”Wow, chilla lite bro. Jag har glada nyheter.” Jag väntade på att han skulle säga något så jag visste att jag hade hans uppmärksamhet, men när han inte gjorde det fortsatte jag, ”Alex hörde inte ett knyst om vad vi sa innan idag i studion. Hon bara playade oss.” Jag hörde hur Nick pustade ut i andra änden.

”Du anar inte vilken lättnad jag känner”

”Din hemlighet är säker hos mig, men vad säger du om att vi playar tillbaka henne lite? Det hade väl varit kul?”

”Låter kul. Vad har du i åtanke Bieber?”

I morse när jag kommit fram till Scooters kontor var alla redan där. Förutom Alex. Nick hade skickat iväg ett sms till henne och sagt att mötet inte började för än klockan tio en timme senare än planerat.

     Scooter hade först blivit lite sur för att vi fortfarande höll på med sådana ”nonsens” - Scooters ord inte mina. Men kom igen vi var unga, bara för han var gammal så betydde det inte att vi skulle sluta ha kul. Nu när jag tänkte efter trodde jag aldrig att jag kommer sluta pranka folk. Det var något obeskrivligt när man såg folks miner precis efter att dem insett att allt var ett spratt.

     Jag stod nu lutad mot bilen i väntan på Alex. Klockan var strax innan tio och resten av gänget var uppe i Scooters kontor och väntade på oss. Jag tyckte lite synd om Alex och för vad som väntade henne. Men detta var ju dock ett av dem lindrigaste spratt jag någonsin utfört, men jag hoppades att inte Alex skulle bli allt för sur när hon insett att hon inte skulle få betalt under tiden hon var med på turnén. Detta var utan tvekan ett av mina sämre spratt men jag hade blackout, idélös. Som om min hjärna helt plötsligt slutat producera pranks.

     ”Hallå! Ska du bara stå där eller? Vi är redan sena.” Jag vaknade upp ur mina tankar när Alex viftade med händerna framför ögonen på mig.

”Wow. Chilla bruden. Vi behöver inte bli aggressiva här va.” jag höll upp händerna i höjd med huvudet i försvar.

”Sorry. Dålig dag.” svarade hon bara. Jag nickade kort till svars. Vi började gå mot byggnaden och jag granskade henne från topp till tå. Hon hade mjukisbyxor och ett svart tight linne och grå tygskor.

”Problem med min outfit superstjärnan?”

”Nej, nej. Absolut inte, den är sexig.” jag frös till is inombords. Vad sa jag? Att hennes outfit var sexig? Jag är hennes vän. Jag kan inte gå runt och säga att hon är sexig. ”Ehm… jag menar, du vet..” försökte jag men visste inte hur jag skulle rädda situationen.

”Haha, tack antar jag?” jag log och kände hur rodnaden steg. Bra jobbat där Justin. Riktigt bra, tänkte jag för mig själv.

     Vi kom fram till hissarna i lobbyn och jag tryckte på knappen som skulle kalla ner en av dem fyra hissarna. Turen var på vår sida när den framför oss genast öppnades och vi klev in under tystnad, men den var inte pinsam eller något. Det var som om jag stod där med Kenny eller Scooter. Ingen kände att de behövde säga något utan att det blev pinsamt.

”Vilken våning?” undrade Alex med fingrarna redo för att trycka ner en av dem 28 knapparna.

”Fjorton.” Jag kände att jag som hennes vän kanske borde fråga henne om det hänt något då hon sa att hon hade en dålig dag. Men det bubblade i samvetet när jag tänkte på hur mycket värre det skulle bli väl uppe i kontoret. Jag svalde hårt innan jag bestämde mig för att fråga ändå. ”Alex, är allting okej?”

Hon såg ut att tänka lite innan hon drog ett djupt andetag för att svara på min fråga. ”Nja, jag och Tyra har tjafsat lite bara. Det fick mig på dåligt humör. Sen smsade Nick och sa att mötet var en timme senare och jag orkade inte stanna hemma så jag gick ut och bara körde runt lite.”

”Varför tjafsade ni?”

”Asså… Grejen är den…” började hon samtidigt som hon rodnade lite och kollade ner i hissgolvet. ”Jag tycker Tyra spenderar för mycket tid med Fredo men dem tycks ha något på gång på riktigt. Jag är dock inte sur för det, utan för att vi typ gjort en pakt. Typ att vi inte ska börja dejta någon förrän gymnasiet är över. Och det är emot vår brocode att bryta en pakt.” hon började skratta. Inget vanligt fnitter eller så utan ett riktigt skratt. Hon skrattade så mycket att hon började hålla sig för magen. Jag kollade bara oförstående på henne.

