Previously:Jag blev klar strax innan Pattie, och betalade detta själv. Det kändes som om jag rånade Justin annars.

”Du vart jätte fin!”, tjöt Pattie in i mitt öra när vi hade lämnat salongen. Jag kramade om hennes arm som tack.

”Du med!”, ropade jag tillbaka för att överrösta allt surr omkring oss. Hon pekade hit och dit tills hennes mobil började ringa. Jag kollade ner på mina fötter och var helt inne i min egna lilla värld, så jag märkte inte hur jag helt plötsligt gick in i någon.

”Hur gick det?”, utbrast killen med stora ögon. Han var definitiv härifrån, och han var definitivt söt.

Pattie hade inte haft tiden att följa mig till hotellet, så den trevliga killen, vilket namn jag fick veta var Dimitri, hade erbjudit sig att bli min eskort då han visste vägen.

”Är det säkert att det gick bra? Du har en liten bula där.”, skämtade han och petade mig på pannan. Det gjorde ganska ont, men annars var väll allt lugnt.

”Ja, det är ju jag som ska fråga dig! Jag gick ju i alla fall in i dig, så, gick det bra?”

”Ja, det gick bra, tack för att du frågar.”, skrattade han mjukt. Hans svarta hårt glänste i soljuset, detsamma med hans solkyssta hud. Han måste ha varit här länge. Eller någon annanstans, inte här bara. Han fuktade sina röda läppar, som förmodligen hade blivit så röda av att han fuktat dem för mycket. Ett leende uppstod på hans läppar.

”Jag känner igen dig… är inte du typ någon kändis?”, frågade han helt plötsligt. Jag skakade på huvudet.

”Nej, inte direkt. Jag är Belle Chandler, Justin Biebers flickvän.”

”Jaha, så det är därifrån jag känner igen dig. Alla skvallertidningar om Justin Bieber. Min lillasyster, Colette, älskar Justin Bieber så det blir mycket sånt hemma.”

”Mhm… vart bor du? Hur gammal är du egentligen Dimitri?”, kastade jag nyfiket ur mig. Han skrattade hest.

”Jag bor i Chicago och är 20 år gammal. Så nu vet du. Och bara så du vet, så försöker jag inte  flörta med dig.”, upplyste han mig med ett snett leende. Jag himlade med ögonen och drog en hand genom mitt hår. Mina handleder hade svullnat upp och började svida av alla påsar som hängde och skrapade mot de, men jag bet ihop.

”Okey. Tja, det var väll bra för mig och veta antar jag?”, skrattade jag milt. Han nickade och drog en hand över sin svettiga nacke. ”Vill du ta en glass?”

”Sure. Det är rätt varmt här såhär års. Eller, kom hit på sommaren så är det värre.”, pustade han ut och började gå mot glass kiosken. Jag gick sakta efter honom, då mina ben värkte. Jag ville egentligen bara komma tillbaka till hotellet, men fick stå ut ett litet tag till.

”När ska du tillbaka till din kille då?”, frågade Dimitri och räckte över min glass. Jag slickade på den.

”Såfort detta är uppätet… jag ska ta ett bad, läsa en bok, och sen är det showtime.”, pustade jag trött ut.

”Jag vet.”, sa han kort. Jag höjde lätt på ögonbrynen. Vad menade han?

”Vadå ’jag vet’?”, flämtade jag frågandes. Han skrattade mjukt och lade en hand på sin kind.

”Min syster ska dit med sina kompisar. Det är därför jag är i Peru. Dem fick bara åka med om jag åkte med, så jag var en snäll storebror och ställde upp för henne.”

”Naww… snällt.”, mumlade jag med glassen mot munnen. Han skrattade till och skakade på huvudet då hans blick frös till på en punk utanför glassbaren. ”Vad är det Dimitri?”

”Jag tror du borde gå hem… Paparazzis.”, harklade han sig med en diskret pekning mot en buske. Jag himlade med ögonen och nickade.

”Ja, det borde jag nog. Det var trevligt att träffas. Ha det roligt här… hej då.”, hasplade jag snabbt ur mig för att så snabbt som möjligt ta mig därifrån. Med snabba steg gick jag ut på trottoaren och började gå, då jag kom på att Dimitri skulle ha följt mig till Hotellet. Jag kom inte ens ihåg vart det låg…

”Belle! Åh, vi har varit så oroliga. Du var borta i över 5 timmar!”, tjöt Pattie när jag klev innanför dörrarna till hennes hotellrum. Jag släppte ner påsarna med skorna, parfymerna, och kläderna i med en duns.

