”Du ska få se.”, flinade hon och gick ut med mig i släptåg. Justin la en beskyddande hand på min midja så fort jag hade kommit ut i hallen. Chaz slog upp dörren till personen som stod där bakom, och Justin släppte snabbt taget om min midja.

”Kelsey?”, flämtade Justin förvånat. Tjejen som stod i dörröppningen fuktade snabbt sina läppar.

”Hej Justin.” 

”Vem är det där?”, frågade jag Justin som stod helt paralyserad, precis som denne Kelsey. Justin spände blicken i Chaz och spände käken.

”Chaz, jag skulle vilja  utbyta ett par ord med dig.”, muttrade han stelt. Chaz gick genant med Justin in i köket. Jag hörde smått av vad dem sade.

”Visste du att hon skulle komma?! Bjöd du hit henne? Belle då för Guds skull!”

”Justin, du har inte direkt känslor kvar för Kels, ta det lugnt…”

”Nej, men det blir nog jobbigare för Belle än vad det blir för mig! Chaz din idiot.”

”Du vet, hon och Ryan var ihop ett tag. Han skulle vilja ha henne här.”

”Jaja, whatever.”

Den så kallade Kelsey granskade min outfit, jag gjorde detsamma med henne. Svarta pumps, svarta Jeans och en ljusrosa tröja. Wow, vi var nästan identiska… Justin och Chaz kom tillbaka in till hallen. Constance stod med stora ögon mot honom.

”Så, ska vi dricka den varma chokladen innan den blir kall?”, tyckte hon bittert.

”Jo, jo visst.”, nickade Chaz. Han tog vänligt emot Kelsey’s jacka, som han hängde upp bredvid min.

”Ett ex?”, mumlade jag diskret till Justin medan vi vandrade in i vardagsrummet.

”Nej, inte direkt. Kom.”, ville han. Jag gick med honom in i Mr. Somer’s kontor, där Justin slog sig ner i soffan med mig i sin famn.

”Kelsey och jag har en del bakgrund. Jag orkar inte ljuga och säga att det inte är något med henne. Jag var kär i henne när jag var… tja, det var väll 4 år sedan? Vi var aldrig tillsammans, men jag hade en grej för henne. Men allt det är över nu Belle, jag älskar dig.”

”Och jag dig.”, mumlade jag och pressade mina läppar mot hans i en mjuk kyss. Han pressade mitt huvud hårdare mot hans egna. Jag särade på läpparna för att låta hans mjuka tunga glida ner i hans mun. Han drog av mig min tröja i mitten av kyssen, men då var allt tvungen att förstöras.

”Justin? Belle? Vi ska dricka nu!”, tjoade Constance från andra sidan dörren. Justin suckade djupt.

”Okej!”

”Fan.”, muttrade jag besviket medan jag drog på mig min tröja igen. Justin nickade.

”Alltid någon som ska störa.”, inflikade han tröttsamt. Jag kramade mjukt om hans hand med ett leende.

”Ja. Men vi klarar oss nog. Ska vi bo hos din mormor och morfar?”, frågade jag mjukt med en hand på hans bröstkorg. Ett stort flin spreds på hans läppar.

”Nej, mitt pojkrum är för litet. Jag har hyrt ett hotellrum…”, svarade han mystiskt.

Jag pressade mina läppar mot hans i en snabb kyss. ”Bra, då fortsätter vi väll där.”

Hand i hand gick vi ut till vardagsrummet där alla satt med varsin kopp choklad. Det låg en stel tystnad placerad utöver rummet. Jag hoppades på att dem skulle prata, och att jag och Justin bara kunde slå oss ner för att glida in i samtalen. Constance verkade bli galen på tystnaden då hon satt och drog i sitt blonda hår hela tiden.

”Ska vi kolla på Grease?”, föreslog hon mjukt. Kelsey mötte min blick, men vek lika snabbt undan den.

”Visst.”, tyckte Justin och la en arm runt mina axlar. Kelsey svalde hårt, men nickade. Constance hummade lyckligt till och försvann bakom Chaz för att fixa med DVD:n.

