FRIGHTENED OF LOVE - 27

Väl framme vid det stora, fräsha huset släpade Dina mig mot den träfärgade hissen. Portvakten tog vänligt hand om mina väskor. En portvakt hade dem tillochmed! Justin hade verkligen gjort Rosies och Dinas liv snäppet bättre, mitt snäppet sämre.

Dina drog ett djupt andetag innan hon fortsatte babbla, ”Och så har vi besök!”

 Jag kunde inte undgå att sucka. Besök hit och besök dit. Rosie och Dina hade verkligen plockat på sig ett gäng kompisar när jag varit borta. Folk var väll säkert bara intresserade över deras nyliga rikedom. Dina fiskade upp en silvrig nyckel med ett rosa, glittrigt band runt ur sin ficka. Hon tryckte in nyckeln i låset, vred om och slog upp dörren åt mig. En doft av bullar slog mig i ansiktet. Nog hade vi besök. Lägenheten var trippelt så stor. Det var bra. Väggarna i hallen var ljusgula, en stor beigea matta täckte hela golvet. Jag gled ur mina våta converse och trippade in i vardagsrummet efter Dina, men stelnade genast till.

”Noelle.” sa hon stelt. Det kunde inte vara…

”Ella.” svarade jag med en klump i halsen.

 

 

 

Stelnade lade sig som ett täcke över rummet. Rosie kollade på mig med en sträng blick. Så klart hon var sur, jag hade stuckit utan att säga något i över två veckor. Om hon inte skulle varit sur skulle jag blivit förvånad, faktiskt.

”Vart har du varit dem senaste, låt mig tänka, två veckorna?” morrade hon dovt. Ella ryckte till.

”Jag har varit i Las Vegas, Dallas och Los Angeles. Ja, mamma, jag kom för att prata med dig.”

Ella rättade till sin blekta skjorta, ”Hoppas Gregory berättade att jag var på affärsresa.”

”Oh, oja. Så vi åkte till Los Angeles, hängde där lite. Förresten fick jag Liams försäkringspengar.” muttrade jag och drog en hand igenom håret.

”Vi? Liams försäkrings pengar ska jag ha.” utbrast Ella antydandes – även fast det mer lät som en fråga.

”Jag och min pojkvän, Justin Bieber” berättade jag trotsigt innan jag fortsatte, ”Inte enligt dem.”

”Dem?”

”Försäkringskassan.”

”Jag är den vuxna. Jag är Liams mamma. De tillhör mig.” fick Ella sammanbitet ur sig. Jag suckade.

”Men nu är det så att jag fick dem, så ska du verkligen tjafsa om pengar. Nu?” Hela situationen var lite komisk faktiskt, den fick mig att vilja skratta men ändå gråta. Ella vart alldeles högröd i ansiktet utav ilska.

”Du skulle stanna hos din moster, det var det jag hade bestämt.” påminde hon mig strikt.

”Du ja. Vad tror du får dig att kunna bestämma över mig från flera hundra mils avstånd?” suckade jag. Ella suckade irriterat och masserade sig i tinningen – något hon gjorde när hon var sur. Egentligen hade jag rätt. Vad hade hon att bli irriterad för? Rosie var inte min vårdnadshavare direkt.

”Vill du bli skickad till Internatskola eller?” utbrast hon med blicken fastspänd i mig. Jag ryckte till. Min största fasa. Internatskola. Vilket skulle betyda ingen Cece, eller Justin. Ingen alkohol. Ingen frihet.

”Nej.” svarade jag med rädsla i rösten. Fan, hon måste hört den. Ett leende kröktes på hennes läppar.

”Dåså, hädanefter lyssnar du på din Moster. Hör jag om något sånt här igen, blir du iväg skickad.”

Tårarna letade sig fram i ögonvrån på mig. Vad skulle jag svara? Istället för att motargumentera, gick jag bara ut i hallen, drog på mig mina UGGS och lämnade lägenheten med en smäll. Att ingen förstår. Absolut ingen. Ella har väll också varit ung? Hon var knappast bättre än vad jag är. Portvakten slog upp dörren åt mig med ett bländande leende. Grimaserandes trampade jag förbi honom, över gatan till Central Park.

Mina påskyndade steg avlämnade spår i slasken som låg på gångvägen. Jag drog in ett djupt andetag. Den kalla luften fyllde mina lungor, och hjälpte på något sätt bättre än vad en cigarett skulle gjort. Jag damp trött ned på en bänk och lät blicken ligga på dammen där några barn åkte skridskor med sina föräldrar. Det var ett tag sedan jag gjort.