”Vad har hänt?”, utbrast hon oroligt och kom med påskyndade steg mot mig. Jag skakade på huvudet.

”Jag mår inte så bra…”, erkände jag. Svetten började rinna ner för min panna, även fast jag stod och frös. Pattie lade en hand på min panna.

”Du har feber. Åh, Alfredo har smittat dig… du måste komma upp till ditt rum. Kom darling.”, uppmanade hon mig när hon kramade om min hand. Jag kände mig redan yr, och snabbt därpå så slocknade allt.

När jag vaknade igen dagen därpå kände jag mig alldeles mörbultad. Mitt huvud värkte, detsamma med mina halsmandlar. Jag drog ett djupt andetag men fick bara resultatet att det sved. Febern kändes outhärdlig, men jag försökte ändå häva mig upp ur sängen.

”Justin?”, ropade jag med hes röst. Inget svar. Han hade förmodligen redan åkt… jag gick ut i vardagsrummet som var folktomt. Ensam… bara Justin vore här. En suck lämnade mina sammanpressade läppar och det knackade på dörren. Jag gick med små steg dit för att öppna och möttes av en chock.

”Dimitri?”, utbrast jag hest. Dimitri log nervöst med en nick.

”Hej Belle. Du ser… inte så bra ut.”, skrattade han retsamt med en av mina hårslingor mellan sina fingrar.

”Vad gör du här? Hur hittade du hit…?”, väste jag och började genast hosta. Dimitri log stort.

”Jag har varit här många gånger. Min syrra är somsagt en Belieber, så hon vet nog vart Justin Bieber bor.”, förklarade han. Jag drog ett djupt andetag. När jag tänkte på det, så skulle det inte vara så dumt att ha sällskap… jag log mjukt.

”Vill du komma in? Justin jobbar och kommer inte hem förrän om 3-4 timmar. Jag behöver sällskap.”, erkände jag och rättade till den stora t-shirten som satt på min kropp. Dimitri nickade glatt över mitt förslag.

”Sure!”, tyckte han och tog ett steg in i hotellrummet. ”När åker ni till… Hong Kong då?”

”Vi åker i övermorgon.”, berättade jag dystert från köket och släppte ned den vita tabletten i vattnet. Det började fräsa, och sedan bubbla. Dimitri hummade till.

”Fint ni bor.”, kom han på för att slippa prata om Justin Bieber. Jag tog med mig glaset ut till vardagsrummet där han satt. Jag log stort som tack. Min blick föll ned i glaset med den lilla brustabletten flytandes på ytan. Jag tog en klunk av det och slog mig ned bredvid Dimitri i soffan.

”Såå… vad vill du göra?”, frågade jag mjukt.

Han mötte min blick och log lent mot mig. Hela jag stelnade fast, jag vet inte varför. Belle, gör något!! Skrek en röst inom mig. Men Dimitri kom bara närmre mig. Han lade en hand på mitt lår, och lät den glida upp innanför min t-shirt och mot min string. Jag drog ett darrigt andetag, gjorde en ansats för att flytta undan hans hand.

”Sluta, du kommer älska det.”, viskade han i mitt öra. Hans hand var placerad på mig just nu, med bara ett tunt lager av min string mellan. Jag skakade på huvudet och slog hårt till honom över kinden. Han flämtade till och kollade irriterande på mig. ”Har du aldrig blivit pumpad förut eller?”

”Det har inte du med att göra. Jag vill att du försvinner, nu.”, morrade jag ilsket och reste mig upp ur soffan. Han skakade på huvudet, men gjorde som jag sa.

”Glädjedödare.”, muttrade han innan han slog igen dörren efter sig. Jag skyndade mig in i sovrummet där jag drog upp min mobil för att ringa Justin. Han svarade inte. Fuck. Jag provade en gång till, och då svarade han.

”Hej Belle, hur är det?”, svarade han snabbt och jag kunde känna ett leende igenom luren. Jag snyftade till.

”Justin, du måste komma nu… jag har en sak att berätta.”, viskade jag i luren. Justin drog ett andetag.

”Jag kommer direkt.”, lovade han mig och lade på. Jag sjönk ned med ryggen mot väggen med tårarna rinnandes ner för kinderna. Vad hade jag gjort?

”Belle? Vad är det?”, frågade Justin återigen. Han hade frågat det i kanske 10 minuter nu, men jag hade inte yttrat ett ord. Fegis. Det var vad jag var. En fegis.

”Igår… träffade jag en kille… han heter D-dimitri… han kom hit, och jag släppte in honom för a-att få s-s-sällskap… han… han lade en hand under min t-shirt och… skulle… skulle… pumpa mig.”, fick jag räddsamt ur mig. Justin spände käken i besvikelse.

