KAPITEL 68-. I LIKE HER



Previously: ”Okej, men Kenny? Jag och Belle ska… äta.”, harklade Justin sig. Jag rynkade oförstående på pannan. Han log stort och blinkade med ögat åt mig. Jag himlade trött med ögonen.

”Okej Bieber, vi hörs. Hej då Belle.”, skrattade Kenny i andra änden. Det pep till, och samtalet var slut.

”Vad ska vi äta? Vi åt nyss?”, antydde jag med ett höjt ögonbryn. Justin flinade.

”Men vi har inte ätit… varandra.”, svarade han sexigt. Jag brast ut i gapskratt och lät hans läppar tysta mig.


 

Vinden susade förbi genom mitt öppna fönster. Justin trummade på ratten medan The Beatles spelades med högsta volym på stereon. Jag drog ett djupt andetag av den svala luften. Min skjorta var lite tunn för att vara  i Kanada med, då det var runt… vadå? 14 grader här uppe. Redan…

Mitt i mina tankar plingade Justin’s mobil till. Han sneglade på mig med ett leende.

”Kan du kolla vad det står babe?”, frågade han mjukt. Med en suck drog jag upp hans mobil och klickade upp sms:et.

 

Från: Pappa

Hej Kiddo! Ni måste vara påväg va? Är ni hungriga? Jazzy och Jaxon svälter snart, så jag gör Tacos. Blir det bra? Jag har fixat gästrummet till er också. Erin är iväg i Atlanta över helgen, så vi följer med er till Stratford imorgon. Aja, vi ses snart grabben!:) Kram, pappa.

 

Rabblade jag högt upp. Justin nickade, samt fuktade sina läppar.

”Svara att vi kan äta lite, och att det blir bra.”, beordrade Justin mig. Jag knappade lydigt in ett svar till Jeremy innan jag lade ner mobilen mellan sätena igen.

”Så… dina syskon. Hur är dem?”, frågade jag för att bryta den, inte stela, men pinsamma tystnaden mellan oss.

”Jazmyn är galen i äldre tjejer. Hon älskar att leka med sina Barbie Dockor, och älskar att kolla på film. Hon är rätt blyg i början, men så fort du lär känna henne så blir hon som vanligt.”, började han med Jazmyn. ”Jaxon däremot... han är sprallig som en apa. Han gillar att kramas och skratta. Att vara i hans koja är typ det enda han gör…”

”Det verkar vara bra.”,  chansade jag hoppfullt. Han kramade stöttande till min hand.

”Det kommer gå toppen Belle.”, lovade han och parkerade utanför ett ljusgrönt hus. Mina ögon reste sig och jag granskade det magiska huset. Justin drog ett lättat andetag. ”Framme.”

Med skakiga steg gick jag ur bilen, utan att slita blicken från huset. På ovanvåningen såg man Jeremy’s glada nunna, han höll i Jaxon som såg minst lika glad ut när Justin klev ut ur bilen. Justin’s läppar formade sig till ett perfekt leende och han kramade om min hand.

”Kom igen nu älskling, allt kommer gå bra har jag ju sagt.”, upprepade han. Jag drog ett djupt andetag, kände hur gåshuden knottrade sig på min hud. Jag borde ha tagit på mig en jacka… Vi gick upp för verandan och knackade på dörren. Jeremy öppnade med ens och Justin flög in i hans omfamning.

”Pappa. Åh, jag har saknat dig.”, mumlade Justin mjukt mot Jeremy’s axel.

”Jag har saknat dig också.”, svarade han och så stod dem bara där ett bra tag och kramades, men jag förstod dem.

När dem äntligen släppte taget så granskade Jeremy mig från topp till tå med ett stort leende lekandes på läpparna. ”Belle?”

”Ja, hej Mr. Bieber.”, hälsade jag med ett snett, nervöst leende. Han skakade på huvudet.

”Kalla mig inte Mr. Bieber, kalla mig Jeremy. Välkommen.”, log han tillbaka innan han drog in mig i en omfamning. Jag besvarade den nervöst för att sedan gå tillbaka till min trygga plats bredvid Justin, som precis skulle öppna sin mun för att säga något då en gäll röst skriade hans namn.

