Jag suckade trött, ”Jag går och lägger mig. Jag började bli rätt trött…”

”Meh! Vi är ju mitt i en match.” tjöt Twist förtvivlat fram.

Jag vred på huvudet när jag kommit fram till trappans fot mot dem, ”Stanna kvar ni och spela.”

Ett ’Yes’ lämnade deras munnar i kör. Jag skakade på huvudet innan jag fortsatte upp för trappan in i mitt rum. Väl inne drog jag av mig mina kläder och lade mig sedan ned under täcket. Att borsta tänderna var jag alldeles för trött för. En natt skadade nog inte. Jag kunde borsta dem tre gånger imorgon istället… sekunderna tickade långsamt förbi och snabbare än jag anat hade jag fallit i djup sömn.

Regelbundna andetag lämnade min mun. En efter en. Detta var så tråkigt att tillochmed att räkna hårstrån var roligare. Tidigare i morse hade Tyra kommit hem till oss, fast besluten att jag skulle följa med henne och köpa balklänning. Jag hade tänkt invända när Elenor erbjöd sig att betala. Tyra hade då snabbt fått på mig kläder och sedan dragit med mig ut på stan. För tillfället satt vi inne på någon bröllopsaffär som var helt ödelagd. Klänningarna var fina, men inte en kotte slängde så mycket som en blick åt affärens håll.

”Denna då?” frågade Tyra som kom utspringandes ur ett omklädningsrum, iförd i en ljusblå klänning.
”Superfin. Den matchar dina ögon.” suckade jag och drog åt min hästsvans en aning.

Tyra suckade hon med, ”Dina svar är lamare än en lama. Prova en klänning du också! Eller kanske hade du tänkt att gå i mjukisbyxor och sneakers? Det skulle inte förvåna mig.”

”Tack”, jag himlade med ögonen åt hennes pik, ”men jag har redan en klänning. Mammas klänning.”

”Alex… jag förstår att du vill ha den klänningen men den är trasig överallt och för stor för dig! Du kommer gå naken till balen.”

Jag rullade in mina läppar, ”Men jag är sämst på att hitta klänningar. Jeans och toppar är mer min area. Men inte detta…”

”Vilken tur att du har mig som vän då.” Tyra blinkade med ögat mot mig innan hon försvann in i omklädningsutrymmet igen. Uttråkad som jag var började jag pilla på mitt hår. Klockan som hängde på väggen tickade högt, vilket gjorde situationen allt mer irriterande.

Ett klingande läte hördes ifrån kassan. Förmodligen berodde det på att kassörskan rörde på sig. Hennes handleder var fyllda med guldiga armband i olika former. Vissa var löst åtsittande medan andra kanske hängde slappt. I alla fall så fångade ljudet min uppmärksamhet. Jag följde hennes taniga kropp hela vägen som hon gick till radion. Nej. Skulle hon sätta på musik också? Toppen… Ansträngande stön hördes regelbundet ifrån hennes håll. Var det så jobbigt att sätta på radion? Ett fåtal minuter senare började musiken dunka ur högtalarna som var uppsatta lite här och var i butiken. Till min lycka hade hon slagit på en radio kanal och inte någon konstig skiva.

Musiken fick mig att vilja ställa mig upp och dansa. Glömma allt om den hemska balen som ägde rum om två dagar. Bara tänka på mina danssteg. Det var det jag saknade näst mest från All Around The World turnén. Det jag saknade mest var så klart Justin. Hur han fick mig att känna mig var annorlunda. Men fantastiskt. Så fort han vidrörde vid en kändes det som om man gick på moln. Varför tänkte jag ens på detta just nu? Det var inte direkt så att jag hade en förälskelse i honom… eller? Det skulle faktiskt inte förvåna mig. Selena hade trots allt förvarnat mig. Faktum var att jag, redan när vår vänskap tog av, visste att mina känslor skulle utvecklas för Justin. Han var annorlunda och därför visste jag det.

”Alex? Vilken färg?” frågade Tyra. Hennes blick talade om för mig att detta inte var första gången hon frågat den frågan.

”Öh… jag vet inte. Välj något.”

Tyra suckade, ”Nej Alex. Vi gör inte detta. Säg en färg nu….”, protesterade hon bestämt.

”Okej då… öh… bl-” jag slutade prata när jag fick syn på något mellan två klänningar. Den var nästan omöjlig att se, men ändå hade jag sett den. Snabbt reste jag mig upp och gick fram för att gräva ut den vinröda klänningen. Den var enkel, men otroligt fin. Ryggen var bar, med band som förmodligen skulle hålla upp framdelen. ”Den här blir det.” sa jag bestämt. Jag var praktiskt taget kär i den.