     ”Vad?” sa jag och såg mig i den stora spegeln i hissen. ”Har jag något i ansiktet?”

”Nej då.” hon pausade för att återigen skratta, denna gången lite lugnare och mer kontrollerat. Jag började tappa tålamodet. Jag ville också skratta. Jag såg på henne och hon mötte min blick.

”Nu när jag tänker efter så…” hon pausade ännu en gång för att skratta. ” …så är det ju bara dumt. Palla liksom att jag blir sur för något sånt!” Den här tjejen var ju bara för rolig. Jag brast ut i skratt och vi båda stod och skrattade som idioter när hissdörrarna slogs upp. Skratten gick över till fnitter och jag såg hur Alex torkade bort tårar från ögonen.

     Vi gick igenom en lång ljus hall, med fönster som väggar så man såg in i dem olika kontoren, tills vi kom fram till konferensrummet i slutet av hallen.

”Är du redo?” frågade jag och Alex fnittrade till och nickade sedan till svars. Jag knackade på dörren innan jag vred om handtaget och gick in.

     Rummet var stort och hade ett färgtema som verkade vara i olika nyanser av vitt, grått och brunt. Det fanns en projektor på ena väggens kortsida och Nick, Scooter, Kenny och några andra viktiga människor satt runt det avlånga konferensbordet. Rummet hade sett ut så här i flera år och jag hade haft många viktiga möten här inne. Där av ett av dem viktigaste i mitt liv. Det var när Island Records signade mig. Jag kommer ihåg det som om det vore igår. Värst vad tiden rinner iväg snabbt.

     Alex hälsade glatt på alla och presenterade sig innan hon satte sig mellan Nick och mig. Jag märkte på hennes kroppsspråk att hon var nervös. Hon satt och rullade tummarna, pillade på naglarna och torkade händerna på mjukisbyxorna hon bar, vilket tydde på att hon hade handsvett.

”Så, Alexandra. Välkommen. Vi ska inte vara dryga utan vi tar detta snabbt. Turnén varar i två år. Förberedelserna börjar i juli och första showen är i september. Transport till och från vissa städer där det krävs att ni åker flyg är betalda och även boende.” Scooter pausade och tog en titt i sina papper, antagligen för att se vad mer som var viktigt. Jag å andra sidan blev uttråkad, så jag drog upp min mobil ur fickan och började spela spel men lade ändå märket till när Scooter fortsatte. ”Vi försöker alltid ordna så ni har minst en dag ledigt i veckan och efter jul har ni ca 3-4 veckor ledigt innan vi åker vidare till Europa. Det var nog allt det viktigaste. Här har du kontraktet, där står allt lite mer detaljerat.” Han räckte fram bunten med papper och Alex tog glatt emot den och det verkade som om hennes nervositet släppt.

     Medan hon satt där och iakttog alla överenskommelser satt dem andra och småpratade och jag twittrade lite. I ögonvrån såg jag hur Alex lutade sig helt tillbaka i stolen och höll upp kontraktet så nära ögonen det gick. Sen harklade hon sig.

”Ehm… Ursäkta, men här...” sa hon och lade ned pappret på bordet samtidigt som hon la fingret på ett stycke, jag lutade mig fram och såg vart hon höll fingret ”något verkar inte stämma, vad menar ni med välgörenhetsarbete?” Bingo. Vi hade henne. Hon såg oförstående runt på alla människorna i rummet. Ingen sade något så jag antog de ville att jag skulle ta hand om det.

    ”Ehm, det är så att eftersom ni får resa så mycket och allt är betalt under resorna så har vi gjort en deal med välgörenhetsorganisationen Pencil Of Promis. Dansarna och bandets löner går till deras organisation som bygger skolor åt barn i fattiga länder.”

     ”Vi försöker alltid ordna så ni har minst en dag ledigt i veckan och efter jul har ni ca 3-4 veckor ledigt innan vi åker vidare till Europa. Det var nog allt det viktigaste. Här har du kontraktet, där står allt lite mer detaljerat.” Jag tog mot kontraktet från Scooter och log snällt mot honom. Jag granskade det lite innan jag satte mig ner i stolen och höll upp kontraktet mot framför mina ögon.

     Det stod lite om det Scooter precis sagt, lite annat om försäkringar och bla bla. Sånt orkar jag inte läsa det låter bra. Justin kommer inte lura mig. Det vet jag. Men sen fastnade min blick på ett speciellt stycke. Jag läste det om och om igen innan jag förstod att det verkligen stod att jag inte kommer få ut någon lön och att den går till välgörenhet. VA? Ingen har någonsin sagt till mig om någon välgörenhet.