”Justeeeeen!”, skrek, förmodligen, Jazmyn som kom utspringandes mot Justin. Justin greppade tag om hennes lilla kropp i sin omfamning. I ögonvrån såg jag hur Jaxon kom utgåendes med osäkra steg.

 

 

”Hej Jazzy! Åh, jag har saknat dig så mycket!”, gosade Justin. Jazzy fnittrade till.

”Jag har saknat dig också. Kolla, jag har tappat en tand!”, var hon exalterad över att få visa. Justin kollade in i hennes mun där hon pekade med stora, glänsande ögon. Hans leende som han hade nu kunde inte slå något annat jag någonsin sett.

”Wow! Du är en stor flicka nu Jazzy! 2 år?”, retades Justin med två fingrar upphållna. Jazmyn skriade glatt till och skakade snabbt på huvudet så att hennes bruna, vackra hår studsade kring hennes rosensköra, baby kinder.

”3 Justin!”, tjoade hon lyckligt med tre fingrar uppräckta i luften. Justin kippade efter andan.

”Va? Tre! Har du blivit så stor?!”, skämtade han med ett lyckligt tonfall. Jazmyn nickade.

”Giraffen säger att jag är… pappa?”, bad Jazmyn Jeremy att förklara. Giraffen?

”1 meter och 24 centimeter säger den.”, svarade Jeremy åt Jazmyn som log stort.

”Wow! Förra gången var det… 18 centimeter!”, sa Justin förvånat till Jazmyn. Jag log stort åt allt dem sa utan att lägga märke till Jaxon som hade kommit fram till mig, med armarna uppsträckta som tecken på att han ville att jag skulle lyfta upp honom. Försiktigt böjde jag mig ner för att lyfta upp hans lilla, mjuka, varma kropp i min kalla omfamning. Han kollade mig djupt in i ögonen länge tills Jeremy avbröt våran kontakt.

”Han brukar aldrig vilja komma upp så snabbt.”, förklarade han för mig med ett leende.

”Oj… hoppas det var Okej? Han.. jag… erm…”, började jag nervöst, rädd för att ha gjort fel. Jag kanske inte fick ta upp Jaxon? Jeremy kanske trodde jag skulle tappa honom eller något. Att vara förälder kan vara rätt… pressande har jag hört.

”Nej då. Han skriker inte, så du gjorde nog helt rätt. Faktum är att du gjorde mer än rätt, kolla.”

Jag kollade ner på Jaxon’s ansikte, som låg placerat mellan min överarm och mitt bröst i omfamningen. Hans ögonlock var mjukt stängda, och lätta snarkningar lämnade hans mun. Ett stort leende spreds på mina läppar. ”Han somnade.”

”Ja, det gjorde han. Jazmyn gick med Justin till baksidan, så du kanske kan gå upp och lägga Jaxon i sin säng om du vill? På övervåningen, det står hans namn på dörren.”, förklarade Jeremy glatt. Jag hade tänkt invända, men han hade redan gått sin väg till baksidan innan jag hade hunnit göra något.

Med osäkra steg gick jag in i det stora huset. Det doftade… hemvänligt. Inte medel som det gjorde hemma hos oss. Jag gick mot den stora träd trappan som jag genast började gå upp för. Jaxon gnydde lätt till, så min blick fördes direkt till honom. Han försökte bara vrida på sig. Då borde jag kanske skynda mig… Jag gick med snabbade steg in i hans rum, som var ljusgrönt, med en stor, blå flece matta med en massa bilar på. Det hängde tavlor på saker Jazmyn hade ritat till honom, bilder på hela familjen, och bara Justin och Jaxon. Ett stort fönster skötte ut till bakgården. Jag gick fram till hans spjällsäng för att lägga ner honom och gick sedan till fönstret.

Justin och Jazmyn satt vid en liten koja på bakgården. Jeremy stod och pratade i telefon vid andra änden av gräsplanen. Ett stort leende lekte sig fram på mina läppar, så jag lämnade rummet med en försiktig duns. När jag kom ner till bakgården kollade Jazmyn dömandes upp på mig. Hon pressade samman sina ljusrosa läppar, jag trodde seriöst att hon skulle börja skrika på mig.

