”Jag spelar Candy Crush. Måste koncentrera mig.”
”Åh jag med! Vilken level är du på?” undrade jag, glad över att jag inte var den enda som också spelade det spelet.
”Tjugosju.” svarade han.
”HA! Jag är på trettiotvå!”
”Du fuskar säkert Alex."
”Nej, superstjärnan. Tål du inte att någon är bättre än dig?” jag vände mig med ryggen mot Justin och efter några minuters tystnad så orkade inte mina ögon hållas uppe och jag hamnade i en djup dvala.

Jag slog yrvaket upp ögonen efter att ha känt av en rörelse under min kropp. En konstig sådan. Sedan när började min säng röra på sig? Ikea hade inte sagt ett dugg om att sängen skulle leva när jag köpte den. Sömndrucket kollade jag ned på madrassen och till min chock var det inte sängen jag låg på, utan på Justins bröstkorg som sakta och fridfullt lyftes upp och ned i samband med hans andningar.

 Jäklar… jag hade nästan glömt bort att jag befann mig i Los Angeles, i samma säng som Justin Bieber. På något sätt var tanken omtumlande. Jag menar – han är ju trotsallt världens kändaste (och snyggaste) tonåring. Vem skulle inte bli förvånad över att vakna på hans bröstkorg?

 Något inom mig undrade om jag hade druckit igår på grund av mitt svaga minne, men bestämt skakade jag på huvudet. Nej. Inte med Justin. Jag dricker inte, så varför skulle det vara annorlunda nu? Min blick for mot den lilla runda klockan, jag köpt på en andrahands butik nere i stan, som stod placerad på det vänstra nattduksbordet. Klockan visade strax efter halv sex. Jet-lag är bara fantastiskt… tänkte jag sarkastiskt och reste mig sedan upp ur sängen. Golvet knarrade till en aning under mig, så jag stannade till för att försäkra mig om att jag inte hade väckt Justin. Ett litet stön for ur hans strupe men det hindrade inte honom från att fortsätta sova. Lättat fortsatte jag ut till mitt kök. Damm hade samlat sig i varenda vrå av diskbänken. Justin hade verkligen haft rätt angående städningen.

Jag greppade tag om en vattenflaska ifrån kylskåpet och vred upp korken för att kunna börja klunka i mig det kalla vattnet. Jag hade en hemsk tendens att sova med öppen mun, vilket resulterade att jag alltid vaknade torr i hela munnen. Vatten var prio ett i såna lägen. Inom några sekunder kändes vattenflaskan betydligt mycket lättare och jag antog att den var slut och slängde den i papperskorgen under diskhon. Jag snodde runt för att fortsätta in i vardagsrummet när ett skrik lämnade min strupe. Jag slog min hand mot min bröstkorg och kände mitt hjärta slå hårdare än en kollibris vingar innanför mitt kött.

”Justin! Du skrämde livet ur mig, geez.” andades jag ut mellan mina hastiga flåsningar. Justin, som fortfarande var trött efter nattens sömn, förstod inte ett dugg om vad jag snackade om utan gnuggade sig endast i ögonen.

”Har du kaffe? Eller juice kanske… det spelar ingen roll. Red Bull?” frågade han med tjock, sömnig röst.

 Jag slog återigen upp kylskåpsdörren och beslutade att Justin lätt kunde behöva något godare än kaffe den här tiden på dygnet och räckte därför över en iskall flaska red bull som jag hade glömt innan jag åkt här ifrån sist. ”Drick, att städa är jobbigt.”

”Jaaa, bada är kul ja..” viskade han sömnigt fram medan han knyckte upp locket till burken. Jag granskade hur hans adamsäpple rörde sig upp och ned i samband med sväljningarna. Justins adamsäpple var vackert på något vis. Inte som Victors, som stack ut tre centimeter (ja, vi hade mätt) utan det bara låg där. Ungefär som ett litet, litet, litet ägg.

”Förresten”, mumlade Justin fram en aning piggare denna gång, ”Sov vi bredvid varandra inatt?”

Jag kollade generat ned på mina rödmålade naglar, ”Jaa..”

”Jag tyckte väl att jag kände en sexig rumpa mot min kropp. Min kunde det knappast varit.”

”Pfft… ska vi äta frukost eller?” frågade jag med höjda ögonbryn, i hopp om att Justin skulle släppa samtalsämnet om rumpor. Det påminde mig bara om mitt pinsamma kläm igår.

Justin nickade, ”Vad ska vi äta?”

 Jag ställde mig på tå för att kunna se in i skafferiet men ändå så nådde jag inte med blicken. Jag ryckte till när två händer placerades på min midja och drog ned mig på fötter igen. Justin log.

”Jag fixar det här gullet. Ta hand om ditt morgonruffs istället…”, sade Justin men ändrade sig sedan. ”Nej låt det vara. Det är sexigt när jag tänker efter.”