”Hej.” pep en ljus röst till bredvid mig helt plötsligt. Jag vred på huvudet bara för att möta ett par mörka, snälla ögon. Tjejen som hade placerat sin taniga bak bredvid mig hade rött hår, precis som Maxine, i lockar. Hon log ett prövande leende mot mig som gjorde det svårt att motstå frestelsen att le tillbaka, även om jag verkligen inte mådde bra just nu. Hela mitt inre var som en iskall storm.

”Hej.” tog jag styrka till mig att svara. Hon drog en hårslinga bakom örat innan hon fortsatte.

”Vad heter du? Jag heter Petronella, men du kan kalla mig Nella." hälsade hon glatt. 

 

Tumblr_mcohrr9doq1r2nmjyo1_500_large

"My name is Petronella, but you can call me Nella."

 

"Noelle, men du kan kalla mig främling" muttrade jag sarkastiskt till svar. Mitt humör var inte på topp direkt. Nella kollade besviket ned på sina fingrar.

"Okej, då går jag då." 

"Gör det." svarade jag kallt. Hon var på väg att resa sig upp, när hon hastigt ändrade sig.

"Nej. Du äger inte den här bänken. Jag ska väll också få sitta här" protesterade hon och en liten rynka bildades i pannan på henne. Irriterat kollade jag på hennes förvridna ansikte.

"Det var ju du som sa att du skulle gå?" fräste jag frågandes. Hon bet sig löst i underläppen och svarade sedan,

"Jag skojade. Vart kommer du ifrån?" 

"Dallas. Och dudå?"  

"Manhattan."

"Jaha, så du är ett sånt där rikemans barn eller?" antog jag då hon bar dyra märkeskläder.

"Mina kompisar tycker det ja, men inte riktigt. Mamma vill att jag ska bära det här."

"Trotsa din mamma, det gör jag." föreslog jag bittert. Nella drog en fördröjd suck och slängde en blick på barnen som åkte omkring på skakandes ben på dammen.

 ”Min mamma är sträng” suckade Nella trött, inte som om hon vore trött på hennes mamma. Utan på sig själv på något sätt. Det var i alla fall det intrycket jag fick ifrån henne. Tjejen kanske var psykad?

”Dricker du?” frågade jag snabbt. Här trodde jag att det var hon som var psykad…

”Nja. Ibland.” svarade hon halvt leendes. Leendet gick inte till ögonen denna gång. Hon kanske var en riktig mammas flicka, så som hon lydde sin mamma – och hon var uppväxt på Manhattan?

Hon vred på huvudet, ”Du då?”

”Ja, så fort jag kan.”

”Det är inte bra, du borde sluta.”

”Jag vet.”

”Kanske prova med typ, coca-cola?”

”Vad är du, min terapeut?”

”Nej.”

”Dåså.”

Nella tystnade snabbt. Äntligen. Hon babblade mycket. Glädje bar hon med sig, men hon babblade. Små snöflingor började falla ned från den gråa himlen. Det började bli kallare. Blåsten slet tag i mitt hår. Nella fnittrade till och slog ihop sina händer, ”Vill du gå och dricka varm choklad?”

Jag vet inte varför jag svarade det jag svarade. ”Okej.”

Snabbt reste vi oss båda upp och gick igenom Central Park, ut i centrumet igen. Tvärs över gatan låg det ett Starbucks Café, som Nella blev alldeles förtjust i. Hon hade börjat babbla igen om hur hon blev ihop med Richard i Italien i somras, eller hur hennes moster sydde en klänning till henne till balen.

”Och sen, gav han mig en kyss. Precis här!” berättade hon och pekade sig på halsen.

”Wow.” nickade jag sarkastiskt. Hon visste verkligen hur man pratade i alla fall. Hennes läppar kunde röra sig non-stop. Om en döv som kunde läsa på läppar skulle försöka tyda hennes läppar, skulle den väll kunna höra igen. Där visste jag inte hur jag tänkte.

”Vad får det lov att vara?” frågade den brunetta tjejen i kassan. Nella fladdrade med sina långa ögonfransar.

”Två varm choklad.” log hon sockersött. Tjejen knappade in, tog betalt och bad oss sedan slå oss ned. Vi gick bort till hörnet med två fåtöljer vid en brasa. Undra vad Justin hade för julplaner… skulle jag vara hos honom? Skulle han vara hos mig? Skulle vi på någon gala?

”Du är väll ihop med Justin Bieber?” frågade Nella så fort vi fått av oss våra jackor.

”Kände du inte igen mig från början?” svarade jag med höjda ögonbryn. Hon drog en röd slinga bakom örat.

”Först, nej. Men nu när jag såg dig i ljuset så gjorde jag det.”  

”Nähä. Men ja, det är jag.” svarade jag leende. Hon log stort. Man såg verkligen att hennes mamma hade valt henne utstyrsel. Hon bar ett bar vita nylonstrumpbyxor, en grå kjol och en puderrosa skjorta. Sött, men hon skulle nog passa i annat bättre.  En kille i vår ålder kom gåendes med våra koppar. Han ställde ned dem, och gick sedan sin väg. Nella gned sina händer mot varandra.

