Previously: ”Ja, han är där ute.”, nickade hon andfått. Jag fuktade mina läppar med ett leende.

”Tack. Vi ses senare! Vi kanske kan åka skridskor imorgon?”, föreslog jag med ett höjt ögonbryn. Jazmyn utbytte en blick med Jaxon innan dem båda började hoppa omkring i en ring, leendes.

När dem inte märkte det, så smög jag iväg mot terassen. Jag klev ut i kylan, med blicken sökandes efter Chaz.

”Chaz?”, ropade jag ut över hela trädgården, tog ett steg ut på gräsmattan. Då skymtade jag en skugga i gräset. Han satt på gungan vid trädet. Jag skyndade mig dit och lade en hand på hans axel.

”Chaz?”

 Chaz vände trött på huvudet mot mig. Hans kinder var glänsande, ögona tårfyllda.

"Vad har hänt?", flämtade jag oroligt. Han skakade på huvudet och sparkade till en sten som låg på marken framför honom.
"Inget...", ljög han bittert. "Ryan är död Justin! Såklart att det är något!"
Jag ryggade lätt tillbaka och kliade mig nervöst i nacken, Chaz drog ett djupt andetag och kollade bakom sin axel.
"Har du inte Belle med dig eller?", muttrade han irriterat. Jag lade huvudet på sned.
"Hon är med Constance.", förklarade jag mjukt. Chaz grymtade till och sparkade återigen på stenen. "Hey ey... ta det lugnt."
"Justin, du har inte varit här! Du har rest runt i hela fucking världen medan jag fanns här för Ryan när han var ledsen, glad, upprörd eller bara behövde en vän! Du vet inte vad det känns! Du har inte funnits här i alla år!", skrek han med tårarna sprutandes. Jag blev förvånad över hans ord men förstod genast att det inte var Chaz som talade. Det var hans känslor. Han kunde inte kontrollera vad han sa. Ja, så var det.
"Ryan, du kan inte säga så. Jag gjorde mitt bästa för at--"
"Håll bara käften Justin. Du vet inte vad som har hänt. Visste du att Ryan's morfar är död? Visste du att han bröt benet förra sommaren? Visste du att Ryan var dödskär i Jasmine Villegas som du bara helt plötsligt började deja?! Visste du att Ryan förlorade sin jävla oskuld till Kelsey?!"
En flämtning hördes från sidan till oss. Jag vred blicken ditåt och såg Kelsey's förvånade nunna - hon såg rättare sagt ut som ett spöke. Chaz's ställde sig upp med munnen vidöppen.
"Kelsey, det var inte meningen att berätta...", mumlade han generat och torkade bort tårarna med skjortärmen. Kelsey skakade besviket på huvudet mot honom.
"Jag trodde du skulle kunna hålla den hemligheten. Men din trut är minsann lika stor som ditt ego Somers.", röt Kelsey irriterat med korsade armar över bröstet.
"Hey, säg inte så till min kompis.", hojtade jag ilsket. Kelsey bröt blicken från Chaz för att kolla på mig.
"Lägg dig inte i Bieber.", flämtade hon med en lätt huvudskakning.
"Jag lägger mig i hur jävla mycket jag vill.", svarade jag bittert. Chaz grymtade till.
"Jag behöver inte din hjälp Justin.", muttrade han.
"Jag bryr mig inte.", svarade jag ointresserat. Kelsey nickade instämmande.
"Eller hur, är du feg eller Somers?", skrattade Kelsey skrattretandes. "Behöver Bieber's hjälp? Nawe!"
"Jag orkar inte... jag åker hem nu.", suckade jag trött och skakade på huvudet.
"Justin. Det är Ryan's mottagning. Kom igen, begravningen är imorgon.", muttrade Chaz menandes. Jag nickade mot Kelsey.
"Jag stannar inte om hon är här.", fräste jag mellan sammanbitna tänder. Chaz suckade och det hördes en ännu högre från dörröppningen.
"Justin.", sa mamma stelt mot mig. Jag svalde hårt, generad över dem ord jag nyss yttrat framför min mamma. Kelsey log stolt.
"Hur kan du säga så till henne? Hon har inte gjort något alls!", försvarade mamma henne. Jag fnös till, något mamma inte gillade.
"Inget alls? Hon kallade Belle för Bitch, är det ingenting mamma? Hon var allmänt elak mot Belle, är det ingenting?!"
"Justin Bieber! Inte den tonen mot mig!", skrek hon över gården. Då satte Jaxon igång med att gråta inne i huset. Alla hade tystnat där inne för att lyssna på oss. Tårarna brände i ögonvrån på mig, jag försökte hålla in dem men lyckades inte.
"Jag orkar inte!", gormade jag innan jag gick förbi mamma, in i huset, förbi Jazmyn som kollade på mig med stora ögon, ut och in i bilen för att köra till Belle. Till den enda personen som fick mig att känna mig trygg...