”Är den inte lite för.. vardaglig?” gnällde Tyra med huvudet på sned.

Jag skakade på huvudet, ”Den blir perfekt.”

Försiktigt tog jag mig igenom tyget, fram till prislappen. 399:- var skrivet med stora röda bokstäver. Då måste den vara på rea, tänkte jag nöjt. Allt med den var perfekt. Jag tänkte inte förlora den, så jag gick med snabba steg mot kassan där jag lade upp klänningen på bänken.

”Öh… detta är tyvärr ett skylt-ex. Ledsen.” ursäktade sig tanten bakom kassan.

”Men… snälla. Du får en hundring extra. Snälla. Jag vill verkligen ha den. Dessutom hängde den bland alla andra klänningar, med en prislapp.”

”Kör till.” log hon. Wow. Att det gick så dåligt för denna butik att hon gav upp vid en hundring extra. Det var säkert knapert med inkomsten. Jag fiskade upp femhundringen El hade gett mig tidigare medan tanten lade ned min klänning i en låda och sedan i en påse. Jag räckte över femhundringen och vände mig sedan om mot Tyra som fortfarande stod och bläddrade mellan klänningarna.

”Ska du inte prova den?” frågade tanten, fortfarande med femhundringen i handen.

Jag bet mig löst i underläppen, ”Jo… det kan ju vara smart.”

Hon nickade instämmande. Med snabba steg gick jag in i ett av omklädningsrummen där jag drog av mig mina kläder. Kort därefter satt klänningen på min kropp. Den var som sydd för mig. Mina former syntes perfekt. Den satt som smort på min kropp.

”Den är perfekt!” ropade jag ut till Tyra och tanten. Båda bra-ade åt mig med glada tonfall. Jag drog försiktigt av mig den igen och placerade den varsamt i lådan innan jag klädde på mig. När jag kom ut stod Tyra med en likadan påse som jag hade, också fylld med en kartong.

”Köpte du den?” frågade jag glatt. Hon log lömskt åt mig.

”Du får se på balen…”

”Liksom… det är inte så svårt.” protesterade Tyra. Men inte mot mig. Det kändes mer som om hon snackade med sig själv. På något konstigt sätt hade vi kommit in på ett samtalsämne som endast kretsade kring Alfredo-Tyra-distans-Believe. Till min glädje nämnde hon dock inte Justin. Inte än i alla fall.

Vanligtvis brukade jag vilja prata med Tyra om killar jag gillade, men med Justin var det annorlunda. Jag ville hålla allt för mig själv. Allt som hade med Justin att göra. Faktiskt så var jag inte redo överhuvudtaget att ens tänka på mina känslor om Justin. Så hur skulle jag då klara av att prata om dem med Tyra, som förmodligen skulle berätta för Alfredo som skulle säga till Justin? Allt skulle bli en röra om jag nämnde något till Tyra. Därför var det bäst att sitta tyst och nicka åt hennes babbel.

”Så.. du och Justin?”

Fan.

”Vadå jag och Justin?” frågade jag dumt och förde sugröret mot min mun. Blåbärs smoothien fyllde mig mun till bredden.

”Ja?”, fortsatte hon menandes, ”Ni verkar ju dela något ytterst ordinärt. Vad känner du för honom?”

”Vi är vänner, vad ska jag känna förutom vänskap?”

Hon svalde snabbt sin klunk av Chai, ”Äh! Ge dig Alex. Man ser det på dig att du har fallit för honom. Det sårar mig faktiskt att du inte vill prata om det med mig. Vi är bästa vänner. Eller vi ska åtminstone föreställa det…”

”Förlåt, Tyra, okej? Men om jag kände något för Justin så skulle jag berätta det. Jag lovar.” Lögn. Varför ljög jag? Eller det kanske inte var frågan jag skulle ställa. Varför ljög jag så lätt? Vanligtvis brukade skuldkänslorna äta upp mig inombords innan lögnen ens hunnit lämna mina läppar. Men nu? Det påverkade mig ingenting att ljuga för Tyra. Varken psykiskt eller fysiskt. Och jag visste inte vad jag skulle tycka om det.

”Jag hoppas du talar sanning nu.” tvekade Tyra bakom sin kopp. Jag nickade övertygande. Tyra lutade sig lugnt tillbaka i fåtöljen hon satt i, ”Bra. Så… vad händer i sommar då? Bortsett från turnén.”

”Pappa har beställt någon resa till Italien… Elenors föräldrar har ett sommarhus där vi kommer få bo i. Men jag tror inte jag kommer hinna med det. Det är en massa i sommar. Inte bara Believe tour, utan jag kanske blir tilldelad ett annat jobb?”