”Åh, det ska bli så gott.”

”Jag vet inte varför jag sitter här.” mumlade jag med en gömd suck i rösten.

”Deras choklad är bäst.”

”Jag känner inte dig.”

Nella blickade storögt upp på mig från koppen. Hennes långa ögonfransar slogs upp och ned. Hon såg ut som en animerad mangafigur just i den positionen. Jag kände för att Instagrama det, men nekade.

”Verkar jag läskig?” utbrast hon tvärt.

Med huvudet på sned svarade jag ärligt, ”Nej inte så värst.”

”Tror du jag kommer döda dig eller kidnappa dig?” fortsatte hon och ställde ned koppen med en dov smäll.

”Nej.”

”Då så, det kan ju vara roligt att få nya kompisar. Eller hur?” fick hon tvekandes ur sig medan hon torkade sig på överläppen med en av Starbucks röda servetter. Snabbt skakade jag på huvudet. Egentigen inte. Men jag kände inte henne. Att sätta sig bredvid någon på en parkbänk för att fråga om dem ville dricka varm choklad med en var inte något som hände ofta. Speciellt inte i New York. Med Nella var speciell. Kanske var hon född som ett helgon?

I tystnad satt vi där, med varsin kopp, stirrandes åt varsitt håll. Ingen yttrade ett endaste ord tills vi återigen ställde oss, redo att gå. Snön yrde runt oss när dörren slogs igen bakom oss. Det hade redan börjat mörkna, så klockan måste varit runt fyra. Minst. Rosie hade ringt fem gånger, men sedan gett upp. Tur för henne, annars hade hon slösat jävligt mycket pengar bara på att försöka få kontakt med mig. Justin hade inte hört av sig ännu, inte Cece heller.

”Har du några syskon?” frågade Nella medan hon försökte fånga en snöflinga med tungan. Var hon tre eller? Det såg rätt roligt ut, men för att inte få henne att känna sig illa till mods knep jag ihop.

”Ett, men han dog.” svarade jag med blicken ned i snön. Hon slutade genast upp med sitt fjanteri.

”Åh. Jag är så ledsen. Jag har ett halvt. Eller, en fosterbror. Hunter…” muttrade hon surt, ”Idiot.”

”Hunter? Ungefär såhär lång och svarthårig?” ville jag veta, hoppandes på att hon skulle säga att han var kort, tjock och blond.

”Ja! Hur visste du det?” log hon. Fan, helvete, skit, jävla, skit, järnspikar… ja, jag tänkte ihop en hel snurr med alla svordomar jag kände till i huvudet på mig.

”Han är mitt ex. Men han sa aldrig att han hade en syster?”

”Jaha! Nej, jag har bara träffat hans nuvarande tjej. Hon är största bitchen någonsin.” viskade Nella.

”Vad heter hon?” undrade jag nyfiket och hoppades likaså att hon inte skulle nämna ett namn jag kände igen.

”Heather.” Fuck. Hunter och Heather – ihop? När hände det egentligen? Illamåendet letade sig upp i halsen på mig. Spyan ville ut. Snabbt som attan svalde jag ned den igen. Folk skulle ju tro att jag var störd eller något om jag ställde mig och spydde på gatan. Nella ställde sig framför mig.

”Vad är det? Är du sjuk?” Hennes pipiga röst fick det att ringa i öronen på mig. Kanske var jag det, sjuk. I huvudet?

”Mhm. Jag går hem.” sa jag bara och vände på klacken, utan ett hej då. Hon invände inte, utan lät mig gå. När hon kommit utom synhåll började jag springa hemåt. Nu ville jag bara sova tills jag dog.

 

”Du ska till skolan imorgon.” påpekade Dina samtidigt som hon petade mig i revbenen. Hon stod klädd i sin skoluniform med plattat hår. Hon bar redan sina ytterkläder och väska, redo att gå.

”Jaja, låt mig vara.” fräste jag. Hon drog i mitt täcke så att det gled ned på golvet. Jag morrade ilsket till. ”Ut ur mitt rum Dina! Gå till skolan, nu.

Hon sprang klampandes ut ur mitt rum. Äntligen. Jag vände på mig så att jag låg med ansiktet vänt mot väggen i samma stund som min mobil började ringa. Really? Vem var det nu då…? JUSTIN RINGER DIG.

”Hallå?” flåsade jag snabbt ut i luren. Stanken från min andedräkt var outhärdlig, kväljningarna satte igång.

”Hej babe, saknat mig?” Man kunde höra hans självbelåtna flin i andra änden, hela tusen mil härifrån.