”När ska vi åka till Ryan?”, frågade Kelsey snabbt. Justin stelnade till, men sade inget.

”Om 3 timmar. Deras föräldrar tar emot andra folk nu, släkt och vänner får komma på middag ikväll.”, upplyste Chaz oss. Justin svalde hårt, med en tom blick på tv:n.

”Babe?”, mumlade jag mot hans hals för att fånga hans uppmärksamhet. ”Tänk inte på det. Vi har det bra här och nu.”

”Mhm…”, svarade han med ett litet leende, som jag bara var tvungen att besvara.

Kelsey drog ett djupt andetag på Chaz och höjde lätt på ögonbrynen, ”Toa?”

”Det står WC på dörren.”, kvittrade Constance som hade stuckit upp huvudet bakom soffan. Hon hade äntligen fått upp menyn åtminstone.

”Vänta.”, sa jag snabbt till Justin och gick sedan efter Kelsey. Hon märkte det och snodde runt.

”Vad vill du, Belle?”, frustade hon irriterat. Jag pressade samman mina läppar.

”Kan du sluta vara en sån liten svartsjuk bitch och inse att Justin är min? Han gillar inte ens dig längre, så sluta tråna efter honom.”, röt jag surt, överraskade över att bli så arg på någon jag knappt känner.

”Och du tror att han gillar dig? Du är bara bottenskrapet. Vet du varför jag inte tog Justin som liten? För jag väntade. Att han skulle få någon annan att älska så att jag kunde ta tillbaka honom. Det rätta tillfället är här.”

”Nej det är det inte.”, sa Justin bakom mig innan jag hade hunnit öppna munnen. Kelsey’s mun föll vidöppen. Hon skakade lätt på huvudet medan hon drog bak en hårslinga bakom örat.

”Justin, det är inte som det låter. Jag skämtade bara.”, andades hon nervöst fram.

”Ja, vi säger väll så. Belle är min tjej. Min. Jag kommer aldrig i hela helvetet gå tillbaka till dig. Så snälla, respektera att jag älskar någon annan nu Kels.”, väste Justin mellan sammanbitna tänder. Jag spände blicken i Kelsey, i väntan på bekräftelse.

”Visst.”, muttrade hon uppgivet innan hon försvann in på toaletten. Tyngden från mina axlar lyfte.

”Äntligen.”, pustade jag lättat ut. Justin pressade sina läppar mot min panna.

”Jag älskar dig. Ingen annan. Kom ihåg det, vad folk än säger så är det alltid du.”

”Jag vet.”, fick jag hest ur mig. Justin nickade stelt och föste mig sedan in i vardagsrummet igen, där Constance och Chaz satt och väntade.

”Kan vi börja eller?”, undrade Constance uttråkat. Jag sneglade på Justin innan jag nickade.

”Ja, Kelsey kommer nog ta ett tag på sig där inne.”, trodde jag och lutade mig tillbaka i Justin’s omfamning.

Justin’s Perspektiv:

Kelsey var här. Belle var här. Kelsey älskade mig fortfarande. Belle älskar mig. Jag älskar Belle. Varför var Kelsey tvungen att komma hit? Fine, Ryan och hon hade haft något, men hon kunde väll åtminstone väntat tills begravningen med att överraska mig. En irriterad suck flög ur min mun, vilket gjorde Constance minst lika irriterad som sucken hade varit.

”Tyyst!”, väste hon surt. Jag himlade lätt med ögonen och kollade mot Olivia Newton-John och John Travolta, som sjöng You are the one that I want för full hals.

Belle halvsov på min axel, med halvslutna ögon. Jag log stort åt hennes mjuka blick mot tv:n. Tillslut orkade hennes ögonlock inte längre, utan sjönk ner i djup sömn. Jag drack upp det sista av min choklad som jag sedan ställde tillbaka på bordet. Kelsey satt och bet på sina naglar av nervositet. Ännu en suck lämnade min mun, och ännu ett ”Tyst!” lämnade Constance’s. Belle sov tungt mot mitt bröst, så jag bestämde mig för att göra som hon, försöka sova.