”Gillar du Barbie?”, frågade hon kort, som om detta vore ett förhör. Jag nickade.

”Om jag gör. Barbie, Ken,… och alla dem.”

”Gillar du Disney Prinsessor då?”, fortsatte hon med armarna slappt hängande längs sidan på sin lilla kropp.

”Jag älskar Disney Prinsessor. Jag gillar Törnrosa mest.”, försäkrade jag henne.

”Bra… och sist…”, hummade hon undrandes. ”Gillar du att baka? Tårta, muffins..”

”Jag älskar att baka. Min hemliga ingrediens? En tesked mer socker.”, viskade jag lurt till henne. Hon skrattade lyckligt till och fattade tag om min hand för att dra med mig till Justin som satt med mobilen i handen.

”Justin!”, pep Jazmyn irriterat över att han höll på med mobilen. Justin lät mobilen glida ner i fickan och kollade sedan upp på oss två.

”Vad är det?”, suckade han trött, men log fortfarande. Jazmyn stampade stolt i marken.

”Jag älskar henne. Hon gillar Barbie, Disney Prinsessor och kan baka. Du får behålla henne.”, tyckte Jazmyn lyckligt och kramade om min arm. Jag log stolt mot Justin som fuktade sina läppar.

 

 

”Well…”, började han hummandes, ”jag hade tänkt behålla henne ändå.”, skrattade han och reste sig upp för att pressa sina mjuka läppar mot mina i en blöt kyss.

Jazmyn slog händerna över ögonen. ”Euw! Pappa, Justin pussar på min kompis!” Jeremy kom skrattandes gåendes mot oss med en dömande blick mot mig och Justin.

”Nej, nej, inga kyssar på Prinsessan Jazmyn’s mark.”, brummade han ironiskt. Jag skrattade lyckligt, lutad mot Justin’s axel.

”Ska vi käka då? Maten står på bordet.”, meddelade han glatt. Jazmyn fattade återigen tag om min hand och började springa med sina små, knubbiga ben in mot huset. När vi kom in i matsalen slogs jag av Taco lukten i ansiktet.

”Mat!”, skriade Jazmyn, men jag la en hand på hennes mun. Hon rynkade på pannan.

”Jaxon.”, förklarade jag och pekade uppåt. Hon nickade innan hon gick och slog sig ner på sin ljusrosa stol, prydd med små diamanter. Hon var bara för söt… Justin och Jeremy kom inlunkande bara någon sekund efter oss. Justin slog sig ner bredvid mig, med en kyss på min kind.

”Nu äter vi.”, tyckte han och började ta åt sig av all mat. Jag och Jazmyn utbytte varsin lycklig blick med varandra.

 

 

 

”Hur tycker du det har gått då?”, frågade jag Justin när jag utmattat slog mig ner i soffan bredvid honom. Han la en hand på mitt lår och log.

”Jag tycker du har skött dig… dåligt. Jaxon klagade på att han svettades.”, retades Justin. Jag himlade med ögonen åt hans torra försök i att skrämma mig.

”Jag tycker i alla fall att det gick bra.”, skröt jag och slängde lät med håret över axeln. Justin log stort och kollade ut genom fönstret. Solen hade börjat gå ner, vinden ven hårt till utanför.

”Imorgon gäller det… då ska vi träffa Ryan’s föräldrar.”, mumlade Justin bekymrat.

”Är det inte på fredag?”, undrade jag mjukt. Justin bet sig löst i underläppen och grymtade till.

”Själva begravningen jo, men i Canada åker man alltid till familjen som har mist sin nära en dag innan begravningen med någon sorts present, för att visa att man är ledsen.”

”Vad ska vi ge dem då?”, mumlade jag och lutade mitt huvud mot hans varma axel.

”Jag hade tänkt mig… det kanske är töntigt, men hans lagtröja. Han tog med den till oss i Los Angeles. Dödsförklarings männen tog med sig allt, men jag lirkade ner tröjan i min ficka…”, förselog Justin dystert. Jag kysste honom mjukt på halsen.