”Inte riktigt. Vad vill du?” frågade jag och kliade mig själv i hårbottnen. Justin suckade djupt.

”Gå upp ur sängen och öppna dörren. Erat trapphus är läskigt.” Jag reste mig slött upp och slängde en blick på klockan. 08.34.

Justin stod leendes utanför dörren när jag öppnade den. En suck lämnade min mun. Var inte han typ i Los Angeles?

”Kunde du inte hålla dig undan ett liitet tag till?” muttrade jag.

”Nope. Du är så sexig nyvaken, har jag någonsin berättat det?” skrattade han kallt. Soffan tog mjukt emot mig när jag damp ned i den. Justin lutade sig mot dörrkarmen.

”Varför är du kvar?” jämrade jag mig med händerna över ögonen. Det var verkligen inte rätt tid på dagen att överraska mig.

”Kom igen Shawty, vi ska på upptäcksfärd.”


Upptäcksfärd? TRÅKIGAST. Måste plugga till prov jag har imorgon nu. CIAAOOOO


Kommentarer

Ebba skriver:

Jag älskar denna novellen så mycket!!! Grymt kapitel!!! :)<33

Datum: 2012-11-28 - Tid: 21:55:27 - URL: http://Twitter.com/feverthebiebz


Ema skriver:

plugga nu röven av dig, få ett A och kom sedan och skriv mer för annars kommer jag bli galen. SÅÅ JÄKLA BRA.
asså fan vad jag älskar Justin. Han är full av överraskningar.

Datum: 2012-11-28 - Tid: 22:05:17 -


Becka skriver:

Grymt bra!

Datum: 2012-11-28 - Tid: 22:12:19 -


Emelie skriver:

Jätte bra! <3

Datum: 2012-11-28 - Tid: 22:12:34 - URL: http://bieberrstorys.blogg.se


Evelina skriver:

Super bra!

Datum: 2012-11-28 - Tid: 23:15:10 -


Amanda skriver:

GRYMT BRA!!!!

Datum: 2012-11-28 - Tid: 23:41:39 -


Linn skriver:

MEEEEEER NUUUUUUU!!!!!!

Datum: 2012-11-29 - Tid: 02:17:59 - URL: http://teamelc.blogg.se


Ebba skriver:

Awesome!:D

Datum: 2012-11-29 - Tid: 07:33:08 -


Linn skriver:

MEEEEEER NUUUUUUU!!!!!!

Datum: 2012-11-29 - Tid: 12:00:10 - URL: http://teamelc.blogg.se


Nella skriver:

Haha omg, älskar :D Mera! Älskar hur Noelle är så fräsig men att Nella (jag) inte bryr sig så mycket, heh. Precis min stil, kill em' with kindness!

Datum: 2012-11-29 - Tid: 14:53:47 - URL: http://www.secretbieberstory.blogg.se/


Sofiaaa <3 skriver:

Super BRAA!!!

Datum: 2012-11-29 - Tid: 15:49:32 - URL: http://Biebercrew.blogg.se


Liv skriver:

Awesome kapitel!!!

Datum: 2012-11-29 - Tid: 15:53:50 -


Romina skriver:

Så himla bra! ;D

Datum: 2012-11-29 - Tid: 16:58:32 -


Farin skriver:

Såhääär bra <3

Datum: 2012-11-29 - Tid: 18:29:26 -


Farin skriver:

Såhääär bra <3

Datum: 2012-11-29 - Tid: 18:29:38 -


Lina skriver:

Jo jag vet, alla har badboy nu förtiden. Men alla har redan skrivt hur det är att vara Justins tjej som kändis och det känns så jäkla uttjata och man inte riktigt variera sig lika mycket, som man kan med bad-boy! Jag ska försöka att göra något annorlunda så det inte blir som alla andra.

Lämna gärna förslag på vad DU vill ska hända, kram!

Datum: 2012-11-29 - Tid: 18:47:35 - URL: http://justindrewbieberstorys.blogg.se


Lovisa skriver:

Åh så himla bra! Längtar till nästa nu! <3

Datum: 2012-11-29 - Tid: 19:09:02 - URL: http://mynailtip.blogg.se


elin skriver:

åhh justin ;)

Datum: 2012-11-29 - Tid: 19:36:55 - URL: http://elinohrn.devote.se


Anonym skriver:

Meeer , älskar dig ! Puss

Datum: 2012-11-29 - Tid: 21:56:13 -


aalexandra skriver:

Fett bra höhöhö

Datum: 2012-11-30 - Tid: 16:33:10 -


Josse skriver:

Awesome ;)

Datum: 2012-12-02 - Tid: 00:37:27 - URL: http://foreverbbieber.blogg.se/


Ditt namn:

E-post: (privat)

URL:

Din kommentar:




Trackback