     Jag harklade mig för att fånga allas uppmärksamhet då dem småpratade. ”Ehm… Ursäkta, men här..” jag lade ner pappershögen på bordet och pekade på stycket. Justin böjde sig fram och kollade på det ”något verkar inte stämma, vad menar ni med välgörenhetsarbete?”

Jag såg mig oförstående på alla och sökte ögonkontakt med någon innan Justin bestämde sig för att prata.

”Ehm, det är så att eftersom ni får resa så mycket och allt är betalt under resorna så har vi gjort en deal med välgörenhetsorganisationen Pencil Of Promis. Dansarna och bandets löner går till deras organisation som bygger skolor åt barn i fattiga länder.”

Okej det där är verkligen inte rätt. Det ingår ju i mitt jobb att göra så, resorna och allt det där. Hur ska jag leva? Med vilka pengar ska jag köpa mat? Med vilka pengar ska jag köpa kläder och hygienprodukter jag behöver? Hur ska jag ha råd med allt det?

”Varför har ingen nämnt det innan? Hur ska jag betala mina hygienprodukter? Min mat? Mina kläder? Jag tror inte du vill gå runt och betala allt för mig?” sa jag och nickade åt Justin. Jag kände irritationen bubbla upp inom mig och jag hade ställt mig upp och slängt med armarna medan jag pratat.

”Glömde jag nämna det? Ops… Hehe.” ursäktade han sig oskyldigt. Just nu hade jag kunnat döda honom. Hur kan han ta detta som om det inte vore något viktigt. Ska jag jobba i två år utan lön. Hur ska jag klara mig?

”Justin detta är inte kul! Jag kan inte bara be mina föräldrar om pengar hela tiden. Turnén kommer vara mitt jobb och när man jobbar ska man få lön. Hur annars ska jag kunna klara mig?”

”Du har ju redan allt du behöver? Mat, boende, transport. Allt är betalt!” denna gången var de Scooter som svarade mig.

”Betalar ni mina kläder också? Och mina fritidsaktiviteter? Mina skor, mina hygienartiklar, medicin om det behövs, mat när jag ska äta ute med en kompis? Vem betalar det huh?” jag hade nu börjat bli lite kaxig. Men mitt samvete kände ingenting alls. Jag förstod mig inte på situationen. Var det såhär det funkade att vara dansare? Varför hade då ingen varnat mig innan? Om det var det så vill jag inte göra detta längre. Jag satte mig ner i stolen igen och fastnade med blicken medan jag tänkte på hela situationen. Jag vill inte göra detta längre.

     ”Va?” jag såg upp på Justin innan jag insåg att jag uttalat orden högt.

”Tyvärr, jag kan inte göra detta. Ni får helt enkelt hitta någon annan” Jag ställde mig upp och rev sönder kontratet innan jag gick mot dörren. Jag uttalade ett enkelt ”vi ses” och skulle precis öppna dörren för att gå ut när jag hörde alla där inne skratta.

     Djupa andetag Alex, tänkte jag. Vill dem göra narr av dig så får dem väl göra så. Åh, jag visste att allt detta var för bra för att vara sant. Jag small igen dörren och började gå mot hissen när jag hörde dörren öppnas och Justin och Nick utspringandes från konferensrummet vi tidigare suttit i.

”Alex vänta!” ropade dem och jag brydde mig inte ens om att se åt deras håll, men snart kände jag hur dem hoppade på mig och kramade mig.

”Vi skojade med dig! Klart du ska ha lön!” hörde jag Justin säga innan han brast ut i skratt igen.

”Ja klart vi får betalt Alex. Tror du verkligen man kan jobba i två år och överleva utan någon som helst lön? Vi ville bara ge tillbaka för det du gjorde mot oss igår!” dem båda brast än en gång ut i skratt fortafarande med armarna om mig. Jag andades ut. På ett sätt förstod jag dem men kunde dem inte valt något annat att lura mig med?

”Ha ha. Tack grabbar, verkligen. Riktigt kul. Ni är dem mest elaka människorna jag vet. Det var inte ens kul" så fort jag uttalat orden insåg jag att det faktiskt fanns like komik i det hela och började själv skratta.

Hoppas ni gillar det. Ni gör mig & Liv för den delen så glada med era fina kommentarer! Fortsätt med att kommentera som ni gör, LOVE YOU! ♥