”Det kommer blir bra Justin. Ryan skulle nog vilja ha dig glad.”

”Ja… men det är svårt. Svårt att låtsas vara glad hela tiden.”, muttrade han ledsamt.

”Jag förstår det, men du får försöka för Ryan’s skull.”, tyckte jag ärligt. Justin nickade. Han drog ett djupt andetag och kollade djupt ner i mina ögon. Jag la en hand på hans kind och smekte hans kindben med min tumme.

”Du, jag går och tar en dusch, sen går vi och lägger oss. Det blir en lång dag imorgon.”, sa jag lent och reste mig slött upp ur den alldeles bekväma soffan. Justin nickade lätt åt mina ord.

Jag gick upp för trappan och in i gästrummet, där jag fortsatte in i vårat badrum. När jag hade låst dörren så drog jag av mig mina kläder och hoppade in i dusch kabinen där det varma vattnet slog ner på kakelväggen. Tårarna började rinna. Allt var så typiskt. Hade jag inte gått med på att vi skulle åkt och badat med Claire, och om den där damen inte hade blivit uppäten så skulle Ryan inte varit med Claire den kvällen och han skulle vara här. Med oss. Jag snörvlade till och gjorde det sista innan jag avslutade duschen och vred av vattnet. Justin hade lagt fram två handdukar, våra tandborstar, samt necessärer så jag började genast borsta tänderna med håret och kroppen inlindade i handdukar.

”Belle? Kan du öppna? Jag behöver duscha.”, ropade Justin från rummet. Jag vred upp låset, trodde jag skulle möta en påklädd Justin, men där stod han spritt språngandes naken. Löddret av tandkrämen åkte ner på hakan av chock, så jag sköljde ur munnen för att kunna tala.

”Jag trodde du skulle ha kläder på dig.”, mumlade jag och gick ut i rummet för att hämta en ny handduk till honom. Han skrattade ljuvligt.

”Du har sett mig naken, det är ingen big deal Belle.”, spann Justin, men virade handduken jag räckt honom runt midjan ändå. Jag drog upp min pyjamas medan jag nickade.

”Ja, men vi är hos din pappa Justin.”

”Strunt i det, han har väll sett mig naken också.” Okej, nu föll min haka stort.

”Justin?! Har du gått runt naken här? I den här åldern?!”, skriade jag lågt. Det var hans pappa, men Justin är för guds skull 17 år gammal!

”Jag skojade! Du skulle sett din min!”, skrattade han och försvann snabbt in på badrummet för att rymma undan min handduks attack. Jag himlade med ögonen efter honom. Snabbt drog jag på mig pyjamasen, flätade mitt hår och bosatte mig sedan i sängen.

När Justin äntligen hade kommit ut från badrummet, klätt på sig något, kysst mig, släckt lampan och somnat så vågade jag tända igen för att ligga och stirra på brevet från farmor. Till sist bestämde jag mig. Jag öppnade det.


Yeah! Dem är i Canadaaaa :D Vad kommer hända tror ni? Vad står i brevet egentligen? Kommentera mycket nu, och då menar jag MYCKET, mer än förra!

Skulle bli superglad då, och kanske få upp ett till ikväll?

Kommentera nu då! :D


Kommentarer

Fanny <3 skriver:

OMG! Undrar vad som står!!! :OOOO MÅSTE VETA!!!!!

Datum: 2012-09-18 - Tid: 20:56:10 -


Anonym skriver:

Ingen kommenterar, mobbad eller?

Datum: 2012-09-18 - Tid: 20:56:28 -


Anonym skriver:

Du är bäst!!!! :D Lyssna in på jävla Anonym... -.-

Datum: 2012-09-18 - Tid: 20:56:51 -


Emelie skriver:

Sjukt bra!! <3

Datum: 2012-09-18 - Tid: 21:08:21 - URL: http://bieberrstrorys.blogg.se


Emmy skriver:

Wooah, meeera :)))

Datum: 2012-09-18 - Tid: 21:09:22 -


ellen skriver:

Naweee Jaxon och Jazzyyy.. dead. <3
MERAA!

