KAPITEL 71-. FUNERAL RECEPTION

Previously: ”Förlåt, jag tänkte på ett skämt… öh… Belle berättade på planet. Om en fisk.”, ljög jag och armbågade Belle lätt i revbenen för att få henne att hänga med.

”Ja, just det.”, sa hon snabbt med ett leende. Chaz höjde lätt på ena ögonbrynet, utbytte en skeptisk blick med Kelsey.
”Berätta skämtet nu då.”, tyckte Chaz och lutade sig tillbaka i sin stol. Belle bet sig löst i underläppen.

”Öh…”, pep hon nervöst. Som tur var började min mobil ringa för att störa. 


 ”Pappa?”, svarade jag snabbt i telefonen när jag hade lämnat rummet.

Hej Justin. Erin kommer inte hinna hit tills imorgon, men hon hälsar sina varmaste tankar till oss.”

Okej, då vet jag.”, grymtade jag till och slog mig ner på soffan. Pappa suckade djupt.

Vart du sur nu? Justin, det är hennes jobb! Du kan inte bli arg…”, började han uppgivet, men slutade sedan. Jag hörde mummel i bakgrunden och sedan tystnad.

”Jag är inte arg, jag förstår väll att det är hennes jobb. Men vi sitter och äter, vi hörs senare. Hej då pappa.”, babblade jag innan jag lade på. En suck lämnade min mun.

När jag kom tillbaka till matbordet satt alla i djupa samtal, förutom Kelsey. Hon satt inte ens vid bordet. Jag rynkade oförstående på pannan och gick ut i hallen, där jag såg henne stå utanför dörren. Jag gick ut till henne, och slog igen dörren.

”Varför står du här Kelsey?”, frågade jag lugnt. Hon skakade lätt på huvudet.

”Jag är inte önskvärd där inne.”, mumlade hon med en tår rinnandes ner för kinden på henne. ”Jag hoppades på att allting skulle vara över, och så kom du tillbaka med henne… Jag vet inte vad som tog åt mig. Jag är ledsen Justin.”, utbrast hon ledsamt. Jag bet mig löst i underläppen och begrav händerna i byxfickorna. Hon drog en hand genom sitt långa hår.

”Du skulle nog inte direkt förlåta mig, det förstår jag… jag skulle inte heller göra det.”

”Jag förlåter dig.”, sa jag snabbt för att hindra henne från att prata. Hon kollade förvånat på mig med sina rödsprängda ögon. Jag nickade menandes mot henne.

”Vi kan väll glömma bort allt? Men bara på ett villkor…”, bestämde jag hårt. Hon nickade snabbt. ”Du ska reda ut det med Belle, och försöka bli vän med henne. Bara försöka åtminstone. Jag vet att hon kan vara rätt så hård, men försök.”

”Okej… om jag gör det så är vi vänner igen?”, frågade hon för att klargöra det. Jag nickade med ett litet leende.

 

 

”Ja, då är vi vänner igen. För om min flickvän inte kan acceptera dig, så vet jag inte om det skulle fungera. Jag fick nyss tillbaka henne och kan inte mista henne igen.”

”Jag förstår dig.”, sa hon snabbt och fuktade sina läppar. Jag log mjukt mot henne.

”Ska vi gå in igen? Dem andra saknar oss förmodligen?”, konstaterade jag, inte bara för att jag trodde det och för att det var kallt, utan för att jag kände att det inte var rätt mot Belle att stå här ute med Kels.

”Okej, då går vi in då.”, instämde Kelsey och log smått mot mig. Jag öppnade dörren åt henne innan jag själv gick in.

 

Belle’s Perspektiv:

Justin och Kelsey kom ingåendes i hallen, leendes båda två. Jag lade en hand på höften.

”Vart har ni varit? Varför ler ni?”, undrade jag avundsjukt. Fan. Hoppas inte Justin skulle bli arg på min svartsjuka nu, jag ville verkligen inte ha problem med honom.

”Vi pratade.”, sa Kelsey innan Justin hade hunnit svara. Instämmandes nickade han.

”Vi pratade bara babe. Oroa dig inte.”, log han milt. Jag besvarade hans leende och pressade mina läppar mot hans. Kelsey himlade med ögonen och gick sin väg.