”Justin? Öhm… vi ska äta. Fiskpinnar och makaroner.”, viskade Belle mot min kind. Hon var vaken. Jag sov fortfarande. Eller, nu var jag ju ioförsig vaken. Långsamt slog jag upp mina ögon för att kunna möta Belle’s chokladbruna blick. Ett stort leende tog plats på mina läppar.

”Hej.”, hälsade jag med tjock röst. Hon himlade med ögonen och hjälpte mig upp ur soffan.

”Kom igen big boy, vi ska äta.”

”Jag hörde det första gången, lil’ girl.”, retades jag med ett stort flin på läpparna.

”Ha-ha, dying over here. Kan du se det?”, skrattade Belle med ett sting Ironi i rösten.

”Jag känner att jag inte pratat så värst mycket sen olyckan, jag måste ju gottgöra dig älskling.”, skrattade jag innan jag pressade mina läppar mot hennes i en mjuk, passionerad, torr kyss. Hon kramade om min kropp, men vi blev avbrutna. Såklart.

”Jag skulle gå och säga till er, Constance och Chaz tyckte ni tog för mycket tid på er.”, pep Kelsey nervöst. Jag avbröt kyssen med Belle för att kunna kolla mot Kelsey som blygt kollade ner på sina fingrar.

”Tack Kels. Då vet vi.”, grumlade jag ointresserad. Hon vände sig om för att återigen gå in i köket, fast nu med oss i hälen.

”Äntligen!”

”Jag svälter här! Nu äter vi!”, tjoade Chaz’s och började lassa på mat på sin tallrik. Jag brast ut i skratt. Det här är något jag måste ta vara på. Ryan skulle inte vilja ha mig sitta och deppa. Jag måste släppa taget. Men det är svårt. Han var min bästa vän.

”Justin? Ska du ha Sallad eller?”, grymtade Chaz med salladskålen räckt över mot mig. Jag tog glatt emot den med ett leende.

”Tack Chazzy.”, log jag och la upp en hög sallad på min tallrik. Belle log mjukt mot mig, Constance, Chaz och faktiskt Kelsey.

”Jag fick en idé förut…”, började Belle genant. Jag och Chaz lyssnade lyhört, ”Jo, jag kände inte Ryan så bra, men ni gjorde det, och säkert flera andra. Så… ni kanske skulle kunna göra en minnesplats för honom, utanför hockey-salen i eran skola?”

”Det låter toppen.”, flämtade Chaz med en halv fiskpinne på gaffeln. Jag nickade instämmande. Belle, som knappt kände Ryan.. wow. Han skulle ha varit glad. Eller det skulle han nog inte. Eller jag menar, vi skulle inte behöva det om han inte vore… död.

”När fortsätter Rättegången mot den där Justin? Eller är den slut?”, suckade Constance. Belle fuktade sina läppar.

”Vi kommer fortsätta när jag är tillbaka. För tillfället är han fri, fast med fotboja.”

”Åh, okej. Hoppas dem sätter dit den jäveln. Ursäkta.”, röt Constance ilsket. Jag fnittrade till. Jag, Justin Bieber, fnittrade? Alla blickar vändes mot mig och mina kinder hettade till.

”Förlåt, jag tänkte på ett skämt… öh… Belle berättade på planet. Om en fisk.”, ljög jag och armbågade Belle lätt i revbenen för att få henne att hänga med.

”Ja, just det.”, sa hon snabbt med ett leende. Chaz höjde lätt på ena ögonbrynet, utbytte en skeptisk blick med Kelsey.
”Berätta skämtet nu då.”, tyckte Chaz och lutade sig tillbaka i sin stol. Belle bet sig löst i underläppen.

”Öh…”, pep hon nervöst. Som tur var började min mobil ringa för att störa. 

Vem ringer Justin tror ni? Inte så långt... åh, SORRY FÖR DET, OCH FÖR ATT DET ÄR SENT! D: 

Men kommentera nu så får ni ett längre kapitel imorgon förhoppningsvis! <3