Hettan blossade upp på mina kinder. Komplimangerna gjorde mig alldeles till mig. Till och med en aning knäsvag. Speciellt när han sa det med sin hesa morgon röst… ååh… Lägg av. Justin ställde ned ett brödpaket och jordnötssmör på diskbänken medan han sökte efter assietter i skåpet bredvid.

”Det här är allt du har. Vi måste handla… seriöst Alex, du kan inte svälta. Jag ville inte ha mina dansare feta, men inte för smala heller för den delen!”

”Vi åker ändå snart. Det spelar ingen roll, jag klarar mig på nudlar eller något.” svarade jag snabbt.

”Jag tvivlar på det.”

”Skit samma.” muttrade jag och öppnade kylskåpet för att ta ut det sista, halvfulla mjölkpaketet. Justin hade redan dukat fram alltihopa på det lilla, vita matbordet jag ägde så jag banade iväg dit med mjölkpaketet och två glas. Jag drog ned min stora sovt-shirt en aning innan jag slog mig ned. Det sista jag ville var ju att Justin skulle se mina töntiga trosor med rosa hjärtan. Mina så kallade ’natt-trosor.’ Jag använde slappa trosor om nätterna och lite snyggare om dagarna eftersom att det var obekvämt att sova i till exempel string.

 Jag greppade tag om kniven som i princip stod upp på jordnötssmöret. Justin grimaserade oskyldigt efter första tuggan.

”Brödet kanske är lite torrt… och jordnötssmöret en aning beskt… men annars var det gott.” ljög han och svalde tuggan med ett helt glas mjölk. Efter han svalt alltsamma ändrade hans ansikte färg till en lite grönare variant.

”Mjölken är gammal…” rapade han fram med handen på magen. Jag kunde inte hjälpa det, utan brast ut i gapskratt på en gång. Mitt anfall var så pass kraftigt att jag inom några sekunder föll ned på golvet.  Justin kollade bara ned på mig med stora ögon. ”Vadå?”

”Du ser ut som en gammal farfar som försöker bevisa för sitt barnbarn att gammal mat går att äta.” skrattade jag fram medan jag kippade efter luft. Justin drog en hand genom hans rufsiga hår.

”Jag kanske är farfar.”

Mitt skratt upphörde på en gång.

”Det kan du inte, det är ju omöjligt.” svarade jag allvarligt och hävde mig upp tillbaka på stolen.

”Tror du på dig själv eller? Jag skojar med dig dumskalle.” svarade han bittert tillbaka med en gnutta ironi i rösten.

”Håll käften idiot.” fräste jag tillbaka.

”Jag gillar att prata, problem eller ditt… ööh… tå-ludd.”

Jag brast ut i skratt. ”Kom du inte på något annat än tå-ludd? Du är ju sämst din pajas.”

Jag reste mig upp och plockade undan från bordet. Allt hamnade i soptunnan, tillochmed porslinet. Det gick alltid att köpa nytt. Dessutom var inte två assietter, två glas och lite bestick en särskilt stor förlust. Justin ställde sig upp i dörröppningen till mitt sovrum och inte förrän då märkte jag att han inte bar några byxor, precis som jag. Det tjocknade till i halsen på mig men inte av sorg eller rädsla. Det var en känsla jag inte kunde sätta fingret på.

”Ska vi sätta igång då?” frågade Justin och nu med armarna i kors. Jag nickade hastigt medan jag log.

”Let’s do this.”

Efter att ha dragit på mig mina jogging byxor så hade vi dragit igång. Justin hade börjat dammsuga och jag dammade av olika ställen. Musiken dunkade högt från högtalarna och fyllde hela lägenheten. Det var nästan som en städfest. Jag drog sista draget med fönsterskrapan och sjönk sedan ihop i soffan i samma stund som Justin slog av dammsugaren inifrån köket.

”Är du klar?” ropade han in till mig.

”Ja! Är du?” svarade jag trött. Det knakade till i golvet när han kom in i vardagsrummet. Han kollade upp mot fönstret där jag hade lindat gardinerna runt gardinstången för att slippa få dem blöta.

”Perfekt. Nu ska vi bara greja köket, moppa golvet och fixa din röriga garderob! Sedan kan vi gå på lunch.”

”Du låter hemsk. Jag hatar dig just nu, vet du det?” mumlade jag surt fram men Justin log bara mot mig.

”Du älskar mig, alla gör det. Jag är flawless. En irresistable person.” flinade han och vände sedan dramatiskt på klacken in till köket igen. Jag greppade tag om hinken som var fylld med smutsigt fönstervatten och släpade med den in på badrummet där jag hällde ned allt i badkarlet. Till min förvåning var badrummet också städat. Justin var superman när det gällde städning och ändå valde han att ha städare till det. Innan jag gick sköljde jag noggrant undan det smutsiga vattnet med duschen.

 När jag kom ut igen hade Justin redan satt igång med moppandet i mitt sovrum. ”Jag gör det.”