Belle's Perspektiv:
Constance hade lånat ut underkläder och en mysdress till mig när jag hade kommit tillbaka, frusen som fan, då mina kläder var iskalla. Hon tyckte jag skulle ha på mig andra kläder då tydligen. Och det enda hon hade var underkläder köpta i en sexbutik i Frankrike och en mysdress där tröjan var en magtröja och byxorna tajta som bara den, så att man såg stringen så synligt att jag lika gärna hade kunnat gå runt naken...
"Är allt okej?", ropade Constance med en knackning till badrumsdörren. Jag suckade innan jag slog upp den för att gå ut. Jag hade sattit upp mitt hår i en hästsvans vilket fick allt att se värre ut, dvs. att jag såg ut som en hora, men hellre det än att se ut som en blöt hund i håret.
"Vad vill du göra nu då?", frågade hon glatt när hon hade synat min outfit.
"Jag vet inte... dricka té medan vi väntar på Justin? Det skulle inte sitta fel.."
"Okej! Vanilj, Chai Latte, eller Cappucino?", frågade hon lyckligt med ett sockersött leende. Jag svalde hårt.
"Constance, är du så... dum, eller låtsas du bara? För du vet att inget du sa var té sorter förutom vanilj?", undrade jag med ett höjt ögonbryn. Constance fnittrade nervöst till med en nick.
"Såklart jag vet! Toodles!", fnittrade hon och sprang sedan ner för trappan. Jag synade mig själv i helkropps spegeln, lade huvudet på sned bara för att kunna se Justin stå i dörröppningen.
Jag ryckte till och tog ett steg bakom om honom, för att kunna krama om honom. Hans jacka var kall, iskall mot min bara mage, men strunt samma. Han drog ett djupt andetag av mig.
"Förlåt... jag menade inte att--", började han men blev avbruten av mina läppar. Han besvarade mjukt kyssen, med en hand på min korsrygg. Snart gled den innanför byxorna, och han började klämma på min rumpa. Pirret gled igenom hela min kropp. Äntligen var vi sams. Äntligen kände jag kärleken flöda tillbaka mellan oss. Äntligen, äntligen, äntligen...

Hans tunga gled varsamt in i min mun och började leka med min. Jag började efter ett tag flaxa med händerna.
"Andas.", flåsade jag mot hans läppar. Han log stort mot mina läppar och nickade.
"Ja, andas behövs ju.", flinade han lyckligt och kysste mig mjukt på näsan.
"Tack...", suckade jag. Jag tog ett steg tillbaka för att lägga mig ner i Chaz's mjuka säng. Justin bosatte sig alldeles bredvid mig med en hand på min mage.
"Vem gav dig dem där kläderna?", skrattade han kvavt. Jag himlade trött med ögonen.
"Constance.", sade vi i mun på varandra och brast ut i gapskratt sekunden efter.
"Vad är det?", kvittrade Constance från dörröppningen. Jag hade trott att Justin skulle flytta sin hand, men han höll glatt kvar den på min mage. Mer på snäppet till troskanten om jag fick säga det själv.

Om jag kände Justin rätt så ville han ligga. Men då skulle han väll få det då... jag kände mig som en hora när jag tänkte så och bar dem här kläderna, så mitt gapskratt blev ännu mer intensivt. Constance suckade.
"Om du inte gillar kläderna så har jag en annan.. kostym.", harklade hon sig genant. Justin och jag utbytte en blick innan vi fortsatte skratta, högre. Mitt skratt övergick dock snabbt till hostattacker.
"Nähä, berätta inte då.", frustade Constance bittert. Justin slutade kort. "Din dryck är klar. Det fick bli en Cosmo.."
"Constance!", tjöt jag med uppspärrade ögon. "Jag bad om té! Inte någon alkohol relaterad dryck. Och Justin och jag ska ändå åka nu..."
"Ska vi?", undrade Justin förvånat. Jag la en diskret hand på hans lår, vilket fick honom att dra efter andan med en nick. "Ja... erm... det ska vi."
"Bra.", kvittrade Constance. Jag rynkade oförstående på pannan och fick ett bländande leende till svar från henne. "Chaz borde komma snart. Hallå?"
Jag bet mig löst i läppen innan jag slängde ur mig min fråga, "vart är hans föräldrar egentligen?"
"Bahamas.", svarade både Constances och Justin i mun på varandra.
"Jahapp.", mumlade jag lågt och drog på mig Justin's jacka. Han skakade på huvudet.
"Vad ska du med den till?"
"Vill du att jag ska blotta halva mig för dem få papz som har hittat oss?", flinade jag frågandes. Justin ruskade hastigt på huvudet.
"Nej, det vill jag inte...", erkände han kort. Jag nickade och kramade om hans hand.
"Då säger vi adjö Constance. Adjö!", tjoade jag lyckligt innan jag trippade ner för trappan med Justin vid min sida. Constance skrattade lyckligt bakom oss.
"Ska vi ses imorgon?", ropade hon när vi stod i hallen, beredda på att lämna huset. Jag skulle precis svara när Justin gjorde det åt mig.
"Det är begravning imorgon, och efter det ska vi åka skridskor med Jazzy och Jaxon.", sa Justin höjt till Constance.
"Jaha...", gnydde hon missnöjt. Jag gick med Justin ut i den svala kvällen.
"Kommer du verkligen klara att vara i en ishall efter Ryan's.."
"Jag måste gå vidare någon gång. Det var snart 2 veckor sedan Belle. Det kommer hemsöka mig, men jag kan inte gömma mig.", förklarade han snabbt, redo att avsluta ämnet. Jag nickade endast och hoppade sedan in med honom i bilen.

Inte långt alls! FÖRLÅT FÖR DET, MEN ÄR SJUKT TRÖTT! Det är iallafall nåt? :) Ska vara med min systerson imorgon, men ska FÖRSÖKA få upp ett längre kapitel imorgon! <3 

Kommentera.