”Jag förstår om du hatar mig, så jag har packat för att åka hem…”, hann jag säga innan han hade hunnit säga något. Han mötte min blick och såg livrädd ut.
”Nej, du ska inte lämna mig. Belle, det som hände… jag är inte direkt glad, men du gjorde inget. Det är han som är en idiot. Jag skulle ha varit hos dig, det var jag som gjorde fel. Jag älskar dig, och du kommer inte kunna ändra det.”

Tårarna blev kraftigare med att rinna ner för mina kinder. ”Men du förstår inte. Det här kommer hända om och om igen. Flera killar, i olika länder.”

”Varför säger du så?!”, skrek Justin med vattenfyllda ögon. ”Du kan ju hindra det! Var inte med andra killar i andra länder! Var med mig!”, grät han förtvivlat. Där satt vi och grät mitt emot varandra. Jag bet mig löst i underläppen.

”Jag älskar dig.”, tjöt jag som en liten bebis. Justin nickade instämmande och kramade om mig.

”Jag älskar dig också. Och du får aldrig glömma det.”, snörvlade han mot min panna. Jag nickade ledsamt.

”Aldrig.”, lovade jag honom och lade en hand på hans nacke. Den var het och mjuk. Detsamma som jag kände mig. Het av feber, och mjuk av kärlek.

Justin’s Perspektiv:

Mamma log mjukt mot mig där hon satt i soffan med Belle vid sin sida. Belle var inlindad i flera tjocktröjor och filtar då hon frös av feber.

”Belle, du får åka hem om du vill…”, försäkrade jag henne med ett snett leende. Hon skakade på huvudet.

”Jag vill vara här, så att kvällen kan ta slut. Då åker vi äntligen härifrån till Hong Kong…”, pustade hon trött ut, inriktad mot Dimitri. Jag rös av tanken på pervot. Dörren öppnades och Allison kom inlunkades med en varm kopp té till Belle, som tacksamt tog emot den. ”Tack Allison.”

”Det är så lite. Justin, du ska upp om två.”, meddelade Allison mig och gick sedan ut ur logen igen. Jag suckade.

”Jag måste gå. Men jag kommer tillbaka så snabbt allt är klart. Stannar du mamma?”

”Ja då, lycka till.”, andades mamma sockersött ut med ett leende. Belle nickade instämmande med mamma.

”Lycka till älskling.”, mumlade hon från tekoppen. Jag gick ut ur den varma logen och blev indragen i den stora ringen av Mama Jan. Vi började be och gjorde sedan våran hejjar ramsa.

”Ducks, ducks, ducks, ducks, quack, quack, quack, quaq, ZOOOOOOOM!” Jag sprang ut på scenen och började sjunga.

Belle omfamnade mig mjukt när jag kom tillbaka, genomsvettig. Hon verkade piggare och stod i en av mina skjortor och ett par mjukis byxor. Hennes bruna hår låg fluffigt på hennes axlar, och hennes kinder var lite rosensköra i alla fall.

”Du ser bättre ut.”, hasplade jag ur mig och flätade samman våra fingrar. Hon log stort.

”Jag sov hela tiden, tog två alvedoner och en dusch när jag vaknade. Sömn gör underverk.”, skrattade hon. Jag nickade, glad över att hon mådde bättre och gick sedan in på min loge, ensam. Jag drog av mig kläderna och hoppade in i en varm, lång dusch.

När jag stod påklädd i en svart v-ringad och ett par svarta skinny jeans så kom mamma in i rummet.

”Vi ska åka och äta, men Belle mår inte så bra. Du kan åka hem med henne och äta room – service om du vill?”, föreslog mamma glatt och drog med handen över soffryggen. Jag lade ner min mobil i min jackficka med en nick.
”Ja, jag gör så. Vet du vart hon är?”, frågade jag henne undrandes. Belle hade inte kommit in på logen, vilket jag hade trott hon skulle gjort. Mamma nickade lugnt.

”Hon stod utanför arenan, vid ingång C när jag gick förbi i alla fall.”, sade hon snabbt. Jag kramade mjukt om henne innan jag gick mot ingång C. Belle stod somsagt där när jag kom dit, men hon stod inte själv. Den där Dimitri stod bredvid henne, och hon verkade in så nöjd med det hela…

Näst sista kapitleeeet! :O <3 Jaaa, det kommer en till novell efter denna! Det är bestämt! ^^ 

Kommentera så kommer kanske det sista upp idaag! Kram!