Datum: 2012-09-18 - Tid: 21:12:42 -


moa skriver:

anonym, gå och dö.
suuuper bra LIIIIIIV! älskar novellen! ska få min mobil att älska att kommentera också xD <3

Datum: 2012-09-18 - Tid: 21:12:50 - URL: http://justinnovells.webblogg.se


Anonym skriver:

Ååååååå AWESOME WORK!! meeeeeeeeeeeeer nuuuuuuuu!!!!

Datum: 2012-09-18 - Tid: 21:24:04 -


Becka skriver:

Grymt bra!

Datum: 2012-09-18 - Tid: 21:25:17 - URL: http://beckagoesrandom.blogg.se


Nicole skriver:

BÄST! :D du är jätte duktig :)

Datum: 2012-09-18 - Tid: 21:35:52 -


JenniferSahlin skriver:

Damn, DU ÄR SÅ BRA!!!

Datum: 2012-09-18 - Tid: 21:43:29 -


Evelina skriver:

Super bra! Hoppas nästa kommer snabbt för jag kan inte vänta!

Datum: 2012-09-18 - Tid: 22:00:55 -


alwaysbieberfever.blogg.se skriver:

ÄLSKAAARRR!!!!<33333

Datum: 2012-09-18 - Tid: 22:00:58 - URL: http://alwaysbieberfever.blogg.se


Anonym skriver:

Awesoooome !

Datum: 2012-09-18 - Tid: 22:03:39 -


Belieber skriver:

Grymt!!! Som alltid!!
Nästa kapitel inom kort, snälla ? :')
Du skriver sjukt bra!!

Datum: 2012-09-18 - Tid: 22:19:49 -


Me+You 'Imma tell you one time. <3 skriver:

asbra! <3

Datum: 2012-09-18 - Tid: 22:36:14 - URL: http://MyOneDStorys.blogg.se


Romina skriver:

Superbra!
Undrar verkligen vad som står i brevet. ;D

Datum: 2012-09-19 - Tid: 14:11:22 -


Mandiish<3 skriver:

Riktigt bra<3 lyssna nt på anonym, du får sjukt mkt kommentarer<33

Datum: 2012-09-19 - Tid: 14:46:11 - URL: http://www.novellonedirection.devote.se


emma skriver:

superduper bra!!!!!!

Datum: 2012-09-19 - Tid: 14:50:40 -


julia skriver:

AWESOME!

Datum: 2012-09-19 - Tid: 15:03:49 - URL: http://purplemonster.blogg.se


Nellie skriver:

Jätte bra verkligen, läste ikapp alla kapitel igår och idag:) superbare novell:)

Datum: 2012-09-19 - Tid: 17:13:21 -


Maja skriver:

Superbra! :)

Datum: 2012-09-19 - Tid: 17:19:12 -


Amanda skriver:

Super bra!
Du skriver såååååå bra!!
Hoppas Justin och Belle koller vara tillsammans hela tiden!!
Du skriver grymt bra!
Kram

Datum: 2012-09-19 - Tid: 19:23:04 -


Matilda skriver:

Så sjukt bra!!! Kan inte vänta på nästa!!

Datum: 2012-09-19 - Tid: 20:01:15 -


Storiestoyou skriver:

It's awesome!:D

Datum: 2012-09-19 - Tid: 20:48:34 - URL: http://www.storiestoyou.blogg.se


Nilsson skriver:

Mer mer mer!!!
Jag kan inte vänta tills nästa kommer!
Undrar vad som står där! Måste veta!!!
Du är bäst!
Kram<3:)

Datum: 2012-09-19 - Tid: 21:53:13 -


Emma skriver:

Tycker du är jätte bra på att skriva. Men för att vara ärlig, så känner jag inte att de gillar varandra speciellt mycket? vet inte varför men får en känsla av att de typ inte är så mycket kärlek? Svårt att förklara :S Ta inte illa upp av denna kommentar, Älskar hur du skriver<3 men de är något som gör att jag inte tycker de är så mkt känslor kan man säga?<3

Datum: 2012-09-19 - Tid: 22:01:33 -


Ditt namn:

E-post: (privat)

URL:

Din kommentar:




Trackback