt mellan tårtor, mackor, kaffe, té och glass där inne. Det är bara att ta för sig. Om någon undrar så kan ni räcka över dessa”, berättade Justin och räckte över två kort till dem, ”Det är passerkort. Alla som jobbar här har såna.”

”Okej, tack.” tackade pappa.

Elenor tog ett steg fram till mig, ”Se till att killarna sköter sig nu. Du bestämmer och får dra in på vad som helst. Om någon av dem är elaka, så kan du dra in veckopeng eller teve-tid i två veckor.”

”Yes ma’am.”

Mer hann jag inte säga innan Justin drog med mig och Jake in på ett rum. Jag hade trott att alla dansare skulle befinna sig där, men dem enda personerna som var där var Nick och J.D.

”Vart är alla?” frågade jag förvånat och släppte ned Leo som hade vaknat till.

Nick kollade upp på mig, ”Dansar. Du kan ju allt så bra, så du kan få planera med oss.”

”Okej.” sade jag bara och drog åt mig Leo när jag slog mig ned. Justin, som hade gått fram till kylskåpet direkt när vi kommit in, räckte över ett saftglas till Leo som glatt tog emot det.

”Chack Chustin.”

”Inga problem kiddo.” flinade Justin tillbaka och slog sig sedan ned på en stol framför Nick och mig, bredvid J.D. Jake hade slagit sig ned i en sacko-säck vid fönstret med sitt Nintendo. I vanliga fall skulle jag ha slitit det ifrån honom, men jag förstod honom. Att vara sju år i en sån här miljö och inte kunna göra något sög så han fick hållas.

”Under Boyfriend så har vi ändrat lite. Istället för att Carlena går uppifrån och ned och du nerifrån och upp, så ska det vara tvärtom. Du går uppifrån och ned och hon nerifrån och upp.” berättade Nick med blicken liggandes på mig.

”Ja, okej. När vi smeker Justin eller?” frågade jag. Justin flinade pervers åt mitt håll.

”Precis då. ja.”

”Du ska få dig ett redigt kläm där uppe på scenen Bieber. Förbered dig.” varnade jag honom mordiskt.

Justin log bara, ”Kan knappt bärga mig.”

Jag skrattade och skulle precis fråga Nick om en sak angående Love Me Like You Do när ett svagt, nästan ledsamt ord fann sig sin väg in i mitt öra.

”Ojsan.”

Jag och Alex var de enda som skrattade när Leo plötsligt råkade välta sitt glas med juice över en Mac som låg på bordet.

”Shit, shit, shit. Jake?! Spring och hämta papper!” Alex hade rest sig upp och stod lutad över bordet. Hon lyfte försiktigt datorn och skakade av den juicen. ”Förhoppningsvis klarade den sig. Vems är det?” undrade hon lugnt.

”Vafan! Kom det över datorn? Jävla skit barn! Hur kan du vara så korkad? Ser du inte att det är en jävla dator där eller? Den är dyrare än allt det du har på dig, tillsammans!” skrek Nick. Han stod och skrek på en treåring, som råkat välta ett glas juice, som vilken treåring hade kunnat göra, eller som vilken annan människa på jorden hade kunnat göra. Ett misstag. ”Och den funkar säkert inte!” han slog upp locket och mycket riktigt var skärmen helt svart. Men det var inte så konstigt, glaset hade nästan varit helt fullt när Leo vält det.

”Ser du vad du gjort eller? Din lilla skit?” Nick var ursinnig och han skrek, allting riktat mot Leo. Alex hade ställt sig i försvarposition framför honom men jag satt kvar. Jag var minst sagt chockad. Jag förstod inte att Nick kunde göra något sådant här. Han som var så snäll, speciellt mot barn. Vad var nu detta? Och lilla oskyldiga Leo. Han såg ut att börja gråta i vilken sekund som helst.

Jag kunde inte se på mer. Jag ställde mig upp gick fram till Leo och bar upp honom i min famn.

”Nick, lugna dig. Han är bara ett barn. Jag köper dig en ny dator.” sade jag så lugnt jag kunde.

Nick fnös, ”En ny dator? Det handlar inte om datorn utan vad som är i den. Jag har massa viktiga saker i den Justin. Det borde du veta. Och vadå jag köper en ny dator? Bara för du har så mycket pengar eller och du tror du kan slänga med dem hur mycket du vill? Nej kompis, jag vill inte ha dina äckliga pengar. Gå och betala någon hora att knulla dig istället, verkar som om det var länge sen du fick något. Eller varför inte knulla Alex? Ni är ju så pass bra vänner.” Det där var droppen.

”Vem tror du att du är? För det första, så ska du fan ta och skita i att skrika åt Leo. Han är ett barn. Tre år Nick. TRE. Det var inte direkt så att han välte glaset med meningen, okej? Det var en jävla olyckshändelse och hade kunnat hända vem som helst. Du har ingen rätt till att skrika på honom. Fattar du? För det andra, ja jag har pengar och jag skulle vilja ersätta din nu, trasiga laptop. Men vill du inte ha en ny? Fine. Fixa det själv. Och för det tredje, hur fan vågar du kalla Alex för en hora? Hur kan du Nick? Jag trodde du visste bättre än så. Speciellt när du har en crush på henne. Ops... Ja jag sa det. Nöjd nu, din fegis? Du är för gammal för henne. Jag och Alex är vänner, men vem vet det kanske blir något mer. Och vet du vad? Ifall det blir det så har du inget med det och göra, jag bryr mig inte om dina känslor. Kan du vara så känslokall som att skrika på en treåring så kan jag vara lika känslokall mot dig. Vafan? Hoppas du förstår vad du ställt till med, jag vill inte vara vän med sådana som du.”

”Schysst Justin, verkligen. Gå och knulla henne nu, jag bryr mig inte mer. Jag vill inte heller vara vän med en person som är med en tjej han vet jag har ett öga för. Från och med nu blir det jobb snack. Inget annat.”

”Håll dig undan från Leo och Alex, rör du någon av dem, eller någon i Alex familj kommer du få ångra det.” Jag tog Alex hand och drog henne ut ur rummet. Hon gick stumt vid min sida. I korridoren mötte vi upp Jake och tillsammans gick vi mot min loge. Jag kan inte fatta att Nick sa så där. Först det till Leo men sedan även det om att jag skulle knulla Alex. Tror han verkligen jag hade kunnat göra något sådant, bara så där? Men också kunde jag inte förstå vad som hade tagit till mig. Jag hade blivit som en annan person. Försvarsinstinkten hade tagit över och det var något som sällan hände. Men Nick hade gått för långt, och det skulle kosta honom vår vänskap.

WOWOWOWOWOWOOOOO. Jäklar. Vad tyckte ni om det nu? ;) Justin blev lite galen, men gulligt även att han bryr sig om Alex såpass mycket. Aw. Många kanske tycker att "Justin är inte sån lalala" men jag tror att även som alla vanliga 18-19 åringar så bråkar Justin med folk. Så don't blame us, bara läs. Dramaaaaa - bara vi som älskar det?

Förresten.. om ni undrar alltså - NEJ vi har inget emot Nick. Båda två av oss älskar Nick, han verkar vara goaste personen på jorden (efter Justin dåra) men han spelar en roll som ni alla förstått.

Kommentera så blir vi jäääätteeeglada! Puss, E&L <3