”Vad var det där för?”, andades Justin ut när kyssen var slut. Jag höjde oskyldigt på ögonbrynen.

”Vadå? Får jag inte kyssa min pojkvän? Eller har du fortfarande känslor för Kelsey?”

”Belle, ge dig. Du vet att du är den enda, var inte så omogen.”, suckade han irriterat.

”Du har rätt, jag ber om ursäkt.”, hasplade jag snabbt ur mig, beklagandes över vad jag nyligen hade slängt ur mig. Såklart att han inte var kär i Kelsey fortfarande. Eller är han det? Han säger ju att han inte är det, jag är den enda. Men han kanske ljuger? Lägg av nu Belle!

”Kommer du eller Belle?”, kvittrade Constance lyckligt från vardagsrummet. Justin rynkade frågandes på pannan.

”Vad ska ni göra?”, frågade han snabbt. Jag log stort åt honom och drog en hand genom mitt hår, eller försökte innan jag kom på att det satt i en hästsvans.

”Hon ska fixa mina naglar.”, flinade jag med händerna upphållna vid ansiktet. Justin himlade retsamt med ögonen.

”Ha kul.”

”Det ska jag också.”, försäkrade jag honom glatt innan jag trippade upp till Constance.

 

 

Jag bet nervöst i underläppen. En hudflisa lossade och föll ner på min tunga. Justin drog upp min dörr med en suck.

”Belle, du kan inte sitta här för evigt. Du har suttit här i över 10 minuter nu! Vi måste gå in!”, röt Justin bittert. Jag knäppte tillslut upp säkerhets bältet och lämnade bilen. Jag var rädd. Det var mitt fel att Ryan dog. Bara mitt, ingen annans.

”Äntligen…”, pustade Justin ut. Jag pressade samman mina läppar med blicken på huset framför mig som vi började gå mot.

”Dem kommer döma mig…”, gnydde jag nervöst. Justin röt ilsket till.

”Belle, är det din kompis föräldrar vi ska till? Var det ditt ansvar att ta hand om Ryan?! Nej, så kan du sluta gnälla och bara hålla tyst. Du kände Ryan i några timmar, sluta vara så jävla barnslig!”, vrålade han så att ansiktet skiftade färg till en mörkröd nyans istället.

Jag tog ett nervöst steg bakåt med en rynka mellan ögonbrynen. Justin drog ett djupt andetag, ”Förlåt, men du kan faktiskt inte hålla på sådär, hans föräldrar vet knappt om dig, så dem skulle inte kunna döma dig. Du var inte ens bjuden innan jag sa att jag hade en dejt.”

”Wow… det värmer.”, muttrade jag ledsamt och vände mig om för att gå min väg.

”Belle! Nu är du barnslig!”, ropade Justin bakom mig, utan att göra en ansats till att springa fram till mig.

”Ja, det kanske jag är! Men du förstår ingenting Justin!”, skrek jag med tårar rinnandes ner för mina kinder. Varför grät jag?  En suck lämnade min mun medan tårarna kylde ner mina kinder.

”Fan!”, gormade Justin och sparkade till en sten. Jag skakade besviket på huvudet.

”Du får klara dig själv… jag måste gå på en promenad.”, fick jag hest ur mig innan jag fortsatte gå min väg. Vad hade jag gjort? Var det värt det? Nej, men jag hade fått honom att bli osams med mig, jag hade betett mig som en snorunge…

Jag andades darrigt ut, ett vitt moln samlades såfort jag andades ut. Kylan hade dragit fram då klockan var runt 8. Vart skulle jag ta vägen egentligen? Fuck Belle.

 

Justin’s Perspektiv:

”Hej Justin…”, hälsade Mrs. Butler dystert. Jag drog ett djupt andetag och besvarade hennes kram.

”Hej.”

”Skulle inte du ha med dig en dejt?”, frågade Mr. Butler med höjda ögonbryn.

”Jo, men vi… bråkade. Hon gick iväg på en promenad.”, förklarade jag mjukt.

”Du kanske borde ringa henne. Hon är inte van vid Stratford vad jag har hört av Pattie, och det börjar bli mörkt.”, tyckte han med en nick mot fönstret. Jag vred huvudet dit. Han hade rätt. Det var nästintill kolsvart där ute.