”Ska du dissa Justin?” utbrast Tyra bekymrat.

Jag skrattade lugnt, ”Nej. Men kanske något engångsjobb… Scooter har berättat att det kan ske. Många av dansarna dansar på andra ställen. På klubbar, i musikvideos och på små konserter. Det är inget permanent.”

”Tur. För om du skulle dissa Justin så skulle han bli sur och då skulle det bli jobbigt för mig och Alfredo om våra bästa kompisar var sura på varandra medan vi var ihop! Åh.” rabblade hon snabbt upp.

”Lugna ned dig Tyra. Det kommer inte hända. Jag kan försäkra dig det.”

”Hoppas du inte ljuger.” sade Tyra igen. Jag hatade dem orden. När folk sade dem kändes det som om dem inte trodde på en. Trodde inte Tyra på mig? Om det sårade henne att jag inte berättade saker, så sårade detta mig minst lika mycket. Dock hade jag ju ljugit första gången men denna gång var det ju ren sanning. Eller det jag trodde var sanning. Jag hade ju ingen aning om framtiden skulle komma med. Kanske skulle jag och Justin gå skilda vägar trots allt? Nej. Knappast. Ni är gjorda för varandra.  

”Hur ska jag ha håret på balen? Jag tänkte på en uppsättning så här…”, berättade Tyra och höll upp sitt blonda hår, ”men jag vet inte. Kanske så här?”

”Vad som helst blir bra. Du är alltid fin. I allt. Du har det i blodet Tyra.”

Ibland behövde Tyra höra dem orden. Nu var ett sådant tillfälle. Varje gång hon blev osäker på hur hon såg ut så yttrade jag dem orden. Det roliga var att hon aldrig kom ihåg att det var precis samma mening jag uttalade varje gång. Men som man säger om blondiner… 

”Du har sagt det förut.” muttrade Tyra bittert. Tydligen så var det man säger om blondiner inte sant. Varför kom hon ihåg just idag? Idag, av alla dagar, när jag ville ha henne på bra humör och inte deprimerad över hur hon såg ut.  Irriterat sörplade jag i mig det sista av smoothien och reste mig sedan upp.

”Ska vi åka hem eller?”

Vi hade åkt till Malmö och hade därför en bit tillbaka hem. Tyra följde mitt exempel och greppade snabbt tag om sin påse. Var hon sur? Jag orkade inte ens fråga. Om hon var sur var det hennes egna problem. Jag sa endast vad jag visste att hon ville höra. Tja, kanske inte riktigt när det gällde Justin. Då sa jag mer vad jag ville säga och vad hon inte ville höra. Men det var faktiskt lite roligt att Tyra, för en gångs skull, inte fick vad hon ville. Till och med som småbarn hade hon fått allt serverat på silverfat. Hon hade haft allas hemligheter som hon hade gått runt och spridit. Det hade dämpats med åren men hon var fortfarande samma tjej. Ibland var det irriterande men oftast var det skönt. Skönt att ha en driven kompis som visste vad hon ville. Hon var som jag, fast ändå inte. Jag ville ha beröm för min dans och hon ville ha uppmärksamhet för alla hemligheter hon slängde ur sig. Båda var lika målinriktade.

”Så… har du hört något från Samuel?” frågade Tyra efter en stunds tystnad. Vi hade äntligen nått hennes bil. Jag öppnade dörren till passagerarsidan och slog mig ned,

”Nej inte än. Hade tänkt ringa honom ikväll…”

Tyra tryckte in bilnyckeln i hålet, ”Vad bra.” sa hon innan hon vred om.

”Mhm…” hummade jag ointresserat till svar, ”Vem ska du gå med förresten? Du har inte sagt ett ord till mig om din eskort.”

”Äh.” fnös hon bara medan hon backade ut ur våran parkeringsruta. ”En kille bara. Det är en överraskning.”

”Tyra, du kan inte begära att jag ska berätta allt och sedan inte göra det själv. Det är rena rama dubbelmoralen!”

”Jaja! Han heter Adam och går i vår parallell klass. Nöjd?” tjöt hon snabbt ut. Nästan för snabbt för mig att höra.

”Du kunde ha berättat det i normal takt… det är inte världens största hemlighet bruden.”  

”Bruden?” ekade Tyra förvånat, nästintill förolämpat. Jag skrockade till utan att svara. Hon måste ju förstå ett skämt, right? Istället för att grubbla mer om Tyra lutade jag mitt huvud mot det kalla fönstret.