”Nej men det är helt okej Alex. Jag vill hjälpa till. Det var längesedan jag städade själv. Ta köket du!” tyckte Justin allvarligt. Hans argument var tillräckligt bra för mig att gå min väg in till köket. Väl inne slog jag upp alla luckor och slängde ner alla ätbara föremål jag kunde hitta. Inget av det var ätbart vid det här laget ändå, så det spelade ingen roll. Vad skulle jag annars göra med det? Be Justin röra förpackningarna och sälja det på ebay?

”Justin!” ropade jag så snart jag smält in min tanke. Det tog en stund innan han svarade,

”Ja?!”

”Skulle du kunna komma hit ett slag?” frågade jag och greppade tag om ett gammalt knäckebröd paket. Justin kom in lika snabbt som en sengångare i köket och ställde sig framför mig. Jag fiskade upp min telefon ur fickan medan jag höll fram knäckebröd paketet till honom.

”Kan du hålla i detta och låta mig fota dig?” frågade jag. Han tog tveksamt emot paketet.

”Varför då?”

”Jag ska sälja det på ebay.” log jag till svars och knäppte snabbt en bild. Justin såg fortfarande tveksam ut.

”Vad ska pengarna gå till?” protesterade han och sneglade ned på min skärm medan jag fingrade på ebay.

”Hälften går nog till UNICEF och andra halvan ska jag köpa mat för. Jag vill inte dö här.”

”Jaja.” svarade Justin bara innan han gick igen. Jag ryckte på axlarna och fortsatte slänga allting förutom knäckebröd paketet. Mobilen vibrerade non-stop i bakfickan på mig, men på ett sätt var det skönt. Det kändes ungefär så som Justin hade känts under nattens gång. Tanken fick mig att le en aning. Det hade varit rätt så my-… På riktigt Alex. Lägg av. Jag fick inte gå och kära ner mig i någon, även fast jag inte visste om det jag kände var kärlek eller vänskap ännu.

 När jag äntligen var färdig med maten bytte jag plats på allt porslin i lådorna och gick sedan ut med den stora påsen som innehöll all min gamla mat. Jag hoppades innerligt på att någon uteliggare skulle komma och äta upp den, så att inte denne dog av svält eller något liknande. Men i Los Angeles var det nästan omöjligt att svälta. Folk slängde mat lika lätt som dem andades in här. Jag skyndade mig upp till lägenheten igen och mötte Justin i dörröppningen.

”Allt är klart. Jag grejade din garderob också eftersom du var så seg och jag orkade inte vänta. Ska vi gå och äta lite mat nu, snälla?” bad han och kollade på mig som ett litet barn. Jag rynkade på pannan.

”Jag har på mig en alldeles för stor, vit t-shirt, flipflops och träningsbyxor. Tror du seriöst att jag går ut såhär? Bara för att du hade en snäll kompis som kunde komma förbi med rena kläder till dig betyder inte det att jag ska gå ut som en fullkomlig pajas.”

”Klä på dig nu då!” manade Justin mig med en knuff. Jag skakade på huvudet.

”Jag måste duscha först. Det går snabbt, jag lovar.” sade jag och försvann sedan in på badrummet. Kläderna jag hade städat i lade jag ned i tvättkorgen eftersom dem förmodligen hade blivit en aning svettiga vid det här laget. Att städa var inte en dans på rosor direkt. Kanske om man hette Justin Bieber då.

På nolltid hade jag hunnit schamponera och balsamera håret, tvålat in mig och rakat mig lite här och var utan att Justin hade behövt knacka en enda gång. Knackningar tog dock fart när jag stod med min hårfön i ena handen och min deodorant i andra.

”Alex SKYNDA!” skrek Justin otåligt på andra sidan dörren. Han var precis som en liten unge, värre en Leo brukade vara tillochmed och Leo var tre. Jag rollade mig snabbt i armhålorna och stressblåste håret medan jag sminkade mig. Eftersom jag inte haft någon tid överhuvudtaget till att styla håret medan jag blåst det så drog jag bara upp det i en hårdoughnut. Jag sprayade två spray av Britney Spears parfym innan jag låste upp dörren och gick ut.

”Och du är inte ens påklädd än!” vrålade Justin med händerna om kinderna så fort jag tagit ett steg utanför dörren. Jag skrattade bara åt honom och skyndade mig in på rummet där jag drog på mig det första jag kunde hitta vilket var ett par höga shorts och en vit topp. Till det fick det bli mina Dr Martens och ett armband. Jag greppade tag om min mobil och väska innan jag lämnade rummet.

”Redo att gå?” frågade jag Justin som slagit sig ned i soffan med mobilen upptryckt i ansiktet.

”Va? Är du redan klar? För Selena brukade det ta-”

”Men jag är inte Selena. Ska vi gå?” avbröt jag honom med en blinkning. Justin nickade och följde lydigt med mig ut i trapphuset.    

Sådär ja! Vad tyckte ni? Hoppas ni gillade det hursom helst! Kommentera sönder nu, xoxo Liv.