”Ja, tack, jag ska ringa henne.”, lovade jag honom och drog upp min mobil. Ett annat nummer hann ringa mig först. Jag svarade snabbt.

”Hallå?”

Åh, hej Justin, det är Constance! Belle är med mig, hon var helt frusen när hon knackade på dörren, så jag släppte in henne. Hon ligger i badet, och jag ringde dig så att du vet att hon är i tryggt förvar.”, kvittrade Constance sockersött i luren.

”Åh, tack Constance.”, pustade jag lättat ut. Hon fnittrade mjukt till i andra änden.

Det var så lite. Vi ses lite senare… för du kommer väl och hämtar upp Belle sen? Ni skulle väll på Avon Hotell?”

”Ja, jag kommer efter middagen. Men du, jag måste gå nu.”, ursäktade jag mig.

Okej, hälsa Chaz när du ser honom. Hej då.”, mumlade Constance innan hon lade på. Jag drog ner mobilen i fickan igen innan jag klev ut ur gästrummet till vardagsrummet där alla stod samlade i en klunga.

Jag fann mammas blick och staplade fram till henne mellan alla ihop tryckta, varma kroppar. Men jag ångrade mig genast då jag såg att det var Kelsey hon stod med.

”Hej Justin, kolla, Kelsey är här.”, log hon stort med blicken flackandes mellan mig och Kelsey.

”Mm, jag vet…”, grymtade jag ogillandes, sökandes efter Chaz med blicken.

”Ska du inte säga hej? Var inte oförskämd!”, väste mamma och armbågade mig hårt i revbenen.

”Aj! Ja, hej Kelsey.”, sa jag snabbt och drygt. Kelsey log smått mot mig.

”Hej på dig med Justin.”, svarade hon innan hon kollade på mamma igen. ”Vi träffades hos Chaz.”

”Jaha, då förstår jag stelnaden! Har du träffat Belle? Hon är underbar!”

”Ja, jag har gjort det minsann.”, svarade Kelsey ogillandes, som om dem pratade om kackerlackor.

”Justin, vart har du Belle egentligen?”, frågade mamma oförståendes. Jag suckade.

”Hon mådde inte bra, så hon är med Constance hos Chaz. Jag ska bara hitta honom.”, ursäktade jag mig och gick in i folk havet igen. Mamma gnydde lätt till och inledde snabbt ett annat samtalsämne med Kelsey. Jag gick runt i hela huset, sökandes efter Chaz men skymtade honom ingenstans. Vart kunde ungen ha tagit vägen? Jazmyn och Jaxon kom dock upp mot mig med språng.

”Hej Justeeen! Vet du var vi gjort idag?! Vi åkte till…”, flåsade Jazmyn med blicken på Jaxon.

”BADHUSET!”, tjoade han som avslut. Många blickar riktades mot oss, och Jaxon’s kinder sken upp i en röd nyans. Jag log stort.

 

 

”Vad roligt! Men, har ni sett Chazzy mån tro?”, frågade jag nervöst. Jazmyn drack en klunk av sin cola och nickade sedan.

”Ja, han är där ute.”, nickade hon andfått. Jag fuktade mina läppar med ett leende.

”Tack. Vi ses senare! Vi kanske kan åka skridskor imorgon?”, föreslog jag med ett höjt ögonbryn. Jazmyn utbytte en blick med Jaxon innan dem båda började hoppa omkring i en ring, leendes.

När dem inte märkte det, så smög jag iväg mot terassen. Jag klev ut i kylan, med blicken sökandes efter Chaz.

”Chaz?”, ropade jag ut över hela trädgården, tog ett steg ut på gräsmattan. Då skymtade jag en skugga i gräset. Han satt på gungan vid trädet. Jag skyndade mig dit och lade en hand på hans axel.

”Chaz?”


Vad tror ni det är med Chaz? Varför sitter han där ute? Förlåååt för att helgen har varit helt tomt på kapitel! My bad, mår skit över det!! D: Men bättre sent än aldrig va? ;) 

 

KOMMENTERA NU, VILL VETA VAD NI TROR OCH TYCKER! :D 


Kommentarer

Biebers giirl <3 skriver:

Jättebra :D<3!