Vi åkte snabbt förbi alla hus, träd och människor som gick på trottoaren. Det var något jag gillade med att åka bil. Hastigheten. Springa gick ioförsig snabbt det också, men inte lika snabbt som att åka bil. Skulle man någonstans? Ta bilen. Var man förföljd? Ta bilen. Dock kunde det ju bli en aning svårt att ta bilen när man skulle hem, om man var förföljd när man var full. Kanske- vad i hela friden sitter jag och tänker på? När man kan åka bil? Jag skakade snabbt av mig tankarna och tryckte istället på radion. Tyra lutade sig avslappnat tillbaka i sätet redan när hon såg mig sträcka mig efter knappen. Som vanligt spelade NRJ dem senaste hitsen. Tydligen var Där palmerna bor en sådan. Men det skadade inte mig, den var bra. Så pass bra att jag och Tyra beslutade att sjunga med.

”Inte en dag har gått utan att jag tänkt på, stränderna man bränns på där klubbar aldrig stängs ååh!” sjöng vi falskt ut. Båda två var riktigt kassa på att sjunga, därför var det så roligt att sjunga med radion. Ingen kunde höra oss och kunde därför inte döma oss.  Vid rappen gav vi upp. Ingen av oss hade tagit sig tiden att lära den. Dessutom gick den för snabbt för oss.

”Åh..” pustade jag nöjt ut med ett leende lekandes på läpparna. Tyra sneglade på mig, likaså leendes.

”Förlåt. För att jag har varit sur och så… det var verkligen inte meningen! På riktigt. Det är en dåligt dag för mig bara.”

”Det är lugnt.” skrattade jag till svar. Jag hade förberett mig på att få höra just den meningen hela dagen.

Tyra bet sig tveksamt i underläppen, ”Säkert?”

Jag kollade allvarligt på henne, ”Säkert.”

Jag ställde prydligt upp mina skor på skohyllan innan jag gick in i vardagsrummet där alla satt samlade framför någon animerad film. Det var säkert någon ny då jag inte kände igen den. Golvet knarrade till under mina fötter, något som fick Elenors blick att slitas från teven rakt mot mig.

”Hej Alex.” log hon och reste sig försiktigt upp för att inte väcka Leo som hade somnat bredvid henne. Pappa hade också slumrat till med Jake i sin omfamning. ”Är du hungrig? Det finns pizza.”

”Vad är det för pizza?” frågade jag lågt och följde med henne ut i köket. Hon lyfte upp locket på pizzakartongen för att visa vilken pizza som låg under. Ett stort leende sprack upp på mina läppar.

”Kyckling.”

”Vi tog en kebab också, men den åt killarna upp direkt. Så jag tog lite av denna… och du har rätt. Kyckling är ju jättegott på pizza!” sa hon ärligt medan hon plockade fram en tallrik åt mig.

Jag nickade instämmande, ”Visst? Jag förstår inte hur folk kan rata det bara av själva åsynen.”

”Man ska inte döma en bok…”

”... efter dess omslag.” avslutade jag hennes mening. Elenor hade sagt det minst en miljon gånger under sin period i mitt liv. Varje gång jag träffade en ny person så ekade dem orden i bakhuvudet på mig. Det var visa ord. Ett bra motto också för den delen.

”Här har du. Vill du ha cola?” hon gjorde en ansats för att öppna kylskåpet när jag skakade på huvudet.

”Nej tack. Detta blir toppen. Tack.”  Elenor log mjukt mot mig innan hon gick ut i vardagsrummet igen. Jag tog tag om pizzans kant och tog sedan en stor tugga av den. Det enda jag fått i mig under dagens lopp hade varit en smoothie. Och en halv kaka som Tyra inte hade orkat. Jag förtjänade den här pizzan. Om det var något jag älskade mest av allt – efter dansen – så var det kycklingpizza. Det fanns inget bättre än att få sätta sig och stoppa i sig en sådan här goding efter en jobbig dag. Uttråkat sparkade jag på stolens ben medan jag åt upp pizzan. När tallriken till sist stod tom, gick jag tillbaka med den till diskbänken för att diska den.  När tallriken var skinande ren så ställde jag ned den i diskstället och satte av mot badrummet för att ta mig en dusch. I samma stund som jag räckte mig efter handtaget på badrumsdörren så knackade det på dörren. Min blick for mot klockan. Den var strax över nio. Vem kom hit den här tiden på dygnet, bortsett från Tyra? Förbryllat gick jag med snabba steg mot ytterdörren och slog upp dörren.

”Hey.”

Personen bakom dörren var den jag minst hade anat. Varför just nu?

Vem tror ni står bakom dörren...? ;) Några kanske har en aning!

Ema befinner sig just nu i Paris, åååh Jelly :( Hoppas hon har det bra iallafall... kommentera! x Liv.