Datum: 2012-09-23 - Tid: 21:40:02 -


Romina skriver:

Så himla spännande, jag undrar verkligen vad som kommer hände med Belle och Justin... ^^

Datum: 2012-09-23 - Tid: 21:46:28 -


Emelie skriver:

Sjukt bra! <3

Datum: 2012-09-23 - Tid: 21:50:59 - URL: http://bieberrstrorys.blogg.se


ebba skriver:

Jättebra! " , sökandes efter Ryan men skymtade honom ingenstans"
Bara det jag inte förstår

Datum: 2012-09-23 - Tid: 22:30:38 -


ebba skriver:

Jättebra! " , sökandes efter Ryan men skymtade honom ingenstans"
Bara det jag inte förstår

Datum: 2012-09-23 - Tid: 22:31:23 -


alwaysbieberfever.blogg.se skriver:

OMG !!<33

Datum: 2012-09-23 - Tid: 23:05:27 - URL: http://alwaysbieberfever.blogg.se


Storiestoyou skriver:

As bra!

Datum: 2012-09-23 - Tid: 23:09:13 - URL: http://www.storiestoyou.blogg.se


Mandiish skriver:

Han saknar väl Ryan antagligen?
Skitbra iaf :) kram

Datum: 2012-09-23 - Tid: 23:32:22 - URL: http://novellonedirection.devote.se


Anonym skriver:

åååh :(
JAG SAKNAR RY! :((((
CHAZ SAKNAR SÄKERT HAN ://

Datum: 2012-09-24 - Tid: 01:40:29 -


Belieber skriver:

Grymt bra!! :)
Hoppas Belle och Justin blir sams :)
Du skriver sjukt bra!!

Datum: 2012-09-24 - Tid: 14:05:54 -


Evelina skriver:

Super bra!

Datum: 2012-09-24 - Tid: 15:39:31 -


Anonym skriver:

OMG meeera mera mera meer!

Datum: 2012-09-24 - Tid: 16:30:38 -


Emma skriver:

Känner ingen kärlek, tycker de bråkar allt för ofta, och att justin skriker och fräser åt belle rätt mycket.. de verkar mer som vänner än ett par.. :/
Men tycker du skriver jätte bra, så ta inte illa upp

Datum: 2012-09-24 - Tid: 16:40:39 -


R2L skriver:

Tack! Men jag la din blogg som favoriter och jag ska börja läsa den så fort du börjar med en ny novell, kommer du göra de? :P

Datum: 2012-09-24 - Tid: 19:47:55 - URL: http://reasontolove.blogg.se


Anonym skriver:

OMG meeeer !!! Snälla kan det inte typ vara lite att en kille i kanada (justins barndoms kompis) typ stöter på belle och Justin Bara blr mer och mer svart sjuk, men han ignorerar kelsey för att få tillbaka belle.... Men bara det blir bra sen! För älskar verkligen jelle !! <333 ÄLSKRA NOVELLEN. <33333333

Datum: 2012-09-24 - Tid: 19:55:41 -


lovisa skriver:

OMG meeeer !!! Snälla kan det inte typ vara lite att en kille i kanada (justins barndoms kompis) typ stöter på belle och Justin Bara blr mer och mer svart sjuk, men han ignorerar kelsey för att få tillbaka belle.... Men bara det blir bra sen! För älskar verkligen jelle !! <333 ÄLSKRA NOVELLEN. <33333333

Datum: 2012-09-24 - Tid: 19:56:19 -


Anonym skriver:

OMG meeeer !!! Snälla kan det inte typ vara lite att en kille i kanada (justins barndoms kompis) typ stöter på belle och Justin Bara blr mer och mer svart sjuk, men han ignorerar kelsey för att få tillbaka belle.... Men bara det blir bra sen! För älskar verkligen jelle !! <33

Datum: 2012-09-24 - Tid: 19:56:49 -


Amanda skriver:

Sååååååå bra!!!
Snälla, Belle och Justin får inte göra slut!
Din novell är grym!

Datum: 2012-09-25 - Tid: 15:23:08 -


Ditt namn:

E-post: (privat)

URL:

Din kommentar:




Trackback